söndag 21 februari 2016

Vafan föräldrar?!

Alltså...nu blir det antagligen ett jävla liv...men jag måste bara få ur mig det här. Jag är så less på attityden dagens ungar har mot vuxna människor. Var tog respekten vägen? Jag har rört i den här grytan förut och jag måste göra det igen. NÄR blev det okej för ungar att svara emot och kaxa mot sina föräldrar? Och ännu värre - mot andra vuxna?

Jag har suttit ett par timmar på biblioteket inne i stan och skrivit. Där var en hel del barnfamiljer och två familjer utmärkte sig lite extra. Den ena familjen hade två pojkar i 10-årsåldern. De sprang runt hela tiden, väsnades och välte grejor. De hissade de höj-och sänkbara skrivborden upp och ner, kastade böcker och vrålade. Mamman sa till dem gång på gång och till svar fick hon "Bry dig inte mamma!!" och "Tjata inte mamma! Vi leker ju bara!!" och ett högt "Skit-jävla-mamma!!" följt av ett skratt. Personalen sa till dem vid ett tillfälle och då skrattade de och sprang iväg. Här får jag god lust att resa mig upp, ta tag i ungarna och ifrågasätta deras beteende alternativt visa dem vart dörren är. Men nu ställer sig hela maffian upp och säger "INGEN säger åt mina barn!!"

MEN GÖR DET SJÄLV DÅ FÖR HELVETE! Jag blir galen! Idag är det skamligt och "fult" att säga till sina  barn. Man ska va på samma jävla nivå hela tiden, man ska va pedagogisk, inte höja rösten, man får inte sätta sig över dem och man får under inga omständigheter bestraffa dåligt beteende. Nej, bestraffa är ett jättefult ord och det är idag likställt med aga. Skärpning för fan föräldrar! Om man inte kan hantera en 8-åring på ett bibliotek - HUR ska man då kunna hantera en 16-åring i stan en lördagskväll? Det är NU det gäller. Det är NU när barnen är små som vi formar dem, lär dem rätt från fel och hjälper dem på vägen mot att bli trygga och självsäkra individer som ska fungera i ett ganska hårt samhälle. Nu. Inte sen. NU!

Vi bråkar också. Mina barn lyder inte alltid. Men de VET exakt vad som gäller och de vet exakt när gränserna passeras. Ibland låter jag dem passera gränserna. Det är ett bra sätt att öva konflikthantering, att öva i att bråka och att inte alltid känna sig superälskad. Ja, jag älskar alltid mina barn men ibland sitter det lite långt inne. Och så kommer det ju vara hela livet. De kommer hamna i konflikter med syskon, klasskompisar, arbetskamrater, grannar och chefer. De kommer få känna sig ratade. Det är min uppgift att se till att de kan hantera en sådan situation och att de lär sig att ta sig igenom en konflikt, att kunna rätta till saker som blivit fel och att be om ursäkt. Men dagens curlade bortskämda ungar då? Hur fan ska de klara av en verklighet? Ska de ringa mamma när chefen kommer och skäller? Ska mamma komma och klia på ryggen då? 

En annan familj hade en flicka med sig. Hon var i Alice ålder och ville verkligen inte gå hem. Pappan hotade med att gå utan henne gång på gång. Men ändå stannade han kvar. Han höll på i över 30 minuter. "Då GÅR jag!" sa han och gick mot dörren. Sen vände han. JAHA?! Det var ju jävligt effektivt. Där lärde hon sig en läxa? Han tjatade och fjäskade och fick "Sluta dumma pappa!!" och "Jag tänker inte göra som du säger!!" till svar. Då mutade han med Mc Donaldsmat och ipad i bilen. BRA där! Belöna henne! Heja heja! Hos mig hade det blivit ett "Eftersom att du inte lyssnat på mamma och svarat emot så blir det ingen ipad på två dagar! Ut i bilen NU annars går du hem!" Mina barn vet att det inte är tomma hot. Sen en macka och godnatt. För sån é jag...

Igår på Melodifestivalen fick duktiga lilla Sigrid rollen som en kaxig tjej. Hon skulle idiotförklara Henrik Schyffert och hela Sverige skrattar. Allas barn sitter och tittar och den här sortens humor går hem i de svenska hemmen. Jag bytte kanal. För så pratar inte barn till vuxna här hemma. Och inte vuxna till barnen heller. Jag blir besviken på att man lyfter fram detta som humor. Alice ryggade till direkt och sa "Det där låter inte så snällt mamma!". Lite samma stuk som i Kristallen-galan där programledarna la all energi på att idiotförklara personer istället för att faktiskt vara roliga. Är det underhållning som vi vill att våra barn ska växa upp med och influeras av?  

Idag lägger våra lärare stor del av sin arbetstid på att lära våra barn rätt från fel. På att vänta in att barnen ska lyssna på dem, att de ska vara tysta och att de ska lyda. DET DÄR SKA SITTA I RYGGRADEN. Våra lärare ska lära ut. Vägleda. Visa. Stimulera och uppmuntra. Inte lägga halva lektionstiden på att få barnen att lyssna. Sköter de inte sig - så släng ut dem!! Men då ställer sig maffian upp igen... Den kränkta maffian. För idag blir barn kränkta när man säger till dem. När jag var liten och fick skäll fick jag skämmas en stund och sen visste jag bättre. Jag lärde mig en läxa. Jag blev klokare och jag lärde mig hur det sociala spelet fungerade. Men idag backar alla vuxna i rädsla för att det stackars uppkäftiga lilla barnet ska ta illa upp...suck. 

Barn ska lyssna på vuxna. Vuxna har andra regler än barn. Livet måste inte vara rättvist och jämställt. Man får svara "För att jag är vuxen!". Man behöver inte förklara allting i detalj och man behöver inte försvara allt man gör inför sina barn. Mamma får vara uppe länge. För mamma är vuxen. När du är vuxen får du också det. Punkt. Svårare är det inte. Det må kännas orättvist och tråkigt ibland - men livet är ingen jävla fest heller. Så kom igen föräldrar!

over and out. 

//Meekatt...   

http://www.meekattmedia.com/shop/product/lat-mamma-bajsa-ifred?tm=webshop

134 kommentarer :

  1. Det var det bästa jag läst på mycket länge. Får jag dela på FB? Det känns som om det är många som behöver läsa och ändra uppfostringsmetod. Jag jobbar som lärare och möter detta dagligen. Tack för att du står på vår sida! Hälsningar Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket bra skrivet. Håller med dig i allt du skriver.
      Du ska definitivt inte ta åt dig vad den Anonyma personen skrev till dig.
      Delade också på fb hoppas det var ok?! 😊

      Radera
  2. Ja, jag blir så förbannad på föräldrar som inte vågar vara vuxna! Min sambo har 2 bortskämda ungar och vi har ett gemensamt. Hans ungar har NOLL regler hos sin morsa och deras far har dåligt samvete ännu för skilsmässan för 4 år sedan. Ungarna är hemska jävlar som vägrar ta ett nej, alltid ska de få belöningar ifall de äter upp sin mat, (hallå!? Var glad att ni FÅR mat!!) eller städar undan sina egna leksaker. Mitt barn är ännu litet men han ska minsann inte bli söndercurlad som sina syskon! Tänk vad jobbigt de får det när vuxenlivet pissar dom i ögonen då de ska börja jobba och försörja sig själva.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det här är ju ett jättestort problem idag. Barn med dubbla boenden, olika regler och föräldrar med dåligt samvete. Föräldrar har ett ansvar att samarbeta och hjälpa barnen så att det blir tydligt vad som gäller. Annars är det omöjligt att veta var gränserna går...

