Problemet med dig just nu...är att du sover alldeles för sällan och alldeles för få timmar på ditt trotsiga dygn. Du sover så få timmar att jag ibland glömmer bort den där känslan...att det gör ont att titta på dig. Du skriker, bankar huvudet i golvet, klättrar på allt, river sönder Alice fina böcker, äter kattmat och vrålar. Du står upp i matstolen, kastar mat på golvet, kastar bestick omkring dig och gapar. Jag glömmer bort...att det gör ont...att älska dig.
Om jag bara kunde förstå vad du ville. Om jag bara kunde förstå direkt...att det var den där jävla ketchupen du ville ha...istället för att tjata på dig att du ska sätta dig ner, erbjuda dig mjölk och mer mat, fråga om du är färdig...eller skälla på dig. Om du bara kunde säga "ketchup"...så hade du inte behövt bli så här ledsen. Jag hatar våra måltider just nu. Alla skriker och gapar. Alice vägrar äta som vanligt, jag tjatar och Elton skriker så att vi alla får ont i öronen. Jag blir trött. Man lagar mat...alla sätter sig ner...sen blir det kaos. Fina arga Elton. Jag älskar dig. Men lär dig säga ketchup för fan!
De senaste veckorna har världens goaste och lugnaste bebis förvandlats till en tuff liten kille med en vilja av stål. Du vet vad du vill...men du vet inte hur du ska få fram det. Så du skriker...och vrålar...och bankar huvudet i golvet...tills jag kommer på vad det är du vill. Ibland är det enkelt. Du vill läsa Mamma Mu-boken eller kolla på "I drömmarnas trädgård". Ibland kommer jag inte på vad det är du vill...och då skriker du tills du blir blå i ansiktet...och nästan slutar andas. Du blir så arg...och jag kan inte trösta dig. Jag får inte hålla i dig... Det enda jag kan göra är att sitta där och försöka skydda ditt ömtåliga huvud när du vill banka det i golvet...och hoppas att din ilska snart går över. Jag älskar dig. Men sluta bli så arg!!
På kvällen får du pyjamas, välling och nappen. Vi sätter igång speldosan och lägger dig i sängen efter en lång ritual med godnattpussar, vinkningar och kramar. Du dricker din välling och efter en kvart ropar du på mig. Jag går in och lyfter upp dig och du kramar mig hårt hårt. Du borrar in dina små fingrar i mina armar och trycker huvudet mot min hals. Då gör det ont...att älska dig. Då gör det ont att veta...att jag har skällt på dig hela dagen. Att jag skällt på dig för att du bråkat med mig på skötbordet, för att jag inte fått ta kläder på dig, för att vi inte kom ut på den där promenaden eftersom att du vägrade ytterkläder...eller för att du stod upp i matstolen hela middagen...och vrålade. Allt det där kommer tillbaka då...när vi står där och kramas...och känslorna lägger sig som spik runt mammahjärtat. Världens sämsta mamma... När du somnat lägger jag ner dig i sängen, lägger två extra nappar hos dig ifall du vaknar och letar. Jag tittar på dig en stund...och då gör det ont...att älska dig.
Du vaknar alltid glad. Du skriker "Mammaaaa! Fäädiiii!" när du vaknar. Fina Elton. Du har sovit färdigt och jag kommer in och lyfter upp dig. Vi myser en stund, dricker välling och tittar i "Mamma Mu-boken"...sen är det dags för blöjbyte. Jag säger "Elton, kom så ska vi gå och byta blöja!"...och sen är det igång. Igen. Du skriker och springer iväg. Jag mutar och lockar med allt kul jag kan komma på och till slut tröttnar jag på skiten och byter den där jäkla blöjan. HUR SVÅRT SKA DET VARA?! Hur kan det vara så jobbigt att ligga ner på en mjuk handduk...och bli ompysslad och ren? Det spelar ingen roll om du ligger, sitter, står eller om du så skulle få hänga ifrån taket - du VILL inte byta blöja och INGET kan få dig på andra tankar. Ibland försöker jag prata lugnt med dig, kittla dig, sjunga för dig eller visa dig roliga saker...ibland blir jag arg på dig. Just då...glömmer jag bort att det gör ont att älska dig.
