Magiska Möten, Mammalängtan & Ronjas vårskrik!

Åh, champagne i hjärtat igen! På riktigt! Jag sitter kvar här vid frukostbordet och bara mår bra. Känslan! Mötte en kvinna i morse...som satt vid bordet bredvid mig...och vi började prata. Om livet, bloggen, föräldraskap, klokheter, orättvisor...och om mamma. Det gör ju aldrig jag! Aldrig någonsin. För jag kan inte. Alla som känner mig vet att jag inte pratar om mamma. Det gör för ont och det går inte. Som om allt ska rasa om jag säger det. Då blir det på riktigt. Jag skriver om det ibland men att ta orden i min mun...går inte. Över sju år har gått och jag har aldrig ens försökt att uttala orden. Idag...kom det bara. Som det mest naturliga i världen. Som om någon sträckte in en hand i min kropp och höll ett fast grepp om mitt hjärta. Som om någon sa att "Nu Malin. Nu ska du berätta." Var kom det ifrån? Det är något med den här platsen...och lugnet som infinner sig här. Som champagne i hjärtat...som en varm hand på axeln och fjärilar på ett skrubbat sommarknä. Som Ulf Lundell på hög volym och som chokladdoppade jordgubbar och befriande tårar på samma gång. Ronjas vårskrik, doften av syrener och kärlek.

 

Vi satte oss ner som två främmande människor och avslutade frukosten med en lång varm kram som kändes som det mest naturliga någonsin. Magiskt liksom. Det var meningen att vi skulle hamna här...just idag. Livet är ganska fantastiskt ibland. Idag är det en sån dag! Tack!

 

Och jag vaknade till den här bilden. Alice hjälper lillebror att bli fin inför dagens Påskfest på dagis. Den tösens hjärta alltså. Ibland tror jag att hon har både sitt eget och mammas hjärta i den där lilla kroppen. Fina fina Alice. 

 

Efter detta fick såklart lillebror ett utbrott och åkte till dagis som en sur Tiger istället. Men ja, sån é ju han, haha. Vi älskar honom ändå.

Nu ska jag skriva en krönika, sen luncha med en läsare och i eftermiddag ska jag skriva...skriva...och skriva!

over and out.

//Meekatt...