      Radera
  3. Word. Du är grym, och har så freaking rätt!

    SvaraRadera
  4. Ditt förhållningssätt borde implementeras i politiken, i kvällspressen, på ledarsidorna och i hela samhället.
    Du behövs både för att få skratt, men även för att bli avklädda vår yta.
    Du är essentiell!

    SvaraRadera
  5. Barn behöver KÄRLEK och inte pekpinnar!! Hitlerfasoner skrämmer barnen till lydnad och lär inte alls dom det sociala spelet! Tiderna förändras och i vår familj respekterar vi VARANDRA. Barnen ska inte behöva va rädda för sin mamma. Sjuka jävla idiot. Du borde fan inte ha egna barn!! Stackars Elton och Alicia!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så hur hade du hanterat dom uppkäftiga ungarna på biblioteket om det hade varit dina barn?

      Radera
    2. Och där kom den första stackars kränkta föräldern ;)
      Hoppas omvärlden håller med om att dina barn även respekterar dem. Chefen kan vara dum i huvudet men du måste ändå respektera hen, hur går det då med att "respektera varandra"??

      Radera
    3. Vem har sagt att vi skulle bete oss som Hitler? Jag tror du läste en text och skrev till fel person sen. Belöna du dina ungar när dom är elaka? Här dras veckopengen in när det ljugs. Vårat barn är helt på det klara med varför veckopengen blivit indragen. Jag tycker Elton och Alice har den bästa förebild till mamma dom kan få. Dom har en mamma som håller vd hon lovar och hon är inte.rädd för sina barn. Hin älskar dom otroligt mycket också men kärlek lär inte barnen vad som är rätt och fel det gör regler! Kanske är mer synd om dina barn ANONYM! // Ellinor

      Radera
    4. Å hur fan hade du gjort om det var dina 10 åringar? Inte fan hade mitt barn fått betett sig sådär! Men det var säkert du å dina barn som var där!
      HEJJA MALIN! MVH EN MAMMA SOM TYCKER SOM DU!

      Radera
    5. Att jämföra Malin med Hitler känns nästan värt att anmäla.
      Om ni i er familj respekterar varandra så förutsätter jag att ni INTE är den familjen som beter sig som arslen i offentliga miljöer. För du ser väl till att RESPEKTEN gills även utanför familjen? Eller är du en sådan mamma som barnen bara kör över, som ligger kvar som en amöba av trötthet och svett på hallmattan efter en eftermiddag med dina egna barn? Men utåt vill du gärna se STARK ut, bästa sättet att känna sig stark när man är dålig själv, det är att ge sig på andra. Hoppas att du hittar ett sätt att hantera dig själv och dina barn.

      Radera
    6. För du verkar ju vara en fantastisk förebild. Pratar du så här med andra människor även om du inte sitter bakom en datorskärm? Du vågar heller inte gå ut med ditt namn när du skriver sådana här kommentarer?! Dessutom heter hennes dotter Alice ditt jävla troll!

      Radera
    7. Ha ha ha..är du på riktigt eller?! På en föreläsning en gång sa en klok psykolog; att inte sätta regler och struktur för barnen, är detsamma som att sätta dem på en balkong på tredje våningen utan staket...
      Det är tack vare föräldrar som du, som gör att barn mobbar, att barn/ungdomar sätter eld på polisbilar och begå andra brott i samhället. Föräldrar som anser att man kränker barn när man sätter ner foten, de föräldrarna vet fanken inte vad en kränkning är!

      Radera
    8. Är du verkligen på riktigt..?

      Radera
    9. Att vara tydlig med regler är inte det samma som att skrämma barnen. Stor skillnad. Vi respekterar varandra här hemma men det är vi föräldrar som bestämmer.

      Radera
    10. Tydliga regler och struktur tror jag ger trygga barn. Barn behöver veta vem.som bestämmer, barn bor inte själva och barn får inte rösta innan de är 18 för att man har bestämt att innan dess förstår man inte tillräckligt för att bestämma själv. Nu menar jag självklart inte att.man ska skrämma eller slå barnen. Men som förälder är man ansvarig för att fostra sina barn så att de klarar ett liv i skolan, med vänner och senare själv och i arbetslivet.

      Tycker det var bra skrivet meekatt Föräldrar har ett ansvar som inland kan vara tråkigt men de tråkiga sakerna är minst lika viktiga som de bra.

      Radera
    11. Så bra skrivet och till dig med " Hitlerfasoner" barn behöver gränser men på din kommentar verkar det vara fritt. Bli kul för dig när ungarna växer upp.. Man kan ge både kärlek och respekt trots gränssättningar...och sen dit språk säger en hel del om dig..

      Radera
    12. Det är vi vuxna som ska sätta gränser. Man kan vara snäll fast man är sträng och konsekvent! Pia

      Radera
    13. Du borde fan inte ha barn själv. Är det dina jävla ungar som käftar emot sedan då? På skolan och i lekaparken?

      Barnen skall respektera ANDRA utanför familjen, det är där dagens ungar brister.

      Radera
  6. Barn behöver KÄRLEK och inte pekpinnar!! Hitlerfasoner skrämmer barnen till lydnad och lär inte alls dom det sociala spelet! Tiderna förändras och i vår familj respekterar vi VARANDRA. Barnen ska inte behöva va rädda för sin mamma. Sjuka jävla idiot. Du borde fan inte ha egna barn!! Stackars Elton och Alicia!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men ursäkta, är du på riktigt?
      Hitlerfasoner? Menar du att lära barn om vett och etikett är Hitlerfasoner? Så sjukt nedvärderande mot personer som levde genom det kriget och än idag drabbas av dessa som du kallar "fasoner" Vad fan lär du dina barn när du skriver så? Vet du ens vem Hitler var? Tycker inte han är särskilt lik Malin.

      Om ni RESPEKTERAR varandra så förutsätter jag att din barn också RESPEKTERAR andra vuxna och barn?!

      Vem har sagt att barn ska vara rädda för sin mamma? De ska lyssna och respektera vuxnas beslut. De är barn, vi är vuxna. Vi har ett ansvar. De har massor kvar att lära. VI ger dem livserfarenhet.

      Ditt inlägg gör att jag tycker väldigt synd om dina barn. Kan man inte hantera normala situationer som barn så kommer det garanterat att bli stora problem för dem när de blir äldre.

      Lycka till, och nästa gång du kommenterar kan du ju veta vad Malins barn heter.

      Radera
    2. Och du tycker på allvar att det är okej att kalla någon för sjuka jävla idiot?

      Radera
    3. Varför skulle man bli rädd för sin mamma när man får lära sig rätt o fel? Jag hoppas att jag missförstår dig nu men kallade du Malin för "sjuk jävla idiot"? Läste jag rätt?
      Hjälp!

      Radera
    4. Herregud. Snacka om att inte ha lärt sig det sociala spelet.

