7-åringen, Kalasmamman & Blomstertiden!

Så har Elton (min lilla bebis) fyllt 7 år. Vad hände? Snart är det sommarlov och sedan är det dags att börja i ettan. Waaah!? Vår lille Elton. Tiden går alldeles för fort nu. Kanske för att jag har lite panik inombords över att jag missar halva tiden. Halva Elton...

På 7-årsdagen hade Elton och hans älskade Olivia dejt på Mc Donalds, satt vid eget bord och käkade och fick göra egen glass till efterrätt. Bra dag när man får fira med den bästa man har!

7-åringarna!

Förra veckan bara försvann. Det är stökigt nu...på många plan. Men jobbet känns riktigt bra även om det är intensivt! I fredags kom min lillebror Anton och hans Frida förbi slottet på en fika så att jag fick visa dem var jag hänger på dagarna numera. Wapnö slott goes Meekatt Casa...typ. ;) Och Anton fyllde år så självklart blev det gofika och flagga på bordet.

Igår hade vi kalas för Elton hemma hos oss på Videvägen. En glad sjuåring somnade gott i soffan efter att ha haft vattenkrig, ätit tårta, spelat fotboll, hoppat studsmatta och öppnat paket en hel dag. Nu...har nedräkningen börjat till 8-årsdagen, haha. Blir en lång väntan...för oss alla.

Gårdagens kalasmamma! 

   

Idag har jag ägnat mig åt att planera personal och göra schema på jobbet. Ikväll har jag försökt komma ifatt med mitt eget företag. Men ja, det där håller ju inte längre så jag får lägga ner det mesta av mitt nu. Och det känns mest befriande faktiskt. Jag hinner inte med, missar mina krönikor och leveranser och min revisor är trött på att tjata på mig om papper som ska in, haha. Nu är det fokus på nya jobbet, barnen och på att försöka komma fram till hur jag ska leva mitt liv. Just nu finns det bara energi till jobbet och barnen. Ibland inte ens till det. I september släpps nya boken i Norge och då vill jag va redo och laddad för det. Så jag måste försöka stanna upp lite och hitta energi. Andas.

Om tre dagar är det skolavslutning och i bilen hem idag frågade Alice: "Mamma, ska du gråta varje år på skolavslutningen eller kommer du vänja dig?!" Ja, jag kommer gråta. Varje år. Jag började nästan gråta när hon frågade, haha. Det är något speciellt med att höra "Den blomstertid nu kommer" och att se alla förväntansfulla små finklädda barn. Fast ja - så vet man ju också vad det innebär att ha ungarna lediga ifrån Fritids en hel sommar...uttråkade och gnälliga. Inte konstigt att man bryter ihop redan innan det börjar...

over and out.

//Meekatt...

Vad är väl en bal på slottet?

Ja, numera en helt vanlig dag på jobbet. Eller vanlig och vanlig men igår kändes det lite så. Vi hade Gastronomiska Akademins vänner hos oss på Wapnö för en 6-rätters avsmakningsmeny och jag och William fick ansvaret för förberedelser, servering och allt som hör till en sån kväll. Och vilken kväll! 8 glas per gäst, en miljard bestick och en väldig massa drycker som ska serveras. Helst rätt dryck till rätt måltid också! Och sen ska allting diskas med. Här uppskattar man ju diskmaskinen, haha. Helt klart ett av mina roligaste och mest uppskattade arbetspass!

Så här tjusigt fick vi till det!

 

Extra fina gäster serveras extra fint bubbel vid ankomsten!

Vi inledde med champagne och sedan följde en 6-rätters meny...som till och med blev 7 rätter. Många tallrikar blev det, haha. Men vi var riktigt duktiga och synkade så det funkade kalasbra. "Spill inte på duken Malin" tänkte jag hela tiden och vid moment "hälla upp rödvin" var det lite skakigt. Inte en droppe spilldes - yeyh!

Vi fick ju lyxen att smaka maten och OH MY GOD så gott! Lyxigaste och godaste jag ätit! Man behöver liksom ingen lön när man får så god mat på jobbet, haha. (Skojar bara Lasse! Lön är bra!)

Första rätten ut!

Huvudrätten! Fantastiskt! Bästa jag ätit någonsin!

En utav desserterna. Rabarb- & Jordgubbssoppa kokad med bland annat vitt vin - serverad med vispad vaniljglass. Skulle kunna leva på denna hela sommaren!

Och stjärnan för kvällen då - vår kökschef Ahmady som satt menyn och som med uppbackning av två andra duktiga kockar i köket fick ihop en "superb" måltid enligt våra supernöjda experter till gäster. Grattis till det!

 

 Själv var jag också en stjärna igår tydligen, haha.

Gästerna fotade mig, bad om mitt telefonnummer och mailadress och har skickat bilder och fina meddelanden. Klappade mig själv på axeln när jag trillande in genom dörren halv tre inatt. Idag...är jag ett vrak. Men värt det!

Nu ska jag lägga mig ute i skuggan med mina katter och sova en stund och försöka lura bort febern och min onda hals.

over and out.

