Badkris, Exorcism & Huvudboken!

Kvart i åtta vinkade jag glatt till barnen som lufsade ut i snön med Freddy. Själv stod jag i onepiece och med kaffekoppen i handen. Agge rusade ut, pinkade på min kruka och rusade in igen. Det var hans morgonkiss det, haha. Varken han eller jag gillar kylan. Nöjd med att jag slapp skrapa rutor (och klä på mig vanliga kläder) satte jag mig i soffan med datorn i knät. Då ringde det. "Hej, detta är Lotta ifrån skolan. Vi har bad idag...och bussen går om en halvtimme." Skjut mig. 13 minuter senare hade jag fått iväg både mig själv, badpåsen och mitt fula biega Kinderägg till skolan. Heja mig!? Att jag sen såg ut som ett skrämt spöke är ju en annan sak, haha.

Efter min supermorseinsats körde jag vidare till Cecilias i Laholm. Känns lite som att ordningen är återställd när jag sitter i min "vanliga" hörna här på fiket med en kopp te, datorn och en ostfralla. Dock tog det inte mer än tio minuter innan jag insåg varför jag slutade att gå hit. SMASKANDET! Vad är det med folk?! Just nu sitter en man bredvid som ANDAS in sitt kaffe!? Hur kan det låta så mycket om folks munnar när de äter och dricker?! Och varför ska de envisas med att köpa de där goda grillade mackorna när det finns mjuka (tysta) frallor! Och varför kan de inte hälla kallt vatten i kaffet och dricka det med sugrör istället för att sörpla så förbannat!? Och vad handlar det där jävla rörandet om!? Hur lång tid kan det ta för en sockerbit att lösas upp!? Jag förstår inte. (Ja, jag vet att det är mig det är fel på. Men det hjälper inte när pulsen är uppe i 300 och jag känner hur min exorcisten-look börjar framträda.)

Igår gjorde jag något alldeles fantastiskt bra. Jag har fasat för detta i över ett år och för mig har detta handlat om mental förberedelse som heter duga. Ni vet känslan...av saker som man VERKLIGEN borde göra men VERKLIGEN inte vill. Som en vidrig efterkontroll...MED cellprov. SÅ jobbigt tyckte jag att det var att ta tag i, haha. Men ja, jag fattade mod, förberedde mig på hånskratt och idiotförklaringar i klass med "Lilla vän, hur svårt kan det va?!" och tog med mig Freddy. (<--Haha, ja. När man inte kan ta mamma med sig så får Freddy duga.) Jag åkte till LRF Konsult i Laholm. Och JÄKLAR vad bra det gick. Den enda som idiotförklarade mig där var jag själv. Tack.

ÄNTLIGEN kan jag lämna över alla de där jävla papperna och ägna mig åt det jag är bra på och det jag tycker är roligt. Jag HATAR bokföring, jag hatar alla verifikationer, momsredovisningar, kvitton och jag hatar skatteuträkningar och ansvaret som hör till. Jag vill inte. Och nu slipper jag. Poff. Tänk att det finns människor som gör det frivilligt hela dagarna..? Jag förstår inte. Jag kom in och satte mig och sa "Jag kan inget, jag har inte tid att lära mig och jag VILL inte kunna skiten." Inga problem. En stor sten som lättade igår. Vi firade såklart mitt nyblivna mindre uppjagade jag med semlor, haha. Alice svalde sin hel, Elton kletade in hela sin kropp i sin, Freddy åt barra locket för han ska vara nyttig och jag har aldrig njutit mer av en semla i hela mitt miv, haha. Idag skulle jag skriva ut och komma in med min huvudbok. Ja, det lärde jag ju mig på Kanarieöarna vad det var för något...

Balansrapporten vettefan. Är det den där lappen man har med på ViktVäktarna som man (alla andra) får guldstjärnor i? Den vill jag fan inte ta med...

Dags att jobba! Fnulan och jag har massor att planera inför våra resor! Whoop whoop!

over and out.

//Meekatt...