      Radera
    5. Va bra att ni respekterar varandra i er familj. Synd att du inte kan respektera meekatt utan att kalla hennes personliga åsikter (som jag fullständigt håller med om) för Hitler fasoner. Illa... respektera alla! Det betyder inte att du måste tycka lika o hålla med meekatt lr någon annan. Men man ska inte trycka ner någon/någons åsikt för det! Så respekt för ALLA!! Även de utanför familjen!!!!

      Radera
  7. Mycket bra skrivet!

    SvaraRadera
  8. Hej!
    Håller verkligen med!men jag har en 4åring som kan få utbrott och skrika så det hörs i hela småland..ändå ska ni veta är jag den som säger ifrån,och tillämpar att belöningar går bort om man inte sköter sig! Men vet ni...han skiter fullkomligen i det där...gahhhh...jättesvårt och jobbigt.Jag är skitsträng och barnen vet exakt vad de går och inte får göra..men 4åringen..han struntar i det ändå..så himla lätt för alla att döma och kritisera..asajobbigt!
    Tack för en bra och viktig blogg som bjuder på asgarv! =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också en 4-åring som kan få utbrott och bete sig. Och såna är de ju! Det är inte det som är problemet. Problemet är att en del föräldrar är rädda för att säga till sina barn. De ignorerar dem, mutar och fjäskar istället för att markera att det är fel. Jag har burit ut mina genom butiker vrålandes, lämnat kalas mitt i allt och ställt in roligheter som konsekvenser för dåligt beteende. Barn provar gränser, skriker och trotsar. Så ska de ju göra. Men vi måste markera att det är fel. Hang in there, det blir lättare!! <3

      Radera
    2. Tips till Sophiafia om du vill: läs boken Barn som bråkar av bla Bo Hejlskov Elven. Jag har själv en ganska bestämd 4 åring hemma å fick en aha-upplevelse när jag läste den boken. mkt som står i boken har funkat för mig å mitt barn. Handlar mkt om hur man sätter gränser å vad som eldar på konflikter.

      Radera
    3. Tack för tips, ska läsa den!

      Radera
    4. Jag använder mig av belöning vid bra beteende istället för att straffa för dåligt. Mina barn vet att det "lönar sig" att sköta sig och göra sina sysslor. Vi gör mycket tillsammans vilket ger en win-win-situation. Till saken hör även att två av dem har asbergers och en adhd. Denna metod har fungerat för oss så det är ju inte sagt att det funkar lika bra för andra. Jag håller definitivt med dig i det mesta du skriver för om mina ungar hade betett sig så på biblioteket så hade jag förmodligen släpat med mig dom ut för om dom inte har respekt för mig så har jag som förälder ett ansvar för hur mina barn beter sig socialt. Då är det JAG som får hjälpa dom att bete sig, vilket ofta inte är så lätt.

      Radera
  9. Anonym: Malin överöser sina barn med kärlek, respekt och klok uppfostran. Hon visar dem med tydlig konsekvens vad som är ok och inte. Stackars dina barn som en dag kommer att möta en värld där de inte alltid får som de vill. Där det inte är ok att skrika, stampa med foten, sno andras grejor eller göra sönder dem. Att det sociala spelet inte innebär att man gör som man vill när man vill. Att ett respektfullt beteende inte betyder att man får som man vill, utan att man lyssnar och tar hänsyn till varandra.
    Sina barn älskar man, men respekt förtjänar man - och det gäller även barn.

    Malin, du är så bra på att skriva och formulera det så många av oss tycker.
    Tack! ♥♥♥

    SvaraRadera
  10. Haha..du Anonyme därovan...haha...kul för dig att du har så snälla goa barn..moahahaaa...Grattis...njut!!
    Jag har det INTE! Och att vara mjäkig och låtagåparenting är inget jag tror skapar goa härliga barn.Regler,konsekvenser,kärlek,kramar och mycket tid tillsammans är viktigt...TYCKER JAG!men att skriva sådär som du gör...speglar mer sanningen...
    Tycker det är viktigt att man som vuxen är en bra förebild och inte i varken ord ,skrift eller handling nervärderar någon annan...

    SvaraRadera
  11. Att idiotförklara föräldrar är ok. Att idiotförklara din mans företag är ok. Tur att världen är större än din blogg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är han kvar på sitt jobb efter ditt utflippade blogginlägg?
      Jag förmodar du skrev av dig här och inte tog upp det verbalt? För sån är du......

      Radera
    2. Hej igen "anonym". Det är fint att du är så engagerad i min mans arbetsplats. Man skulle nästan kunna tro att du sitter i ledningsgruppen själv. ;) Upplevde du mitt inlägg gällande min oro för Freddys psykiska hälsa och vår familjs situation som "utflippad" har du aldrig stött på "utflippat", haha.

      Ha nu en fin kväll. Freddy hälsar och tackar för omtanken. Allt är lugnt på jobbfronten!

      Radera
    3. Fy faan, alltså! Älskar dig Meekatt för det svaret!!
      Massor av hjärtan till dig!

      Fin kväll på dig!

      Radera
    4. Fy faan, alltså!!
      Älskar dig Meekatt för det svaret!

      Fin kväll på dig!
      Puss!

      Radera
  12. Heja Meekat! Vem har sagt att kärlek och respekt inte kan gå hand i hand med att veta vart skåpet ska stå! Det är synd att många föräldrar är rädda för att vara just föräldrar! Bortklemade barn är inte detsamma som älskade barn! Om jag inte älskade mitt barn hade det fått bete sig hur det ville, men jag älskar mina barn och därför får det lära sig ordning och reda. Att förbereda de för vuxenlivet är en viktig del av att vara förälder. Glöm inte det! Heja Meekat!

    SvaraRadera
  13. Håller med dig om allt Malin! Så jävla rätt. Barn ska inte få bete sig som huliganer!

    SvaraRadera
  14. Som alltid huvudet på spiken Malin! Heja dig, fler borde få upp ögonen för detta.. När blev det okej att prata "tillbaka" till vuxna? Att uppfostra sina barn är att visa dem respekt, och göra dom en tjänst så de slipper få en käftsmäll senare i livet!

    SvaraRadera
  15. Bra skrivet Meekatt!!! /Annika

    SvaraRadera
  16. Du har rätt om du vill uppfostra smådjävular och minihitlers! Hur hade du tänkt att man formar en bra människa med moral och värderingar idag? Om de aldrig får lära sig vad som är rätt och fel? Det handlar inte om skrämsel, men respekt foch auktoritet.
    Jag tror att Alice och Elton har de bästa föräldrar de kunnat få.
    Du är sjuk som uttalar dig på ett så elakt sätt! Kanske du borde fått mer tillsägelse som liten? Har du ingen gräns? Ingen respekt? Eller fason i kroppen? Skämmes!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror också att det är de första åren och gränserna man sätter just då som formar oss för hela livet. Misslyckas man då blir det tufft sen.

