Lägenhetsbyte i Halmstad!

Min bästa vän Majsan har ett bra tag försökt byta lägenhet i stan (Halmstad) men har inte lyckats hitta någon bra match än - så jag gör ett försök att hjälpa henne här! Detta gäller endast byte av lägenhet.

Sökes: 3:a i Halmstad med hiss alternativt på bottenplan med uteplats. (Ej Andersberg) Hund måste vara tillåtet. Maxhyra 8000 kr.

Finnes: Mycket fräsch, välplanerad och ljus 4:a på Skolgatan med 300 meter till Galgberget och 300 m till Lilla torg. Lägenheten är på 101 kvadratmeter med stor härlig balkong mot en lugn innergård. Mysig innergård med gräsmatta, grillplats och gungor. Lägenheten har två fina badrum, bra förvaring och tvättmaskin och torktumlare installerat i lägenheten. 2 sovrum på ca 10 kvm och ett större på ca 20 kvm. Glasvägg mellan kök och vardagsrum. Hela lägenheten målades/tapetserades 2016 och i år ska köket bytas ut. Vitvarorna är helt nya. Hyra 10 300 kr inkl värme, vatten och avlopp. Bredband via Comhem går att beställa. 

Har du en lägenhet att byta med (och inga betalningsanmärkningar!) så hör av dig till Majsan på maibritt.jersby@gmail.com för bilder och mer information!

over and out. 

//Meekatt...

Stopp min kropp?

Jag får väldigt ofta frågor om min viktnedgång och jag får ofta ganska arga påhopp om varför jag inte skrivit/bloggat om min "bantning" och delat den resan med er. Många vill veta detaljer om vad jag äter, dricker, hur mycket jag rör mig, vad jag vägde förut och vad jag väger idag. Om jag opererat mig, gått på dieter av olika slag...om jag har ätstörningar...och ja, you name it - allt. Fick denna kommentaren idag:  

"Varför kan man inte läsa om din viktnedgång någonstans? Du som alltid är så öppen och ärlig och säger att man ska säga som det är och stå för den man är. Varför finns det inget om din vikt att läsa? Du måste ha gått ner halva din vikt och det är ju konstigt att du inte skriver om hur du gjort utan skriver på som vanligt. Viktväktarna? Operation? LCHF? Du kan väl skriva om det? Vi är många som vill veta."

Häromdagen kom ett mail. "Vad väger du nu? Hur mycket har du gått ner? Var kan man läsa om din bantning?" Har också fått mail med "Du börjar se sjuk ut, har du ätstörningar?". Så ja, nu svarar jag - en gång för alla och sen skriver jag aldrig mer om vikt igen. För sån...é ju inte jag. 

Hej Alice. Min vackra, kloka, roliga, omtänksamma (ofta lata) och påhittiga lilla tös. Snart är du 13 år gammal. Livet. Nyss låg du i min famn och tittade på mig med dina bruna fina ögon och jag var livrädd och hade inte en aning om hur jag skulle kunna ta hand om dig. När de släppte hem oss ifrån BB tänkte jag "Herregud!? Ska de bara släppa hem oss?! Helt själv? Hur fan tänker de?!" Men det gick ju bra det där. Vi lärde oss på vägen och oftast har vi klarat av livets alla med- och motgångar på ett bra sätt. Vi har alltid älskat varandra. Även när vi har hatat varandra. Såna é ju vi. Du är min bästa vän, du har mammas själ i din kropp och du kan alltid få mig att skratta. Tack. Du och mamma kunde inte finnas i mitt liv samtidigt. Jag brukar säga att ni möttes och bytte plats och att det faktum att du kom precis när du gjorde...räddade mitt liv. Jag vet det. Och du vet det. Och det viktigaste jag kan ge dig är det här:

Du är en fantastiskt tjej. Du vill alltid alla väl. Du får alla oss i din omgivning att må lite bättre alltid. Du får oss att tycka om oss själva, att skratta, att hitta på konstiga saker och att leva lite mer. Du får oss att känna oss fina, att våga prova nya saker, att skratta tills tårarna sprutar och att våga slappna av och bara vara. Du är så värdefull. Du är sockerdrickan i mitt hjärta, du är min mammas varma hand när jag behöver den och du är solen, vinden och det mjuka kliandet i nacken. Du är tokig, fjantig och irriterande. Du är rörig och slarvig.  Du är en grym simmare! Och du är alltid snäll. God. Varm. Du är halva jag. Halva din fina pappa. Alldeles alldeles perfekt. Älskade Krabaten, Kravallis, Bubbelskakel. Älskade älskade Alice. 

