Hej då Mellbystrand - Hej Halmstad!

Så gick stora flyttlasset till Halmstad och mitt och barnens nya hus idag. Jag vaknade med en klump i magen och tårarna forsade hela frukosten. Jag har längtat i evigheter efter den här dagen...ändå var det en oerhört tuff dag. Tanken på att lämna Strandhuset...och Mellbystrand efter 17 år. Men nu...(klockan 03.45) så känner jag ett stort lugn inombords. Och jag älskar vårt lilla hus. Det är lite att fixa och greja med men när jag väl började packa upp mina saker så kände jag att jag var "hemma". Mina saker var så självklara där...som om allt jag köpt var menat för just detta huset. Imorgon ska jag hämta barnen och de ska få se huset för första gången och jag längtar efter att få visa upp det! Hoppas innerligt att de ska tycka lika mycket om det som jag gör!

En hyrbil...med halva mitt liv i! 

Ja, välkommen in i Meekatt Casa! Kommer massor med bilder framöver såklart!

Vår underbara trädgård med äppelträd, plommonträd, syrénhäck och lupiner!

"Home is where the heart is"-kudden på plats!

Köket med utsikt över trädgården. 

Kroppen är fullständigt trasig efter dagens flytt men nu är det mesta på plats. Micke och jag slet som djur i spöregnet och sen kom Arvid, Majsan, Alexander och Oliver till vår räddning och hjälpte oss tömma släpet. TACK! Jäklar vad grejer man har?! Helt sjukt! Och en soffa som väger en miljon ton. Övervägde för en stund att elda upp skiten istället för att lyfta den, haha. Men nu är den på plats! Och fint blir det!

Majsan kom med lite kuk. Hon tyckte jag behövde det i flyttkaoset. Man kan ju bara älska henne!

Nu...ska jag försöka sova en stund igen. Jag är helt speedad av alla känslor. Sorg och lycka. Sorg över att lämna mitt älskade strandhus och slita i sakerna som alltid funnits där. Min trygga borg i livet. Minnena. Känslan av att vara nära mamma. Men lycka över att ha något eget. Mitt och barnens egna revir. Lycka över att känna känslan av att allt faktiskt blir bra. Och att jag njuter av varje liten grej jag packar upp och tänker "Denna blir perfekt här!".

Och lycka över att känna mig så oerhört älskad. Han vet hela tiden exakt...vad jag behöver. Och ser till att jag får det. Kärlek, kramar och papper att torka tårarna med. Och kallt rosévin och choklad. Det är lycka det!

over and out. 

//Meekatt...

Syskonträff, Bärbusiness & Mexikanskt skit!

I onsdags var vi hos min pappa i Malmö som fyllde år. Alla fem syskonen var samlade och det är inte ofta det händer. Dessutom var alla åtta småkusinerna (barnbarnen) på plats. Underbart! Vi försökte få lite bra bilder på oss men det är ju totalt omöjligt med oss fem framför kameran. Det finns inte en enda bild där vi ser normala ut samtidigt, haha. Här lyckades vi med en bild där INGEN tittar in i kameran - fantastiskt!?

Anna, Anders, Marie, Jag och Anton 

Och fina pappa som fyllde år! Vin kan behövas när alla vi samlas, haha. 

Alla spelade kubb utom Elton. Han plockade alla morfars bär och försökte sedan SÄLJA dem till alla oss. Han fick ihop 78 kronor och lämnade Malmö sjukt fläckig på kläderna, mätt i magen och rik. Heja min lilla affärsman!

Idag har jag skrivit en krönika, gjort en intervju med Norge, kört Audi TT, gått på stan och nu förbereder jag den obligatoriska Fredagstacosen. Ja, ni läste rätt. Efter flera års klagomål på den mexikanska skiträtten...står jag nu här och gör tacos...i någon annans kök. Här hemma är tacosen helig på riktigt och vem är jag att säga emot? (Den där jäkla tacosen kommer förfölja mig in i döden, haha.) Men hey - man kan skölja ner den med rödvin! För sån é jag!

over and out.

//Meekatt...

Köpenhamn, Mer billigt vin & Kärlek!

I lördags åkte jag och Micke till Köpenhamn för tre dagars semester och mys. Planen var att åka till Tyskland och bunkra vin och då passade vi på att göra en minisemester av det. Det är ju lite svårt att få till det där med semester när man har en massa barn och ex att ta hänsyn till, haha. Men jag älskar Köpenhamn så detta var perfekt!

Den obligatoriska "Nu-åker-jag-till-Danmark-bilden". 

Strålande sol och mysiga ställen för kall öl & Prosecco!

Goda pannkakor med nutella! Godis för själen!

Cykeltaxi...där man blir bjuden på öl.