      Radera
  17. Åh ytterligare en anonym som inte vågar stå för sina åsikter. Det är en väldig skillnad på Hitler och på barnuppfostran. Jag har blivit kallas för Hitler av en mina vänner om min barnuppfostran. Men det är ju samtidigt konstigt att jag och min man som ställer lite krav på vår barn och att dom inte alltid får göra som de vill ofta får höra att vi har väluppfostrade barn och nej de är inte rädda för varken min eller min man. Vi öser kärlek över våra barn och oftast skäller vi inte på dem heller, men vi är fullständigt klara med vad som gäller och kör inte med tomma hot som verkar vara många föräldrars grej och som du säger Meekatt, vad är det för grej att muta barnen för att de ska sköta sig?
    Bra skrivet och fler borde ta lärdom av detta, barn uppfostrar inte sig själva! / Madde K

    SvaraRadera
  18. Lydnad och bestraffningar. Välkommen till 2016 Meekatt! Du behöver skärpa dig och inte tro att man kan skrämma sina barn till rätta bara för att dina föräldrar gjort det med dig när du var liten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så om man sätter en gräns, sätter stopp, visar hur det är tänkt att man exempelvis ska uppföra sig på ett bibliotek, då SKRÄMMER man barnen!???? Inte konstigt att dessa gräsliga, outhärdliga barn får växa fram! Ingen orkar med dem. Inte ens deras egna föräldrar. Föräldrarna verkar i stället skrämda av sina vedervärdiga avkommor!

      Radera
    2. Fast nej. Jag har haft världens bästa uppväxt. MASSOR med villkorslös kärlek i kombination med tydliga regler. Jag visste vad som gällde och den värsta konsekvensen kunde vara känslan av att mamma och pappa blev besvikna på mig. Jag är oerhört tacksam för att jag fått den uppfostran och de värderingar jag fått. Jag har aldrig varit rädd för mina föräldrar. Vi har haft jäkligt roligt hemma.

      2016 - det måste vända nu. Slappa föräldrar måste börja ta sitt ansvar.

      Radera
  19. Håller med fullständigt, så bra skrivet. Var på H&M idag där två killar i 8-års åldern sprang och "lekte" bland klädställningarna, drog i kläder. Kläder ramlade ner o killarna var rätt så höga i rösterna men ingen mamma som sa ifrån. Mådde faktiskt lite dåligt där av att se det.

    SvaraRadera
  20. Jag satt på tunnelbanan häromdagen där det också satt sju stycken uppspelta unga tjejer som pratade högre och högre för att överrösta varandra. Då ber en äldre dam dem att inte prata så högt. Positivt och till min förvåning sänkte tjejerna genast rösterna och påminde sen varandra när nån råkade bli högljudd igen! Tummen upp för tjejerna och damen! Och även för Meekatt så klart!

    SvaraRadera
  21. Kan bara hålla med, arbetar inom förskolan och blir hyfsat ofta ombedd att prata med barn som inte vill gå och lägga sig/äta sin mat/lyssna på sina föräldrar osv osv och då handlar det om fyraåringar. Brukar då berätta att det är deras ansvar som föräldrar varpå en del ser rätt förvånade ut. Skulle kunna tänka mig att båda barnen och föräldrarna i de här familjerna får det rätt tufft när tonåren närmar sig. För det är inte lätt att vara barn i en familj där man lever utan kärleksfulla gränser.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det jag bad "mina" förskolelärare om var att få på mina barn vantar - barnen bara vägrade när jag sa till. Uppföra sig var dock aldrig ngt problem.../miia

      Radera
  22. Herregud vilka konstiga människor här finns på vår moder jord!! Tur att det finns normala människor också med sunda åsikter.
    90% av åsikterna här är normala men det finns alltid några som utmärker sig.
    Såklart. Förstår att dom vill vara anonyma.
    När jag växte upp på 70 talet så började uppfostran av barn att gå utför. Velour föräldrar. Peace love and understanding. Farbror Barbro.
    En eloge till mina föräldrar.
    Dom hoppade aldrig på det tåget.
    Detta är jag evigt tacksam för.
    Fyfasiken för Fabror Barbro föräldrar.
    Du vet att du har rätt Malin.
    Som tur är. Det är inte meningen att våra barn ska styra sina föräldrar.
    Vi ska kärleksfullt guida och vägleda våra små telingar med fasta regler.
    Inget jäkla velande!
    Undrar när Farbror Barbro föräldrarna ska förstå hur det kan gå om man låter barnen bestämma?

    SvaraRadera
  23. Du är så rätt ute i din analys. Jobbar på förskola och förbluffad av flera saker. Ingen respekt för vuxna, föräldrar som daltar med barnen vid hämta/ lämna. Vem bestämmer egentligen? Barn eller förälder/ vuxen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad menar du med dalta vid hämtning och lämning?

      Radera
  24. VÄLDIGT BRA SKRIVET!!!
    Heja Meekatt, du är bäst.
    Kram från mig

    SvaraRadera
  25. Bra skrivet Malin!!!

    SvaraRadera
  26. Håller med! Jobbar i skolan och får titt som tätt mail från arga föräldrar som hävdar att man kränkt deras barn. Det handlar om allt från att man bett barnet vara tyst till att man konfiskerat mobiltelefonen. Man får inte säga till deras barn och framförallt får man inte säga till dem inför de andra. Då blir de extra kränkta.
    Jag brukar säga till dem att om de inte vill bli tillsagda inför de andra ska de heller inte ställa till scener inför de andra, inte komma försent och inte säga emot när man ber dem lägga ner mobilen eller att vara tysta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Wow. Sån skolpersonal gillar jag. Keep on!
      /miia

      Radera
  27. Bra skrivet Malin! Håller med dig i vartenda ord. Skrämmande utveckling där barnen kör med sina rädda föräldrar. Uppfostran och gränssättning måste komma hemifrån.

    SvaraRadera
  28. Så himla bra skrivet,idag är många föräldrar rädda för sin barn och vägar inte säg till dom .
    Barnen bestämmer över föräldrar och lärare .
    Helt sjukt.
    Mvh Camilla
    www.minstorafamilj.se

    SvaraRadera
  29. Vi håller i föräldrastödsutbildningar i kommunen där jag jobbar. Värme och ramar heter det. Barn behöver massa kärlek. Massa värme. Massa respekt. Men också gränser. Det skapar trygghet. Värme och ramar...
    Du har helt rätt Malin!

    SvaraRadera
  30. Kan inte annat än att hålla med, du slår verkligen huvudet på spiken här i det jag tänker typ varje dag i olika situationer.
    Vi har nog väldigt lika uppfostran ni och vi och vi har en dotter som alltid vet var gränserna går, visst testas dem men hon vet ändå, och hur ska hon annars lära sig?
    Du är helt enkelt bäst!
    //Sara

    SvaraRadera
  31. Något så in i norden bra skrivet! Håller med dig till sista punkten i den blogg! Vuxna är ju livrädda för att säga ifrån, för att sätta ner foten och ryta i att NU är det nog! Då får de andra vuxna på sig som kommer med pekpinnar, och hotar med barnavårdsnämn och jag vetefan allt!
    Jag har sagt åt barn som varit här på besök många gånger att här bestämmer jag, det är mitt hem och här gör vi som JAG säger!
    Har en styvson med ad/hd asperbergs och där har vi varit klara med regler hela tiden.Det tackar han oss för idag.

    Så nä jag tycker du skrev det här så bra. Delar på min vägg och lägger en länk till ditt inlägg här på min blogg.
    KRAM bäste Malin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Exakt som vi gör här hemma...det märks på barn som kommer hit att dom inte är vana att bli tillsagda, de blir sura och tycker att vi är stränga när man ber dom äta upp det dom lagt upp på tallriken tex...de är vana att bestämma allt och lägger upp en massa på tallriken som dom sen bara vill slänga....då brukar jag säga att det där hade någon annan kunnat få....det är mina pengar du slänger bort...

