Tisdag idag och jag vaknade med världens träningsvärk i låren efter gårdagens träningspass med Usain Bolt genom Laholm. Men ja - ändå laddad för dagen! Idag var det dags för utbildning i medicindelegering och jag tycker ju att det superintressant och roligt. Oväntat roligt faktiskt.
Frukost med ärtskott såklart!
Förmiddagen ägnades åt att plugga regelverk, rapportering, läkemedelsberedningar och dokumentation. Halv ett idag samlades alla vi som skulle göra utbildningen i Laholm. Och svenska som vi är (och såklart såhär i Coronatider!) ställde vi oss alla på replängds avstånd ifrån varandra och väntade snällt och tyst på att någon skulle släppa in oss på Osbeck. Jag hade laddat väskan med banan, apelsin, drickyoughurt, pepsi max, choklad, sura ess, lösgodis och knäckebröd. Ingen annan hade något med sig, haha. Jag förklarade att jag var en ovanligt hungrig person men erbjöd mig att dela med mig. Vem åker på en halvdagsutbildning utan godis?!
Väl inne spred vi ut oss enligt Folkhälsomyndighetens alla regler i aulan och blev väl omhändertagna av två sjuksköterskor. En massa information och möjlighet att ställa frågor och sen var det prov. Jag gjorde mitt på sju minuter så antingen gick det apbra och jag är jättebra eller så är jag en idiot, haha. Men det kändes väldigt(!) logiskt och enkelt och jag blev bara taggad på att få lära mig mer.
Mitt prov (som förhoppningsvis ger bra resultat) firades i solen med ett glas vitt.
Lite kul ändå det här med Corona och social distansering. Vi kan ju redan det där med avstånd vi svenskar, haha. Och i vissa situationer blir det sjukt uppenbart. Jag är ju en galet social människa och finner mig i de flesta situationer. Men ibland...kan jag fnissa lite inombords. Vi hade 1.5 timmes faktainpräntande och sen var det kaffepaus. Wiiih - äntligen lite småprat, choklad och prassel i väskan liksom!? Men då går alla och hämtar sitt kaffe och sin macka och sätter sig på sin plats igen...knäpptysta, haha. Sjukt stelt! Hej Sverige. Vi behöver inte påminna varandra om att inte umgås - vi vet ändå inte hur man gör. Jag fick en trevlig granne som pratade men i övrigt var det fikapaus i stillhet. En typisk swedish fika.
Passar mig utmärkt i och för sig, haha.
Jag hör hela tiden min mamma säga "Vad du än gör Malin så börja aldrig jobba inom vården!", haha. Hon sa alltid det. Fina lilla mamma. Jag saknar henne extra mycket just nu! Det har varit ganska bra ett tag. Fina minnen. Glada minnen. Men nu blev det mer tydligt att hon finns nära...men ändå inte alls.
Jag vet ju att hon ÄLSKADE sitt jobb och hon var SÅ bra på det! Hon var uppskattad av sina medarbetare och framför allt av sina fina vårdtagare. Jag minns de sista två åren när hon jobbade som sjuksköterska i hemsjukvården på vackra Bjäre efter att hon flyttat till Mellbystrand. Hon var livrädd att köra bil på vindern och Freddy och jag körde henne hem till sina patienter och jag fick följa med henne in och tyckte att det var så mysigt. De hade sån respekt för henne och hon var så bra på att hantera dem i alla situationer. Och även om hon alltid varnade mig för att börja inom vården så känner jag ju lite att jag hittat hem ju mer jag lär mig. Förlåt mamma, haha. Jag vet att lönen är skit men man får ju så mycket annat. Ett varmt hjärta. Och efter att ha tagit hand om mamma dygnet runt nästan när hon var sjuk så vet man ju vad det innebär på ett annat sätt. Jag vet ju hur jag själv kommer va som gammal...
Exakt sån här, haha.
Jag sa det till min handledare när vi var och handlade till en av våra brukare igår. "Fatta så pinsamt när JAG blir gammal och ska skicka med min handlelapp!"
De flesta andra:
* Katrinplommon
* Proviva
* Mjölk
* Müsli
* Finn Crisp
Min handlelista:
* Vitt vin
* Geisha
* Mc Feast
* Pepsi Max
* Sockerbullar
* Kanelgifflar
* Galliano
* Sprutgrädde
För sån é ju jag. Och jag tänker att om jag bara är mig själv och gör mitt bästa så ska nog detta bli bra. Och till och med mamma kanske ler lite i sin himmel när hon ser att jag hoppat i hennes fotriktiga skor...
over and out.
//Meekatt...