Jag kom äntligen igång med skrivandet igen. Bloggen fick lite liv och jag har börjat på en ny bok som jag bara älskar att skriva på. Jag mår ju så mycket bättre när jag skriver. Det är liksom min ventil i livet. Det är då jag andas hela vägen ner i magen och bearbetar alla konstiga tankar jag har. Men så hände något...som satte lite stopp. Nästan direkt.
Jag kom hem efter jobbet en dag och det stod en man på baksidan av mitt hus...i mörkret...och väntade på mig när jag kom hem. Han frågade om det var jag som var Meekatt...och försökte få mig att låsa upp och gå in i huset. Jag backade och sprang in till grannen. Dagen efter var han tillbaka...två gånger. Tredje dagen satt en lapp på dörren när jag kom hem med "Jag är inte rädd för polisen katten" och två dagar senare dök han upp på slottet. Polisen har varit inblandad hela tiden och nu är han "i förvar" om jag förstått rätt. Antagligen handlar det om en människa som mår riktigt jäkla dåligt men jag blev jätterädd. Från att jobba sent och komma hem och bara gå in utan att fundera går jag med överfallslarm och pepparspray i handen. Jag har fått installerat ytterbelysning som lyser upp baksidan och jag kollar så att dörrarna är låsta flera gånger varje kväll. Barnen blev rädda när poliserna dök upp och det är svårt att förklara för dem vad det handlar om.
Jag fick fantastisk uppbackning av mina fina vänner och grannar som har hållit koll, jagat runt kvarteret med ficklampor, stått och väntat på mig när jag kommit hem på kvällarna för att följa mig in och installerat lampor mm. Och polisen har varit snabba på plats både hemma och på jobbet...men känslan släpper inte riktigt... Men han ska inte få förstöra mer nu. Livet går vidare och jag förutsätter att detta var något tillfälligt.
Bjuder på lite bilder ifrån den senaste tiden:
Elton var krasslig och fick följa med mamma till slottet och då fick Wapnö sin egen fina snögubbe! Jag ville sätta moroten längre ner men Elton sa något om att jag var en omogen mamma...så det fick bli en klassisk.
Alice - vår älskade Alice! Äntligen har hon hittat en aktivitet som hon trivs med och hon är GRYM! Älskar att se henne i vattnet och se hur hon kämpar med att lära sig! Heja heja henne!
En slotts-selfie!
Elton, jag och fina Moltaz! Utan tvekan världens bästa vovve!
Och så den här snyggingen då! Utan tvekan världens bästa man! En man som under ett snöbollskrig med barnen säger "Jag ger mig inte förrän något av barnen gråter!" kan man ju bara älska, haha.
Hon är utomhus! I överdragsbyxor!! Och glad!? Vad fan hände där? Det tog 11 år. Kämpa på mammor! ;)
I helgen är det två Mord På Wapnö. Förhoppningsvis inga riktiga dock...
over and out .
//Meekatt...
