Just nu är det mycket tankar kring vad som händer när vi blir gamla...och om jag ska dö före Alice eller inte. Vi har bestämt att vi ska dö samtidigt och det innebär enligt henne att jag ska bli "asagammal och gamlare än gamlafarmor". Hon ska själv bli 100 år...så jag får tappert kämpa mig fram med rullatorn och bag-in-boxen i korgen tills jag är 128. Freddy får skaffa sig en eldriven rullstol om det krisar.
Tanden trillade ut igår. Eller ja, Alice stod framför spegeln i hallen och kämpade tills den lossnade. Vi filmade och fotade, hoppade av glädje och kramades när den var loss. Äntligen. I ett och ett halvt år har min lilla tös frågat "NÄR ska jag få tappa en tand?!" och idag hände det äntligen. Lycka. Lycka för en 5-åring som vill skrika ut till hela världen att "JAG HAR TAPPAT MIN FÖRSTA TAND!!" Själv känner jag en kniv i hjärtat. För samtidigt som vi alla tjoar av glädje kommer känslan "Vi ringer mamma!!!". Alltid samma känsla. Alltid lika starkt som om det vore det mest självklara i världen. Jag måste ringa mamma...
Alice ringde till sin Gudmor Ingis. Det är liksom så nära som man kan komma. Mammas syster och vår största kärlekskälla i livet. "Jag har tappat min första tand!". Lycka. Min fina goa tös.
Mamma hade cyklat hit i full fart. För henne var allt smått stort. Allt skulle firas. Gud nåde den som glömde en namnsdag...eller en Mors Dag. Mamma firade alla namn. Anne, Malin och ibland Birger...bara för att man kan. När jag fick min första mens köpte mamma en Primula med sig hem efter jobbet, haha. Allt ska firas. Jag hatar fortfarande Primulor.
För Alice är det ingen sorg på det sättet. Hon har aldrig haft mormor och hon tänker aldrig "Nu ska jag ringa mormor!". Hon blir aldrig besviken och väljer någon annan "istället för mormor". Hon blir bara jätteglad och säger "Jag måste ringa Ingis! Och Marie! Och Inger och Kjell! Och Jack!" Tänk...så många hon har. Fantastiskt egentligen. Så mycket kärlek i hennes liv...trots att den största hon hade kunnat få uppleva fattas.
Du fattas mig varje dag. Kärleken. Känslan av att vara någons "viktigaste". Dina kloka ord. Ditt sällskap och våra fikastunder på kvällarna framför dåliga TV-såpor. Jag saknar att få skratta åt att du hade strumpor till kjol, att du alltid hade grön ögonskugga och att du alltid hade för gamla saker i ditt skafferi. Jag saknar doften av din parfym, din mat i ugnen, dina nybakade bullar och din andedräkt av Extra Starka halstabletter. Ditt gnäll och tjat, det dåliga samvetet du kunde ge mig, de släta bullarna med pärlsocker på, Ulf Lundell-låtarna på hög volym och känslan av att alltid ha dig nära...bara jag lyfte luren. Varje dag fattas du. När barnen säger nya ord, lär sig nya saker eller tappar tänder...då...skulle du varit här. Så skulle det vara. Något blev fel. Du skulle inte dö.
Tandfén var här inatt och en lycklig Alice studsade upp med en guldpeng i handen. Aldrig har det varit så enkelt att få iväg henne till dagis som idag. För där...finns världens bästa personal som kommer vara jätteintresserade och titta nyfiket på den nya gluggen. Lyckligt lottade tös.
over and out.
//Meekatt...
Grattis till Alice första tappade tand:-) och Malin din mamma är alltid med er även om du inte kan se henne. Det är nåt jag tror starkt på. Har själv min farmor som gick bort när jag var tolv. Då kom hon till farfar. Och de finns alltid med en:-) kram
SvaraRaderaJa, mamma är nog med och håller koll på oss. :)
RaderaKram!
Grattisar till stora damen kommer härifrån också. Här väntas det också på den däringa tanden, och den är inte ens LÖS än ;)
SvaraRaderaMen det är ju så spännande med den där tandfen.
Guldklimpen ska köpa sig en Play Staystion för den pengen.
Hå hå ja ja, jag hoppas att tandfen är en rik en, den som kommer hem till oss ;)
Även om det inte är samma sak så tycker jag också att det är jobbigt att inte ha mina föräldrar på armlängs avstånd. Inte kunna springa över på en fika om det skulle behövas. Det behövdes ju aldrig när jag kunde det. Men nu när de är så långt borta, om än ALDRIG så långt borta som din mamma är, så saknar jag det så fantastiskt mycket mer än vad jag trodde att jag skulle göra.