      Radera
  32. Så himla bra skrivet! Jag är själv likadan. Och om min unge (8år) skulle bete sig illa i skolan så skulle jag verkligen vilja att hon blev tillsagd ordentligt. Nu är hon väldigt väluppfostrad och jag tror inte hon hade gjort det, men om...
    Igår var vi med om en händelse på rusta. Min bonusson betedde sig illa i affären och sprang runt, gapa, levde jäkel osv och jag sa till att 1 gång till och du får sitta i bilen. Vad händer? Jo han hänger sig i grindarna (där man går in) och ska gunga i dom. Jag tar honom och så går vi ut och han åker in i bilen och jag går in igen och ska handla klart. Kan säga att det var så mycket blickar från andra kunder när jag gick ut med honom och han illtjöt. Men jag tycker också att man ska uppfostra barnen och visa vad som är rätt och fel och framför allt stå på sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast det lät helt sjukt! Jag hade fått panik om mina föräldrar hade lämnat mig i bilen ensam.

      Radera
    2. Anonym: om du får panik för att sitta ensam i bilen ska du då lyssna på föräldrarna och bete dig som människa i affären. Bonusmamman var tydlig med att informera i förväg om konsekvensen av hans val.

      Radera
  33. Mrs Trying my best21 februari 2016 kl. 23:10

    Första gången jag kommenterar men jag tyckte det var så bra skrivet! Jag brister själv ibland i förståelsen för hur mkt mina barn stör andra i olika lägen. Till nästa gång jag hamnar i en likadan situation försöker jag alltid förbättra mig. Men hade det varit mina barn på bibblan så hade de åkt ut - direkt! Såna uppträdanden är inte ok.

    SvaraRadera
  34. Jag vet inte vilken maffia som åsyftas i bloggen, men jag vet att det går mycket bra att fostra sina barn utan att svära.

    "Vafan föräldrar?!" För egen del skulle jag ha mycket lättare att ta till mig budskapet i inlägget om tilltalet vore ett annat.
    "Alltså...nu blir det antagligen ett jävla liv...men jag måste bara få ur mig det här."
    Jodå, det är nog bra att du vill ta upp barnens beteende till diskussion, men lika väl som ens agerande påverkar barnen, gör språkbruket det. Och jag har svårt att tro att du använder ett språk i bloggen och ett annat till dina barn.

    Jag är så less på attityden dagens ungar har mot vuxna människor. Var tog respekten vägen? Jag har rört i den här grytan förut och jag måste göra det igen. NÄR blev det okej för ungar att svara emot och kaxa mot sina föräldrar? Och ännu värre - mot andra vuxna?



    "MEN GÖR DET SJÄLV DÅ FÖR HELVETE! Jag blir galen!"

    Jag blir också galen - på vuxna som uttrycker sig obildat. Grovt.

    "Man ska va på samma jävla nivå hela tiden, man ska va pedagogisk, inte höja rösten, man får inte sätta sig över dem och man får under inga omständigheter bestraffa dåligt beteende."

    Men som vuxen får man uttrycka sig hur man vill, uppenbarligen. För det första heter det "vara" och inte "va", och för det andra kanske det skulle räcka att säga att man skall vara på samma nivå - inte samma JÄVLA nivå.


    "Skärpning för fan föräldrar!"
    Skärpning, Meekatt!


    "Det är NU när barnen är små som vi formar dem, lär dem rätt från fel och hjälper dem på vägen mot att bli trygga och självsäkra individer som ska fungera i ett ganska hårt samhälle. Nu. Inte sen. NU!"
    "Hur fan ska de klara av en verklighet?"
    Tja, jag tror åtminstone att mina barn kommer att göra det - trots att de uttrycker sig vårdat.

    "Det var ju jävligt effektivt."

    Kanske lika bra det . . .

    "För så pratar inte barn till vuxna här hemma. Och inte vuxna till barnen heller."
    Nu är det ju olyckligtvis så, att man vanligtvis uttrycker sig mindre vardagligt när man skriver än när man pratar. Det gör mig verkligen orolig i ditt fall. Hur tror du att dina barn skall kunna uttrycka sig artigt och vårdat när du själv svär som en borstbindare? Säger du till barnen att "Så här pratar mamma, men det skall ni inte ta efter"?

    "När jag var liten och fick skäll fick jag skämmas en stund och sen visste jag bättre. Jag lärde mig en läxa. Jag blev klokare och jag lärde mig hur det sociala spelet fungerade."
    Nej, inte riktigt, skulle jag säga. Du har en del kvar att lära, det är helt uppenbart.

    "Det må kännas orättvist och tråkigt ibland - men livet är ingen jävla fest heller."
    En jävla fest låter inte som en särskilt trevlig fest - eller vad säger du själv?

    Innan du börjar oroa dig för vad TV-underhållning har för inverkan på barn, bör du nog fundera över hur ditt eget beteende - och dit räknas språket - påverkar såväl dina barn som din omgivning. Och försök inte få mig att tro att du skriver ovårdat och pratar vårdat, för det går jag inte på.

    Den som vill dryfta ytterligare med mig, kan skriva till mig på adress mnja@ltu.se

    Vänligen

    Monica Nordström

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar Monica och för att du tar dig tid att fundera över mitt svärande. Tråkigt att du går miste om hela syftet med inlägget bara på grund av mina svordomar.

      Mina barn svär inte. De vet att det är fel. Det händer att jag svär inför barnen (inte åt dem) men det är mest i affekt...typ om jag slår i mig kan kan säga "Aj som fan" osv. Att jag svär i mina texter beror på att svordomarna hjälper till att förstärka och beskriva de känslorna jag vill få fram. Det är så jag uttrycker mig helt enkelt. I skrift. Inte alltid grammatiskt korrekt och vackert kanske - men det är heller inte mitt syfte. Det är en känsla jag vill förmedla.

      Ha en fin dag!


      Radera
    2. Monica, du har fel på de flesta punkterna. Jag lärde känna Meekatt tack vare att vi båda bloggar och tänkte innan jag träffade henne att här kan jag och sambon, 2 barnlösa bögar råka säga fula ord utan att skämmas.

      Jag blev uppläxad av Alice att man minsann inte får svära och Meekatt log sitt mentala störda leende och tittade på oss. Det var när barnen inte var i närheten och det var vuxna det kunde komma ett och annat fult ord från Meekatt, men dom var lätträknade!

      Skriver du för någon tidning eller något med tanke på ltu.se adressen som du var tvungen att skriva ut i kommentaren? För oss som hängt här inne länge vet hur mycket Meekatt månar ( heter det så?! ) om sina läsare, så när du läser inläggen och ser att hon hänger på hotell och skriver, är på möten .. Ja ofta en kväll har hon träff med läsare, på med ansiktet, lite snyggare kläder och möt upp dom .. Du kommer ändra uppfattning om Meekatts fantastiska språk.

      Happy monday och en gumpdask från Malmö!

      Radera
    3. Vad är det vi ska "dryfta" i din inkorg? Meekatts svordomar? Hahaha. Snacka om att missa poängen i en viktig debatt.

      Radera
    4. Anledningen till att jag skriver ut adressen är att då kan vem som helst nå mig för en kommentar. Många klagar på anonyma kommentarer. Om jag bara hade skrivit ut mitt namn - Monica - hade jag inte varit mindre anonym än om jag skrivit Jultomten.