...och en av alla hattförsäljare i Nyhavn.

Otroligt fina Nyhavn! Som att sitta nere vid Medelhavet.

Inget Köpenhamn utan wienerbröd!

Vi bokade via Hotelspecial.se och bodde på First Hotel Twentyseven. Ett riktigt bra hotell med gångavstånd till allt! Fräscht, snyggt, jättebra frulle och en riktigt mysig innergård att softa på. Rekommenderas varmt! Kommer absolut att boka samma hotell nästa gång! 

Inne i loungen.

Riktigt härlig innergård - mitt i city. Regnade tyvärr på söndagen men då kunde man gömma sig i en solsäng med tak. 

Och för er som är nyfikna och inte följer mig på Facebook - här har ni oss. Mig och han som får hjärtat att slå dubbla slag. Han med världens mest imponerande tålamod, stort hjärta och han som får mig att slappna av som ingen annan kan. Han som ser och hör på mig hur jag mår utan att jag behöver säga något och han som säger att allt kommer att bli bra - när jag behöver höra det som mest. Honom...ska jag vara rädd om! Stackarn får stå ut med att bli lite "offentlig" framöver. Men han är ganska tuff så det ska nog inte skrämma iväg honom. ;)

Och så den "lilla kundvagnen" i Tyskland då. Laddar ju för inflyttningsfest - whoop! 

over and out. 

//Meekatt...

Bra grejer, Storfamilj & Baesjeboken!

Fina fina Halmstad! Visst är det vackert? Tänk att det snart är "min stad". Det är så otroligt fint här och jag bara längtar efter att få allting på plats så att jag kan slappna av och njuta av att jag faktiskt bor här. Det är ju faktiskt mycket som är väldigt BRA i mitt liv just nu med. Jag måste stanna upp och påminna mig själv om det emellanåt. 

Det är ju inte bara en ny kärlek i mitt liv. Med på köpet kom också en stor härlig familj och däribland också tre fina barn. Stora - nästan vuxna barn (vilket skrämde skiten ur mig till en början, haha). Känslan av att "Mina små barn kan man muta med en fotbollsmatch och en glass men dina stora läskiga barn kommer hata mig. Bara för att jag finns!" Haha.) Men så blev det inte och sakta men säkert börjar vi alla lära känna varandra och det är verkligen stort att få bli accepterad av dem. Läskigt och lite skrämmande men samtidigt så otroligt häftigt och spännande. Att man plötsligt får bli en liten liten del i någon annans liv...i den där innersta heliga cirkeln liksom. Plötsligt finns det mer plats i hjärtat och man känner engagemang för någon man nyss inte kände. Kärleken är häftig på det viset. Den öppnar upp platser i hjärtat som man inte visste fanns.

Mina barn gav nya kärleken "en miljon poäng" och det räknar jag som klart godkänt. Elton fick en "asabra fotbollstränare" och Alice fick någon som höll med henne i "Tacofrågan" och röstade ner mamma. "Han är liksom väldigt vuxen men snäll, rolig och lika tramsig som oss mamma!" Bra grejer det där... Och igår var jag på Pinchos i Halmstad med Amanda, 21 år. Hennes förtroende vinner man inte med en glass eller en fotbollsmatch men på något sätt har vi lyckats hitta varandra och har riktigt roligt ihop. Hon berättar saker, ber om tips och råd, ringer när hon är nere och skickar hjärtan på messenger...bara sådär. Vilken grej!? Tre stora fina barn. Och jag blir bara accepterad och får vara en liten del i deras liv. Vilken otrolig gåva att få som plusmeny på det jag redan lyckats få. Kärlek.  

Nu ska jag ut och springa en sväng i värmen. I eftermiddag ska jag göra en intervju i city och sen ska jag svara på ett hundratal "heja-dig-mail" ifrån Norges glada läsare av "Baesjeboken" som toppar listorna i Norge. Många bra grejor nu. Jag bestämmer mig för att hålla fast vid dem idag!

over and out. 

//Meekatt...

Skånefrulle, Billig sprit & Mr Vain!

Tack för alla fina kommentarer, mail och sms de senaste dagarna. Ni är fantastiska på att lyfta mig när jag är på botten. Det är tufft nu men jag hänger i och jag vet ju att det finns ett ljus där på andra sidan tunneln. Jag ska bara igenom de här två veckorna och sen är det äntligen dags att flytta in i nya huset i Halmstad. Även om jag egentligen inte vill - så är det ju enda alternativet och då måste jag bara bestämma mig för att det blir bra. Elton räknar ner och är spänd på att få se sitt nya hem och jag försöker samla ihop ett bohag bäst det går. Det är mycket man ska ha...men det viktigaste är ordnat och det är sängar till barnen. Resten löser vi efterhand. 

