"Om man skriver att man inte älskar sina barn så borde man aldrig skaffat några! Det finns så många som hade velat byta situation med dig! Du är bortskämd och elak och dina barn kommer läsa detta i framtiden och få lära sig att de inte var älskade! Mina barn får höra varje dag att de är det viktigaste i mitt liv och det finns inget jag känner att jag "offrat" för dem. Jag är mamma nu. Och det gör mig fullkomlig..."
Vems dumma jävla idé är det där? Vem kom på att så fort man blivit förälder så upphör alla ens egna känslor att existera och att det är barnen som sätter reglerna för vår lycka och olycka? Slutar "jag" att existera...för att jag blir mamma? Ska jag bara vara mamma då och sudda ut 27 av livet...utan barn? Får jag aldrig vara Malin mer? Jag var fullkomlig innan jag fick barnen. Jag...är ju jag. Och jag är fan ganska fantastiskt!
Vi är mitt uppe i småbarnskaoset och det är ju ingen dans på rosor direkt. Man älskar varandra och man hatar varandra. Jag har inte fått bajsa utan publik på sju år, jag äter kall mat, städar golvet i köket två gånger om dagen och jag får alldeles för lite sex. Vad hände? Jo, jag blev mamma. Och barnen är såklart det bästa jag har och det mest fantastiska som någonsin hänt mig. Den här veckan hänger "Vi-har-magsjuka-lappen" uppe på förskolan och i samma sekund jag ser lappen förvandlas barnen till det absolut värsta som har hänt mig, haha. Jag älskar alltid mina barn. Men ibland så hatar jag att vara mamma. Och det är okej. För sån é jag. Och det är ganska befriande när man inser att det är okej att känna så.
Magsjuka, kiss i sängen, trots, leksaker i hela huset och långa vassa naglar som rivs på nätterna. Blickar av fullkomlig kärlek, leenden med sneda tänder och kramar som är värda mer än alla pengar som finns. Snor. Krupp. Det där stolta leendet ifrån treåringen som just tömt ut innehållet ur sin potta och ner i toaletten helt själv...och missat! Bra jobbat älskling! (Skjut mig!) Mys i soffan under en Hello Kitty-filt och Astrid Lindgrens Bullerbyn på TV. Hemmasnickrade små presenter tillverkade av toarullar, tops och kilometervis med tejp. KÄRLEK. Massor av kärlek. Och mer magsjuka. Man älskar...och man hatar. Livet.
Varmt kaffe på Espressohouse. Inga barn som stör och ingen som ropar "MAMMA!! Jag är FÄÄÄRDIG!" Varför ska ungjävlarna bajsa så fort jag ska äta? Det slår aldrig fel! Paella, rött vin...och bajs. Jippie. Glamouren flödar i mitt liv och ibland ser jag mig själv stå utanför fönstret och titta in på min familj. De ser ut att ha det ganska mysigt och alla är oftast väldigt glada. Men kaoset!? Orden "Jag tycker inte om den här maten mamma!" och "Jag har bajsat!!" tar ibland över alla lyckokänslor över att vi är en familj. Vardagen. Räkningar. Och den där förbannade lappen på förskolan. Fan. Jag hatar magsjuka mer än krig och svält.
Alice hade gjort en egen bok till sin lillebror förra veckan. Jag tappade andan när jag öppnade den. "Min Elton. Du är söt. Gul. Ballonger. Familj. Sportacus. Bilar. Min lillebror...". Allt han älskar fanns där. I fula felkomponerade meningar med felstavade ord och bokstäverna bak och fram...men ord och bilder så fulla av kärlek att hjärtat stannar. Magiskt. Den där känslan som ingen någonsin kan förstå. Livet. Vi gav henne Elton. Och möjligheten att få lära sig älska någon så högt som hon älskar honom. Den absolut jobbigaste personen som finns i hennes liv...och samtidigt den hon älskar mest och skulle skydda med sitt liv. Ibland slåss de och skriker så att jag blir fullkomligt tokig. Älska. Och HATA! Ungjävlar! Varför måste ni slåss?! Jo, jag vet ju... För att ni ska lära er bli samt. Säga förlåt. Kompromissa. Lära er livet. Därför fick du Elton Alice. För att slå på honom...typ.
Att leva tillsammans är inte alltid enkelt. Men ska det vara det? Två personer älskar varandra och skapar en familj. Köper ett hus, två halvbra bilar och en hund. Sen står det "Lycka" på brevlådan? Alla vi som har små barn...har vi det så jävla bra egentligen? Har ni egentid, pengar över på kontot, goda middagar, fina och rena kläder och en massa sex eller somnar ni också när ni nattar barnen? Sexiga underkläder...eller onepiece? Gravidkilon som envisas med att sitta kvar...såhär SJU ÅR efter förlossningen? Familj. Oftast värt det, inte alltid. Och det är okej. Jag älskar dem - hela högen. Nästan alltid. Eller ja, inte mitt fula beiga Kinderägg förstås men den ska skrotas snart.
Om man kisar lite...så är det bara fint allting. Barnen älskar sina saker och de vill såklart ha sina fina saker omkring sig. Och barnen är ju överallt. Inte alls ologiskt. Jag hatar dock alla deras saker och vill inte se skiten. Sån é jag. Jag biter nästan alltid mig i tungan, hyperventilerar i en brun papperspåse inne på toaletten och dricker antagligen lite mer vin än vad som är okej enligt Mammamaffian. Ibland känner jag att det krävs en viss promille i kroppen för att jag ska orka älska mina barn. Och att jag kisar lite.
"Svärburken" som Alice gjort till mig är snart full...efter bara en och en halv vecka. Jag sket i det blå skåpet när jag lovade 10 kr/svordom men inser samtidigt att vi nu kan åka till Paris redan i maj istället för i slutet av året. En jävla resa helt enkelt. Alice är ett geni. Den klokaste människan jag känner. Varm. Omtänksam. Den som lyfte mig när jag sjönk. Så ofantligt mycket kärlek. Sen vägrar hon duscha och vi bråkar i två timmar om att man MÅSTE använda schampo. Och jag låter mig provoceras och sjunker ner till lillebrors nivå och tänker att "JAG SKA FAN ALDRIG GÖRA EN BOK TILL DIG ALICE!!" Suck. Mammalivet. Vad hände?