Sen får du ont i dina öron. Igen. Du skriker så högt att mammahjärtat nästan stannar. Du försöker krypa ur ditt eget skinn och ingen kan trösta dig. Vi måste vänta ut det och hela min kropp värker när jag vet hur ont du har. Jag är din mamma...och jag kan inte trösta dig. Jag är den som vill skydda dig ifrån all smärta och den som önskar att ditt livs största kris blir en punktering på din blå Bobbycar. Jag vet nästan innan du vaknar att du har ont i öronen och jag önskar att jag kunde ta bort det...men jag kan bara sitta där...och vänta ut det. Jag tvingar i dig medicin och du skriker som om du hade knivar i dig. Jag känner smärtan...knivarna i mammahjärtat...när jag inte kan trösta dig. Plötsligt släpper det bara. Vi läser vi Mamma Mu-boken...och du är glad igen och pekar glatt på mina ögon och säger "Neeeesa!" Vi måste verkligen öva på det där Elton. Min älskade Elton.
Ibland när jag tröttnar på ditt skrikande och skäller på dig kommer Alice - världens klokaste 4,5-åring och säger "Men mamma. Han är ju bara liten!" Jag önskar att jag var lika klok som henne...alltid.
Dags att sova. Elton har ont i öronen och feber... Imorgon kommer vardagen som en käftsmäll igen. Jag och Elton ska lämna Alice på morgonen. I tre år har jag varit bortskämd med att Freddy lämnat på dagis men nu är det nya regler och nya tider. Förhoppningsvis får inte Elton något anfall av ilska eller öronont och vi kommer iväg i tid med en glad och mätt Alice. Wish me luck.
over and out.
//Meekatt...
Känner så väl igen mig i texten. Man blir ledsen på sig själv när man haft en dålig dag och skällt mycket, de gör ont när man får världens största kram! Varför skällde man så?
SvaraRadera♥
RaderaHar inga barnerfarenheter alls så vet inte hur jobbig er föräldrar situationer kan vara. Men orka kämpa vidare och även om du skäller på lilla Elton så vet han att hans mamma älskar honom! Ingen mamma är dålig för att hon blir arg eller inte förstår sitt barn..det bästa du kan göra tror jag är att kämpa vidare och älska :).
SvaraRaderaJag fullkomligt älskar dig och din blogg! Du sätter ord på sånt som jag känner! Du berättar så bra och sant. Hur det är att vara mamma. För det är ju faktiskt så. Man älskar de små villkorslöst, man tar sig igenom dagar med skrik, vrål, bråk och tjafs, tänker "hoppas den här dagen snart är slut" men sen när de ler sitt stora leende, eller när de sover så sött så kommer kärleken tillbaka.
SvaraRaderaKram till dig! Och hoppas att Elton snart blir frisk igen!
♥
RaderaPratar du om kossorna och deras bajs? Testa prata massa bajs annars ;) även när han inte har bästa. Jag har med en son med blöj/bajs problem och det är tufft. Din blogg är den roligaste och ärligaste bloggen rakt igenom! Kämpa på och lycka till med morgondagen! Kramar
SvaraRaderaTack!! ♥
RaderaFår prova prata mer kobajs, haha.
Du skriver så fint!
SvaraRaderaDu får mig att vilja skaffa barn NU och samtidigt inte alls! Knepigt det där. :)
Från det jag läst i din blogg så verkar du vara en fantastisk Mamma och framför allt äkta! Äkta Mammor är svåra att hitta idag, så för en 22 åring som mig är du guld värd!
Äkta, och inga censurer - för sån e' du!
Jag hejjar på dig!
♥ Tack snälla!
