Vi Föräldrar, Skilsmässor & Kärlek!

Jag fick frågan från Vi Föräldrar om jag ville ställa upp i Vi Föräldrars "Duellen" där "två intressanta personer diskuterar ett aktuellt ämne". Eeeh..? Är jag en intressant person? Hjälp! Men ja, självklart ville jag ju det och hoppades på en riktig "Mammamaffia-fråga". Det kom ingen sån. Fan. Istället var frågan "Skiljer vi oss för lätt?" Så ja, med risk för att få halva Sveriges befolkning att hata mig svarade jag på frågan och skrev ihop en text på 1300 tecken. På 1300 tecken hinner man inte gå på djupet direkt, men jag får väl vara nöjd med mitt lilla bidrag.

Mina föräldrar skildes när jag var 10 år gammal. När jag tänker tillbaka på min barndom ser jag framför mig det där stora vita huset som vi växte upp i. Vallbo - världens bästa hus att växa upp i! Ett stort gammalt pensionat med källare, två våningar, en stor vind, en enorm trädgård och en massa roliga gömställen och vrår att leka i. Kompisarna var gröna av avund och ville alltid leka hemma hos oss. En del var rädda och trodde att det spökade, men mamma sa alltid "det ena spöged tar inte det andra" och det tror jag fortfarande på. Vi hade en stor vit trappa,  150 meter högt till tak (<--nej, men det kändes så när man var liten), snickarrum, ett helt rum med en stor modelljärnväg och ett hemligt lekrum under trappen där vi gömde oss. Världens bästa hus. 

Jag minns att mamma pluggade när jag var liten. Hon läste till distriktssköterska och pappa gjorde i ordning en egen hörna till henne med skrivbord och en massa böcker. Inför hennes examen åkte pappa, jag och Anders till Helsingborg och köpte en mikrovågsugn till mamma. Det var jättestort. En mikro! Jag kommer ihåg hur glad pappa var när han köpte den och att mamma hade pratat länge om en sån. Jag kommer också ihåg att jag trodde att hela mitt liv skulle förändras med den där konstiga apparaten. Plötsligt skulle all mat lagas - och alla bullar bakas där inne?! Jättekonstigt. Som tur var blev det inte så. Mamma fortsatte baka sina goda bullar och de fortsatte laga mat på spisen. Världens bästa mat!

Jag minns att mamma och vi tre barn satt på helspänn uppe i soffan varje julafton. Pulsen var så hög att man kunde höra den. Plötsligt kom det - det hårda bankandet på dörren. Jag var nervös så att jag ville kräkas och trots att vi hade slagits hela förmiddagen om vem som skulle öppna när Tomten kom...så ville ingen öppna när det väl var dags. Så mamma öppnade dörren för Tomten och vi gick blygt fram och hälsade på pappa iklädd sina röda träningsbyxor, pälskappa och läskig mask. Tack pappa. Jag trodde på det pinsamt länge och jag kan än idag känna känslan i magen av skräckblandad förtjusning när du bankade på dörren. Alla jular firade vi på Vallbo - bara vi fem i familjen. Världens bästa jular!

På somrarna kopplade pappa in uteduschen till oss och mamma låg och solade i sin "Baden baden". Pappa som var lärare och hade "sommarlov" med oss tvättade Saaben och klippte gräs så att vi kunde göra soppa med nyklippt gräs, sand och vatten i den gigantiska sandlådan. Vi sprang nakna genom uteduschen och rundade den stora granen mitt i trädgården och tillbaks igen. Det var viktigt att man rundade den stora granen annars var det fusk. En gång fuskade Anders. Uttrycket "En gång duschade Anders två gånger!" har förföljt mig genom livet. Jag har fortfarande inte förlåtit honom. När vi var på stranden skällde mamma jättemycket på oss för att vi vägrade komma upp ur vattnet när det var dags att åka hem. Vi visste att hon ALDRIG skulle gå i vattnet och vände ryggen till och fortsatte leka. Till slut gav vi upp, annars kom pappa och hämtade oss. Han var lika glad för att bada som vi. Världens bästa somrar!

