Besatthet, Vuxentid & Pubishår?

Alltså...Making a Murderer på Netflix har tagit över mitt liv. Jag såg fem avsnitt i förrgår och fyra igår. Man blir ju helt besatt!? Jag vill kasta mig in i TV:n och slå hårt på alla korkade människor. Har ni inte sett serien så kolla! Jag blir så upprörd emellanåt att jag måste pausa skiten. Jag blir inte så upprörd över de korrupta poliserna. Jag blir mest upprörd över att det är så lätt att driva med människorna. Korkade människor provocerar mig något enormt. Och ja, jag vet. Det säger ju mer om min personlighet än om deras. Men sån é jag. 

Halv tio klev jag och Elton ur sängen idag. Halv tio! Jag satt ju uppe halva natten och kollade på Steven Avery och skrev på min nya bok och när klockan ringde imorse kröp Elton intill mig och sa "Mamma, kan vi ligga kvar och mysa bara?" Den är svår att tacka nej till. Så vi låg kvar och slirade sedan in på dagis vid halv elva. Lyx!

Idag ska jag kika på ett kontor i Laholm. Strandhuset i all ära men jag saknar det sociala något enormt. Jag får dessutom inte plats med mitt stora skrivbord nu när barnen fått en våningssäng på det som var mitt kontor. Jag saknar arbetskamrater, någon som märker när jag tagit två olika skor på morgonen eller bara känslan av att det sitter någon i samma hus. I början var det jätteskönt att jobba hemma men de senaste månaderna har jag mer eller mindre bott på biblioteket och på Cecilias i Laholm för att få känslan av lite socialt liv. Och där retar jag ju mig på att folk bläddrar fel i böckerna och sörplar med sitt kaffe. Så ja, dags att ta nästa steg då och hyra ett kontor i stan. Känns ju oerhört vuxet det här, haha. Nästan så att jag funderar på om jag inte borde ta en vuxen med mig när jag ska kolla!? Samma känsla varje gång... 

Undrar när den där vuxenkänslan infinner sig hos mig. Jag har två barn och undrar fortfarande var min vuxna ansvariga person håller hus varje gång jag ska göra något viktigt. Jag vågar inte ens boka flyg utan en annan vuxen och tror att jag ska slarva bort mig själv på flygplatsen. Föreslog sist att Freddy skulle "lämna in mig" så att jag fick målarböcker och ett halsband med pappas telefonnummer runt halsen under flygresan som alla andra ensamresande barn får. Han tyckte det var en korkad idé och följde med istället...

På tal om att aldrig bli vuxen så blev jag nästan sexuellt upphetsad när jag hörde att The Pinks skulle återförenas. Fatta!! Jag kan ALLA låtar! Jag kan riktigt se min mamma sitta där i sängen och plågas av mina framträdanden när jag körde mina moves och mimade i hårborsten till "Vi är ett folk!", haha. Stackars mamma. Men åh! THE PINKS!! Jag älskade dem!! Sen insåg jag att de måste vara typ...50 år gamla nu. Och sen insåg jag att jag är typ...40. Skjut mig. Lite som att ge Pernilla Wahlgrens texter till Ulf Lundell. För jag antar att det var pubishåren och målbrottet som satte käppar i hjulet för de rosa smårockarnas karriär..?

over and out. 

//Meekatt...