RaderaHar en dotter på 21 år o en på 7 år så jag har varit genom detta och lärt mej ta vara på knepen man fick uppfinna med den första dottern.SLUTA använd orden BYTA BLÖJA..troligen förknippar han det med att han har bajsat,o det är jobbigt o stökigt o kanske får panik av att du spänner honom.Säg i stället något i stil med att KOM ska vi gå o tvätta OSS..inte bara han då alltså..börja tvätta dina händer el så o gör det till en lek för honom o under tiden så kom på saker att nä men nu måste vi ha av oss jamisarna o ja kör vidare...få honom inse det kan vara kul.han kanske hellre vill duscha av sej så han slipper ligga på bordet.prova byxblöjor han kan hjälpa till dra på sej.Lycka till o hoppas något funkar!u kan alltid prova :)NettAnn
SvaraRaderaÅh, det där låter ju faktiskt riktigt klokt! Sluta säga BYTA BLÖJA!
RaderaTack för kloka ord! Jag gör ett försök! ♥
Åh gumman, som jag känner igen mig! Har oxå en son (nu snart 5 år) som jag skällt alldeles för mycket på (känns det som) sen han var liten. Och så dåligt jag mår över detta! Så jag vet hur du känner det!
SvaraRaderaMan får lätt känslan av att man bara bråkat hela dagen. Jag fick rådet att stanna upp en gång i timmen och skriva ner positiva saker som hänt den senaste timmen. Även om det bara var små saker, som att du gett honom en puss. Sen när samvetet gnager på kvällen så tar man fram listan och inser att det funnits fina stunder under dagen med! Försök fokusera på dem.
Styrkekramar från Yramamman
Bra råd! ♥ Tack!
RaderaÄlskade Meekatt! 1,5-årsåldern tycker jag nog har varit den mest utmanande åldern hittills med bägge mina barn just av de anledningar du så målande beskriver, vet vad de vill men inte hur de ska få fram det samtidigt som man ska rädda dem från att slå ihjäl sig varannan minut. Mitt föräldrarmantra jag haft och fortfarande har vill jag gärna dela med mig av till dig att tänka på och upprepa för dig själv om och om igen i prövade stunder, nämligen "ALLT GÅR ÖVER". Jag vet att du vet detta. Problemet man har är att man ju inte vet NÄR ett jobbigt tillstånd går över och vad som kommet sen.... Fick också själv några bra nya tips häromveckan (går på föräldrarådgivning) som tåldes att påminnas om; små barn ja typ under sju i alla fall, behöver se att man handlar snabbt och effektuerar vad man säger. En uppmaning, max en påminnelse sen måste man effektuera det man säger. Bra att tänka på i många vardagliga situationer. Får man läggningatrassel till exempelvär det här väldigt bra att tänka på. Där gäller ju också att man försöker prata så lite som möjligt, bara försöker lägga barnet igen, vänligt säga "god natt" och sen gå ut igen. Be också din man att ta över när han är hemma och du känner dig dom mest prövad. Man måste hjälpa varandra så gott det går.. Malin du är tuff, klok och mänsklig. Du kommer snart ut på andra sidan av denna galna tid. Lite för varje dag kommer ni bättre och bättre att förstå varandra och en lugnare period träder in. Många kramar Anna
SvaraRaderaAllt går över...allt går över...allt går över... ♥
RaderaTack för kloka ord!
Kram!
Jag önskar att jag kunde lugna dig och säga att stå ut ett litet ta till, för snart går det över men... näh.... Eller jo, det gör det. Så småningom. Fast då flyttar de hemifrån och låter vänner och eventuell sambon njuta av detta... Lite orättvist ändå.
SvaraRaderaTur att den kärlek man känner för de små är så överväldigande, så att man står ut!
Massa styrkekramar till dig och dina fantastiska små!
Åh fina fina du! Du är en bra mamma! Jag lider med dig, har inga råd mer än att du får härda ut... Snart vänder det och du kan skratta åt eländet.
SvaraRaderaDen där känslan att älska någon så mycket och ändå vara så trött och uppgiven på känner jag igen. Alla gånger vi skulle åka och handla och alla gånger jag bestämt mig för att denna gången ska det gå bra, denna gången kommer de att sköta sig, denna gången ska jag inte jaga ungar, denna gången ska jag inte bli arg, denna gången.... Skjut mig för alla gånger...