Äcklig tacos på fredagar. Lördagsgodis inkletat i min nya fina soffa. Och samtidigt som jag inser att det är dumt och nästintill omöjligt att ha en "ny fin soffa" samtidigt som man har en treåring så gör det nästan fysiskt ont i mig. Jag säger "Klart att ni ska få äta godis och mysa i soffan! Vi har inte köpt den för att ha den till prydnad!" men innerst inne tänker jag "Sitt på golvet för helvete!! Akta soffan!!" Diss varje gång jag ställer mat på bordet och tandkräm i vasken. 300 kronor eyeliner förvandlar lillebror till en Tiger och pudret krossat i klinkersen. Livet. Dörren till toaletten låses och en minut senare doftar hela huset Dolce Gabbana´s The One. Gott. Om jag kisar lite kan låtsas att jag är lesbisk och barnfri och att min fru står naken i badrummet och doftar ljuvligt. Men det är Elton...som har bajsat i pottan, hällt utanför och försöker göra mig glad genom att "laga bajssoppa" som luktar mamma. Skjut mig igen.
Men kramarna. De där små armarna. Den där kalla lilla kinden mot min. Orden "Jag älskar dig mamma!" och känslan av att vara den viktigaste...som finns. Känslan av att få vara den...som får lära dem livet. Att få förklara svåra saker som varför folk måste dö, att man måste äta mediciner om man blir sjuk och att kompisar blir ledsna om man inte ställer upp för dem. Man ska vara snäll och omtänksam...och man ska inte använda mammas parfym till bajssoppan. Ta pappas! Alice långa armar och ben som är överallt och ingenstans. Glas som trillar, tår som slår i trösklarna och värk i knän och leder. Liten blir stor. Smink och coola tröjor. Pinsamma föräldrar. Och i nästa sekund världens bästa. Stor blir liten. Kramar i soffan under Hello Shitty-filten och Imse vimse spindel. Livet.
Vardag, rutiner, stress och planering. Och den där jävla lappen på förskolan... Måste man älska det? Måste man vara tacksam för det? Måste man verkligen älska varje del av familjelivet och varje sekund med barnen? Vem fan kom på det?
over and out.
//Meekatt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget
(
Atom
)
Själv hade jag en unge som ritades i ansiktet med tusch och en annan som pilla in en pärla i näsan inom loppet av 3 minuter. Jag sa upp mig. ....
SvaraRaderaHahaha! Vi har alla varit där! Alice petade in kattmat i nästan så att vi fick åka till doktorn...
RaderaHuvudet på spiken, precis som vanligt!
SvaraRadera:)
RaderaDu är underbar.
SvaraRaderaUnderbar läsning, helt rätt! Heja dig :)
SvaraRadera♥
RaderaTack! Tack för den här härliga texten! Du är fantastisk 💖
SvaraRaderaTack! ♥
RaderaNä de måste man inte!!!
SvaraRaderaExakt!
RaderaDu är underbar & fantastisk <3
SvaraRaderaDet här var precis vad jag behövde läsa idag när tårarna rinner av frustration över att ha sjuka barn IGEN. Jag vet att det är synd om dem och att jag varsamt borde pyssla om dem, vara snäll och mysig, spela spel och baka men jag orkar inte. Jag vill faktiskt inte! Jag vill kunna få fullfölja mina planer för en gångs skull. Idag älskar jag inte familjelivet. Idag kämpar jag för att ens acceptera det!
SvaraRaderaPrecis så är det....och nästa dag är allt bra igen. Vi överlever! ♥
RaderaHelt rätt katten!
SvaraRaderaOm fler av oss mammor vågar säga hur det egentligen känns ibland så hade vi inte behövt ha detta dåliga samvete hela tiden. Just nu längtar jag som fan till om tre veckor när maken och jag ska ta in på hotell och njuta av lugnet. Och ikväll när det är dags för nattning av ilsken två-åring kommer jag som vanligt önska att det fanns en retur-lucka på BB. Fastän hon är det bästa i hela världen.
Fan ta mamma-maffian!
Haha, den där returluckan letar jag ofta efter! ;)
Radera♥
TACK. /från en nybliven tvåbarnsmorsa som kämpar dagligen.
SvaraRadera♥ We can do it!
RaderaTack för dina ord som dagligen räddar upp mig och får mig att orka lite till. Du sätter ord på varje känsla jag har och jag skrattar och gråter om vart annat här inne alltid. Du är fantastisk! Sluta aldrig skriva!
SvaraRaderaTack! ♥
RaderaDu är bäst katten!
SvaraRadera♥
RaderaDu är fenomenal!
SvaraRaderaHelt underbart bäst helt enkelt...du är bara bäst! Tack för de orden, precis så som man känner....
SvaraRaderaTack! ♥
RaderaJag trodde verkligen att man var tvungen att älska allt med familjelivet och trodde det var nått fel på mig. Kände det som att jag inte förtjänade mina barn när jag var trött, sleten och bara ville fly. Fick kämpa bra länge med att hålla uppe fasaden (hade en depression efter andra barnet) och när det började vända och jag insåg att alla känslor är ok hittade jag din blogg. Detta är nu två och ett halvt år sedan och jag älskar att läsa det du skriver. Mycket av det är spot on verkligen. Sluta aldrig vara ärlig, det hjälper många i vardagen. Kram!!!
SvaraRaderaMalin
Ja, vi tror alla det i början och alla runt omkring oss håller liksom masken...tills de rasar. Ärligheten behövs så att vi alla kan få erkänna...att vi kämpar. Glad att du finner lite styrka här inne!
RaderaStor kram! ♥
Från en gammal mamma i sammanhanget! Jag har en på 27, som flyttade till en skola lååångt bort när vi hade som värst i vårt förhållande.Hon var 16 år då. Har en på 23 som bor i utlandet sedan flera år tillbaka. Bägge har gjort mega karriärer inom sina områden och klarar av att både äta med kniv och gaffel, samt faktiskt laga mat sjäva. Och mest förvånande av allt, de kan städa upp och dammsuga. Sen har jag en sladdis på 13 hemma, han kan precis nu duscha själv och gå på toa. ( ok en aning överdrivet) men så var det med de stora också. Jag älskar dem alla, men hade fan inte stått ut med att ha dem hemma hela bunten hur länge som helst. Min man och jag gifte oss med varandra, vi har underbara barn som vi älskar, som har blivit självständiga individer, nåja nästan alla. Vi ser fram emot att det "bara" blir vi igen, för då, då har vi lyckats. Och jäklar vad mycket tjafs det vart på vägen, men nästan inga bråk. För man måste väl skilja på bråk och tjafs. Och ni som aldrig tjafsar med era barn, vill ni dem verkligen väl, tror ni livet är en räkmacka?! Nä, heder till alla mammor som tar striden och gör något vettigt för sina barn, säger nej, vägrar gilla sjukdom,( vi har en regel om att det är förbjudet att hosta), och lär barnen ta ansvar. Det kan ju hända oss något, hur går det då? Älskar din blogg, den är en ren och skön tillbaka blick för en gammal mamma. Kram Anette
SvaraRaderaÅh, tack för de orden! Säger likadant - vi ska "ta oss igenom kaoset" och sen är det VI igen. Då har vi lyckats. ♥
RaderaKram!