Du är snart 13 år gammal och du studerar dig själv mer noggrant för varje dag. Varje millimeter av dig är perfekt. Alltid. Med och utan tonårsfinnar, med och utan flottigt hår, med och utan dina nya snygga jeans och med och utan smink. Min kropp med. Med och utan hängiga bröst, med och utan bristningar, med och utan gråa hårstrån och med och utan concealer över mina pigmentfläckar i pannan. Vi pratar om kroppen. Ofta. Vi driver med den, berömmer den och vi skrattar åt den tillsammans men vi är överens om att den är sjukt jävla bra. För tänk vad den kan och tänk vad den har gått igenom. Du har följt min resa. Odramatiskt och aldrig ett enda prat om kilon eller om vad man "ska" eller inte ska äta. För det spelar ingen roll vad man väger. Och man ska äta allt man vill. Däremot har vi pratat om hjärtat. Att hjärtat behöver pumpa på bra så att man kan hålla sig frisk och leva länge. Att hjärtat applåderar och gör vågen när vi rör på oss och att alla kroppar är fina och fantastiska - oavsett storlek och form. Förra året var min kropp så trasig att jag många gånger trodde att den skulle ge upp. 13 gånger med ambulans...operation...många många nätter på sjukhus, slangar, kisspåse på benet, en urkopplad njure och mängder med morfin. Vad fan betyder en smal midja då? Absolut ingenting. Och det vet vi. Vi vet vad som betyder något. Livet.

Det kom till en punkt när jag insåg att jag själv måste välja livet. Livet väljer inte mig. Livet valde inte mamma. Men jag kunde välja livet. För dig och Elton. För att ni ska få ha mig här - länge. För att ni ska få spela tennis med mig, springa slingan, bada i Glänninge sjö, klättra i träd och spela fotboll med mig. Inte se mig som den trötta mamman som alltid säger nej. Önskar så att jag bara kunde få EN dag till med min mamma. Det kan jag inte. Men jag kan ge er många fler dagar med mig - om jag håller mig så frisk jag bara kan. I kroppen OCH i själen. Jag springer för att hjärtat ska applådera och göra vågen. Jag äter choklad för att själen ska flossa. Balans. Så jobbar jag. Jag pratar aldrig om vikt med er och jag springer naken och stolt genom huset varje dag. Och Elton står bredvid och flossar med kalsongerna på huvudet. Jag inser ju att vi nu har några oerhört tuffa år framför oss Alice. Du kommer bli påverkad ifrån miljontals olika håll och ditt självförtroende och din självkänsla kommer få stryk så många gånger. Men JAG ska kämpa mig blå för att göra allt i min makt för att du ska inse ditt eget värde - alltid alltid! Och för att du ska inse att det sitter i ditt varma fina hjärta. Inte i det som så många andra kommer vilja trycka i dig. Och ALDRIG i några dumma jävla siffror! Och de som försöker säga motsatsen...är inte lika starka som vi Alice. Det är piggelinsant! Jag älskar dig - alltid!

Jag har kämpat hårt med mitt hjärta och fått många applåder. Jag är starkare och gladare och jag är en mycket bättre mamma. Jag är så tacksam för den resa min kropp och jag gjort tillsammans och den fortsätter ju livet ut. Allt blir annorlunda när man kommit på att det är något man gör MED sin kropp och inte MOT sin kropp. Men det är ändå en kamp - även för mig. En del dagar är bra. Andra dåliga. Men jag har aldrig skrivit om min vikt för det är totalt ointressant och det absolut SISTA som behöver rotera i cyberspace bland all annan jävla skit som får folk att må dåligt och hata sig själv. Jag vill aldrig(!) vara med och bidra till någon slags hets eller till dåligt samvete över hur man ska/bör/vill leva. Vi är chefer över våra egna liv och kroppar och vi ser ut och lever precis så som vi själv vill! Alla är bra! Bara för att jag till viss del valt att vara "offentlig" med mycket så betyder inte det att jag har någon slags skyldighet att dela med mig av allting. Det är egentligen väldigt lite jag delar med mig av. Och jag överväger varje ord noga - alltid. Jag vill bidra till att människor ska må bra, känna igen sig, skratta, våga öppna upp, vara ärliga och dela med sig och jag vill ta bort allt dåligt samvete vi föräldrar så ofta känner. Jag vill lyfta oss mammor! För att vi nästan alltid gör det absolut bästa vi kan och för att det faktiskt oftast är alldeles tillräckligt! Heja oss för det!? 

