Snabba föräldrar, Vallade as & Kiss?

Sitter och tittar på "Guinness World Records" på kanal 5 och ser en kille slå världsrekordet genom att äta 100 gram pasta på 45 sekunder. Folket jublar. Min första tanke: "HAN har inga barn!" För om man har barn är 45 sekunder ganska mycket tid när det gäller en måltid. Han fick ett eget bord, en egen tallrik, egen mat och en gaffel som ingen drog i. Hur svårt kan det va!? Som småbarnsförälder hinner man fan äta en hel måltid, plocka undan och dricka ett glas vin på 45 sekunder! Världsrekord - my ass! Vi småbarnsföräldrar skulle säkert kunna bräcka varenda jävla rekord i den där boken - om vi bara fick lite barnfri tid...och en egen gaffel att äta med!

 

På tal om rekord och dumheter: Idag skulle jag leka supermorsa och lovade barnen att vi skulle åka pulka i "världens bästa backe!". En halvtimme ifrån oss ligger skidanläggningen Vallåsen och den har vi inte besökt på snart...8(?) år. I mitt huvud lät det som en superbra idé och jag stressade upp familjen och förberedde dagsens utflykt... Det är inte bara att sätta sig i bilen. Skötväskan ska packas med blöjor, våtservetter, välling, flaska, extrakläder till båda barnen och nappar. Kaffe, varm choklad och varmt vatten till vällingen ska förberedas. Lite fika, muggar och servetter ska packas ner och sen ska alla vinterkläder fram... Vantar ska matchas med varandra, barnen ska kissas och kläs på under hot och tvång när mutorna tagit slut och bilen ska packas sprängfull med pulkor, skidbyxor och all annan skit. Samtidigt som jag nästan sliter ut två arga barn i bilen och svettas som en gris säger jag "NU ska vi ha ROLIGT familjen!" med mitt falska Gunilla Persson-leende. Men vi kom ut i bilen...och iväg. Yeyh! Heja supermorsan!

Efter ca 30 minuter var vi framme på Vallåsen och vi började att packa ur bilen. Vagnen ut...och ner med en sovande Elton i den. Ut med pulkorna och en förväntansfull Alice och på med varma kläder på hela familjen. Alice sken upp som en sol när hon såg jättebacken och sa "DEN vågar jag ALDRIG åka ensam mamma!!" Inga problem lilla hjärtat - det FÅR du inte heller. INGEN fick åka. När vi väl lyckats ta oss fram mellan övertända snötokiga danskar i pjäxor och små jobbig barn med miniskidor som inte kunde förflytta sig kom en trevlig skidlärare fram till oss och sa "Ni vet om att ni inte får åka pulka i backarna va?" Eeeeh? Ja, vi har bara med oss pulkor för att se coola ut?! NEJ, det vet vi inte om!? Vafan!? Ingenstans?! Skjut mig. (VallASEN.se för er som undrar.)

Plan B. Kungsbygget! In med alla ungar, pulkor, väskor, jackor, fikapåsar och vagnen i bilen igen. Kungsbygget är en annan lite mindre skidanläggning och den ligger ca 15 minuter ifrån Vallåsen. Där har vi åkt pulka som galningar när vi var små. Vi var dessutom där för några år sedan med mina småsyskon och det var jättebra. Mot Kungsbygget med en skrikande Elton i bilen - Yeyh... (Här började jag hyperventilera och smygäta Bragokex ur skötväskan). 

Tio minuter och 11 Bragokex senare var vi framme. Tadaaa!!? "SOMMARRODEL". Eeeh? Skylten med "Kungsbygget Skidanläggning" var utbytt mot en skylt med "SOMMARRODEL" och under den stod det en skylt till med "STÄNGT!" Allvarligt?! Någon driver med mig? Rodel? Som en bob? Vem fan åker rodel?! DÅ måste jag ju ha en sån där blå Bob-dräkt som Janet Leon hade igår på Melodifestivalen... Man kan ju inte åka bob klädd som en tjock Michelinboll!? Jag gav upp lite här och Facebookade om mitt misslyckade "supermorseförsök". Det är fantastiskt att vara förälder. Verkligen.

En minut senare hade vi ställt om GPS-en mot "pulkabacken vid lekplatsen i Hasslöv". TACK MIA! Du räddade mig ifrån ett sammanbrott. Här blev det i alla fall "åka av", haha. Elton tyckte att det var roligare att åka upp för backen än ner och jag höll på att dö när jag nästan åkte rakt in i träden men annars gick det bra! Vi hade med oss två kompisar som tålmodigt sprang upp och ner med barnen och tröttade ut dem. 

Efter lite åkande dukade vi upp lite fika och satte oss ner i kylan. Då kom ett "Mamma! Jag är asakissig!!!" Men skjut mig? NU? HÄR? Jag orkar inte. Jag sprang ut med Alice och in bakom skjulet vi satt i för att fika. Av med jackan. Av med fleecetröjan. Av med knäppena till termobyxorna. Ner med termobyxorna. Leta efter skärpet. Ni fattar va..? Vi lyckades med att få det mesta kisset utanför byxorna och på med alla kläderna igen. Två minuter senare sprang Elton iväg. Strax därefter hör jag Freddy: "Men ELTON!? Inte i Alice kiss!!!" Självklart sprang han bakom skjulet...och trillade...i Alice kiss. Det är fantastiskt att vara förälder. Verkligen. 

Nu ska jag smörja händerna med Helosan, läpparna med Idomin och pressa mig ner i "mittelen" i det som en gång var min säng. Inatt ligger INTE jag med ansiktet pressat mot sängbordet. Det får fan Alice göra. För sån é jag! 

over and out. 

//Meekatt...