Haha alltså, precis så! Det är ju precis så!
SvaraRaderaJag fick mitt första barn som nybliven 17-åring, sen kom det fyra till med jämna mellanrum och nu är jag 34. Min minsta är 2,5. Ärligt, jag har inte haft en sovmorgon på sjutton jävla år. Hade jag inte fått pimpla vin ibland så hade jag hoppat från balkongen.
Jag älskar mina barn. Avgudar dem. De är så jäkla fina, underbara, vackra men ibland (ok ganska ofta) så längtar jag tills de är stora hela bunten. Kan dagdrömma om när jag är pensionär och ska köpa den lilla osten i affären och det kommer vara såå jäkla rent hemma och jag ska se på det JAG vill på tv'n :-)
Nu hänger familjereglerna på väggen utanför toan. Så idag låste jag in mig på toa och när barnen ropade på mig så ropade jag tillbaka "läs reglerna för fan, låt mamma bajsa i fred!"
(Så jäkla glad att paketet kom fram till slut! )
Hahahaha! Underbart! Hang in there! ;)
RaderaFantastiska människa vilket härligt sätt du har att skriva och tänka. Känner precis likadant för mina två. Älskar dem hejdlöst men i bland behöver man bara få stämpla ut och andas. Ta hand om er!
SvaraRaderaTack! ♥
RaderaJag sållar mig inte till Meekattfansen som hyllar dig för allt du skriver. Kvittar vad du skriver så kommer ett "heja katten". Jag är en sån mamma som alltid älskar mina barn och jag har förstått att det är provocerande för dig att en del mammor faktiskt kan det. Magsjuka är tiden då de behöver vår omvårdnad som mest. Man lägger sina egna behov åt sidan och man tar hand om sina sjuka barn! Du vet inget om hur det är att ha sjuka barn på riktigt och borde skämmas för att skratta åt eller skoja om att du inte vill ta hand om dina barn när de kräker!
SvaraRaderaVet du vad emetofobi är???
RaderaVet du hur det är att bli livrädd för något? Få panikattacker av något som skrämmer dig???
Då vill jag tala om för dig, att emetofobi, är fobi för spyor! Antingen är man rädd för att spy själv, och/eller, rädd när andra spyr!
Det finns många fobier där ute i världen, och nog fasen så funkar de likadant. Oavsett om du är rädd för ormar, spindlar, spyor, trånga utrymmen.
Bara höra talas om magsjuka spysjuka, gör att man får en puls utöver det normala. Man börjar svettas, får ont i magen, andnöd, man tror man kommer att bli sjuk just NU! Paniken stiger i kroppen, och ångesten gör sig påmind. Helt plötsligt, som från ingenstans, sitter man där man en panikångestattack!!! Och för er som aldrig upplevt någon, vill jag bara säga GRATTIS! Va lyckliga, för den är rent ut sagt förjävlig!! Man är aldrig så nära döden upplevelse som när man har en panikångestattack!!!
Och många med mig lider just av denna fobi. Man håller sig undan sina barn. Man orkar inte ta hand om dom. När det händer mina tre pojkar, så skriker jag, hyperventilerar, studsar på golvet, grinar, och skriker på pappan i huset!!
Han kommer rusande, och tror att nån håller på att dö. Men nej då, det är bara ett barn som spyr. Han har inga problem med det, tack o lov!!! Men för mig, o många andra, är det förenat med livsfara!
Man ska aldrig, aldrig skratta åt någon som har en fobi. Oavsett vad det är. Aldrig!!!
& du borde skämmas som inte kan stå för din åsikt med att sätta ut namn, utan gömmer dig bakom anonym.
Radera/Jenny, Malmö
Här finns en emetofob till!!!Fy fan vilken bra text... Kunde verkligen tro att det var jag själv som skrivit den!
RaderaJag skäms inte ett dugg över det. Jag hatar magsjuka. Sån é jag. Jag är bra på en MASSA andra saker! :)
RaderaVilka bajsnödiga människor det finns. Idag vaknade jag till att lilleman i familjen hade bajs ÖVERALLT och inte nog med det så avslutades dagen med att sanera bajsiga lakan & torka bort tuchpennor och kritor ifrån väggarna. Idag hatade jag att vara mamma och önskade jag satt på en solig strand med en jävla massa drinkar!
SvaraRaderaTack för du är du!
Men snälla nån.. så är det då man väljer att bli förälder. Det rasslar till så är dom 18 och utflyttade och du kan du dricka ditt jävla vin och skita ifred tills dagen du dör. Stör mig så på mammor som tror att livet som förälder skulle vara glamouröst och smärtfritt. Jag skulle aldrig i hela mitt liv säga att jag inte tyckte om att vara mamma. Då har det skett nåt fel och man borde inte ha skaffat barn. Min 3 åring o jag låg hemma med magsjuka på jul då hennes pappa låg på sjukhuset, hon sket o spydde ner (nya) soffan o jag trodde jag skulle dö av denna magsjuka. Men jag va lycklig och glad för att min underbara dotter fanns hos mig trots nedbajsad soffa. Skäms på er egoistiska morsor. Vi är allt för barnen och den största tryggheten i deras liv och ska vägleda och finnas där för dom livet ut. Vi skapar dom sätter dom i världen, dom har inte valt o ch hos som förälder eller valt själva att bli födda till denna värld. Alla egna nöjen o prioriteringar sätter jag åt sidan, mina barn är mitt allt och om behöver mig för det är jag som valt att sätta dom i världen.
RaderaMen nu får du väl ändå ge dig!! Det står väl ingenstans att man inte älskar sina barn? Det är ju vissa situationer man inte älskar....
RaderaHaha, jag saknar INTE de där överfulla bajsblöjorna som läckte på nätterna! Vi överlever! ;) Snart flyttar de hemifrån och då ska vi tydligen sakna bajset...säger "de som vet". ;)
RaderaMen herregud louise. Ingen har sagt att man inte älskar sina barn. T.o.m. du själv skrev att du trodde du skulle dö av magsjukan. Kändes det roligt tyckte du?
RaderaAllt med att vara mamma är inte kul, och det måste man få uttrycka. Det betyder inte att man inte älskar sina barn.