Idag är en ny dag, ta vara på de Goa stunderna, se de andra som något han inte kan hjälpa och något ni ska igenom.
Hoppas att ni snart får hjälp med hans öron.
Styrkekramar imängder
♥
SvaraRadera♥
RaderaÅh vad jag känner igen mig. Har det precis likadant med min son som snart blir tre år. Han driver mig till vansinne och jag känner mig som världens sämsta mamma ibland. Fortsätt kämpa så ska jag försöka med det jag med! :)
SvaraRaderaEtt jättefint inlägg, men jag förstår din frustration! Kommer själv ihåg den där åldern, inte så längesen vi var där... Kom ihåg att det blev lättare när han började prata!!! Han hade också varit så snäll och lätt och sen var han plötsligt som förbytt!!!!
SvaraRaderaMen ingen kan väl nu tveka på att du älskar dina barn för detta var ju verkligen en kärleksförklaring till din fina son!
Hoppas han snart får hjälp med sina stackars öron!
Kram
Http://mammaT.blogg.se
♥
RaderaStyrkekramar till dig! Du är världens bästa mamma! Du har ett hjärta av guld och gör allt för dina barn... Skillnaden är bara att du vågar vara ärlig ! Du hjälper andra föräldrar att våga tro på sig själva. Det är ok att vara arg, trött mm. Men man vet att du alltid finns där för dina barn och man känner kärleken , mellan raderna ;)!
SvaraRaderaDet är tufft att vara förälder och gå igenom alla trots. Du fixar detta ! Ni fixar detta! Men jag skickar fullt med styrkekramar så att du orkar ... Kram Tänker på er!
Att se smärtan sitt barn har .... Gör SÅ ont, när man inte kan göra något, mer än att finnas där... Men jag tror att de känner det....
Kram Tessan
♥ Tack vännen! Glad att jag har dig!
RaderaJa, det där känns igen... Att vilja få omvärlden att förstå men inte kunna säga och bli så arg så man gör illa sig själv och ingen får trösta. Oj, vad jag känner igen känslan av maktlöshet och att bli arg på den man älskar så det gör ont.. Sen så ledsen för man blev arg på nån som inte kan hjälpa att orden inte kommer ut. Skillnaden är väl att min tjej är 18 då, men jag tror jag precis förstår din känsla.
SvaraRaderaHan kommer iaf komma långt, er viljestarka lilla kille, och kloka Alice med :)
Styrkekram!
Nina
♥
RaderaJag önskar dig lycka till idag. Har full förståelse för dig, fast min e 6 o har världens trots ( haft det sen 2,5) o då får verkligen ens mammahjärta sorg för ens eget beteende. Men lycka till <3
SvaraRaderaÅh vad fint du skriver gumman! Precis så är det för mig också! När barnen har somnat står jag och titar på dem och då känner jag hur mycket jag verkligen älskar dem och då kommer dagens alla bråk tillbaka till mig och jag känner mig så värdelös! Hur är det? Väntar ni på att få rör inopererade eller? Det gjorde verkligen susen för Elliot när han äntligen fick sina rör. KRAM!
SvaraRaderaJa, vi väntar... Ska till öronkliniken den 15:e och sen ska det förhoppningsvis gå fort!
Radera♥
Känner igen det där dåliga samvetet. Det gör dig inte till en sämre mamma. Fin skrivet förresten.
SvaraRaderaStyrkekramar!
Underbart skrivet! Man känner igen sig såå väl... Alltför väl... Tack för en underbar blogg och att du delar med dig av ditt liv på detta ärliga och öppenhjärtliga sätt!