Ta hand om er och fira på. Allt ska firas ;)
Hälsningar
Yohanna, som INTE har nån mensblomma ;)
Haha, Alice tjatade i 1,5 ÅR innan tandhelvetet blev löst. Nu börjar hon dra och slita i nästa tand. ;)
RaderaWaah - vår snåla tandfé gav bara en guldtia! Är den spanska fén rikare?
Ja, mamma är alltid mamma och när man inte har henne nära så inser man hur viktig hon är. <3
Kram på dig! Med eller utan mensblomma, haha.
Jättekul för Alice :) Men trist för dig :(. Men hon ser allt som sker ändå :)
SvaraRaderaDet gör så ont :(
SvaraRaderaMin mor dog för 12 år sedan, hon hade precis fyllt 50 år. I lördags skulle hon fyllt 62....Jag känner ofta som du, att jag vill ringa mor och berätta allt barnen har hittat på, ringa och fråga om vi ska ta en shoppingrunda, boka en tur till Ullared ( åh vad roligt vi har haft där tillsammans!)eller bara få höra hennes röst och känna hennes doft....
Smärtan kommer alltid att finnas kvar och göra sig påmind när man minst anar det, samtidigt är jag så glad över att just mor blev MIN mor trots att hon inte finns hos oss längre! Idag är jag 40 år, har tre barn mellan 13 och 18 år och skulle så gärna haft en mormor till mina barn..
<3
Ja, det är orättvist att vira barn missar det där. De är fel. Men visst är man tacksam över att ha fått älska en person så högt. Livet går ju vidare...även om det är tomt. Och man vill kunna lyfta luren och planera den där Ullaredsturen... ♥
RaderaKram!
Jag är så tacksam för dina ord.. Du hjälper mig att få fram min egen sorg. Min mamma dog för 18 dagar sen...I cancer. Jag har så svårt för att gråta fast jag vill. Jag vill gråta massor!!! Och när jag läser det du skriver så kommer tårarna. Min mamma hade också alltid grön ögonskugga <3 Och jag vill ringa henne hela tiden. Jag är förbannad över att hon inte ville prata in ett meddelande på mobilsvar. För då hade jag i alla fall kunnat ringa och lyssna till hennes röst.
SvaraRaderaMin 5-åriga tös har sovit jämte mig sen min mamma dog.Hon vaknar mitt i natten och kramar mig och säger att hon saknar mormor.. <3 Då vill jag gråta men kan inte. Förstår inte själv varför jag måste vara så jäkla stark inför andra!? Vill bara bryta ihop och gosa in mig i mammas filt och gråta...
Tack för det fina du skriver <3
Hej Malin!
RaderaJag vill bara säga att jag är så ledsen för din skull, mamma är ALLTID mamma! Gråten kommer när den kommer, för mig tog det ca två månader innan allt brast och jag verkligen (!!) förstod att hon var borta för alltid. Dessförinnan hade jag hjälpt min far med allt som behövde ordnas, tagit hand om mina barn och försökt ta mig igenom en dag i taget. Nätterna var värst, då låg jag ensam (trots man och barn)och grät mig igenom timme efter timme..
Min mor hade mobilsvar som jag ringde till gång efter gång, men så plötsligt en dag var där inget svar och då rämnade marken igen- jag höll fast vid hennes röst för att inte missta henne helt :(
Men det blir bättre! Det kommer en dag då du kan minnas din mamma med glädje, utan att börja gråta och utan att hjärtat håller på att brista, låt det bara ta sin tid. Sköt om dig och din lilla dotter, nu behöver ni varandra mer än någonsin! Kram Theres
<3 Tack..Precis så där håller jag på. Hjälper min pappa med allt som han behöver hjälp med. Ordnat och ringt runt allt och alla inför begravningen. Sover där när han inte klarar att vara ensam i huset. Lagar mat, hämtar ved, tvättar, städar, o.s.v..
RaderaJag har vuxna barn också och de är fantastiska i sin förståelse över mina humörsvängningar. <3
Jag längtar faktiskt till att få bryta ihop ordentligt...och sen efter att få minnas alla fina minnen med glädje <3
Är ledsen att du behöver gå igenom det här. Man kan aldrig förstå...men man känner igen känslorna. Jag vet hur det känns att känna behovet att få "bryta ihop" ordentligt. Jag kan ibland önska att jag fick göra det...då. Men jag skulle föda barn och sen fanns det inget utrymme att krascha. Så det kommer...lite i taget.