Jag rycker inte att det är kul med magsjuka, trots, skrik, vaknätter och att aldrig få vara ifred. Det är den tråkiga biten. Självklart älskar jag mitt barn ändå! Hon är mitt allt! Min största kärlek i livet. Jag gör allt för henne. Det betyder inte att allt är kul, men jag gör det, för jag älskar henne.
Japp. Där satt den.
SvaraRadera:)
RaderaJag tycker egentligen inte att du ska svara människor som:
SvaraRadera1. Är livrädda för allt som inte är rosa fluff och soliga dagar. Gud hjälpe oss för alla andra känslor!
2. Inte kan se på tillvaron med humor. En del kan inte det och kommer aldrig att kunna. De är fruktansvärt trista att ha att göra med och trevligast är om de kan sitta i sina rosa fluffiga barbiehus och stirra med sina livrädda ögon.
Men, lite komiskt är det att de inte ens kan se verkligheten bakom svaret bara för att man inte ska få skämta om saker och ting. Snälla Malin, behåll din humoristiska sida, låt dig inte kvävas av barbisarna!
Med humor och självdistans överlever man ALLT. Så tänker jag. ♥
RaderaTack för detta inlägg katten! Slappnar av en aning och känner att det är ok att inte allting är perfekt hela tiden. Har också sjuka barn och alldeles för lite sex...
SvaraRaderaKram från Malin i fbg
♥
RaderaTack för att du sätter ord på det som många av oss mammor känner. Nej magsjuka är inte den roligaste sjukdomen man kan råka ut för. Jag tycker inte ens om att ta hand om mig själv när jag är magsjuka, så hur ska jag då tycka om att ta hand om dottern när hon är magsjuk?
SvaraRaderaSluta aldrig att skriva Meekatt, älskar att det finns personer som sätter ord på det som enligt mammamaffian aldrig får sägas när man har fått barn. /från den blivande tvåbarnsmamman som väntar på att dotterns småsyskon ska komma till familjen
Nej, jag vill inte ens leva när jag är magsjuk, haha. Ännu mindre torka någon annans spyor.
RaderaJag slutar ALDRIG skriva! ♥
Det handlar ju inte om att inte älska sina barn, utan om att inte älska alla uppgifter som det innebär att vara mamma.
SvaraRaderaDet är klart att jag tar hand om mina barn när de är sjuka, kräver oftast att få vara den som VABar, men speciellt magsjuka är ju inte KUL att ta hand om. Det är inget man ser fram emot och jag skulle ALDRIG erbjuda mig att ta hand om någon annans magsjuka barn.
Det är inte bara risken att bli sjuk själv utan allt det merarbete det innebär när små barn blir magsjuka. Tvätt, städa toalett, laga specialmat och åter tvätt. I en vardag som redan är maxad av sysslor blir det ibland övermäktigt att vara mamma. Och det ÄR okej att känna så.
Att det inte skulle vara okej skulle innebära att fler skulle behöva må sämre av skuldkänslor (än de redan gör) och stressen bland föräldrar (speciellt mammor) skulle öka och fler bli sjukskrivna. Stress har redan blivit en folksjukdom. Jag har själv varit mycket nära den berömda väggen (under min andra föräldralediga period) och får kämpa dagligen för att inte komma dit igen.
Det är klart att det är min uppgift att vårda och uppfostra mina barn, men i en mamma-gemenskap måste vi stötta varandra och tillåta känslor av frustration och vanmakt.
Om det finns människor som du som inte upplever någon av mamma-sysslorna som jobbiga så är väl det klart jättebra. Grattis! Du slipper må som vi andra. Men ni som grupp måste acceptera att inte alla är lika och att andra personer upplever saker på ett annat sätt än ni gör. Vi är ALLA olika.
Hade vi i min familj haft en ekonomi som tillät mig vara hemma med mina barn hade jag gärna varit hemma mer. Kanske inte heltid, men i alla fall halvtid. Då hade jag haft mycket mer ork att INTE uppleva mamma-sysslor som energitjuvar. Men efter en lång dag på jobbet med kunder (Arbetar för försäkringskassan, skatteverket och pensionsmyndigheten) har jag knappt ork för mig själv. Den lilla orken samlas ihop under de två timmarna (önskar det vore längre) barnen är vakna och sen däckar jag framför TVn, ibland t o m innan barnen somnat. Vi är utarbetade och vill inte behöva skämmas för det.
Jag älskar ALLTID mina barn, men det är INTE alltid kul att vara mamma.
Tack för kloka ord!
RaderaTack att du är du! Du får mig att känna mig som en bra mamma trotts motstridiga känslor för barnen ibland! Du får mig att acceptera dom och älska att vara mamma lite mer! Är lyckligare tack vare dina ord! Mindre stressad och nöjd! Tack Malin!
SvaraRaderaÅh, underbart att du hittar kraft och inspiration inne hos mig! ♥
RaderaHaha, känner igen en hel del. Min äldsta (snart 6) bajsar alltid när vi äter kvällsmat.. Finns det inget bättre tillfälle liksom? Börjar med att skulla gå och kissa sen kommer ALLTID frasen: "MAMMAAAA?! Jag ska också bajsa!" Ja, okej, det visste jag redan..
SvaraRaderaHaha, alltid! Varför måste de alltid bajsa när man äter?!
RaderaHelt underbart..... h/ anne i södertälje...
SvaraRaderaNu skulle jag kunna sluta blogga. För allt är redan sagt. Klart som fan det måste få vara jobbigt att vara mamma. Annars biter vi ta mig fan oss i röven. Hela högen. Lägg ingen mer press på oss mammor än det som redan finns i vårt samhälle. Punkt.
SvaraRaderaTack för kloka ord Malin.
Haha, nej! Sluta inte blogga! ♥
RaderaPå pricken! Så härligt med ärliga människor! :) blev så inspirerad att jag var tvungen att slänga ut några rader om kaoset här hemma. Gött att inte bara läsa om hur j-a "perfekt" liv folk har. ;)
SvaraRadera:) Heja ärlighet!
RaderaDet här är bland det mest fantastiska jag någonsin läst! Du är helt underbar! Keep up the good work, jag är nu en trogen följare av din fantastiska humor! :-)
SvaraRaderaÅh, tack för det! ♥
RaderaPuh! Skönt att någon mer skriver det jag känner :-)
SvaraRadera:)
RaderaDet bästa jag läst i år. Känner igen och identifierar mig med rubbet och vet att det nog gäller tusen gånger mer för min fru.
SvaraRadera/Jacke - tvåbarnsförälder
Åh, tack!