SvaraRadera♥
Raderaja då sitter jag och gråter igen när jag läst Dig blogg. Förra veckan (o många innan dess) var ganska exakt som Du beskrev så ärligt rakt och gripande. Man älskar sina barn så mkt men i dom stunderna när kaoset är som värst DÅ undrar man verkligen....... men när dom somnat så vet man igen <3
SvaraRadera♥
RaderaUnderbart skrivet älskade lillasyster. Gud vad jag känner igen mig. Så många sådana helvetesår jag hade med speciellt en av mina älskade döttrar och du vet vem...det är fortfarande så ibland men mycket mycket mycket bättre. Man fattar faktiskt inte hur man överlever de där åren av trots, skrik, bråk och utbrott tills de svimmar eller kräks eller nästan slutar andas. Paniken i deras ögon när man inte förstår dem, ilskan när man skriker lika högt båda två till slut, och sen kärleken som bankar i bröstet så hårt att man tror att man ska sprängas i bitar och tårarna som rinner när allt lugnar ner sig. Det är fruktansvärt. Använde boken jag fick av dig många gånger, om trotsåldrarna och varför och hur och vad det är som faktiskt händer i den där lilla lilla kroppen. Försökte tänka på att det är MYCKET jobbigare för barnet än för mig, att vara sådär arg och vilsen och känna sig oförstådd och bara vara så ARG att man vill skrika ihjäl sig. Men det hjälper ju inte i stundens hetta, man måste bara överleva och ta sig igenom det. Med KÄRLEK, precis som DU JU GÖR! Är så stolt över dig gumman, och älskar dig gränslöst mycket. ♥♥♥ Styrkekramar & kärlek från storasyster
SvaraRadera♥ ♥ ♥ Älskar dig! Och ja...den där boken - kan jag få tillbaks den?! Haha
RaderaMen snyft! Jag känner så väl igen mig.
SvaraRaderaGick igen den där grejen med mig själv igår... Hur mycket man faktiskt skäller. Och det gör så jävla ont! Trots att man älskar de mer än vad man någonsin kan förstå...
Jag vill ju inte vara den där skällande mamman... Alls!
Nej, tro mig. Jag förstår dig! Och det kommer bli lättare. Elton´s ålder är en prövning. I remember! :)
Ta hand om dig, få ordning på hans öron och överös varandra med kärlek i den mån ni kan!
Kram!
♥
RaderaFantastiskt skrivet...! Anna
SvaraRaderaÅhh Malin du kan sätta ord på hur allting känns, det är en underbar gåva du har. Jag fick tårar i ögonen av det jag läste. Det du skriver är så sant och riktigt. Du verkar ha liksom jag en helt underbar familj. Tänk ändå vilken fin mamma du är som inte faller för trycket och ska ha "den perfekta familjen" utåt. Du vågar stå för att det är jobbigt och oglamoröst att ha småbarn. Samtidigt som det är det mest underbara som man kan vara med om som människa. Jag följer din blogg varje dag. Du är bäst glöm inte det. Stooor kram.
SvaraRaderaSå vackert skrivet direkt från mammahjärtat!
SvaraRadera♥
RaderaStackars lilla du! Det är inte lätt att vara mamma ibland. När mina barn var små var de ständigt sjuka. Jag skrev upp allt i en svart liten bok för att han koll vad de fick för pencillinsorter. De hade båda Falsk krupp och halsinfektioner. Sonen fick RS virus och en väldigt massa öroninflammationer. Sonen hade 18 st och dottern hade 10 st från 1år upp till 4-5 års ålder. Det var tufft. Men man överlever.
SvaraRaderaNär jag läser om Eltons protester vid blöjbyte, har jag ett förslag. Det kanske inte känns så trevlig men om du lägger en handduk i sängen när ni gosar och utan att göra så stor procedur av det hela och bara tar av blöjan utan att säga det. Det är någonting som får honom att gå i strejk så fort du nämner ordet. Prova det om du har lust. Ibland får man hitta på andra metoder så att det går smärtfritt till väga. Lycka till! Varma hälsningar Mona
♥ Ja, jag får försöka utan att säga blöja...och inte på skötbordet!
