Depp, Pepp & Smurfiga händer?

Hatar de barnfria helgerna. Så sjukt tomt och ensamt och jag vänjer mig aldrig vid att vara ensam. Folk umgås och är sociala och jag känner mig bara övergiven och bortglömd. Inte för att jag är det. Försöker motivera mig att ta tag i en massa "viktiga" saker men det händer liksom ingenting. Jag har en bok att skriva klart, en massa fönster som borde putsas, en kropp som borde rastas ute på slingan och en tvättstuga som svämmar över med ren tvätt som ska plockas in i skåpen. Men jag...fastnar i att jag tycker synd om mig själv och inget händer. Less på att vara ensam, att sakna och less på att inte vara frisk. Less på att ha ont och vänta på nya undersökningar. Men ja, jag måste ju skärpa mig. Jag får helt enkelt rycka upp mig och tvinga mig att göra saker som jag vet att jag mår bra av även fast kroppen inte riktigt vill. Orkade inte ens ta på mascara idag...

Trött...

Men så glimmar ju livet ändå till emellanåt. Bästa Tessan messade ett "Vill du ha besök?" och mitt något desperata "JAAAAAAAAAAAAA!" gjorde att hon landade i Meekatt Casa en halvtimme senare. Fika, skitsnack, prat om hennes underhållande dejtingliv (haha), en sväng till Båstad, lite shopping och mat var precis vad jag behövde. Detta förgylldes dessutom med att hon rensade mitt avlopp (fy fasen vilken vän alltså!?), lite spännande bilåkning med någon som inte kan höger/vänster och en massa konstiga uttalanden som man skulle kunna göra en hel bok av. Saknar verkligen tiden när vi jobbade ihop och hon var min B2! Ingen säger så mycket konstiga saker som Tessan. Man vet liksom inte om det är allvar eller skoj. Men så inser man att det är allvar och blir lika förvånad varje gång. 

Det här är ju kärlek. Själv stod jag och ulkade i hallen, haha. TACK!

Fick en massa frågor via instagram idag angående mitt silverschampo. Fanolas No Yellow är det och jag beställde via Lyko. Sjukt bra och grymt bra pris! Ja, jättebra...förutom att jag glömde handskar och nu går runt och ser ut som en smurf nu haha. Blå händer, blå naglar. Snyggt. Happy Halloween. 

Resultatet efter 2 användningar á 15 minuters "inpackning".

Nu ska jag köra in till Laholm och tända ett ljus för mamma. Inte för att hon finns där men kyrkogården känns ändå extra fin nu med alla ljus. Ha en fin kväll!

over and out.

//Meekatt...

Höstlov, Hetsig mamma & Efterlängtad familj!

Höstlov på gång och äntligen lämnar jag Meekatt Casa för något annat än ett sjukhusbesök. Några dagar i Gävle och bli ompysslad av storasyster och kusinerna blir ljuvligt för den här trötta kroppen. Jag har inte träffat någon i familjen på flera månader så det ska bli så mysigt! Gävle har vi inte varit i sen innan Elton föddes! Helt sjukt ju! Där har barnen tre jättefina kusiner så detta blir världens bästa höstlov för oss alla. Och barnen är jättetaggade trots 7,5 timmars tågresa (ja, med munskydd och mängder av handsprit). Men jag vågade inte ta bilen nu när jag helt plötsligt kan få jätteont. Och jag äter ju mina morfintabletter så jag ska helst inte köra bil i alla fall.

Igår packade vi, storstädade så att vi kommer hem till ett fint hus och lyxade till det med extra god middag och firade att nya boken ligger ute för beställning. Och att det beställs massor! Yeyh! Heja er! Varit sjukt nervöst med tanke på att jag varit dålig och inte orkat blogga på evigheter och jag var rädd att jag tappat mina läsare. Men ni finns ju kvar! Tack! Och får jag säga det själv så ÄR boken den perfekta presenten/julklappen till alla mammor. Så beställ på!

Idag inledde vi dagen med mitt fantastiska sätt att hantera stress och förändringar. En ovanlig morgon med nya rutiner = kaosmamma som bara gnäller, stressar, skäller och hetsar, haha. Morgonen i Meekatt Casa:

-          - ALLA MÅSTE GÅ UPP NU! Kom igen!! 

-          - Mamma, tåget går om tre timmar och vi har packat allting klart ju..?

-         -  Nej, allt är absolut inte klart! Jag har inte börjat packa mitt än och alla ska äta och klä på sig och allt måste va i ordning när pappa kommer och hämtar oss!

-          - Mamma. Det är om tre timmar. Chilla!!

10 minuter senare:

-         - Så mamma, nu har alla ätit, disken är borta och vi är klädda. Vad ska vi göra nu i 2 timmar och 45 minuter tycker du?

-          - Förlåt. Ni kan ju passa på att vila lite nu. (hahaha) Heja mig. Supermorsan.

Elton, mannen i mitt liv förberedde det mesta igår. Han är ju GULD att ha i sitt liv – speciellt när man inte mår bra. Han eldar i kaminen, serverar frukost på sängen, dammsuger, lagar spagetti och köttfärssås (som är den GODASTE jag vet!), han packade allt han behövde inför resan själv och däremellan roade han mig med en dammsugardans, ett uppträde med kallingarna på huvudet och fotmassage. Bra barn. Nu sitter han Coronasäkrad på tåget och lyssnar på musik. 

