FC Köpenhamn, Spännband och Danskjävlar!

Ja, då var man hemma på "säker mark" igen efter ett äventyr i Köpenhamn. Jag hämtade Anton igår eftermiddags och vi tog tåget ifrån Lund till den danska huvudstaden. Väl framme på centralen stod vi som två idioter och tänkte "Herregud, VEM släppte iväg oss ensamma?!" Men Anton puttade fram mig i en "jag är en idiot så jag måste fråga i informationen efter rätt tåg-lucka" och där fick vi biljetter och en massa information på danska som vi fortfarande inte riktigt vet vad den innebar. Hoppas det inte var något viktigt! Hon tittade fundersamt på mig när jag sa att jag ville ha en vuxenbiljett och en barnbiljett...antar att hon undrade vem av oss som var barnet...? "Skönt att åka med Anton, han har ju varit där massor med gånger" tänkte jag innan jag åkte hemifrån..som den oberesta mes jag är. "JAG har aldrig varit här, haha" sa Anton när diskussionen kom upp...och återigen kände jag "HUR kunde de släppa iväg oss själva?!" tills Anton sa "Malin, du är ju faktiskt vuxen". Shit, är jag?! NÄR hände det?

Efter två missade tåg, en choklad-croissant och en cola senare satt vi på rätt tåg och fyra stationer senare var vi framme vid Nordhavn station. Väl framme gjorde Anton ett "sällskapsresan-uttalande" och gjorde klart för sin uppstressade storasyster att "Om havet är ditåt - måste Parken ligga ditåt" och pekade med armarna. Åh, jag ORKAR inte gå fel!! "Hur fan vet du att havet ligger däråt då??!" Till svar fick jag en "Du är en idiot-blick" och orden "För att det fanns vatten där Malin...och båtar". Hahaha, bright light! ;) Ja, en rask promenad på någon kilometer senare såg vi PARKEN och ett gäng huliganer! Yeyh! Vid det här laget hade jag redan sammandragningar utav helsike och Antons "Vänta bara Malin, det är skitmånga trappor upp" hjälpte inte. På vägen in på arenan blev vi visiterade och för ett kort ögonblick tänkte jag lägga armarna om vakten och låtsas besvara en kram. Det hade ju varit jätteroligt(!), men Anton skäms  nog redan över mig tillräckligt...så jag lät bli. Och den där visiteringen, hm. SÅ noga kände han minsann inte...jag hade kunnat gömma en hel basouka i BH:n! Den heta vakten frågade om jag hade "dåser" eller något annat i väskan. Herregud, skulle man visa dosan?! Jag fattar ingenting... Jag hade dock två "böger" i "tasken"! ;)

Efter 10 000 trappor stannade jag upp och varnade Anton om att han skulle kunna bli morbror vilken minut som helst...men han bara skrattade åt mig och min bebismage, pekade på en ENORM suspekt fläck på betonggolvet och sa "Ja, HÄR har någon fött!" *suck* Resten av trappstegen ägnades åt till att tänka ut roliga bebisnamn...om i fall att... ;)

Tur för bebisen att h*n stannade i magen. Vi hade aldrig blivit förlåtna för de namnen, haha.

Vi bänkade oss alldeles ovanför KLACKEN och jävlar vilket drag det var på dem! Jag har inte varit på fotboll på 100 år så jag visste inte om de var fotbollshuliganer eller Gaddafis anhängare som skrek där under oss. Och inte gick det att höra vad de sa heller...obehagligt! Anton sa att de hade snott många av sina ramsor ifrån HIF och jag tyckte mig urskilja ett "Jaj elsker Helsingboooarj" och ett "Jaj elsker Malta" emellanåt, men jag misstänker att det var fel...? Även några "Vi heter Brännvin" hörde jag men det kan ju inte heller va rätt?? Anton tolkade detta som "Vi hatar Bröndby" och det var ju mer logiskt!

På stolen låg det en blå "rulle" när vi skulle sätta oss. Jag trodde att detta var ett spännband med reklam på, men nej...detta var färgat dasspapper...som man skulle kasta ut...på klacken...när man kände sig extra glad. Herregud! Jag är oftare på tippen än jag är på fotboll, så vad fan vet jag?! Stackars Anton...och synd på spännbandet  - jag behövde ett nytt!

3-1 blev det till FC Köpenhamn och efter tredje målet kunde vi både ramsorna OCH flytande danska...tack vare ungjäveln som stod bakom oss och SKREK hela jävla matchen. En 7-årig liten rödhårig skitunge med en hals som en vuxen karl...som överröstade hela klacken med sina hatfulla anrop...20 centimeter ifrån mina öron! Jag fattar inte att jag inte fick tinnitus igår! Att inte hans pappa kvävde honom med en pölsa i pausen förvånar mig fortfarande och mitt försök till hämnd genom en liten "knuff" i trappen på vägen ner förhindrades av Anton. Fan! Danskjävlar!

Hemresan gick lysande. Vi övervägde att hoppa av på Kastrup och smita iväg på en restresa men kom på att jag skulle sakna Alice för mycket...och Anton sin fina Frida...så vi åkte hem. Vi stannade till i Lund på 7-eleven och köpte "nattamad" och kaffe. På frågan "Vill du ha något i kaffet" svarade jag "Gärna sprit!" och Anton fortsatte skämmas över sin gravida storasyster...förlåt Anton...och tack för en toppendag! Inte varje dag jag får komma ut i stora världen sådär...utan föräldrar och allt! hahaha

Over and out.

//Meekatt...en FCK:are.