Det finns tusentals bloggar där ni kan läsa om kroppshets, bantning, kläder som får oss att "se smala ut", träning och dieter av alla de slag. Min är inte en av dem. Och kommer aldrig bli. Här skriver jag om livet, döden, chokladen, kärleken, de jobbiga ungarna, katten, Geisha...och om ärtskotten...för fan. För sån é ju jag!

over and out. 

//Meekatt...

Min bok beställer ni på info@meekatt.com 

Mammagömmorna, Prettona & Latmasken!

Igår kväll gick det utför här Meekatt Casa. Jag låg nerbäddad i soffan under en filt och kollade på Liar Liar och ser det här:

Vafan hände här?!

Ungarna har hittat min godisgömma!!? Fan. Hur länge har de vetat om det här liksom?! Och var ska jag gömma allt gott nu? Hur mycket har försvunnit utan att jag märkt det? Är detta hämnden för alla uppätna godispåsar under pappaveckorna som jag skyllt ifrån mig på barnen själva? Ja...detta måste ju fixas. Mitt hus är ju inte så stort och det finns liksom inga bra gömmor. Jag delar redan rum med Elton och garderob med Alice. Tvättstugan är det enda som är lite av en "safe zone" men där gömmer jag redan en massa grejor. Känns ju konstigt att ha womanizern och Geishat på samma plats. Men iofs ganska praktiskt... Jaja, tvättstugan får det bli! Omorganisation sker idag.

Jag la ut bilden på Elton i godisskåpet på Instagram igår kväll och fick direkt två arga mail. Det ena var ifrån en arg mamma som tyckte att det var sjukt att GÖMMA godis ifrån barnen som om de inte var en "del av hushållet" och att jag som "varannan-vecka-mamma" minsann skulle skämmas över att ens vilja ha "saker för mig själv" när jag redan valt bort barnen på halvtid. Svar till dig: Skit på dig. Faktiskt. Man väljer ALDRIG bort sina barn. Man skiljer inte sig från sina barn och det är den största sorgen i livet att man missar så mycket av deras liv. Det betyder dock inte att man inte fortfarande vill och behöver smygäta choklad, dricka vin i tvättstugan och djupandas i papperspåse och rabbla könsord ibland när tålamodet tryter. Det är ju fortfarande vardag här hemma med konflikter, lata ungar och tjafs om wifi. Inte bara ärtskott och kramar. 

Det andra mailet kom ifrån "En orolig mamma" som såg framför sig hur min lilla lilla bebis trillade ner ifrån den 7 meter höga köksstolen och bröt nacken och alla andra ben i kroppen medan jag satt drogpåverkad i soffan och lyssnade på Arvingarna och rökte gula prince iklädd rosa fluffig morgonrock och foppatofflor. Tack för omtanken. Men han är för fan snart nio år, lagar sin egen middag, har flickvän, kan rabbla nians tabell och vet hur man hackar paddan för att komma kring skärmtidsspärren. Nästan mer självgående än mig. Och han dör ju inte om han trillar av stolen. Och bryter han ett ben så tar mamman honom till akuten. (Jag ringer en A-lagarkompis och åker in till sjukhuset på hans pakethållare med Elton i cykelvagnen bara.) 

Jag räddade upp missade mammapoäng med prettofrulle. Elton fick pannkakor och jag och Alice åt omelett med svampstuvning. Ärtskotten tvingade jag i dem. Man SLÄNGER inte ärtskott! 

#ärtskottförfan

Nu försöker jag motivera min blivande tonåring att städa sitt rum och cykla och handla ägg. Det går sådär. Jag frågade "Kan du vara snäll och cykla och handla ägg gumman?" Hon hörde tydligen "Kan du bota cancer gumman?". 

Exakt så här är det. Sjukt!

over and out.

//Meekatt...

Kristi flög, Mord & Mys!