Jag hade förberett (mig själv mentalt i alla fall) med fika, godis, massa gott att dricka, bekväma kläder, hörlurar och powerbanks till alla och sagt att "Tiden kommer gå fort - vi har ju wifi på tåget!" Det fanns tydligen inget, haha. Den käcka tågvärdinnan när jag frågade efter wifi: "Oj, såna nymodigheter har vi inte här. Ni får roa er på annat sätt!" Hon har ju uppenbarligen INTE barn...

Men hey - bara 6 timmar kvar nu. We can do it! 

over and out. 

//Meekatt...

 

HAR DU BAJSAT FÄRDIGT MAMMA?

ÄNTLIGEN händer det något riktigt roligt i mitt liv efter 1,5 år med sjukhusbesök och gnäll. ÄNTLIGEN kan jag visa er min nya bok som är på väg ifrån tryckeriet och förhoppningsvis snart i era händer! Lyckan! Yeyh!! Uppföljaren till "Låt mamma bajsa ifred!" kommer äntligen ut även på svenska med den självklara titeln...

Perfekta presenten till ALLA mammor! Och såklart den perfekta julklappen! (Ja, pappor kommer också kunna se humorn i boken även om han oftast får sitta ifred på dass.) Klicka in er på bilden eller via webshopen här uppe i menyn och förhandsbeställ ditt signerade exemplar idag! Begränsat antal så vänta inte för länge! (Leverans sker ca den 16 november!)

Wiiiih!!

Nu är det bara att beställa! 

over and out. 

//Meekatt...

Lite gnäll, Lite energi & Nya boken!

 Ja, så var jag då på "den andra sidan" operationen som jag ju väntat så länge på. Och jag känner...ingen större skillnad mer än att jag känner mig mörbultad och öm överallt. Äter starka smärtstillande och rör mig som en 102-åring. Man hittade inte riktigt "källan" till mina smärtor så utredningen fortsätter när jag har läkt. Så otroligt tröttsamt. Man lagade något bråck i bukväggen och letade runt efter andra skador...

Jag har inte haft några "anfall" sen jag var i Göteborg senast för över två veckor sedan så det är ju klart positivt. Men smärtan efter operationen...my god. Jag opererades på eftermiddagen på måndagen i Kungsbacka. Fick så pass ont på uppvaket att de skickade mig med ambulans till Varberg och jag fick spendera natten där. Klockan halv tio på morgonen kom en för mig helt ny läkare in och tyckte att jag var i form att åka hem...

Så ja, hoppa ur sjukhuskallingarna (Eller nej, inte hoppa. Allt annat än hoppa faktiskt med fyra hål i magen!), ner och ta en taxi till tågstationen i Varberg...tåget upp till Kungsbacka...och sen en taxi till sjukhuset där min bil väntade. Ja, jag hade kunnat be om hjälp. Men jag jobbar inte så. Tydligen får man ingen hjälp ifrån sjukhuset med sjuktaxi eller liknande om man är under 70 år...även om man är nyopererad och blivit förflyttad med ambulans till annat sjukhus än det man planerat ligga på. Jag var så sjukt ledsen, hade galet ont och ville bara hem. Fort. Den resan kan vara det vidrigaste någonsin - visste knappt vad jag hette till slut. Fan för vården ibland alltså...

Livet står lite stilla just nu. På alla plan. Jag blir stressad över det känner jag men försöker stanna upp och inse att jag måste lägga fokus på att bli frisk och inget annat. Jag blev ju sjuk för att jag stressade ihjäl mig och stress är inte lösningen ur detta. Men så känner man att tiden bara går, folk lever på sina liv som vanligt med jobb, kärlek, familj, vänner...och här står jag och stampar. Helt tom på energi. Nu måste kroppen skärpa sig. 2020 kan ju dra åt helvete hela året men nästa år är det min tur att få må BRA. Hela året. I söndags lyckades jag i alla fall tanka en massa kärlek och energi ifrån barnen under en sväng till Båstad.

Ja, min "lilla" Kravallis. Vad hände?

Mitt i allt gnällande så har jag ju i alla fall något riktigt roligt på gång! Min nya bok är på tryckeriet just nu och snart anländer ett par tusen rykande färska och jättefina(!) Meekattböcker - Wiiih! Uppföljaren till "Låt mamma bajsa ifred!" som ju har dröjt alldeles för länge att få ut men livet kom emellan. Nu insåg jag att det där som "kommer emellan" aldrig verkar ta slut (haha) så nu bestämde jag mig för att bara köra. Det får liksom bära eller brista. (Hoppas ju verkligen att det bär och att jag har läsare kvar efter mitt långa uppehåll i cyberspace!) Men ja, det känns superkul att det äntligen är på gång samtidigt som jag skriver för fullt för min tredje bok i Norge. Skrivandet är verkligen bra medicin för själen! Snart kan jag lägga ut boken i webshopen så att ni kan förhandsbeställa den - yeyh! 

Nu - en skön skrivdag med förhoppningsvis så lite ont som möjligt. Igår halverade jag mina smärtstillande men det var nog lite väl optimistiskt. Men det går i alla fall åt rätt håll. 

over and out. 

//Meekatt...