Radera<3
SvaraRadera♥
RaderaÄlska så det gör ont...det var ordet jag sökte =)
SvaraRaderaTänkte på era blöjbyten....tror du inte det funkar att köpa en massa plastko leksaker och hänga i taket över skötbordet....
fick ideen när jag såg denna kon hänga i taket. haha.
http://www.google.se/imgres?q=ko+att+h%C3%A4nga+i+taket&um=1&hl=en&biw=1366&bih=667&tbm=isch&tbnid=imGBBIxHh9AB8M:&imgrefurl=http://malinweb.se/blogg/2010/06&docid=WJefceguVRR73M&imgurl=http://malinweb.se/galleri/main.php%253Fg2_view%253Dcore.DownloadItem%2526g2_itemId%253D5045%2526g2_GALLERYSID%253DTMP_SESSION_ID_DI_NOISSES_PMT&w=800&h=640&ei=0pKXULC9Oc_U4QTB1YH4CQ&zoom=1&iact=hc&vpx=183&vpy=4&dur=7173&hovh=201&hovw=251&tx=126&ty=51&sig=115752805387195172651&page=1&tbnh=142&tbnw=176&start=0&ndsp=18&ved=1t:429,r:12,s:0,i:101
Hahaha, en sån måste jag ju ha! ;)
Radera♥
Tack för att du satte ord på den vardag man lever i.
SvaraRaderaJag blir verkligen rörd. Det är inte alltid lätt att älska sina barn när de är som mest djävliga även om de inte kan hjälpa det. Visst älskar man dem ändå, men det är definitivt svårare. Hoppas att han kommer över "det här stadiet" snart.
SvaraRaderaKram
PRECIS! så är det.
SvaraRaderaOch där fick man veckans första gråtattack. Jag vet inte Malin, men jag tror att jag måste sluta läsa din blogg. Jag blir så känslosam här när jag läser ;)
Den bästa stunden på dagen är när de ligger som små änglar och sover och samtidigt den värsta då allt kommer över en som har hänt under dagen....suck.
Precis när jag satt här och läste var det dags att borsta tänderna och gå och sova middag och DET är vårat tuffaste ögonblick just nu. Hon blev så arg att hon boxade till mig rakt på ögat och det gjorde svinont :(
Normaltsett så hade jag ju blivit snorförbannad men med ditt inlägg i skallen och tårnarna rinnande på kinderna så blev allt så himla komiskt att jag började apskratta istället.
INGEN bra reaktion på att bli slagen....
I alla fall.
Inga råd härifrån som vanligt.
Bara en VÄLDIGT massa styrkekramar.
Vi KLARAR detta ;)
Hälsningar
Yohanna
Dina styrkekramar räcker långt!!
Radera♥
Sitter på toa på jobbet och tar en smygpaus. Tittade in för att skratta en stund men sitter med tårar i ögonen. Det är jobbigt med trotsiga barn. Har en envis två-åring hemma + en envis 4 åring och jobbar just nu på en förskoleavdelning med 13!!! 2 åringar... Behöver jag säga att jag vill lobotomera mig ibland ;-)
SvaraRaderaHaha, farligt att läsa bloggar på jobbetoan! Kollegorna tror att du bajsar!! Haha
Radera♥
Äh jag visade ditt blogginlägg så det var helt ok.... =)
RaderaFint skrivet! Ha en härlig dag med dina söta barn.
SvaraRadera♥
RaderaÅh jag sitter här med en bebis i magen och väntar på att föda vilken dag som helst, när jag läser ditt inlägg blir jag tårögd och alldeles varm i hela kroppen! Den är fantastisk! DU är fantastisk! Du får mig att tro och verkligen känna att även jag kommer lyckas med uppdraget att bli en mamma. Ingen är perfekt och som förälder tror jag säkert att jag kommer tvivla på mig skälv många gånger men du får mig ändå att känna hopp och med kärlek fixar man allt. Tack!
SvaraRadera♥
RaderaKlart du kommer att fixa det! VI klarar det, en dag i taget!
Det här var nog en av de bästa kärleksförklaringarna till de fantastiskt underbara och hopplöst trotsiga små monstren som jag någonsin har läst. Du skriver så målande och med så hög igenkänningsfaktor att jag klart kan minnas hur det där hugget känns när de äntligen sover efter en hel dags trotsande om varenda liten skitsak. Det är inte alltid lätt att älska sina barn, men älskar dem gör man.
SvaraRaderaOch du, det blir bättre. Stundtals i alla fall.