//Meekatt...

För sån é ju jag!

Livet liksom rullar på och ibland känns det som att jag bara flyter med och inte riktigt vet vart jag är på väg. Jag känner att det är farligt att stanna upp och känna efter. För sist jag gjorde det så blev hela livet kaos. Sista tiden har varit oerhört intensiv och jag känner mig både totalt utmattad och full av energi på samma gång. Nytt jobb med massor av utmaningar. Jättekul och fruktansvärt, haha. Jag försöker hitta mig själv i mitt nya liv fullt med rutiner och försöker få ihop vardagen med barn, hus, trädgård, trasig bil, katter som ska passas, barnvakt som ska ordnas när jag jobbar helg, träning som jag ignorerat och den där lilla detaljen - vänner och kärlek. Jag hinner liksom inte med mig själv ens. Ännu mindre dem jag älskar. Och det känns som att alla drar i mig och jag räcker liksom inte till. Jag är van vid att ha all tid i världen och kunna pyssla om alla jag tycker om. Nu är jag glad om jag hinner duscha på morgonen. Och jag känner att jag behöver ta hand om mig själv lite nu. Efter de här tuffa åren...så är jag ganska trasig och det börjar liksom ta slut på energi att ge till andra.

Vi börjar sakta men säkert känna oss hemma här i Halmstad - jag och barnen. Jag kämpar med att få till den där känslan av vardag och familj...men det blir aldrig det samma. Vi är alltid en halv familj och vi är alltid på en plats som inte har en massa minnen i väggarna och som inte är "hemma" för barnen. Och det är skit. Men ändå börjar det kännas bättre på många plan. Som att barnen installerar sig lite snabbare varje gång de kommer och de har fått nya kompisar som springer här i trädgården. Och katterna mår bra och tar hand om mig när jag behöver extra kärlek!

Baileys - selfiekungen!

Vi har blivit med bubbelpool! Tack Majsan och Mikael!

Ja, jag klippte alltså mig och skaffade mig ett jobb. Ett sånt där vuxet jobb, haha. Och jag försöker uppföra mig någorlunda vuxet där med. Det lyckas ibland. Dock inte alltid. Jag kände att bloggandet inte var kul längre och jag tackade nej till alla föreläsningar. Bloggandet blev inte det samma efter skilsmässan. Det var så mycket som jag kände att jag ville och behövde skriva om - men som jag av respekt för alla andra inte kunde. Så jag tappade skrivandet helt.  Att skriva om det som inte betyder något för mig ger inget. Och det är jättetråkigt - för jag mår ju som bäst när jag får skriva! Så jag ska ta upp det igen. Inte som "Mammabloggaren" men som JAG. Malin. Meekatt. För jag är ju den som skriver. Jag behöver det för att må bra. För sån é ju jag! Så jag ska nischa om bloggen lite - och ni får stå ut med mig igen...ni som hänger kvar! Jag kommer koncentrera skrivandet på mitt liv och min (o)glamorösa vardag och klämma in barnen emellanåt (eftersom att de frågar mig hela tiden varför jag aldrig skriver om dem längre, haha.)

Ni som följer mig på Facebook vet att jag numera jobbar på Wapnö Slott här i Halmstad. Jag känner mig lyckligt lottad varje morgon när jag ställer bilen på parkeringen och går in mot slottet. Dessutom har vi 2500 kossor på gården - så inte nog med att jag jobbar på ett slott - jag möts dessutom av doften av kossorna varje morgon. Ni kan ju bara tänka er Eltons avundsjuka här, haha. Han älskar verkligen sina kossor.

Jag pysslar bland annat med vår tidning - försäljning av annonser i den, korrläsning mm samt arbetar med våra mässor. Ikväll kommer Gastronomiska Akademin med Carl Jan Granqvist i spetsen och jag ska servera dem en 6-rätters meny på slottet. Wish me luck, haha. Här vill man INTE spilla rödvin på duken eller snubbla med tallrikarna. Förra veckan tog jag emot 130 ungdomar på gårdsvisning och information om "hållbar utveckling" och på söndag har vi Afternoon Tea. Så det är en salig blandning, fullt ös hela tiden men otroligt roligt. Och det är ett riktigt härligt gäng jag kastats in i så jag tror nog att detta kan bli riktigt bra! (Även om jag gråter av utmattning emellanåt...)

Klockan är tio och jag har hunnit med en sväng till läkaren, en runda på Maxi, jag har planterat en massa perenner jag fick utav trevliga utställare under förra helgens mässa och nu ska jag ut och sätta mig i skuggan och bara vara. Det behöver jag. Jag är inte van vid det här livet riktigt. Men trots allt så gör det mig glad.

Och ja, just det. Nya boken är klar. Så nu väntar jag bara på lite besked ifrån mitt förlag så att jag kan släppa den. Då blir det releasefest på slottet kanske!?

  

Tack för alla mail och för att ni hängt kvar! Känns gott i hjärtat att jag varit lite saknad trots allt...

over and out.

//Meekatt...