Sängproblem, Brännskador & Skitproblem!

Jag saknar min säng. Jag "råkade" somna på soffan igår och de där timmarna på en kall soffa, utan kudde och täcke var nog de skönaste timmarna sömn jag fått på länge. 

Klockan två inatt hörde jag en röst säga "Jag é fääädi!". Jag VET ju om att det är Elton som säger så, men klockan två på natten...när man ligger och dreglar i soffan blir man liite fundersam. VEM är färdig med VAD?! Freddy kan ju förhoppningsvis torka sig själv..? Men mycket riktigt var det Elton...som klockan två på natten stod upp i spjälsängen och förklarade för omvärlden att han minsann hade sovit färdigt. Skjut mig. Efter några försök att få honom trött igen gav jag upp och tog med honom in i sängen. Här låg han och snurrade runt, trängdes, pratade och sparkades resten av natten. Klockan fem kom Alice in. Fantastiskt. I vanlig ordning vaknar jag med ansiktet pressat mot sängbordet, halva min blekfeta kropp utanför sängen och med fyra fötter i ryggen. Det är fantastiskt att vara småbarnsförälder...

Igår lekte jag supermorsa och drog igång "operation storbak" här hemma. Och nej, jag stod inte i trädgården och moonade alla som gick förbi - jag hade bestämt mig för att fylla frysen med kanelbullar och därmed spara in en massa tid och pengar på "köpefika" varje gång vi åker på utflykt. Ja...vi äter socker. Ofta. För att det är skitgott!

Det började bra och Alice var engagerad i bakningen. Redan när jag smälte smöret så satte jag eld på en kökshandduk. Det knastrade lite på plattan...jag lyfte upp kastrullen och torkade av plattan med min nya fina kökshandduk...som började brinna?! Allvarligt?! Hur är det möjligt?! Jaja, jag kastade den i vasken medan Alice stod och hoppade av spänning på pallen. "Mamma! Mammaaaa?! Ska vi ringa elva-elva?" Suck. Bra att hon har koll på det där...känns tryggt! Vi fortsatte vårt projekt och utan några större skador på huset lyckades vi få till en deg. Mjölksyran i mina otränade armar kom efter tre minuters vevande i degskålen. Men degen jäste och efter 30 minuter såg den ut som...min kropp...i ett par tighta jeans:

När väl deghelvetet hade jäst var det dags för det "roliga". Alice vägrade tvätta händerna, jag skällde på henne för att hon vägrade tvätta händerna och Freddy skällde på mig för att jag skällde på Alice. Jättemysigt att baka...verkligen!

Till slut gick Alice och tvättade sig och återvände till köket med 1 dl tvål på händerna. Allvar?! Sen NÄR använder hon tvål utan att jag tvingar henne? "Alice...du kan ju inte knåda degen om du har en massa tvål på fingrarna. Då smakar ju bullarna tvål sen!" Till svar fick jag "du-är-en-idiot-blicken" och ett "Men mamma!! Du SA ju tvätta händerna med tvål!! Jag vill inte baka med dig! Bajsmamma!!" I detta läget vill jag nästan ta mitt "Korvkungen-förkläde" och strypa mig själv med skärpet. Varför bakar man?! Det FINNS ju att köpa färdiga goda bullar!?

Jaja, jag fortsatte i min ensamhet och fick till 96 fina kanelbullar. Under tiden jag bakade ut bullarna åt jag ALLA ändarna på degen. Örk. Vi fick alltid smaka degändarna av mamma när vi var små och jag inbillade mig nog att det fortfarande var gott... Det var det inte. Jag mår fortfarande illa...och min kropp ser ut som degen i skålen ovan...fast nu även i mina mjukisbyxor.

När det är dags att slänga in bullarna i ugnen gäller det att hålla tempot. Två galler på bordet...på min nya jättefina vaxduk...två plåtar i omlopp och sju bakplåtspapper med bullformar på. (Jag behöver fler plåtar!) När första omgången var klar, skulle bullarna av plåten och ner på gallret så att jag kunde använda plåten igen. Dock var plåthelvetet 250 grader varmt och min mormors hemmavirkade (SKIT-)grytlappar är rena mordvapnet i köket. Jag brände mig såklart, tappade plåten ner på bordet och brände ett stort hål i min fina 3 meter långa duk. FAN!!! Återigen - VARFÖR BAKAR MAN?!! Och varför gör mormor så tunna grytlappar?! Med HÅL i!?

Jaja, en kökshandduk, tre meter vaxduk och en massa svordomar senare hade jag frysen full med nybakta kanelbullar. Yeyh! I did it! Och dessutom hade jag 220 personer på Facebook som hejade på mig under tiden, haha. Inte konstigt att alla bakar cupcakes och skryter på Facebook när man har sån hejarklack!? Men tack - jag behöver alla glada tillrop jag kan få, haha.

När köket var städat och sanerat efter årets största chock åkte vi in till Båstad. Vi sa till barnen att vi skulle till lekplatsen men menade "Om vi åker till lekplatsen så kanske vi får sitta och fika ifred i några minuter i alla fall!" Det fick vi...

...i fyra minuter. Sen kom ett "Ja fääääädi!" och då konstaterade vi att Elton hade lyckats åstadkomma ÅRETS absolut värsta bajsblöja. En "bajs-ända-upp-till-nacken-bara-för-att-mamma-glömt-extrakläder-blöja". Life is good... Tack Elton.

over and out.

//Meekatt...

Bloggens Facebooksida hittar ni HÄR