Den här dagen alltså! Den började dock lite motsträvigt med ett mord på Kustvägen där Meekattbilen fick agera mordvapen igen... Jag körde hemifrån halv sju i morse och exakt tre minuter senare körde jag på en stackars duva. Vafan. Den bara promenerade ut rakt framför bilen i godan ro och tänkte att det är röd dag och att alla idioter är hemma. Men den här idioten jobbar i vården och då finns det inga röda dagar och pang sa det. Tittade förskräckt i backspegeln och såg ett moln av fjädrar. På tal om Kristi Flygaredagen... Förlåt. Jag kommer inte till himlen...men det visste vi ju redan. Det som är bra med detta (Jag vet, det finns såklart inget bra med detta...MEN...om det hade funnits något...så är det ju ändå bra att jag nu har övat inför mitt nästa möte med fasanhelvetet som ägnar sitt liv åt att reta mig. Den tocken ska dö!) 

Jag jobbade 7-13 idag och sen hämtade jag barnen. Efterlängtad mammavecka! Vi kastade oss i bilen och körde till Glänninge sjö och har haft en helt fantastisk eftermiddag och kväll där! Bästa dagen! Strålande sol, massa bad, mat på en bänk och en massa mys!

Årets första bad i Glänninge sjö - absolut inte sista!

Mina modiga barn!

Och den modiga mamman? Oväntat varmt i vattnet faktiskt. 

Bästa! 

Kvällsmaten smakar ju ändå bättre här!

Fina Elton 

Tack för denna dagen!

over and out. 

//Meekatt...

Ett bra recept, Träning för själen & Längtan!

Jag lagade en av mina bästa rätter idag och lovade på Facebook & Instagram att lägga ut receptet. Vi kallar den väl "Kattens Rosépeppargryta" då? Apgott - jag lovar! Jag går aldrig efter recept utan höftar alltid men här får ni lite att gå efter:

Jag gör det antingen på kycklingfilé eller fläskfilé. Blir lika gott vilket som! Idag blev det kyckling.

- Dela köttet i mindre bitar och bryn i smör med salt/peppar.
- Mortla rosépeppar (Mycket! Minst 2msk!) och häll över.
- Ca 2 msk kinesisk soya
- 5 dl vispgrädde (Inget äckligt lightigt!)
- 1/2 paket frusen persilja
- färgsätt med collorit

Låt gotta ihop sig i en stekgryta på spisen i ca 15 minuter. Servera med klyftpotatis alt. pressad potatis och lingon. Smula över lite fetaost, några hela rosépepparkorn (för att det är snyggt) och för guds skull - GLÖM INTE ÄRTSKOTTEN (för fan!)

Jättegott!

Jobbade 7-13 idag och fick en härlig eftermiddag med någon timme i solen. Efter matlagningen och påfyllning av lite matlådor i frysen körde jag till Glänninge. Hade för avsikt att springa en massa varv runt sjön men väl på plats valde jag att träna själen istället. Det blev ett par varv och sen satte jag mig med fötterna i vattnet och bara satt. Tills jag inte hade någon känsel i fötterna längre, haha. Då fick jag köra hem...barfota med blå fötter.

Älskar Glänninge Sjö. Så otroligt skönt där. Och en massa barn som badade idag! Galningar!

Nu...solnedgång, Ulf Lundell och längtan efter barnen som äntligen kommer imorgon. Galet ensamt här hemma...blä. Men imorgon blir det mammavecka och mys! DET behöver jag nu när livet bråkar lite extra med mig.

Solen alltså! Bästa medicien!

over and out. 

//Meekatt...

Ledig dag, Klen kropp & Kattlivet!

Dagarna bara springer iväg här. Redan torsdag och snart helg igen. Det är min barnfria helg och det blir jobb fredag, lördag & söndag vilket bara känns roligt faktiskt. Jag är så glad för mitt jobb och tycker det är supermysigt! 

Men ja, idag har jag veckans enda lediga dag och då väckte såklart Geisha mig klockan fem och undrade varför hennes matskål bara innehöll 7 timmar gammal mat. Jättekonstigt såklart. Var fan är slaven som fyller på den liksom?! Men ja, slaven gick upp och bad om ursäkt och ordningen i Geishas slott är återställd. Efter 3 sekunders ätande hoppade hon upp i min (sin!) säng och la sig igen. I mitt nästa liv ska jag också bli katt...