RaderaJag tycker man ska vara försiktig med att göra generella uttalanden. Det kan ligga jobbiga och traumatiska omständigheter bakom varför en mamma eller pappa har svårt med sina känslor gentemot sitt barn. Att vara osäker på hur man känner har oftast redan framkallat skuld- och skamkänslor och att få läsa delar av texten ovan gör det svårare för många.
SvaraRaderaAtt vara förälder är inte lätt och att få läsa om hur man borde känna/göra gör det inte lättare.
Fast menar du att jag skriver hur man "borde känna". Jag försöker göra precis tvärt om. Skriva att det är okej att känna precis så som man gör. Det är svårt det där med känslor och jag försöker förmedla att man får lov att tycka att det är jobbigt och att man inte måste vara perfekt....vad det nu är.
RaderaDu är så underbar va....
SvaraRaderaDet är ju precis så här det är!
O den där jävla lappen på dörren på dagis alltså...den ger mig fullständig panik!! Igår tog jag mig äntligen mod att fråga om det var många som va hemma o kräkiga (tänkte att jag kan förbereda lite...) men nä! EN enda på 6 avdelningar. Va FAN!! Are you kiding me?? EN??? E-N?????? En enda har spytt och då ska de genast upp "nu-går-vinterkräksjukan-hos-oss"-lappar på varenda dörr. Jag kanske ska sätta upp en på jobb då också?
Haha, vi kanske alla skulle gå med lappen i pannan! ;)
RaderaHärligt skrivet. Själv sitter jag nu här med två barn i badet medan de tömt i en schampoflaska för att få skum samt löser upp en toarulle i vattnet för att få grädde till tårtan.....
SvaraRaderaHahaha, livet på en pinne... ;)
RaderaSpot on igår kräktes min 2,5 åring 3 omgångar på kvällen och vi fick duscha henne lika många gånger och sanera golv och sängar alla gånger. I det läget älskar jag verkligen inte att vara mamma men jag skulle inte heller byta ut det för allt i världen. För självklart älskar jag mina barn
SvaraRaderaJa, man gör ju det....trots kräket.... ;)
RaderaJag är mamma till 3 underbara barn, och jag älskar dem alltid och är alltid glad och tacksam över att jag får vara deras mamma. Tufft att vara småbarnsförälder är det såklart ibland men oavsett magsjukor, kladd eller starka viljor så skulle jag aldrig vilja vara utan det. Jag har valt att bli förälder, det är jag 24/7.
SvaraRaderaJa, det valet har vi ju gjort. Man måste inte älska det alltid dock. ;)
RaderaSkrattar så jag gråter! Underbart o ärligt!
SvaraRaderaAvnjuter just nu min 5-minuters "egentid. Mitt i trotsperioden för femtielfte gången, tar de aldrig slut???
SvaraRaderaSå råkar jag hamna här och läsa din historia... Tack för din underbara ärlighet!
De tar slut...sen kommer NYA perioder, haha.
Radera♥
Vad härligt skrivet och precis så är det! Har den tiden förbi med småbarn men har fyra härliga barnbarn och förstår dras föräldrar helt o fullt när dom vill ha lite avlastning ibland. Att vilja vara "ledig" en stund från dom är också att älska dom. Just nu väntar jag på yngsta lilla älskade tjejen som ska vara hos farmor o farfar en stund innan hon ska till skolan. Mycket härliga kommentarer och resonemang har vi och som ger så mycket rikedom i livet. Både med egna och andras barn.
SvaraRaderaJa, den där ledigheten och känslan av att få längta efter dem lite är viktig! ♥
RaderaUnderbart! Tack! Det ar sa otroligt svart att vara mamma! Att man skall vara sa tacksam och det daliga samvetet (hela tiden). Som du sager JAG finns inte langre, 29 ar innan barnen ar som borta och det skall man vara tacksam over. Jag laser din blogg, grater och skrattar och din syn pa livet ar sa harlig och sund. Jag bor utomlands och i Skottland handlar det i princip om klass (riktigt hemskt att se Sverige bilda ett oetiskt klassamhalle som har) och vilken skola barnen hamnar pa och att de skall cykla alder 3, simma vi alder 2 och ha gjort allt innan alder 10. Mina barn gor inte det for jag har blivit en av princip mammorna som vagrar! Men mina barn kommer i alla fall inte vara uttrakade pa livet vid 12 ars alder, for det finns nog fortfarande sa mycket att lara och upptacka da. Alskar att du berattar om mammamaffian, ar de inte for upptagna med sina egna barn for att hoppa pa alla andra? Tror nog inte de ar speciellet bra foraldrar sjalva och behover ta ut det over resten av oss mammor som gor sa gott vi kan. Visst jag kan vara mina barns basta van men jag ar fortfarande deras mamma och det ar det jag skall vara forst. Det ar mitt jobb att lara dem vad som ar ratt och fel och ge dem sunt fornuft. Och jag skaller och skriker och ibland undrar jag om de som bor ovanfor kommer att ringa socialen sedan alskar jag dem och ger dem berom nar de skall ha det. Att hitta en balans det ar nog det som ar viktigt. Min mamma sa till mig att det ar ok att inte alltid alska sina barn och det gjorde mig ibland lite orolig och det var sa befrinande att lasa pa din blogg...jag alskar inte alltid att vara mamma. Det var sa tydligt att det ar sa det ar. Jag alskar mina barn, min sambo och mitt liv men ibland ar jag sa trott pa att vara mamma, att inte fa vara mig, ibland skulle jag vilja rymma lite och sedan komma tillbaka utvilad och redo for nya utmaningar. Tack Malin, du hjalper nog manga fler an du tror. Fortsatt att gladja!
SvaraRaderaTack och kram //Lotta
Åh, tack för de orden! Kämpa på! ♥
RaderaDet skär i mitt hjärta att läsa den här texten. Jag är en sån som kämpar och har kämpat i tolv månader för att bli gravid och få bli mamma. Jag har familjer omkring mig alltid och ingen har gett mig uppfattningen om att det är så jobbigt som du uttrycker det. Jag tror det ligger i dig och att du är negativ som person och det smittar av sig på barnen som blir jobbigare eller svårare. Man älskar alltid sina barn. Allt annat är hemskt. Du kanske skulle va utan barnen ett år och se hur det känns?!
SvaraRaderaJohanna, innan du själv är förälder kan du inte veta hur det är, det är en omöjlighet. Jag själv har blivit gravid utan problem och skulle aldrig påstå att jag vet hur du har det, eller mina vänner som försökte i 5 år...
