Alla vill till himmelen...eller?

Delningarna på Facebook fortsätter och jag blir lika illa till mods varje gång jag ser dem. Den där pastorn...som säger att homosexuella kommer till helvetet. (Jag väljer att inte länka till artikeln då jag inte vill bidra till att den uppmärksammas ytterligare.) Jag ser honom överallt och jag får en massa mail hela tiden med frågan "VAD TYCKER DU?!". Vet ni vad jag tycker?

OM det nu (mot förmodan) finns en himmel där man behöver en "inträdesbiljett" av något slag - så lär ju JAG inte komma in oavsett, haha. Jag har fan brutit mot varenda budord som finns...nästan. Mord finns förstås kvar men det är inte omöjligt att jag hinner avverka det också under ett besök på Cecilias i Laholm när jag hamnar bredvid en gammal tant som andas in sitt kaffe eller äter en chokladbiskvi med 2 deciliter saliv i munnen. Jag tänker att om det är människor med en sådan människosyn som faktiskt hamnar i himlen...så vill jag inte in i alla fall!

Jag har aldrig haft en riktig tro på Gud. Jag har stor respekt för religioner och för dem som faktiskt tror. Min farmor har jobbat inom kyrkan under hela mitt liv och vi har varit i kyrkan en hel del. Det är en fantastiskt vacker och rofylld plats. Jag tycker att det är något fint och jag uppmuntrar mina barns nyfikenhet genom att ta med dem till Kyrkis och att svara på deras frågor om Gud. Ungefär som vi pratar om Tandfén. Man vet inte riktigt om hon finns men det är lite skönt i magen att få tro det. Lite lagom okomplicerat för deras ålder. Många människor tar sig igenom stora livskriser genom att luta sig mot en tro...på något. Något som stärker. Alice frågar ibland om Jesus och jag svarar att det var en man som levde för väldigt länge sedan och som sägs ha varit väldigt rädd om andra människor. Han dog och många tror att han började leva igen. Resten kommer hon få lära sig om senare. Allmänbildning. Som Lagan, Nissan, Ätran och Viskan. Och hon kanske väljer att tro. Jag tror på kärlek, empati, ärlighet och på skrattet. När mamma blev sjuk försvann de få tvivel jag hade. För MIG finns ingen Gud. För han skulle aldrig svika på det viset. För MIG är det så. Och det är ingen sorg för mig.

Att en tidning väljer att publicera en sån skittext är inte förvånande. Det som är förvånande är alla de som backar upp och hejar på. Lite som när Sverigedemokrater slåss med järnrör och kallar folk för hora och får en hejarklack. De utesluts dock ur sitt parti. Men en blonderad Kristdemokrat som säger att "allt är bögarnas fel" hyllas och backas upp av övriga medlemmar. År 2015. Skämmes ta mig fan. Mina barn ska växa upp i en värld där idioter får maktpositioner. Människor med usel människosyn är med och styr det här landet. Rädda PK-Sverige applåderar i smyg i duschen när SD utesluter medlemmar som uttryckt sig som praktarslen. Men en Kristdemokrat som öppet visar hat mot människor skickas upp i toppen. Någon skrev "Hets mot folkgrupp" men jag håller inte med. Skulle homosexuella vara en folkgrupp? En "annan sort"? Det vill inte jag lära mina barn. Man är den man är och man älskar den man älskar. Punkt. Kärlek är något fantastiskt och jag önskar av hela mitt hjärta att båda mina barn får uppleva riktig innerlig kärlek. (Till något annat än ipaden och Sportacus, haha.) VEM de älskar är totalt oviktigt. ATT de får lov att älska och bli älskade - DET är väl det viktiga? Det man som förälder önskar sina barn mest av allt!

Mina barn frågar ofta om mamma. Det hade varit enkelt att säga att "Hon är i himlen hos Gud!". Men är det sanningen? Jag svarar "Många tror att man hamnar i himlen men man vet ju inte förrän man själv är där. Ingen kommer ju tillbaks för att berätta. Men det är lite mysigt att tänka att mamma finns där någonstans och håller koll på oss." För så tänker jag. Tanken är mysig. Men man dör. Man försvinner. Man grävs ner eller så kremeras man. Min farmor är idag 91 år gammal och börjar bli...trött i kroppen. Vi pratade om det igår vid matbordet och Alice blev lite ledsen. Men sen sa hon "Tänk mamma! Hennes kropp har jobbat i 91 år. Inte konstigt att den är trött nu. Min är ju trött redan efter sju!" Man föds och man dör. Det är sanningen. Resten...är tankar som värmer.

Vi måste berätta sanningen även om den gör ont" backar pingstpastorerna upp texten med. Ja, jag håller med! Sanningen gör ont ibland. Någon tar sig rätten att säga att andra människors sätt att älska är fel. Människor hotas, diskrimineras och hånas...för att de älskar? Vet du Tommy Dahlman hur många HBTQ-människor som varje år tar sitt liv? Människor lever i skam, i lögner och i självhat...för att människor som du spyr upp en "sanning". Det kan inte handla om annat än en djupt rotad avundsjuka över förmågan att verkligen kunna öppna sitt hjärta och känna. Älska sig själv och andra. Stå ni och stryprunka över förbjudna fantasier i duschen bäst fan ni vill - sanningen kommer ifatt er också.

I´ll be on the dark side! ;)

over and out.

//Meekatt...