RaderaDet kommer härliga minnen med! Glada minnen. Saker man ler åt och skrattar åt. Man tar sig vidare...för man har inget val. Kanske är det bra att ha någon annan att få pyssla om så att man håller sig över ytan..?
Stor styrkekram till dig Malin!
Theres: Den känslan...när mobilsvaret inte längre finns. Hur kunde jag INTE spela in det?! Jag vet inte hur många gånger jag frågat mig det. Jag förstod ju...att det skulle försvinna. Kanske var det ett sätt för oss att släppa taget och gå vidare. Jag saknar att få höra hennes röst. Men som du skriver. Det blir bättre.
RaderaSorgen är alltid lika stor...men kommer mer sällan. Bra saker och bra minnen kommer oftare. ♥
Kram!!
<3
RaderaRingde nyss min mamma och berättade att båda töserna har öroninflammation. Det går inte att tänka sig hur det blir den dagen hon inte finns. Jag vill inte tänka på det, men samtidigt är det bra att du påminner om den dagen. Då uppskattar jag min mamma mer och det är aldrig för sent att säga det till henne. En dag hoppas jag att mina döttrar uppskattar mig, trots att jag blir arg, tjatar och inte har tid alltid.
SvaraRaderaKlart att de kommer göra det. Alla mammor blir arga, tjatar och har tidsbrist ibland. ;)
RaderaJa, det är just det där vardagliga som fattas. Berätta att barnen är sjuka. Fråga om recept...det där enkla. Det blir stort...när det inte finns. ♥
Kram!
Du skriver så man fullkomligt hylgråter mitt i lunchen, och jag vill tro att det inte bara är amninghormoner..!
SvaraRaderaKämpa på, och grattis till den första Alicegluggen!
♥ Tack!
RaderaDet är så mycket man skulle vilja tala om för mamma! Min dog för 8 år sen i cancer och saknaden blir nästan bara större och större i takt med att barnen växer...
SvaraRaderaTänk om man åtminstone kunde haft en mobiltråd till himmelen...
<3 kram Åsa
Åh, en sån vill jag ha. Ett nr att sms:a på hade varit något...
Radera♥
Nu sitter jag här och gråter när jag läser....
SvaraRaderaMin mamma var cancersjuk när S var liten och ingen visste hur det skulle sluta. Tack & lov finns hon kvar hos oss idag och mår bra.
Vet i tusan vad jag skulle ta mig till utan min mamma...att inte kunna ringa till henne och få berätta eller bara rådfråga om ditten & datten.
Att tappa den allra första tanden är stort :)
Kram kram
Ja, den första tanden...det är stort det!
RaderaSå härligt med solskenshistorier när det gäller den där jäkla cancern! ♥ Njut av tiden och ha överseende med tjat och gnäll. ;)
Kram!
Ja men shit här började jag att lipa. Så himla fint skrivet om din mamma. Det kändes varje ord. Precis som jag skulle skrivit det själv om min mamma hade gått bort. Fint!
SvaraRaderaOch grattis till att vara tandlös. Klart som fan man ska fira.
HEPP HIPP
Att vara utan mamma, tomheten kan bara anas....så "lipig" jag blir bara att tänka tanken....
SvaraRaderaGRATTIS ALICE till första gluggen!! Det dröjer några år till hennes "mensblomma"
Min yngsta son får i dagarna sin SISTA glugg, men det var inte länge sen han fick sin första.
Det här med mensblomma, var inte så fel ändå vill jag säga. Jag tänker så här: Att man får sin första mens är väl ändå något att fira, dels tecken på att man är fullt frisk och att man håller på att bli kvinna, ny fas i livet då man lämnar "barnaåren" tänk alla kulturer som har speciella cermonier när det sker, att vända något negativt till något positivt gör en kul grej av det.
Gör en tjejkvinnofestgrej av det hela, massor med tända ljus, musik, dans, mat........
Nu blev det så att jag fick två helt underbara killar, ingen att ge mensblomma till...men väl så mycket att fira ändå...
Bamsekramar till er ALLA !! // MissYlva
grattis till stora flickan
SvaraRaderaÅh, den där gluggen- som det väntas på den här hemma! Troligtvis kommer det en med ett tandläkarbesök efter en cykelkrasch- men hon är mer förväntansfull än rädd; )
SvaraRaderaDina texter om saknaden efter din mamma griper tag i mig på ett riktigt ont-sätt att mista min mamma! Lider så med dig, och tänker på din mamma som fick lämna sitt höggravida barn i sticket när man behöver varandra som mest... fruktansvärt för henne med:( men tur att det finns andra som man kan ringa och berätta roliga händelser för med- fast aldrig detsamma kanske...?