RaderaJag föreslår att du visar denna text för de familjer du har runt dig och frågar om de kan känna igen sig... Men de kanske helt enkelt inte skulle våga vara ärliga mot dig, kanske vet de hur du kämpar, eller så vet de att du har en tendens att döma andra...
Jag önskar dig av hela mitt hjärta lycka till med att bli gravid, och med att se på andras situation med en smula mer ödmjukhet...
Johanna: Önskar dig all lycka i försöken att skaffa familj. Innan jag fick egna barn hade jag en helt annan syn på livet än den jag har idag. Man förändras med tiden och det är positivt. Jag tror kanske att alla de där familjerna runt omkring dig inte visar hela sanningen...om det aldrig är jobbigt.
RaderaSkärp dig Johanna och kom in i matchen. Allt är inte svart eller vitt. Lägg ner anklagelserna och var lite mänsklig.
RaderaJohanna. Jag har också fått kämpa. Tog flera år innan vi blev gravida (med hjälp). Och vet du vad? Jag klagar. Det får man.
Radera//Sofie. Trebarnsmamma, tvillingmamma. Helt slutkörd mamma.
Johanna! Jag förstår att detta skär i ditt hjärta och att du har det jättejobbigt. Vi försökte skaffa barn i 5 år och jag blev gravid 10 gånger och det slutade i missfall och utomkvedshavandeskap. Sådana här texter var oerhört provocerande då, herregud jag var förbannad på allt som hade med barn att göra och folk som klagade över sin situation med barn var i mina ögon fullkomliga idioter! Idag har jag en underbar liten son på 2,5 år som jag älskar över allt annat på jorden. Han har kommit in i trotsåldern, bajsar konstant och ritar på väggarna. Han är allergisk mot ungefär allt som går att äta och min oro är påtaglig varje dag (fruktansvärt jobbigt) Idag läste jag denna text å skrattade så jag grät. Jag ÄLSKAR min son men ibland HATAR jag att vara mamma. Det är skitjobbigt!!!! Och man måste få tycka att det är jobbigt. Men sååå dåligt samvete som jag haft över att jag tycker det är jobbigt! Jag ska ju bara vara sjukt tacksam över att jag faktiskt har ett barn... Eller!? Jo jag är sjukt tacksam men oxå trött, sliten, orolig och jag saknar mig själv! Och det är ok att känna så! Det är ok att jag själv är arg över att mitt barn har en massa allergier trots att vissa barn har mycket värre sjukdomar. Det är ok att tycka att det är fördjävligt när bilen går sönder trots att många inte ens har bil och det är ok att tycka det är jobbigt att vara mamma fast det finns dom som har svårt att få barn! Jag önskar så Johanna att du oxå får skratta åt en sådan här text en vacker dag och att du får uppleva lyckan i att vilja fly mammalivet för en stund!
RaderaTack för denna mänskliga text som sätter ord på så många känslor!!
Som pappa kan jag bara instämma också att livet i en småbarnsfamilj är precis så målande som du beskriver det. Jag sitter helt gråtfärdig på jobbet över din text som nog är det finaste jag läst på länge. Jag kan inte förstå dem som tycker du klagar utan jag tycker du gör raka motsatsen och att det i själva verket lyser igenom ganska mycket hur du älskar dina barn och inte skulle byta vilja byta liv med någon annan. Visst måste man få tycka det är tufft ibland och ingen borde ifrågasätta att man inte borde ha barn bara för att man hatar magsjukan.
SvaraRaderaTack för de orden! ♥ Ja, jag älskar mina barn oändligt mycket...men en del väljer att lägga lite väl mycket luft mellan orden. ;)
RaderaBara kärlek till dig! Bra beskrivet. Lämnade för första gången på 6 år bort vår son till mormor och morfar TROTS att vi inte skulle göra något. (Räknas vi ligger förkylningssjuka i soffan som"att göra något"? För första gången på 6 år var det bara vi hemma. Vi åt när vi ville. Sov när vi ville. Tittade på tv när vi ville. (Inte så mycket sex... ha ha... ingen ork eller lust i allt snor)
SvaraRaderaVi saknade sonen hela tiden, men bra för både honom och oss ( och mormor och morfar) med ett par dagar likt dessa ibland. För oss, att hinna prata färdigt, att prata om annat än praktiska saker eller annat än honom. .. gud så skönt.
Vi saknade honom. Morgonen när jag vaknade och visste att jag skulle få åka och hämta hem honom hade jag fjärilar i magen. Älskar jag mitt barn? Är jag värd att vara förälder? Det är helt ABSURDA frågor båda två. Men svaret på båda är självklart ja. Jag förstår dig helt och fullt. .. i allt. Lapparna på dagis får efter 5 år även min puls att rusa.. inte för att jag mår dåligt av dem. Men sonens mor lider av extrem fobi likt det några andra besktivit ovan. Och. .. vill jag tillägga -ni som anser att vi som tycker aTT det är tufft att vara förälder ibland inte skulle få vara förälder. Skärp er För faan!
Bra rutet! ;) Skärp er för fan!
RaderaDen där underbara egentiden, haha. Man planerar god mat, film och sex men orkar knappt resa sig för att ta en dusch när det väl infaller, haha.
Passa på och njut....snart är de tonåringar o ber dig o fara o flyga och sedan är de plötsligt vuxna och har flyttat hemifrån och du står där och drömmer dig tillbaka till magsjukor o öroninflammationer.......blöta pussar och mjuka armar.....Är själaglad att jag valde bort eyeliners för 300 spänn o dyra parfymer och gick ner i arbetstid och var hemma hos ungarna så mycket jag kunde, för åren går alldeles för fort!
SvaraRaderaHaha, tveksamt att jag kommer drömma tillbaks till just magsjukor och öroninflammationer. ;)
RaderaJag har råd med eyeliners för 300 spänn och ger fortfarande barnen massor med tid. Jag startade eget företag istället så att jag kan vara exakt så flexibel som barnen behöver mig. :)
Underbar läsning !
SvaraRaderaTack!
RaderaJag förstår inte vad du grundar detta på? , du skriver i princip endast "Om man inte skriver att man älskar sina barn så borde man ej skaffa några" Vad då om man skriver att man inte alltid älskar? Varför skulle man inte kunna tycka att det är jobbigt att ha barn även fast man älskar dom, exakt vad du beskrev i ditt inlägg.
SvaraRaderaOm man läser ditt inlägg så förstår man inte vilken typ av personer du stör dig på eller vem som ska ha påstått detta. Det finns antagligen 3000000 som under en period känner som du gör just nu, så vad är det konstiga. Kan det vara så att du bara vill ta ut den irritation som påverkar det du anser att du får för lite privatliv för just nu?