Jag har ju äntligen kommit igång med min träning igen och jag har fått för mig att bästa stället i världen att utföra detta på är runt Glänninge sjö. Nu har jag dock sprungit runt den där jäkla sjön så många varv att jag antagligen fått en inflammation i mitt knä. (Borde kanske bytt håll?) Så nu blir det någon dags paus på rännandet. Typiskt när man fått upp farten liksom. Min kropp vill aldrig(!) samarbeta med mig! Igår erbjöd sig en av mina fina vårdtagare att låna ut sin rullator till mig, haha. Det är ju ändå fint...

Rullator hade iofs varit praktiskt. Då kan man ju ha fika med sig i korgen. 

I lördags var det så varmt att man kunde sitta på bryggan med fötterna i vattnet. Ljuvligt! Bästa belöningen efter ett träningspass!

Nu är klockan sju, jag har bäddat, ätit frukost, bakat en hallonkladdkaka, kelat med en katt, snubblat över en katt, kissat med en katt i knät, blivit klättrad på av en katt och skällt på en katt. Livet som crazy cat lady alltså... Stressigt ju! Dags att ta en liten promenad (utan rullator) och se hur knät mår idag! Heja kroppen. Känns som att den är ganska taskig mot mig redan. Behöver liksom inte ett bråkigt knä också...

over and out. 

//Meekatt...

Hemlig beundrare, En epatönt & Ärtskott för fan!

Ikväll hänger Alice, Elton, jag, Geisha och Alice kompis Maya i soffan och kollar på Bäst i test, äter popcorn och skrattar åt gamla bilder och blogginlägg. Bästa kvällen! Skön avslutning efter en tuff dag. Vi lyxade till det med hemmagjord pizza och sallad ikväll. Och ja, ärtskott såklart! Jag somnar nästan sittandes så blir bara lite bilder ikväll:

#ärtskottförfan Ny odling imorgon! Heja mig!

Idag fick jag ett gulligt vykort i brevlådan ifrån en "Hemlig beundrare"! Hur gulligt är inte det?! Och hur ofta får man handskrivna vykort nu för tiden? :) 

Men så hemlig är du inte Christoffer, haha. Tack snälla vännen! Tänk så många år du hängt inne hos mig nu och fortfarande inte tröttnat på mig! Heja dig! Jag blev jätteglad!

Elton köpte en lila munk ikväll för egna pengar och levererade hos bästa vännen som är hemma med jobbig hosta. Det är kärlek det!

Att få dra fingrarna genom håret på en kelen Elton efter en arbetsdag med noll energi i kroppen. Hoppas han aldrig slutar vara så här gosig!

Ikväll förberedde Elton kvällsmyset och överraskade med Geisha, popcorn och Pepsi Max till en trött mamma. Och ja - mammas kille tar såklart ärtskott på ALLT. För såna é ju vi! 

Slutligen...tönten Elton. Epatraktor...

over and out. 

//Meekatt...

Coronafri, Back in business & Vitt vin?

Så var jag ÄNTLIGEN tillbaka på jobbet och det känns så otroligt bra! Coronaprovet visade att jag är frisk och jag är back in business. Det är egentligen helt galet. Så oväntat och konstigt och så långt ifrån allt jag någonsin jobbat med men jag bara ÄLSKAR mitt jobb i hemtjänsten. Så uppskattat, mysigt, roligt, viktigt och bra jobb! Blev helt lycklig när klockan ringde i morse, haha. 

Back in business - klockan 06.45. Osminkad och trött men glad! 

Ombytt och redo! 

Händelserik och härlig dag! Jag har kokat kaffe, delat ut mediciner och en och annan klapp på axeln, kammat hår, bytt från vintergardiner till vårgardiner, fått höra att jag är den sötaste och gladaste de mött, letat hörapparater, blivit idiotförklarad, kokat mer kaffe, hållit en ensam liten klen hand, ringt en ambulans, fått en kram av en tacksam anhörig, fått hjälp av en kollega att backa min bil som jag själv inte fick i backen i (skjut mig, haha), pimpat frukostmackor med ärtskott och fått en inte så glad vårdtagare att skratta och säga "Vad BRA att det var DU som kom igen!". Jag ÄLSKAR mitt jobb. Även de mindre glamorösa delarna. Tömmer kateter och tänker att "detta var jag förra året". Ödmjukhet. Tacksamhet. Kärlek. Humor. Det räcker så långt även om man inte är utbildad eller erfaren. Jag fick min erfarenhet på annat sätt. Med en sjuk mamma...som jag vårdade så ömt...och min egen sjukdom...med operationer, tårar, slangar, katetrar, smärta, förnedringen i att inte kunna duscha själv...eller ens kunna vända mig i sängen utan stackars Freddys hjälp. Nu kan jag ge tillbaka. Tack!

