Istid, Kiss i sängen & Nummer två!

"Vi drar till hembygdsparken nu, kom dit!" Magda, jag älskar dig...men detta meddelande måste du ha skickat till FEL PERSON! Det var elva minus igår. Elva minusgrader(!) och Magda tror på fullaste allvar att jag ska packa ut hela familjen i mitt fula beiga Kinderägg...lägga en timme på att skrapa rutor på både in- och utsidan för att sedan gasa ner till hembygdsparken i Ängelholm och leka supermorsa. Haha. Du är rolig Magda. Känner inte du mig? Det enda bra med att åka till hembygdsparken (förutom att Alice springer sig trött och jag slipper roa henne i några timmar) är att man kan sitta ner i lugn och ro och fika. Man fikar inte utomhus när det är elva minusgrader! Man är inte utomhus över huvud taget när det är elva minusgrader!
Jag såg nog era bilder på Facebook. Glada barn i solskenet, engångsgrillen och superpappan. Skit på er! Jag må ha underhudsfett nog för att överleva ett världskrig...men jag riskerar inte min psykiska hälsa på en lekplats full med ungar som mumsar i sig stelfruset snor i tron om att det är glass som hamnat på överläppen och med bänkar så kalla att om man satte sig hade man jävlar fått sitta kvar till mitten av mars. Folk hade ju trott att jag gått med Polly i bh:n i en vecka efteråt! Nej, utomhusaktiviteteter på vintern här hemma begränsas till "in-i-bilen-nu-för-fan-Alice-så-vi-kommer-till-Maxi-innan-jag-fryser-ihjäl!" Men tummen upp för alla er supermorsor som står och fryser i hembygdsparken och lapar i er frusen oboy och äter tunnbrödsrullar med messmör. Sån é INTE jag.

Nej, Alice fick spendera förmiddagen på Biltema istället och det var fan inte mer än rätt åt henne! Jag vaknade natten till igår vid fyratiden och tänkte "vad varmt det blev". Det var inte värme. Det var kiss. Kravallis smög såklart in till oss, kröp in under mitt täcke, la benet över mitt och somnade...sen kissade hon. Tadaaaa!!!? Vafan Alice?! Vad hände där?! Trodde du plötsligt att du var en hund och att jag var ett gammalt cykelställ?! MAN KISSAR INTE PÅ SIN MAMMA NÄR HON SOVER!! Det KAN inte vara för mycket begärt...att få sova i sin egen säng...utan att bli kissad på när man är 32 år gammal?! Jag blir så trött.
Jag lyfte upp Alice (som antagligen kissade hela vägen in på toaletten)...klädde av henne, duschade henne och svepte in henne i en stor handduk. Sen gick jag in i sovrummet för en "dagame control". Freddy och Elton sov gott i dubbelsängen så jag la en handduk under madrassen och en på ovansidan. (Fräscht, jag vet...men att väcka HELA familjen och dra igång projekt "sanera sovrum" var inget alternativ här.) Och ja, fräsch och trött som jag var tvättade jag av mig med en våtservett(!) och gick med Alice in i sitt rum. Ja, det hade varit skönt med en varm lång dusch - men när man är en övertrött småbarnsförälder är man glad bara man får sova...med eller utan kroppsvätskor. Lite smått irriterad kröp jag ner till Alice och förberedde mig på två timmar med huvudet på sängbordet och med två små kalla fötter hårt trycka i ryggen. Då lägger Alice armen om mig och säger "Maaammaaaaa....? Vad mysigt detta blev!! Detta gjorde jag väl bra mamma!? Vilken TUR att jag kissade i sängen. Och jag skrek inte ens när du duschade mig, duktigt va?" Ja, detta var ju alldeles fantastiskt..? Här ligger jag...i en Hello Shitty-säng...och luktar kiss. Jag älskar mitt liv.

Igår hade vi Jennie, Robert och deras två barn här. Det är skönt att umgås med andra barnfamiljer. Ingen förväntar sig att det ska vara organiserat, att man  ska få äta varm mat...att det ska vara gott...eller ens kul. Man är bara glad över att få se en annan människa som är längre än en meter. De messade klockan fem och skrev "vi är lite sena" och jag svarade något i stil med "vad bra, då slipper jag döda Alice" och vi kunde fortsätta vår "Ta-nu-AV-dig-utklädningskläderna-och-ta-på-dig-något-fint-för-fan-fight". Den fighten är underbar. Man stressar som en idiot, fyller alla skåp och lådor med skit för att fejka ett städat hem, bråkar om vem som ska ta barnen och vem som ska göra sallad och samtidigt springer en 4-årig liten skit runt i huset och skriker "JAG VILL INTE HA KLÄNNING!! JAG VILL HA MINA EGNA KLÄDER!!" Och ja, med "egna kläder" menas de där fula utklädningskläderna som ser ut att vara framgrävda ur en UFF-container 1987...i Kvidinge. Men ja, det blev en ful/snygg-kompromiss, gästerna kom och vi såg nästan ut att ha varit sams hela dagen, haha.

Sen följde en helt vanlig kväll...i ren "barnfamiljs-anda". Vi satt vid bordet i skift, demonstrerade barnvagnar, tjatade på våra barn som inte ville äta, diskuterade vem som var tjurig på grund av att de inte hade gjort "nummer två" och kom fram till att det var deras lille grabb och Elton. Freddy var lite känslig och ville inte berätta om han hade bajsat. Det var ett gäng slagsmål under kvällen, ett lyckat toalettbesök som ledde till bättre humör och matlust samt ett utbrott över en sprucken nagel som räddades upp av Xylocainsalva och plåster. Freddy hade tokbokat ett recept på en smulpaj som smakade skit(!) men det räddades upp av Karamellkungen och Melodifestival. Ja, säga vad man vill om "gamla goda tider" - men innan man hade barn fick man minsann inte uppleva slagsmål, tårar och grabbar som plötsligt byter om till klänning i vardagsrummet mitt under Melodifestivalen. Det är lite mer intressant nu liksom. ALLT kan hända. Här hemma fanns det till och med en Robert som man fick klättra på...och göra kullerbyttor i luften hos. Hur många barnlösa familjer hade en sån igår?! Tack familjen Lindell för en toppenkväll!

NU ska jag raka Mohawk på Elton. Combovern har gjort sitt...

over and out.

//Meekatt...