5-årstrots, Raggningsknep & Supermorsan from hell?

När jag hämtade Alice idag mötte jag dagisfröken (Ja, jag säger "dagisfröken".) utanför som sa: "Alice är inte riktigt sig själv. Det kan nog vara 5-årstrotsen som börjar komma".

Eeeh..? Nej...nej! NEEEJ! Vi som har haft det så lugnt och behagligt här hemma nu med Alice! Men ja, vi känner ju att det är på gång. "Kravallis" kommer sakta men säkert tillbaka och nu kaxigare än någonsin. Plötsligt har hon svar på ALLT! Säger jag "Titta Alice, idag har jag gjort EXAKT samma Kålpudding som Rosa gör på dagis!" så svarar hon "Nej mamma. Det är inte ALLS likadant. Rosas var GOD. Jag älskar inte din!" Men skit på dig!? Jag gjorde mitt bästa och jag gjorde EXAKT som hon sa. Ja, jag vet ju innerst inne att det inte är min mat det är fel på - det är sällskapet. (haha) Alice äter bättre...i en annan grupp? Sån é hon! Men allvarligt - måste Kravallis återuppstå precis NU när jag ska dra ner henne på 15 timmar/vecka?! Suck!

 

Idag när vi satte oss i bilen frågade jag i vanlig ordning "Vad har ni gjort idag?". Till svar fick jag en "jag-hatar-dig-blick" och ett "Vi SAMARBETADE mamma!" Är det bara jag som känner stanken av samarbetsproblem här? Jag frågade inget mer utan höjde julmusiken igen och fortsatte mot Dr Rolf. Idag var dock Dr Rolf ledig och han den där snygga läkaren vikarierade. Ja, alla vi trötta småbarnsmammor kan behöva ett 4 minuter långt möte med en Mc Dreamy ibland. Det piggar ju upp! Jag kände hur mitt annars mentalt ostabila leende förvandlades till ett fånigt Gunilla Persson-leende med extra mycket tandkött. Jag tror inte att Mc Dreamy upplevde samma känsla som jag där inne men Elton blev noga undersökt och det var inte öroninflammation...än. Men det var ont...och rött. SNYGG var han i alla fall idag! Elton alltså... ;)

Efter läkarbesöket lyckades jag ragga en killes telefonnummer på Lanthandeln i Vallberga! (<-- av alla ställen, haha). Still got the moves baby!? Eller nej...så var det kanske inte riktigt. Mitt blekfeta jag och mina två snoriga barn var inne och köpte mat till Kaninhelvetet (<-- glamouren flödar i mitt liv!) och väl framme i kassan frågade jag efter halm. Mannen i kassan pekade på en kund som precis gick in i butiken och tre minuter senare hade jag hans telefonnummer och ett löfte om att få hämta halm på hans gigantiska gård. Det finns en massa trevliga människor där ute! Yeyh för det! Alice var jätteglad! "Mamma! NU blev du väl lucklig?! Tänk att han hade EXAKT det du vill ha!" Ja...plötsligt händer det lilla hjärtat. Mamma får...halm. "Kanintricket" är uppenbarligen det nya "hundtricket" och jag som behöver ett jobb hyr nu ut Kaninhelvetet för 50 kr/dygnet till alla singlar på jakt!

På vägen hem började en Alvedon-pigg Elton ge mig onda blickar, skrika "Moooooooooh!" och peka ut genom rutan. Det fanns bara en sak att göra. Skottorp. Igen. Förutseende som jag är så låg mina röda bajsdoftande Converse i bagaget. Dock hade jag bytt ut vagnen mot min nya fina jätterena vagn...så jag BAR nästan runt på vagnen i hopp om att den inte skulle lukta lika illa som mina skor när vi kom hem. Det gick hyfsat - vi avslutade med att köra rally i det höga gräset och skrämma hästarna. 

När vi lämnade Skottorp såg vi en massa jägaren längs vägen och ute på fältet. Alice frågade var det var för något och jag svarade snabbt "Det är jägare. De skjuter nog bara kaniner!" Eeeh? Hallå?! Supermorsan from hell hade en gråtande tös i baksätet resten av resan...och i framsätet satt en hyperventilerande lycklig Elton och skrek "MOOOOOOH!" hela vägen. Vad hände med mitt liv? Mina försök att förklara att kaniner faktiskt gör en väldig massa kaniner hjälpte inte alls... Fan. 

Imorgon ska vi ut på premiärtur med nya fina cykelvagnen som kom idag! Wish me luck!

over and out.

//Meekatt...