Måndagen var en riktig skitdag. Tisdagen blev riktigt bra. Elin kom till undsättning och drog med mig på roadtrip och vi skrattade i stort sett hela dagen. (Förutom när vi spelade in musikvideos i bilen till Mr Vain...som kan ses på mitt instagramkonto. Vi var skitbra!)

Jag lämnade Mellbystrand rödgråten och trött i tisdags morse och begav mig mot Malmö. I Glumslöv svängde jag av och köpte frukost: 

"Bulle med bulle" - bästa frullen för själen! 

Sen mötte jag upp Elin och vi gav oss av mot Köpenhamn.

Alltså...skatterna man hittar i hennes bil!? haha 

Och skatterna inne på Bordershopen i Tyskland!? Lite små glas bara. Man får ju träningsvärk...

Sprang på en bloggläsare med familj på båten! Piggar alltid upp med lite läsarkramar! (Obs. kolla knäet igen!? Vad är det där för pose?!)

Jag kom 2:a - heja mig?

Så ja, det blev en toppendag och jag har nu garaget fullt med gott vin. Jag hade lite svårt att köra kundvagnen till slut och bilen gick lite baktungt hem. Men yeyh för billig sprit, roliga utflykter och en full vinkyl. Kan behövas nu när jag flyttar till Halmstad och ska bjuda hem en massa folk på inflyttningsdrink. 

Tack Elin för en härlig dag! Du är fantastisk! "Jag trodde änglarna fanns bara, bara i himmelen. Jag trodde änglarna fanns bara, bara i himmelen. Men det var innan jag mötte dig. Nu har jag en ängel här hos mig."

over and out. 

//Meekatt... 

Sista tröskeln...

Den sista tröskeln. 2.5 år av ångest och sorg. Nu är allt klart och vi kan leva våra liv på olika håll. Det som binder oss samman nu är barnen...och boxerpaketet med tvillingkort. Igår tog jag det svåraste klivet någonsin och strök mitt namn ifrån Strandhuset. Mitt älskade strandhus. Den plats jag haft som min trygga zon i alla år. Platsen där jag känt mig "hemma". Platsen där jag mått bra, kunnat andas och känt mig fri. Platsen dit jag flytt och den enda plats där jag känt mig nära mamma. Platsen där jag planterat mammas fina rosor. Där jag kunnat gömma mig och bara vara Malin. Enda platsen på jorden där jag...kunnat vara jag. Det absolut svåraste jag gjort i hela mitt liv. Idag känner jag mig vilse, hemlös och fruktansvärt ensam. Ingenstans är "hemma" nu och jag får ingen luft. Sitter med mitt liv i fula flyttkartonger ifrån Rusta och inser att allt som finns kvar efter 17 år...är ett par kartonger med Ikeaglas, lite påslakan och mammas fina köpmansdisk...

Jag har inget, jag äger inget, mitt namn står inte på några kontrakt och all trygghet i livet är bortsliten. Som om någon ryckt mattan under mig och jag har fallit ihop som en trasig hög. Och därifrån ska jag resa mig och vara en stark och bra mamma. På halvtid. Som en halv mamma. Utan något. Begagnade sängar på blocket till ungarna...bredbansavtal som ska jämföras och införskaffas, bil som ska servas och ett jag som ska försöka hålla mig på fötterna och påminna mig själv om att äta...åtminstone en gång om dagen. Annars svimmar man. Cyklar till barnen. Nya hjälmar och sån där jävla grej man stoppar i TV:n för att barnen ska kunna flytta sina favoritprogram från paddan till TV:n. Och en padda då...för den var inte heller min ju. 

Måste jobba mer. Jättemycket mer. Måste fixa allt. Måste laga mat och köpa en brödrost och jag måste hitta nya kompisar till barnen. Söka bostadsbidrag, skaffa TV-spel och byta batterier i brandvarnaren. Och spela fotboll med Elton. Jag får inte va arg och besviken och jag ska vara tacksam. Jag måste "gå vidare och börja ett nytt kapitel" och jag har "bara möjligheter och roliga saker framför mig". Heja mig!? Dra åt helvete allihop.

Blicka framåt. Köp fina saker. Allt ordnar sig. Jag har ju världens bästa framtid att se fram emot och ska bli så jävla stark och lycklig nu. För det var ju jag som ville detta. Heja mig! Nu börjar allt. Livet. Börja om. Köp nya saker. Pengar löser sig alltid. Det är ju "bara pengar". För mig var inte strandhuset pengar. Det var mina lungor och min trygghet...för själen. Nu vill jag inte ens gå innanför dörren. Jag vill bara krypa ner i en av de där bruna flyttkartongerna ifrån Rusta och magasinera den på obestämd tid. 

over and out. 

//Meekatt...