Efter jobbet blev det 6.6 km runt Glänninge Sjö med BÄSTA sällskapet i lurarna! Ljuvligt! 

Och efter träningen kan man lägga sig på bryggan i solen och njuta! Belöningen!

Alltså! 

Barnfri kväll. Ett glas vitt, ljusa polly och Sister Hazel. 

Snart sängen! Imorgon ringer klockan 5! Heja mig!

over and out.

//Meekatt...

Snabba skor, Nakenbomben & Spåren efter tonåringen!

Alltså...de här morgnarna! Med sol, frisk luft och de snabba skorna. Underbart! Älskar att jag kommit igång igen och att kroppen inte motarbetar mig. Det är säkert bara en tidsfråga innan en njure eller något annat börjar bråka men nu tänker jag i alla fall njuta av detta! Kroppen njuter i alla fall av att vara igång. (Träningsvärken i låren är ingen höjdare dock, haha.) Men dagens träningsvärk efter gårdagens 2 löprundor motade jag med 5 varv runt Glännings Sjö i morse efter att jag lämnat barnen i skolan. 

Sister Hazel i lurarna - whoop!

Ja, alltså det ÄR ju så fint här!

Efter träning får man SOL och kaffe på bryggan! Ljuvlig belöning!

En galning som simmade hela jäkla sjön runt! Fatta så kallt?! Waaah! Nästa gång är det jag som gör nakenbomben ifrån hopptornet - mouhaha! Jag ska inte va sämre jag!

Just det - tonåringen var hemma om och bredde lite mackor och cyklade iväg igen. Suck...

Och här bytte hon visst om...

Dags att förbereda middag. Har jag riktig tur hittar jag glas och bestick inne på Alice rum så att jag kan duka med...

over and out.

//Meekatt...

Spår av tonåringen, Löpande katt & Prettofrulle!

Morgonen med en tonåring... Först lägger man 20 minuter på att få tonåringen att komma ur sängen (Och den sover ju inte. Den bara ligger och snapchattar och tar selfies.) Sen lägger man 20 minuter på att få den att lämna badrummet. (Och den bajsar liksom inte, den sitter bara där inne med sin mobil och tar upp plats och tid ifrån andra som vill gå på toaletten...eller ta deodorant...eller sminka sig.) Sen tvingar man i den lite frukost, tjatar om kläder, gympapåse och datorväska en miljon gånger och under hela den tiden blir man totalt ignorerad. Det enda som får uppmärksamhet är mascaran, håret och spegeln. Emellanåt hör man en suck, lite fula ord eller ett "Mammaaaa? Har du sett min plattång? Var la jag min mascara?" och i vanlig ordning "Jag har INGET att ha på mig!!" trots att vi köpte nya kläder i förrgår. Såna är de.

Sen påminner man om gympapåsen en fjärde gång. Och sen springer alla till bilen i full galopp med väskor, cykelhjälm, kickbike och skit och vi gasar till skolan. Väl framme (4 minuter innan det ringer in) sladdar vi in på vändplatsen och då säger tonåringen "NEEEJ!!! Gympapåsen!! Jag glömde den!!" Tack. Ut med ungarna, hem igen, hämta gympapåsen och tillbaka. Skön morgon. Verkligen!

Sen kommer man hem. Sätter på en kopp kaffe...och städar undan spåren efter tonåringen:

Här åt den frukost. Och sminkade sig....

Här skedde sista ombytet innan vi åkte...

Jag känner ju mig lite på gång igen nu efter en massa deppig sjukdomstid och kroppen har ju fått ta en och annan smäll. Mina muskler är inte riktigt vad de var...så nu försöker jag styra upp detta. Glänninge Sjö i Laholm är ju fantastiskt vackert nu med alla vitsippor så i morse blev det en löptur där! Heja mig!

Nya fina badplatsen! Här ska vi hänga i sommar.

Kolla så fint!!

Blev 9 varv idag, haha. Heja mig ändå! (1.1 km/varvet så inte så bra som det låter men SKITBRA för att vara jag!)

Väl hemma igen blev det instagramvänlig prettofrulle med ärtskott on top!