Åh tack! ♥
Radera1 timme!!! 1 innan ilskutbrott satte in:-(
SvaraRadera"vill inte äta-TV" nä ingen TV om man inte ens smakar på maten BUUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄHHHH
Bar ängeln till sin säng tog 2 min sen sov hon ursäktad den här gången :-) dötrött 3 åring.
Haha ♥
RaderaDarling! Kram, och det blir bättre. Lovar!
SvaraRaderaKram från en annan Mellbymama
Ja, alla säger det så jag får helt enkelt tro på det! ;)
RaderaKram! ♥
du beskriver min son Silas.
SvaraRaderavärldens mest missförstådda person enligt honom själv.
men vet du en sak?
både du och jag är skitbra föräldrar och våra barn kommer sitta bredvid sängen och hålla våra händer. jag bara vet det.
puss / dan-syndrom
Åh, du har nog rätt! ♥
RaderaJa jösses så arga de kan vara och så dåligt samvete man får när man har varit arg och skrikigt. Jag har alltid varit väldigt envis och inte gett med mig utan har jag sagt nej så har det varit nej. En gång när äldsta sonen, som nu är 21 år, tjatade om nånting låste jag till slut in mig själv på toaletten en stund för att lugna ner mig. Gissa om han skrek på utsidan!
SvaraRaderaJag har inte läst din blogg så jättelänge, så jag kanske kommer med ett gammalt tips, men har du provat med lökomslag till Eltons öron? Hacka lite gul lök, lägg i en näsduk eller gasbinda, värm 5-10 sek i mikron (ej på max), lägg mot örat och håll fast med en mössa t ex. Inser att det kan vara svårt att få honom att acceptera att ha mössa på sig, men du kanske kan hitta på något smartare, eller testa det när han ska sova.
Helt suveränt Helma! Som öronbarn själv för 44 år sedan, fick jag just dessa lökpåsar mot öronen, de lindrade och hjälpte! Tänkvärt gammeldax husmorstips. / piafia
RaderaDet har jag inte provat men det ska jag absolut göra! Tacksam för alla tips!
RaderaJag missförstod nog det där själv för sist jag hade ont o öronen stoppade jag in en vitlöksklyfta i örat, haha. Hände ingenting...mer än att jag luktade vitlök i flera dagar!
♥
Din vackra förmåga att sätta ord på alla upplevelser och känslor man brottas med, svårigheterna av när två ytterligheter liksom krockar inombords.. Man är trött, man är stressad och allt händer gärna liksom samtidigt av någon anledning... Det osar alltid kärlek i dina inlägg, värme, klokhet, styrka och både, faktiskt tålamod och uppfinningsrikedom långt mer än vad många andra verkar ha. Du är stark, modig och så duktig!! :)
SvaraRaderaJag hade samma med min tös vad gäller blöjbyte - så vi slopade helt att LIGGA NER på skötbordet!! Som lill liten låg hon, sprattlade, smakade på tår och så. Men efter hon kunde stå - NEJ!
TIPS! (för man kanske inte alltid kan "dra ner" en bajs blöja och bara torka... antingen - introducera pottan så smått!! Och låt honom stå / ta av blöjan och tvätta av i handfatet istället för att lägga han på skötbordet.. Funkade kanon bra med min tös och vi slapp många ilske utbrott!
Ta hand om er och ha det kanon.
Åh, pottan har han redan ratat! Han STÅR upp i den men vägrar sitta på den, haha.
RaderaMen stående blöjbyte i duschen får det bli...
♥
Oh my god! Har hittat hit för första gången idag, och det räcker med att läsa ditt senaste inlägg för att inse: jag är fast! Du beskriver det där jag känner och gör och gjort och känner skam för och brottas med.... Tänk att det går att skriva om detta jobbiga, sketna, underbara liva på ett underhållande sätt! Såg att du är finalist i årets Mama! Håller tummar och tår för dig, utan att veta vilka de andra är. Du är underbar!
SvaraRaderaVälkommen in hit! ♥
RaderaTack snälla!
Hej!
