Mitt fula biega Kinderägg - R.I.P.

Efter åtta års hatkärlek är nu äntligen mitt fula biega Kinderägg historia. Det har varit blandade känslor under alla dessa år men nu...är vi färdiga med varandra. Den bilen har gett mig en massa bra minnen och en massa dåliga. Vi har liksom hängt ihop ganska länge. Det började med hat. Jag köpte nämligen en alldeles ny blänkande jättefin Peugeot 206 cc år 2006. Så ny att jag själv fick dra av plasten på den. Jag hade kämpat och sparat ihop de där 35 000 kronorna till kontantinsatsen och var överlycklig när vi lämnade Peugeot i Helsingborg. Ett år senare hade jag Alice i magen. Mitt resonemang att "Jag och bebisen får ju plats. Du kan väl köra efter i din bil Freddy?" funkade inte och finbilen fick bytas in...mot en stor ful Saab. JAG fick pengar av bilfirman när vi bytte in pärlan. Fatta då vilket nedköp. Men säker och bra såklart. Hej Svenssonliv och fulbil!  Som att köra en Pansarvagn när man har cyklat i ett år. Kontrasterna var lika stora som att gå från Malin & Freddy till Mamma Malin & Pappa Freddy. Lite för lite cykel om man säger så...

Saaben visade sig ganska snabbt vara full av överraskningar vilket ledde till smeknamnet. För det första hade vi ju en liten skitunge i den vare bilfärd vilket innebar att man alltid satt i gamla russin, smörgåsrån, på nappar och pixiböcker. Grus, sand, och snorpapper blev vardag och Sister Hazel  på hög volym byttes ut mot "Sjung med oss" där "Björnen sover" med falsk småländsk röst kördes på repeat i två år. Sen kom lillebror. Han med 6 kilo sand i byxorna, klet på händerna, snor i ansiktet och gömda tuschpennor i fickorna. Mitt fula biega Kinderägg kostade 97 000 kronor och den har genom åren lärt mig mer svordomar och könsord än någon annan. Det är jag tacksam över. Idag är den värd 5000 kronor. Det svider lite.

Mitt fula biega Kinderägg har stannat ett par gånger på vägen till och från saker. Kinder Surprice! Vid tillfällen då det varit jävligt olämpligt. På motorvägen, på stranden, på små smala vägar och en gång i Danmark. Jag har svurit åt den och i den på fem olika språk, jag har sparkat och slagit på den och Alice har spytt ner hela framsätet en gång. Jag har sjungit falskt och högt i den, barnen har slagits i baksätet och en gång backade jag in i Freddys bil med den. Den har varit med i Gävle en massa gånger, tagit oss till Kastrup med resväskor och blivit fylld av gula kassar i Ullared. Man har kunnat lasta hur mycket som helst i den. Jag har fått sladd med den och åkt i diket utanför Laholm och en gång åkte vindrutetorkaren av mitt på motorvägen så att jag fick köra med huvudet utanför fönstret (i regn) hela vägen hem för att kunna se något. Jag har hatat den där bilen så jävla mycket.

Men. Mitt fula biega Kinderägg var med mig hela den där resan år 2007. Året som gud glömde. Jag skjutsade mamma till sjukhuset i den. Alla provtagningar, alla röntgentillfällen, alla behandlingar.  Till undersökningar och fruktansvärda möten med läkare i Helsingborg, till strålningen i Lund och till återbesök i Ängelholm. Alltid med en väska i bilen. Tandborste och ombyte...för när som helst skulle jag behöva stanna kvar. Om mamma kändes ledsen eller svag...sov jag över på den där hårda jävla britsen. Jag har gråtit floder i den där bilen. Jag har suttit i parkeringshuset i Helsingborg utanför sjukhuset i timmar och gråtit så att rutorna immat igen i den där jävla bilen. Jag har kramat mamma hejdå på kvällar då jag inte orkade sova på sjukhuset och nästan sprungit ut i bilen...som var min fristad. DÄR kunde jag släppa allt och skrika och gråta. Allt det jag höll inne hela dagarna hos mamma...och hemma...det släppte i bilen. Där var jag bara jag. Bara jag och min stora bebismage. Ensam, livrädd, förtvivlad, arg, besviken och så ledsen att hjärtat stod stilla. Tack för de stunderna och för att du alltid startade vid de tillfällena trots att jag svurit , hatat, skrikit och slagit på ratten med all min kraft.

Nu...har jag en riktig snygging på uppfarten. Ni vet känslan när man går ut genom dörren och ler när man kommer på att man har en ny bil? Som att vara nykär liksom. Den känslan. När man liksom letar i skåpen efter saker som man vet inte finns...för att få en anledning att köra till Maxi. Och känslan av att vilja sätta blå skoskydd på hela sin familj - både på fötterna och huvudet. Den känslan! Välkommen till familjen Birgersson Meekattbilen! Hoppas på betydligt färre tårar i den här bilen!

Det gjorde ju heller inget att säljaren såg ut som Vin Diesel, haha. Inte så praktiskt när man ska pruta dock. När det ska prutas i den här familjen är det alltid jag som kliver fram och jag är grym när jag väl drar igång. Jag har gjort säljare skitarga men vunnit varje gång, haha. Så Freddy sa "Du sköter snacket så får jag skämmas i vanlig ordning!". Det fick han. Jag stod nämligen mest och gapade och lyckades få med mig en flaska fläckborttagning för 39 kronor på köpet. Heja mig? Hahahaha! När Vin Diesel sen kom och levererade bilen på Freddys jobb stod alla brudarna och hängde i dörren till Freddys kontor...dreglandes, haha. Vi var alla röranade överens om att den var SKITSNYGG! Bilen också. ;)

Nu ska den lämnas in för pimpning och bli en Meekattbil - på riktigt. Yeyh!

Kinderägget - R.I.P. ♥

over and out.

//Meekatt...