Hormoner, Tårar och Smörgåstårta?!

Herregud!? Jag behöver verkligen socker! Jag vet i och för sig inte om jag ska skylla på sockerbrist (SEMLOR!!) eller gravid-hormoner...men jag börjar balla ur här! Sitter och storbölar till Rachael Ray som besöker en sunkig skola med kockelever och ger eleverna hopp om framtiden...och mat! Kanske blir upprörd för att de får mat och inte jag? Försökte hitta en roligare kanal för att komma ur min ledsen-koma men utbudet var krisen i Japan, krisen i Japan, krisen i Japan...och Falcon Crest. Så jag kom tillbaka till Rachael Ray och fortsätter böla...

Idag är Alice åter på dagis efter ARTON dagar hemma och YEYH vad jag älskar dagis idag! Dock var lillfisen ledsen imorse och ville inte riktigt...så mitt mammahjärta bestämde att jag hämtar henne redan klockan 12 idag och åker till finaste Jossan istället. Det var den "kom igång med pluggandet-dagen". Men men, nya tag imorgon! Idag har jag i alla fall både fått dricka varmt kaffe OCH kissa med stängd dörr - utan sällskap! DET är fan mammalyx på hög nivå! Vem kan kräva mer?

Igår vaknade jag av att Alice satt brevid mig i sängen och drog i täcket. Som om hon aldrig har sett mig utan kläder innan...men nu var mina "badbomber" av största intresse! Och ja, till viss del kan jag förstå henne, jag blir lika förvånad varje gång jag ser mig i spegeln nu för tiden! "Mamma, vad är DET?" Ja, hon tittade ju på brösten så jag svarade "Det är ju mina bröst". Hon såg inte ut att vara nöjd med det svaret..."Men mamma, vad är DET?" fortsatte hon och petade på bröstet. "Eeeeh...en bröstvårta?" Hon ryckte bort handen, la huvudet på sne och tittade på mig som om jag var en idiot "En SMÖRGÅSTÅRTA!?" *suck*

Jag försökte att inte skratta och svarade"Nej gumman, ingen smörgåstårta. Det äter man ju...som en jättestor macka, du vet? Det här är en bröstvårta - såna har du också, titta själv." Nu blev hon alldeles tyst. Sen skrattade hon ÅT mig och svarade "Men mamma!! Hahahaha! Du förstår väl att man inte kan äta din tutte?! Du är så TOKIG mamma!" *suck igen*''

Igår var det nära att "Tomte-mysteriet" avslöjades här hemma. Vi skulle ut på en liten picnic och jag packade korgen med fika samtidigt som Alice rotade i garderoben efter mössa och vantar. "Mamma, VAD är detta??" Såg att hon höll mina vita stickade tumvantar i handen och tänkte inte på det. "Det är mina vantar gumman. Jag kan ha dem idag, lägg fram dem på bordet är du snäll!" Då tittar hon storögt på mig och säger "Men mamma! Tomten hade ju likadana!!" Oh shit! Jag trodde ju på Tomten ända tills jag var sju år (hahaha, jag VET) och Marie drog ner mig i källaren och visade pappas röda träningsbyxor under trappen. Då var det kört...så här gäller det ju att tänka till. "Ja gumman, vi kanske har likadana, jag och Tomten?" Och vad händer? Jo, istället för en "haha, jag kom på det-min", fick jag en JÄTTEBESVIKEN blick av min lilla tös. "Mamma! Du har väl inte TAGIT Tomtens vantar??! Då FRUUSER han ju!!?" Okej...TACK gode gud att hon inte fattade - och SHIT - hur förklarar jag stölden av Tomtens vantar?!

Nej, torka tårarna, beställa lite svindyra böcker, hitta kläder som går att tvinga över min jättemage och sen hämta Alice-Kravallis på dagis! Solen skiner idag - wiiiiih!!

over and out.

//Meekatt.