SvaraRaderaKänner så igen mig, sitter å gråter nu..
Man känner sig så, grym, elak, som häxan surtant ungefär.
Så tänker jag, imorn ska jag lägga band på mig.
Å det lyckas man ju med dom första 10 motgångarna sen är orken slut å klockan är bara fm!
Så nu ska jag gå å lägga mig bredvid min underbara, fina, vackra son å njuta till nästa gräl kommer...
Tack för en underbar blogg!!!!!
Tack! Du satte ord på hur det känns.... <3
SvaraRadera♥
Radera<3
SvaraRaderaUnderbart inlägg o skönt att man inte är ensam!! Har ofta dåligt samvete för att man blir sååå arg för skitsaker egentligen.....
Nu är min dotter snart 5 år o för ett tag sen när jag blev sådär skitarg så sa hon - "Men mamma, du älskar mig ändå va?" ..........
Å det är väl klart man gör...-Älskade skitungar!! <3
♥
RaderaSå skönt att veta att man inte är ensam..eller ja, det vet jag ju att jag inte är! Men nån annan som pratar om sina barns trotts och inte låtsas som att allt är gult och gröna skogar och verkar förvånade när deras barn får utbrott 'meeen oj, såhär gör han/hon aldrig' fast det kanske är vanligt i deras liv just nu!
SvaraRaderaSjälvbrottas jag med en 2årong som slåss, sparkas och spottas och en 7månaders som ska bäras heeeela tiden förtillfället!
Älskar dina blogginlägg, det får mig att orka lite till- med ett leende på läpparna!
Tack
♥
RaderaJag både skrattade och grät när jag läste det här! Jag älskar ditt sätt att uttrycka dig. Känns som att du sätter ord på alla tankar som man själv har!
SvaraRadera♥
RaderaSå fint skrivet. Kram på dig!
SvaraRadera♥
RaderaEn varm kram till dig! Va rädd om dig!
SvaraRadera♥
RaderaJag upplevde att det byggde på det dåliga humöret att ha öronproblem. Allt blev värre på grund av öronen. Det är inte bara när de har sådär "skrikont" som de har ont. De har problem mer eller mindre hela tiden med sina öron våra kära öronbarn och det gör ont. Lock, vätska i öronen, infektioner, inflammationer osv. De perioder vi trodde hon var bra i öronen hade hon vätska i dom och andra problem som inte gav akut smärta fick vi veta vid öronkontroller vid rutinkontroller. Det ger såklart problem med hörseln och därmed talutvecklingen att ha öronproblem. Hoppas verkligen att Elton får rör snart, för det var en lättnad för alla här. Dotterna slapp ha ont, talutvecklingen fick en skjuts genom att hon hörde bättre och hon var inte lika arg och ledsen för att hon inte hade ont och för att hon kunde göra sig förstådd bättre.
SvaraRaderaHar inte tänkt på det...men det är klart. Det är ju inte bara när han har panikont som det är jobbigt...
RaderaJa, rör måste in! ♥
ursäkta mig men FYFAN vad bra..fint..skrivet.
SvaraRaderasitter här med tuppskinn o gråten i halsen. SOM jag känner igen mig.
detta ska jag spara o läsa, om och om igen.
hoppas han kryar på sig! Kram till er!
Vilken fantastisk blogg!! Har bara läst två av dina inlägg ännu..Den första om' pimpad på gyn',(som en vän länkat till på facebook) fick mig att skratta så tårarna sprutade :-) ..och så denna som fick mig att böla igenkännande..Det är ju precis så här det är att vara förälder ibland! Härligt ärligt och fantastiskt berörande! Kommer att lusläsa denna blogg framöver! Heja dig!
SvaraRaderaVälkommen in hit! ♥
Raderahej, ville bara lämna ett litet avtryck här, och ett tack! Jag blev tipsad om din blog för läääänge sedan och detta var det första inlägget jag läste. Jag blev helt paff och gråtig där jag satt på jobbet, texten stämde till 100%. Min Elton (i andranamn dock.. ) fyller också 5 år sommar :) Tack för att du delar med dig av livet!
SvaraRadera