      Radera
    5. Att man inte använder samma språk mot sina barn som man gör i en blogg är ungefär lika självklart som att man inte använder samma språk i en hiphoplåt som i en uppsats. De flesta pratar på olika sätt med olika människor. Jag svär när jag pratar med mina kompisar, men inte när jag sitter vid matbordet hos mormor.

      Det är dessutom mest bara av gammal tradition man inte svär, för man har fått höra i hundra år att det är fult att svära. Sanningen är att svordomar är en del av vårt språk, en funktion. Vi kan stryka under och förstärka budskap med svordomar. Det är inte ovanligt att språkligt begåvade (eller begåvade ö.h.t.) svär mycket.

      Ingen påverkas ju egentligen negativt av att höra svordomar. Vissa tycker att det låter illa, men det är ju inget traumatiserande. Ord som "hora" och "bögjävel" kan däremot göra folk ledsna och upprörda.

      Vänligen
      Språknörd och blivande språkkonsult

      Radera
  35. Ojojoj! Barn behöver kärlek, mycket kärlek! När dom fått det förstår de att du inte sviker när du som vuxen säger ifrån. Men tala om varför. Självklart måste ju någon tala om för de här barnen att man i biblioteket tonar ner sig en aning, annars finns det ju andra ställen att vara på om man vill busa o vara högljudd. Respekt o hänsyn behöver alla fundera över emellanåt.
    ❤️ Kärlek åt alla!

    SvaraRadera
  36. För mycket och för lite skämmer allt. Jag tycker inte att vuxna ska vara diktatorer. Men det är inte ok att leva runt på ett bibliotek, att leka tafatt i kyrkan eller bete sig som en huligan i skolan. Om vuxna från början säger nej och tillrättavisar och ger regler brukar det bli bra. Men ibland behövs hot och "lite hårdare tag". Jag var iväg på fotbollscup och där satt ett gäng pojkar från ett annat lag i 12årsåldern och sparkade på en "plexiglasläktarvägg". En mamma sa till att så där gör man inte. Grabbarna slutade direkt. De visste väl att det var fel men tänkte sig inte för. Våga i allsindar fostra era barn!

    SvaraRadera
  37. Jag förstår inte hur man inte kan förstå: varför skulle barn överhuvudtaget testa gränser om de inte behövde dem? Barn som vet skillnad på rätt och fel och inser att handlingar får konsekvenser är trygga barn. Hur kan man INTE göra den kopplingen när det kommer till barnuppfostran? Jag ser vad som händer när de där barnen på biblioteket blir tonåringar, jag möter dem dagligen i mitt arbete som socialsekreterare. Lycka till att få dem att respektera någon eller något när de är 16 år... De svarar emot domaren i rätten också. Jo, faktiskt. Är det verkligen vad man vill skapa för sina barn?

    SvaraRadera
  38. Jag tipsar alla om boken "med känsla för barns självkänsla" om man vill få en inblick i annan uppfostran än auktoritär sådan.

    Jag är förskollärare och tror mer på för att vi ska kunna vägleda måste vi skapa trygga relationen där barnet känner sig sett ä, uppskattat och viktig.

    Om mina barn hade gjort så på biblioteket hade jag gått hem med dem. Först sagt att på bibliotek är man tyst och pratar med lilla rösten för att människor här försöker läsa. Vill man busa och springa så går man till lekplatsen (eller parken eller skogen) istället. Köper de inte det hade jag tagit med mig barnen och gått därifrån. Men att hota med att lämna dem, pga en sådan petitess, hade jag aldrig gjort. Jag vet vad det gjorde med mig när jag var liten.

    Jag kände mig mindre älskad och mindre viktig och mindre förstådd och väldigt väldigt ensam när mina föräldrar hotade med att lämna kvar mig på ställen pga jag inte ville med. Jag hade hellre velat att de sagt "jag tänker ändå inte gå utan dig så antingen kommer du själv nu eller så hjälper jag dig att följa med" och "jag ser vad du är arg för och jag förstår"

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Hjälper jag dig att följa med" så du tar alltså då tag i barnet och är fysisk mot det? Så mycket bättre det är. Herregud. Är nästan 100% säker på att alla ni som gnäller att ni som minnsann mådde dåligt när era föräldrar gjorde si eller så, ni sitter där med efterkonstruktioner. Köper det inte för fem öre.

      Radera
  39. ÄNTLIGEN!!! Vrålar rakt ut av lycka över att du kastar dig in i den här debatten igen för du gör det så JÄVLA bra! Du formulerar dig så jäkla bra att jag önskar jag skrivit det själv! Heja dig katten!! Så viktig debatt! Jag är livrädd för hur mina ungar ska formas när det känns som att alla runt omkring mig tappat greppet och viljan att faktiskt fostra sina barn. Som du skriver så är det nu det gäller, inte om 10 år. Man får bara en chans som förälder.

    Tack för att du orkar stångas mot idioter. Stay you! Stay strong!

    SvaraRadera
  40. Jag kör med min vanliga "det krävs en by för att uppfostra ett barn", dvs jag är tacksam om någon annan säger ifrån när jag missar.
    Mina barn har också tydliga gränser, precis som jag hade. De får också precis som jag, massor med värme. Det jag lagt till är att jag ber dem om ursäkt när det blir fel. Vi pratar massor och de vet att jag finns där. När snart 12 åriga dottern kommer och pratar mens, killar, känslor och kroppar - då känns det som jag gjort rätt.
    /miia

    SvaraRadera
  41. Fan vad bra du är Katten!! Älskar att du sätter huvudet på spiken gång på gång. Synd bara att det sällan är "folket" som behöver få läsa dessa inlägg som gör det..

    SvaraRadera
  42. Mitt i prick som vanligt! Heja dig Katten!

    SvaraRadera
  43. Att vuxna klemar bort sina barn och tillåter dåligt uppförande är inget som är nytt och tillhör 2010-talet. Vi såg det under 90-talet, jag känner folk födda 80- och 70-talet som varit fullkomligt vidriga små glin. Börjar en lyssna på folk som har erfarenheter sen tidigare så hör en med jämna mellanrum om folk som varit bortskämda, elaka och ouppfostrade som varit födda på 60 och 50 talet.
    Jag säger inte att det inte finns barn som skulle behöva bättre uppfostran, tydligare regler och få lära sig lite vett. Jag säger bara att det var inte bättre förr.

    SvaraRadera
  44. Word!!!!!! Kram på dig och alla föräldrar därute som inte glömt vilken roll vi ska ha i våra barns liv!

    Ibe

    SvaraRadera
  45. Tack för detta! Du beskriver ett mycket vanligt problem som jag bland många andra ser på jobbet varje dag. Heja dig som vågar uppfostra dina barn till fungerande sociala människor.

    SvaraRadera
  46. Äckliga jävla människa. Hoppas dina barn får hjälp!!! Skrämma barn till att inte våga säga emot?? Om man älskar sina barn så lär de sig det !sociala spelet" som du kallar det. Du verkar fan inte ha någon koll på det alls som du svär och beter dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur mår du när du skriver så?

      Radera
    2. Peta inte stickor ur andras ögon, när du har en stock i ditt egna.

      Radera
    3. Frågan är vf du blir så fruktansvärt provocerad av det hon skriver? Känner du igen dig kanske? Skriv gärna dina åsikter men ta dig inte friheten att kalla någon annan för "äckliga jävla människa" bara för att hon råkar ha en annan åsikt än dig. Pinsamt! Jag förstår vf du är anonym, hade oxå skämts om jag var du!