Mamma jobbade natt under en period och jag minns att vi körde och lämnade och hämtade mamma i Helsingborg när det var jättemörkt ute. Jag minns att vi tävlade mot rödljusen och pappa var expert på att köra igenom alla korsningar med trafikljus utan att få rött. Magiskt tyckte jag när jag var liten. Nu vet jag ju att det oftast slår om till grönt när man är ensam bil på vägen, haha. Men då...var det magiskt! Mamma och pappa hade säkert dåligt samvete över att dra ut oss så sent - men vi jublade ju över "gröna vågen" i baksätet. Världens bästa bilturer!

När det var fest hemma hos oss var alltid alla glada. De lyssnade på Creedence, drack Gin & Tonic i pappas hemsnickrade fina bar, dansade och skrattade högt. Ibland smög vi ner bakom soffan och spelade in de vuxna på band och satt sedan och fnissade åt det på ovanvåningen. Sen spelade vi över det när vi gjorde egna radioprogram där min storebror var "Radiomannen som intervjuade" och jag var "Apan Apansson". Tack Anders. Mamma hade alltid blus med axelvaddar, pappa doftade Fahrenheit och spelade gitarr, gästerna stannade länge och vi fick somna i soffan. Världens bästa fester!

Mamma och pappa har lärt mig vad kärlek är. De har lärt mig hur man visar att man älskar varandra. Men beröring, med ord, med gester som god mat, ett städat hus, en klippt gräsmatta, presenter och överraskningar och med varma leenden. Jag kände alltid att mamma och pappa älskade varandra och oss barn - jättemycket! Mamma och pappa har aldrig - trots skilsmässa och självklart skitjobbiga stunder i samband med den - sagt ett ont ord om varandra. Tack mamma och pappa för det. Jag var bara tio år. Jag förstod massor men ändå ingenting. Men jag vet vad kärlek är. Världens bästa föräldrar!

Man kan diskutera skilsmässor på längden och tvären. Många har sagt till mig "Stackars dig som är skilsmässobarn". Vafan? Jag har aldrig hört mina föräldrar bråka. Jag har aldrig sett dem arga på varandra eller hört dem tala illa om varandra. Det är JAG glad över idag när jag tänker tillbaka på min barndom. Andra har sett sina föräldrar bråka hela sin uppväxt. De där som höll ihop för barnens skull... 

Det intressanta är ju bakgrunden till skilsmässan och inte statistiken kring den. Småbarnsföräldrar skiljer sig mest. TRO FAN DET! Hur ofta vill man inte bara sätta sig i bilen och köra så långt man bara kan?!


"Verklighetenkom som en käftsmäll och man hinner och orkar oftast inte vara något annat än just förälder. När ska man få vara man och fru? När ska man få tillfälle att utveckla och vårda det förhållandet? Och när ska man få sitta på toaletten med dörren stängd igen? Jag känner ibland att ”överlever vi bara de här åren så är vi i hamn”. Det målas upp en bild av ”den lyckliga familjen” men ingen säger att det är okej att inte känna så." ("Succébloggaren" (<--haha) Malin Birgersson i Vi Föräldrar nr 12.)

Nej, nu ska jag sova. Imorgon ska jag ge mig ut på en tur med cykelvagnen igen. Wish me luck!

Ni som är nyfikna och vill se mer bilder ifrån Stockholmsresan hittar dem inne på Facebooksidan HÄR.

Imorgon är det SISTA avsnittet av Svenska Hollywoodfruar!! Vad ska vi hitta på sen på tisdagarna?! Förslag emottages tacksamt, haha. Yohanna i Las Palmas föreslog Pepparkakor och Porr och det tycker jag var ett utmärkt förslag! 

over and out.

//Mekatt...