När vi kom in klädde jag av mig och gick in med Elton för att byta blöja. Personalen försökte stoppa mig och tyckte såklart att jag bara skulle lämna honom och att de skulle byta. Men nej, jag lämnar inte in honom nerbajsad när han nu varit olydig och bajsat på "icke-dagis-tid", haha. Så ja, jag tog in honom i skötrummet och inledde blöjbytet. OH MY GOD!? ELTON!!? Vad fan var det där? Jag har aldrig sett så mycket bajs i hela mitt liv! Det var bajs - överallt! Ända upp i nacken!! ÅH vad jag ångrade mig där...att jag inte sa "Okej, byta ni! Hej då!". Tio minuter senare lämnade jag dagis med en påse nerbajsade kläder i handen och med bajs på min egen tröja. Tack som fan Elton.
Efter att ha åkt hem om och bytt tröja och badat i lite handsprit åkte jag till gymmet. Här förvandlades den hurtiga damen intill mig till Anna Skipper och började jaga på mig. Herregud?! Jag höll på att spy på crosstrainern och hon säger "bara 500 steg till, det fixar du!" Vad hände där?! När jag väl fick stopp på helvetesmaskinen säger hon "Bra, nu tar du 600 extra imorgon!" Haha, hjälp. Är semlevolanger inte modernt längre?! Det är illa när man har sämre kondis än en som är 35 år äldre än en själv. Men heja mig. I did it.
NU ska jag hämta barnen och sen ska vi ladda för 5-årskontroll. Giv. Mig. Styrka. Bedömmer jag Alice ordförråd vara likvärdigt med jämnårigas? Eeeeh...? Nej. Men snälla Alice - svär inte hos Dr Rolf! ;)
Jag får mail varje dag ifrån läsare som vill att jag lägger upp inlägget om min mamma igen. Det har blivit det mest lästa inlägget hos mig...och det är ju fantastiskt om mina ord kan hjälpa någon i sorgen. Så ja, jag länkar till det här: ---> "Hur överlever man?". ♥
over and out.
//Meekatt...
Ja. Barn är ju barn. Ha en fin dag.
SvaraRaderaDu är bara så bäst... Skratt, tårar och genuin glädje i blandning....Har pt´recis läst inlägget om din mamma och sorgen efter min pappa ( död i cancer sen 26 år) bubblar fortfarande. Men som du skrev, man överlever för att man måste och för varje dag, månad och år så blir det lättare även om sorgen och saknaden aldrig försvinner
SvaraRaderaHahaha, underbara morgonar man har med barnen. Det skiftar snabbt ifrån att ligga och dra sig i sängen tills man står med bajs upp till armbågarna.
SvaraRaderaBra där med träningen. Jag har också kommit igång nu tack vare dig. Kan du så kan jag? Ja, jag behöver också en tant som hejar på mig. Kan riktigt känna ångesten, haha.
Mailade just länken till inlägget om din mamma till min bästa vän som förlorade sin pappa i förrgår. Tack för kloka ord. Du är så otroligt duktig på att skriva!!
Kram Ann-Sofi
Bajs är ju en av de saker, bland många, som jag inte var så van vid att prata om, tänka på, leva I och läsa om, INNAN jag fick barn.
SvaraRaderaNu är BAJS en del av vardagen, det naturliga livet.
Jag läste en blogg, för länge sedan ;) som skulle ha barn för första gången och hennes läsare bönföll henne på sina bara knän att hennes blogg inte skulle förvandlas till en sån där hemsk mammablogg som bara skriver om bajs och spyor.
Typ DÄR slutade jag läsa den bloggen. Det kändes lite FÖR träffande ;)
Hälsningar
Yohanna
Själv känner jag mig som en bajstorkare på evig jour! Jag längtar till jag drar igång på gymmet. Nästa vecka börjar jag minska ner semlevolangerna och ska svettas på löpbandet (även om jag senast idag plussade på med en semla) haha! Beach 2013, right? :D
SvaraRaderaDu vet det där med nytt liv efter nyår? Bakade inget till jul, ikväll har jag bakat två olika sorters muffins och en rabarberkaka... :-/
SvaraRadera