      Radera
  47. Så chockad över att folk näthatar så öppet med sina öppna fb-profiler. Är de inte rädda för polisanmälan? Man blir mörkrädd!!

    All styrka till dig katten som alltid är lika genial i dina texter! Klokare katt får man leta efter!

    SvaraRadera
  48. Så bra skrivet! Jag har uppfostrat mina barn (nu ungdomar på snart 20 och snart 17) att RESPEKTEN förtjänar man den får man inte utan vidare. Respektera mej så respekterar jag dej, och det gäller överallt i samhället! Mina ungar visste att det inte var nån idé att ljuga för jag såg rakt igenom dom. Vi har alltid kunnat prata om allt hemma och jag ser nu när dottern flyttat hemifrån att det sitter i ryggraden på henne hur man ska behandla och kunna kräva att bli behandlad av andra. Och det är definitivt inga Hitler-metoder att uppfostra sina barn. Dom ska ju kunna leva i samhället när dom flyttat hemifrån också.

    SvaraRadera
  49. (glömde en sak) Jag har alltid räknat med att finns inte jag i närheten (eller då också för den delen) så SKA andra kunna säga till mina barn om dom beter sej fel, vidrigt eller störigt! JAG har alltid sagt till andra ungar så då räknar jag med att andra föräldrar gör samma sak med mina. Hade en diskussion med en klasskompis' förälder vid ett tillfälle när jag sagt till hennes barn att dom inte fick hoppa i vår soffa eller i våra sängar och barnet sprang hem till mamma och grinade. Jag frågade om det var okej att mina barn kom hem till dom och hoppade i säng och soffa då men Nä DET var inte okej enligt henne... SÅ varför skulle då hennes barn få göra det hemma hos oss??

    SvaraRadera
  50. Nu har jag haft en stunds intressant läsning, blev förbannad ibland och skrattade ibland, ja det är olika på olika tegelbruk.Ni föräldrar som tycker att men inte ska uppfostra sina barn, tänk tillbaka, inte bar du dej väl illa åt mot dina föräldrar. Jag bor i ett bostadsområde med mycket barn i olika åldrar och ibland måste man som vuxen få säga ifrån. Jag sade till en grabb i 10-årsåldern att man inte får slå av blommorna med pinnen som han gjorde, är det någon som vet vad jag fick till svar. Jo, Håll käften kärring det är väl inte dina blommor, man blir mörkrädd.Så, Katten, stå på dej och tack för att jag fick en bra lässtund.

    SvaraRadera
  51. Folk och deras kommentarer 😂 Bra inlägg meekatt, strunta i maffian, deras ungar är värst att ha med att göra och ändå tror de att deras föräldraroll är så mycket bättre än någon annans 😂😂 (jobbar på förskola, så jag vet vad jag snackar om! Älskar dock deras ungar ändå 😉)

    SvaraRadera
  52. Bra rutet Meekatt. Jag tror (till skillnad från vissa andra här i kommentarsfältet) inte att du uppfostrar en egen liten Hitler Jugend. Barn måste lära sig vad som är rätt och fel och också att om man beter sig illa så får det konsekvenser (nej alla ni arga anonyma jag menar inte att barnen ska arkebuseras). Lär sig inte barn att deras handlingar får konsekvenser så får dom en oerhört jobbig uppväxt när mamma och pappa inte hinner med att curla 24/7...
    Keep on keeping on :)

    SvaraRadera
  53. AH MEN SHIT!!! Vad underbart att få läsa en sån här grej. Aldrig har jag hittat en förälder som mig hittills. Alla är så förbaskat mesiga, mjäkiga och tror att "kärlek" är att fjäska och muta sina barn, ge de det de vill ha och få tyst på ungarna så. Fy så härligt och vad jag nästan ryser av glädje att läsa inlägget. Skönt att någon säger emot, har själv skrivit en del sånt förut men det resulterar tyvärr sällan i något gott. Många är så insnöade i sitt förbannade fjäskande och rädda i sitt föräldraskap att man predikar för döva öron !! Slösar bara min tid.

    Mina kompisars föräldrar var såna som du beskriver, vågade inte säga till när vi var små. Resultatet? När barnen (mina vänner/vi) blev äldre kom orden... "du bestämmer inte över mig.." eller "du är en dum hora".. eller "håll käften jag gör vad jag vill.." etc. Hade jag sagt så till min mor, haha...... konsekvensen hade nog gått över gränsen åt andra hållet. Men jag lärde mig respekt för min mor från dag 1. Hon var ensamstående och stark, är än idag. Och jag är otroligt stolt över hennes verk, vilket jag fortsätter föra in på mina barn. Kanske inte exakt som min mor men här sker inga mesiga fjäskande och mutande, här är det starka föräldrar, rättvisa, respekt, kärlek och regler som gäller. Enligt mig, precis vad barn behöver.

    Tack för ett SÅ JÄVLA BRA inlägg och åsikter. Synd dock för mailen med hot och skit, måste vara så jädrans obehagligt men jag vet inte hur du är, kanske det inte betyder något? Stå på dig hur som helst. du är grym.
    / en som tittade in för första gången men kommer att återkomma!

    SvaraRadera
  54. Bra där Malin! You say it like it is! Jag håller HELT med dig. Däremot har jag ibland himla svårt att sätta de regler jag skulle vilja. Men jag tycker också att det finns en gräns där barn bara ska lyssna och det bara för att vuxna säger det. Så det så! Fortsätt med dina kloka inlägg. Världen behöver dem! /Lina

    SvaraRadera
  55. FY 17 VAD BRA!!!! Håller fullständigt med dig!!

    SvaraRadera
  56. Det är väl klart att barn skall får säga emot vuxna! Varför skulle de inte få det? Det finns så otroligt många korkade vuxna människor runt omkring oss, och varför skulle man inte få säga emot dom enbart för att de är vuxna? Vuxna har väl inte alltid rätt och som barn måste man väl få hävda sin rätt om man tycker att man blir felaktigt behandlad. Det är vi vuxna som bestämmer och skall vägleda våra barn, men att gå omkring och leka diktator är ju kanske inte rätt väg att gå. Barn skall naturligtvis inte få bete sig illa utan konsekvenser, det är orden att de inte skulle få svara emot som jag reagerar på.
    Sen till nästa grej. Jag är ensam på dagarna med mina barn. Min ena son har en diagnos som inte syns utanpå men som jag ensam får hantera på dagarna. Jag är en av dom som du antagligen uppfattar som en dålig förälder. Han har ett tempo som är tio gånger så högt som ett vanligt barn och man får ha 100 % fokus på honom när man är någonstans. Men han låter högt och syns och märks. För människor som inte vet om hans problem uppfattas han kanske som en riktig skitunge, men de vet inget om den ständiga kampen som både barn och mamma går igenom. Så man skall kanske inte sitta på sina höga hästar alltid och döma folk. De allra flesta föräldrar gör nog sitt allra bästa för att forma sina barn till bra individer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det beror väl på vad du avser med att "säga emot". Att säga "håll käften kärring" när dom blir tillsagda att "så beter man sej inte" är INTE acceptabelt enligt mej. Att kunna diskutera på en normal nivå är en annan sak, att framföra sina åsikter på ett lugnt sätt är också en annan sak.