Har aldrig läst denna blogg men detta var det mest meningslösa inlägg jag någonsin läst.
Haha, ledsen att du lagt 3 minuter av ditt liv på att hänga här inne då. Du skulle klickat dig vidare redan efter överskriften!
RaderaHa en bra dag!
Inte för att såga dig, men det är helt otroligt hur folk kan sitta och hålla med dig om detta inlägg, din rubrik är helt skev, kunde liksom vara "Vem älskar familjelivet jämt" Jag hoppas du inte anser dig vara en bra bloggare för detta inlägg är faktiskt pinsamt, det är överdrivet och jag förstår inte hur man kan förstå vad du menar med detta. Något kan man i alla fall konstatera av detta inlägg, du bör ta en semester ett tag malin.
SvaraRaderaNämen, 2 kommentarer ifrån samma person? :)
RaderaTack för hjälpen med att sätta rubrik på mina texter. Lämna gärna dina uppgifter så att jag kan kontakta dig när jag behöver mer hjälp med bloggen!
Semester...ifrån bloggen? Det går ju inte. ;)
Rolig läsning men måste säga att jag haft "tur" med min 6-åring. Inte mycket som jag upplevt av det du skriver. Nu väntar vi vårt andra barn och vem vet hur det kommer att bli då??
SvaraRaderaMen det är ju en massa positivt också jag skriver? Det hoppas jag innerligt att du upplevt. haha.
RaderaLycka till med 2:an!
Det här va det bästa jag läst på länge. Jag skrattade så jag grinade. Det här va så mitt i prick man kan komma, kände igen mig i typ allt. 😂
SvaraRadera♥
RaderaWow. Så himla skilda meningar och åsikter om detta. Så mycket ilska och peka fingret, leta efter fel för att kunna få glädjen att attackera någon. BARA för att man inte tycker likadant. Ingen förståelse, utan bara anta,anklaga och nedvärdera. Läser inte någonstans i hela texten om att inte älska sina barn. Utan läser mer om att kunna erkänna att man blir trött, att man inte alltid är någon som kan göra allt. Att man vill kunna bajsa ifred *jag vill inte ens bajsa framför killen *. Har inga barn, men jag vill i sinom tid. Och då vill jag väl kunna stå för att jag inte tycker att det är kul med bajs och spyor, även om jag älskar mina barn. Eller att ha tid för mig själv, att kunna slappna av. För kan tro att man som förälder alltid är på helspänn ,och trött. Och ser ingen anledning till varför man ska skämmas över det. Blir man en sämre förälder för det? ? Då tycker jag hellre man blir en sämre förälder om man lurar sina barn till att tro att världen är perfekt . Så jag kommer älska mina barn, trots det faktum att jag kommer tycka att det är hårt och slitit. Och det är inget någon någonsin ska skämmas för,eller klandras för. En bra förälder kan tycka det och älska sina barn lika mycket som någon som inte tycker att det är tungt.
SvaraRaderaSå sant!
RaderaDu är heeeeelt slut i huvudet
SvaraRaderaRetroaktiv abort på dig
Haha, och annars mår du bra?
RaderaFör sån e jag ?,!!!
SvaraRaderaUndrar vad Hitler hade skrivit om det funnits sån här BS på den tiden
Han skrev ju massor! Läs Mein Kampf om du är nyfiken!
RaderaMan älskar alltid sina barn men inte allt de gör,,,,,,,,,,,,,,,,,
SvaraRaderaAbsolut inte allt det gör!
RaderaBra skrivet. Är 38 och man, sa en gång på ett bröllop att jag älskar mina barn men att skaffa barn är inget jag rekommenderar. Folk tittade på mig som om jag sagt att hitler var bra.
SvaraRaderaTack för din text!
//Håkan
Hahahaha! Underbart!
RaderaMen seriöst?! Jag fullkomligt älskar mitt barn. Men faktumet att hon är sex och tror att hon äger världen ?! Nej, DET HATAR JAG!
SvaraRaderaAlltså jag blir så frustrerad . Vad är det för människor som bara sprider skit omkring sej ? Jag tycker att aftonbladet är en jävla skit tidning .... så därför läser jag den inte . Har ingen lust att lägga en massa energi på att uppröra mej om såna saker som jag kan välja bort . Har följt din blogg i ett par år nu och undrar varför alla dessa haters hänger här inne . Gå och gör nått konstruktivt med er energi istället ... baka cupcakes , odla ekologiska morötter eller umgås med svärmor . Vad fan som än gör er LYCKLIGA .. för här inne tycks ni ju inte bli det !!! En kram får ni utav mej IAF .... för säkerhets skull mvh fröken Aarea
SvaraRaderaFår jag lägga till häng er i ett gulligt äppelträd?
RaderaUnderbara du...mina tre barn är vuxna,....jag har skrattat så mascaran gick åt...jag som precis är nystajlad till min dotters förlovningsmiddag.....Du är en helt normal mamma....känner så väl detta "från stenåldern"...hahah....Underbara Du!!
SvaraRaderaSuveränt bra skrivet!! Igår när hag lämnade barn på skolan satt det en lapp på dörren med följande delikata budskap " Många fall av löss, kolla era barns hår". Man blir ju inte illamående, men jävlar vad det börjar klia under mössan.
SvaraRaderaPassar på att tipsa om en bok som skulle falla de flesta här i smaken; "familjens projektledare säger upp sig" av Gunilla Bergensten, och -Jo, man hinner faktiskt läsa den. En tunn pocket där varje kapitel är max 5 sidor. Hysteriskt rolig och man känner igen sig i det mesta om man är mamma.
Oj herregud, bästa o sannaste på länge! Jag älskar att vara mamma! Bara inte just där mellan dec-mars när magsjukan går.. :)
SvaraRadera/magsjukefobisk mamma
Vad jag skrattade när jag läste ditt inlägg! Känner precis likadant! Älskar ALLTID mina barn men INTE alltid att vara mamma.. 2åringen som vägrar blöja å absolut inte vill sitta på pottan och sen ställer sig å kissar i köket... Då älskar jag inte direkt situationen... Men de där goa kramarna å slempussarna hade jag aldrig velat leva utan!
SvaraRaderaOch nu håller jag så himla mycket med dig! Dina tankar synkar inte alltid med mina men guuuud vilken igenkänningsfaktor.