Nu ska jag ta tag i lite beställningar av böcker, skriva lite på min kommande bok och städa upp lite här hemma innan det är är dags att hämta hem barn och styra upp kvällen med tennisträning och simträning. (Hoppas mina stackars ben håller till ikväll bara efter den jäkla löprundan, haha.)

over and out.

//Meekatt...

Mord, Förtvivlade barn & Nerf!

Alltså..i morse var det sjukt nära slakt här i Skummeslövstrand. Jag har en Fasan(?) eller vad fan det nu är för en konstig fågel(!?) och den är helt dum i huvudet. Helt ifrån ingenstans så kommer ett svinhögt vrål rakt in i hjärnan på en och man hoppar 2 meter varje gång. Den har liksom bosatt sig här hos mig (eller på ängen framför mitt hus) och ägnar numera sitt liv åt att skrämma livet ur mig! Jag HATAR den där jävla fågeln alltså! Den smyger sig fram när man sitter ute och dricker kaffe eller ligger i solstolen och plötsligt hör man ett jättehögt skrik och hjärtat stannar. Jag har hotat den med Nerfgeväret (jag vet, det är inte helt ok men ni lever inte med den!), jagat den, vrålat på den och skrämt den på alla sätt jag kan. Och så i morse...hände det plötsligt. Den bara går ut och ställer sig MITT framför Meekattbilen. Tadaaaaa!

Mouhaha!! Tockejävel!!

ÄNTLIGEN!! Men då hade jag såklart barn i bilen och när jag gasade lyckligt vrålade båda barnen "NEEEEJ MAMMAAAAAA!!!?? STANNA!!!!" Meeeeeh VAA?! Jag har väntat på detta ögonblicket i två månader. Den var ju för fasen redo nu och jag kände riktigt hur min inre Hannibal Lecter slipade sina kockknivar. Kokt potatis, pressgurka, svart vinbärsgelé, gräddsås och så den här idioten - tyst och knaperstekt med äpple i gumpen! Och lite ärtskott. Barnen hade ju inte gråtit vid middagsbordet i alla fall...

Men visst, vi kör väl köttbullar ikväll igen då. Tack barnen!

Igår skulle vi åkt till Majsan och ätit tacos men min njure bråkade lite igen så jag och Elton stannade hemma i soffan. Alice åkte på lite "häng" med kompisarna. De leker inte längre - det är VÄLDIGT viktigt att man inte säger så. De umgås/hänger/"är" numera. Råkade fråga "Men kan du inte ringa och se om Olivia vill leka?" en dag och den blicken vill jag helst slippa få fler gånger. Den var i klass med min mammas onda blick och DEN skojar man inte bort, haha. 

Nu är barnen i skolan och jag ska ta tag i mitt bokprojekt. Det kan hända att jag tar en liten cykeltur med Eltons största Nerf också innan lunch. Lyckas jag med mitt uppdrag så har jag hittat ett bra recept HÄR! Slår ju nästan en gåsamiddag! Heja mig!

Hannibal Meekatt Lecter

over and out.

//Meekatt...

Fattigt, Gott & Tacksamt?

Det här med barn alltså...så otroligt tacksamt ibland... Verkligen! Idag impade supermorsan med Fattiga Riddare för första gången i Meekatt Casa. Heja mig. Eller ja, heja superpappan som tipsade. ;) Man kan köpa barns kärlek med socker på morgonen! Eller i alla fall Alice. Eltons kommentar var "Men...varför är dom fattiga mamma?!" Men ja, även han åt glatt efter ett tag då jag förklarat att riddarna mådde bra och det bara var mamma som var fattig.

Ärtskott såklart!

Själv tänkte jag äta en lite bättre frukost (ja, för att min kropp är ju mer värdefull än deras!?) och gjorde havregrynsgröt på fiberhavregryn och soyamjölk vanilj. Gott ändå ju! Speciellt med kanel och blåbär och blåbär fanns ju i frysen. Ett helt paket! 

Gott ju!

Fast ja, det bor ju barn i huset. En tonåring (snart). En sån som tror att disk kan flyga, att kläder tvättas under sängen, att smink i vasken försvinner av sig själv, att sopor återvinner sig själv, att mat fylls på automatiskt och att mamman är TANKELÄSARE!?

Tack. Ett blåbär är ju bättre än noll ändå! Carpe fucking diem...

over and out. 

//Meekatt...