      Radera
  57. Intressant blogg. Tack för så bra och sant inlägg om barn och ungas attityd mot föräldrar samt andra vuxna.

    SvaraRadera
  58. Äntligen en som har samma syn som jag 😊👍🏻

    SvaraRadera
  59. Jag fråntogs rätten att vara just den föräldern du efterfrågar. Min son berättade för sin nya fröken som han hade träffat 6 gånger(!!!) Att vi slår honom hemma.... vilket inte är sant men definitionen på att bli slagen för våran 7 åring var att vi höjde
    Rösten när vi vart arga och sa ifrån och då fick han ont i öronen. Tror du hans fröken frågade samma sak innan hon anmälde oss föräldrar till SOC för barn misshandel? Nej hon ansåg inte det vara nödvändigt....Efter samtal med soc så fick jag veta att man inte får höja rösten mot sitt/sina barn för då kränker man dom. Man får heller inte tillrätta visa med en timeout för det uppskattas inte av våran 7 åring enligt soc. Efter mkt turer så sa jag ifrån... att jag inte ville ha mer "hjälp " ifrån dom. Då gick det några veckor så fick jag ett brev på posten, att soc la ner eftersom jag inte ville ha mer hjälp. Men innan dom avsluta så polisanmälde hon oss för barnmisshandel så det vart polis ärenden. Detta va i dec 2015 nu i februari 2016 ringer polisen mig. Dom har hämtat in min son från skolan för förhör. Och eftersom det är fråga om barnmisshandel så får inte vi föräldrar bli informerad för att inte kunna påverka barnet. Dom la oxå ner i brist på bevis. Samt att min son förklara att vi inte SLÅR honom. Utan vi höjer rösten och säger ifrån. NU har jag fått "tillbaka" rätten att vara "tillrättavisand"e förälder igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du Meekatt, tag tycker det här inlägget belyser ganska bra vad det är för familjeförhållanden du uppmuntrar med det här inlägget...

      Radera
  60. Jag håller med om att man måste få säga till både barn och vuxna, då ung som gammal ju kan bära sig illa åt. Dock behöver man ju inte skrika åt folk, utan vara bestämda. Hoppas att respekterar andras åsikter.

    SvaraRadera
  61. Herregud! Det är ju helt absurt, ska man inte få lov att tillrättavisa sina egna barn utan att myndigheter och överkänsliga människor ska lägga sig i?!

    Tack för att många håller med iaf. Det är en löjlig utveckling just nu när det kommer till barnuppfostran, det ska daltas och aldrig något annat! Det är la själklart att barn behöver tydliga regler och i det ingår självfallet att respektera vuxna. Självklart ska man både uppmuntra och belöna gott beteende men samtidigt ska man vara fri att tillrättavisa dåligt beteende. Tack Malin! för den friska fläkten..

    SvaraRadera
  62. Som lärare blir jag nästan lite tårögd av lycka över att läsa detta fantastiska inlägg. Det är ett SÅ viktigt ämne. Jag får ofta höra att jag är en "sträng" lärare, men det tar jag som en komplimang. Kämpar mig blodig dock, varje dag, men eleverna ska veta att det är jag som bestämmer. Punkt. Vi kan stoja och vi har roligt men de vet precis vart gränsen går. Vuxna måste ta sitt ansvar, det är vår plikt. "It takes a village to raise a child" lyder ordspråket och vi alla är delaktiga i ett barns uppfostran, det måste löpa som en röd tråd.

    SvaraRadera
  63. Min fundering är varför du inte kunde ha påtalat för den föräldern som lät sina barn springa runt som vildar att du upplevde det som irriterande istället för att gå hem och skriva ett blogginlägg? Jag tror det hade varit mycket mer effektivt om den föräldern hade fått en vänlig förmaning från en medmänniska om ex ljudnivå på allmänna utrymmen istället för ett angrepp på någons sätt att uppfostra sina barn. Har du ex på vuxna som du vet har varit ouppfostrade i barndomen och nu fortfarande är det eller är det mest en reflektion över att det var bättre förr? det lär ha varit så att även de gamla grekerna klagade på den tidens barn o ungdomar. Jag tycker det modiga hade varit en öppen kontakt istället för detta som för min del mest blir en demonstration av att så här gör jag och det är det rätta. Hälsningar Erika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kunde inte sagt det bättre själv! Fattar verkligen inte varför man springer hem till datorn och bloggar istället för att säga till barnen att lugna ner sig lite.
      Folk gör vad som helst för att synas idag tydligen. Jag håller fullständigt med om att ungarna inte är värre idag än förr. Vuxna har alltid gnällt på barn i alla tider.

      Radera
    2. Därför att jag tycker att det är en JÄTTEVIKTIG debatt och jag vet att jag genom ett blogginlägg kan väcka debatt. Jag vill se en revolution när det handlar om barnuppfostran och den får man inte bara genom att prata med enstaka människor. Därför skrev jag blogginlägget och därför är jag drivande i debatten. Det handlar inte om att vilja synas. Det gör jag ändå - oavsett om jag vill eller ej. Det är liksom en del av jobbet. Men det har iaf väckt en bra debatt och många engagerar sig - underbart!

      Radera
  64. Grymt skrivet!! disciplin och respekt har försvunnit i dagens barn (inte alla). Dem man ska skylla på är föräldrarna.

    SvaraRadera
  65. En hel del puckade kommentarer här ser jag man detta är internet så jag ska inte låtsas vara förvånad. Ditt blogginlägg var HELT underbart! Tack för att du tog dig tid att skriva det många föräldrar vägrar göra med sina barn! Skriv mer! Vi hejjar på dig! //Misha

    SvaraRadera
  66. Grymt skrivet!! Att vara anonym är det fegaste jag vet! Men det skulle inte vara tillåtet att vara anonym på nätet, kanske skyddad, som går att söka upp vid kränkningar och brott! Att se maskerade personer vid demonstration är så lågt och fegt som en människa kan komma, som både högre och vänster extremister gör! Alla maskerade skal straffas vid demonstration och liknande sammankomster i demokratiskt land! Masken är använd till att slippa straff vid brott och eller våga inte stå för dina åsikter! Något som inte stemmer, stor BRF Staren i stället för Ingolf BT / Ingolf Torfson

    SvaraRadera
  67. Heja heja. Jag drar mig inte för att säga till andras barn om dom gör något som, om vuxna hade gjort det, ansetts som fel. Jag hoppas att andra vuxna säger till mina barn om jag inte finns i närheten och dom beter sig illa.

    SvaraRadera
  68. Mina numera vuxna barn säger att de fått en bra uppfostran. Vi har sagt till dom om dom uppfört sig illa och de har fått ta konsekvenserna om de inte lyssnat eller velat förstå.
    Nu har den ena fått barn och hon uppfostrar dom i samma anda. De är trygga i sig själv. De visar respekt för andra barn och för vuxna. De tackar för maten. Springer inte runt om man säger att det inte är ok.
    Jag tycker att din uppfostran är så bra! Fler borde ta efter

    SvaraRadera
  69. Så himla bra skrivet! Jag håller med om vartenda ord!

    SvaraRadera
  70. Om jag säger såhär : Du är min nya idol!!
    ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

    SvaraRadera

Lämna gärna en kommentar, då blir jag glad!