SvaraRaderaDetta gjorde min vecka! Guuuu va bra💜
SvaraRaderaDen som tycker att livet är rosenrött jämt och ständigt måste förneka väldigt mycket i sitt liv och inte våga tänka på hur livet egentligen är. Alla har vi dåliga dagar vare sig man är förälder eller inte. Och det är så sant som du säger. Man älskar ALLTID sina barn, men inte alltid att vara förälder. Kram
SvaraRaderaI LOVE YOU!!!!/Trebarnsmorsan
SvaraRaderaKärlek till dig! Ditt inlägg dök upp i min facebook feed. Du slår huvudet på spiken med ett underbart språk! Tack för dagens skratt och igenkänningssnyft! /Nina
SvaraRaderaGud så bra!!!
SvaraRaderaEn liten reflektion.... Har ni märkt att alla personer med negativa kommentarer är Anonyma? Å andra sidan, hade jag varit så humorlös, så avskild från det verkliga livet eller helt enkelt inte har EN ANING om hur mamma-livet faktiskt är så att jag hade dissat detta underbara inlägg, ja då kanske jag hade vart anonym jag med! Underbara katten, en hyllning till dig och ett helt FANTASTISKT, ärligt, direkt-ur-verkliga-livet skrivet inlägg. Mamma-maffian: Det finns ett reserverat utrymme för er i helvetet där alla kvinnor/mammor finns som inte STÖTTAR andra mammor i denna tuffa verklighet som kallas FÖRÄLDRASKAP! SKÄMMES på er!!!
SvaraRaderaBästa bloggen ever, keep up the good work! ❤❤❤
Underbar läsning! Den här helgen så tror jag både jag OCH maken säger upp oss!
SvaraRaderaSjuka tvillingar som snart fyller 2, de har varit dåliga i förkylningar (astma), ögoninflammation, feber och skit sedan mitten av DECEMBER! WTF?! De hann gå 2 dagar på förskolan efter jullovet innan de blev sjuka igen... Herregud! Och ännu bättre är det på femåringens förskola "Det går magsjuka"-lappen har hängt uppe I FEM JÄVLA VECKOR!!! Åh, nej, alltså jag dör snart! Herregud!! Hela jag går på helspänn, hinken står redo nedanför sängen hennes och jag sover inte eftersom jag ligger och lyssnar efter minsta lilla kräkljud nattetid... Själv dras jag med en halsfluss sedan ett par veckor. Yay, livet är toppen... Nej, just nu hade det inte varit helt fel att ensam kunna lägga sig i soffan hela dagen och kolla netflix (sådana serier/filmer JAG vill se och INTE my little jävla pony eller teletubbies...!).
Jag älskar mina barn över allting annat och jag skulle aldrig kunna leva utan dom. Men just nu är det inte roligt att vara mamma...
//Sofie. Tvillingmamma, trebarnsmamma, helst slut mamma....
Haha, ojdå det ska stå "helt slut mamma" inte helst ;)
Radera//Sofie
En sån helt otroligt fantastisk text! Du sätter ord på allt jag känner och antagligen kommer att känna i framtiden. Med en 3-årig prinsessa och en lite pojke påväg så kan jag de mig själv stå där och tänka på din text om en sisådär 3 år. Underbart skrIvet!
SvaraRaderaHa ha... känns som det är många som behöver lära sig lite mental yoga och släppa det där med en perfekt ny dyr soffa... Det är skönt att känna att man lever, lite ups and downs. Utan downs missar man ju alla ups!
SvaraRaderaJättebra, viktigt och tänkvärt inlägg som belyser den bergochdalbana måna föräldrar upplever. Jag ser dock att den kärlek jag känner till mina barn alltid finns där, den är lite av stommen i vår relation. Sen kanske jag ibland avskyr att vara förälder, saker de gör osv men det har inte att göra med min kärlek till de. Hänger du med i mitt svammel? ;-)
SvaraRaderaHahahahahaaa... jag ha inte följt bloggen utan fick upp detta på min facebook av att ngn gillat. Jag har 3 barn: 17, 4, 2 1/2... Jag älskar dom över allt på jorden. Men säger oxå att vara förälder det är inte alltid en dans på rosor!!! Men jag skulle aldrig någonsin drömma om att vara utan dom. De som nu är så negativa; gillar du inte texten -> Lämna sidan och gå vidare i det rosa fluffet!!! Vi andra som känner igen oss vi älskar texten och känner oss inte ensamma om dessa tankar och känslor!!! Har precis haft mina små hemma för den ena kräktes ner hela badrums golvet...EN gång, lite hängig den dagen sedan 180 som vanligt!! Hade ju SJÄLVKLART båda hemma i 48 timmar. Kan säga att det är inte en jätterolig situation när man själv mår som en pytonorm och ja...många ggr under dessa 2 dygn jag önskade att få va ngn annanstans!! Det betyder INTE att jag inte älskar mina barn!!! Det betyder att jag är mänsklig och har normala känslor i kropp och knopp! Dom är mitt allt men ibland är våra situationer inte det jag önskar högst av allt!!!
SvaraRaderaDet gjorde min dag att få läsa detta och skratta åt alla dråpliga situationer man kan hamna i som förälder!!!
Kommer börja följa denna blogg efter detta härliga inlägg!!! You go girl!!!
Är första gången jag läser din blogg, hittade hit genom att någon hade delat ett inlägg från dig på faceBook. Mina barn är vuxna och jag har den lyxen att rå mig själv ganska mycket, allt det som många längtar efter när barnen är små, ja var tid har sitt. Jag var en riktig hönsmamma som levde för mina barn, nu njuter jag att bara få vara jag. även om jag både är fru, matte, mor, mormor o farmor. men mest mig. Jag återkommer.//pärle..
SvaraRaderaÅh vad jag hatar kommentarer som "Om man skriver att man inte älskar sina barn så borde man aldrig skaffat några! Det finns så många som hade velat byta situation med dig!". Ja, det var riktigt svårt att få de där barnen som jag så gärna ville ha. Efter flera års kamp kom de äntligen, världens finaste tvillingar. Men trots att de är världens finaste och jag älskar dem mest av allt så är det JOBBIGT att vara mamma. Mannen är bortrest mycket och att vara ensam med två bebisar får mig att bli gråhårig, utmattad och jag är så trött att jag knappt orkar prata. Nä, det hjälper inte att jag väntat och väntat på dem, det är skitjobbigt att vara mamma ändå, men också underbart många gånger. När jag längtade som mest efter barn var det ändå MINA barn jag ville ha, inte byta med någon annan mamma.
SvaraRaderaSå himla bra! Precis så :-P
SvaraRaderamen wow, så jäkla BRA! jag är altså inte ensam ;)
SvaraRadera