Surfisar, Gårdagens outfit & Krossat hjärta!

Solen skiner i Mellbystrand idag. Åh, snart är det vår på riktigt! På lördag lämnar hyresgästerna tillbaka nyckeln till strandhuset och vi flyttar in! Åh, vad jag har längtat!! Ja, nu är det väl mest jobb egentligen som väntar där  - men gud vad skönt att få komma dit och andas havsluft! Nu ska det oljas in kilometervis (<---okej, inte riktigt) med staket, köksluckorna ska målas, Alice rum ska få ny färg och vardagsrummet ska pimpas med en fondvägg. Dessutom ska vi tydligen in under huset och gräva...så ja, små personer utan spindelfobi som tar betalt i kärlek(?) eftersökes!? JAG går inte ner där!! Jag har bestämt att det ska vara strålande sol hela april och maj, bara så att ni vet. Jag tänker nämligen ligga och sola och bli "asabrun". (Alice bästa ord just nu = "asa-". Passar till allt - asatrött, asahungrig...asafint.) Från och med midsommar och framåt hyr vi ut strandhuset så då är det inte lika viktigt med sol... ;)

Igår kom Magda och hennes två barn hit på eftermiddagen och vi planerade att överraska Alice med en mysig eftermiddag. Vi packade fikakorgen och åkte till dagis för att hämta henne. Hon kom springandes mot mig, jätteglad! (Ja, iklädd lila strumpbyxor, en grön tröja som jag inte vet vems det är och en röd sjal runt halsen. Skjut mig.) "Var är din kjol och tröja gumman?" Men det visste hon självklart inte...och inte personalen heller. Känner jag Alice rätt har hon grävt ner skiten i sandlådan så hon slipper de dem igen. Suck. Jag vet, jag måste sluta hänga upp mig på det där. Ju mer energi jag lägger på det, desto roligare tycker hon antagligen det är att klä sig som en polsk skyltdocka på droger...men JAG VILL BARA ATT HON SKA VA LITE SNYGG!? Hur svårt ska det va?! Fast ja, tänk om man hade självförtroendet att gå till jobbet i bara strumpbyxor och en navelkort tröja. DÅ måste man ju vara bekväm i sin kropp?! Så Yeyh för det?!

Jag kramade om min tös och sa "Vet du gumman!? Benjamin och Alexander väntar ute i bilen! Vi ska åka till skogen på picknick!!" Här hade ju min hjärna ställt in sig på ett "JAAAAAA!" men Alice är ju Alice. Så det blev ett "NEEEEEEEJ!!!! Inte Benjamin!! Jag ÄLSKAR inte honom!!" Skit. Där ute sitter Benjamin, 4 år gammal och upp över öronen förälskad i mitt skadeskjutna lilla modelejon och här står hon och skriker "NEEEJ!" Vad gör man? Jag inledde pedagogiskt med att berätta hur kul vi skulle ha i skogen och att vi skulle leta upp en koja att fika i....sen gick jag över till mutor och berättade om allt gott vi packat ner i korgen och slutligen gick jag över till hot."Vill du inte följa med till skogen får du stanna här på dagis...hela natten...alldeles ensam!" Supermorsan. Dessutom kallade jag henne SURFIS inför alla barnen som stod med stora ögon i hallen och följde vår kamp. En liten tjej sa "Sa du SURFIS?! Hahaha! Vilket roligt ord! Hörde ni vad Alice mamma sa?!" Yes, supermorsan igen! Nästa gång ska jag lära dem ett könsord.

Under vår livliga diskussion fick jag äntligen tömt facket på 650 omaka vantar och teckningar för en hel majbrasa, sen log jag mitt stela "Drottning Silvia-leende" mot personalen samtidigt som jag tryckte ut Kravallis genom dörren. Väl ute på gården slet sig Alice ur mitt grepp och jag tappade alla teckningar. Underbart. Jag plockade upp allt i famnen och Alice skrek "Mamma!!! Mammaaaa!! Du skrynklar ju min fina skattkarta!!" MEN SKJUT MIG! "Men ta teckningarna själv då! Hjälp mig istället för att bete dig såhär!" Jag bara älskar dessa hämtningar, när hela Mellbystrand står och tittar på mig. Då började Alice skrika att "Jag ska INTE till skogen mamma och jag vill INTE träffa Benjamin! Han är INTE min vän!!" Varför blir det alltid tvärtom mot vad man planerat? Tänker jag "idag GÅR jag och hämtar Alice" blir det ett jävla liv för att jag inte har med mig bilen. Kör jag och hämtar henne får hon ett utbrott för att hon inte får gå hem. Det blir aldrig bra!! Förra veckan gjorde jag ett försök i att överlista min 4-åring genom att säga "Idag ska vi gå heeeela vägen hem" fast jag hade med mig bilen. Men vad händer då? "Ja!! Precis vad jag ville mamma!!!" Suck. Det var bara att gå hem och sedan gå tillbaka på kvällen och hämta hem mitt fula beiga Kinderägg. Slutsats - jag är inte smartade än en 4-åring.

Vi kom iväg till skogen och där följde en tio minuter lång fight på parkeringen om överdragsbyxorna. Man KAN gå i skogen i bara strumpbyxor - jag vet det. MEN DET FÅR MAN INTE FÖR MIG! Det var kallt och blött i marken och jag vet mycket väl att hon ska klättra upp för den där långa jäkla kullen...som hon inte vågar gå ner ifrån utan "åker" ner på rumpan istället. Och nej, jag orkar inte med fler sjuka barn i år. Men jag förlorade fighten och för Benjamins skull kände jag att jag fick ge upp där. Det var ju tänkt som en "rolig utflykt". My ass. Roliga utflykter med barn?! Jaja, väl framme vid kullhelvetet drog jag fram överdragsbyxorna som jag hade smugglat med under vagnen.

"Här gumman, hoppa nu i de här så att du och Benjamin kan springa upp och kolla om ni ser något häftigt!" Ibland kan man liksom lura henne när hon är mitt inne i någonting men åh nej! Här fick jag så jag fes! "Jag VILL inte ha överdagsbuxor!!" Suck igen. "Men då får du stanna här nere så får Benjamin gå upp själv. Kom så går vi runt om istället gumman." Men nej, Alice springer såklart upp för backen och som den supersmidiga atleten jag är klampar jag efter som en aggressiv elefant uppför backen. Herregud vad dåligt flås jag har!? Hur mycket choklad äter jag egentligen?! Jaja, jag fick tag i henne och drog ner henne för backen. Jag vann. Yeyh för mig? Jag vet, det var inte så jäkla allvarligt men jag vet också att hon hade kasat hela vägen ner på ändan, blivit dyblöt och vi hade inte kunnat sitta kvar och fika sen. JAG VILLE FIKA! Det är väl därför man hittar på saker?! Magda skrattade mest åt oss och vår mysiga skogspromenad fortsatte med skrik och tårar. Det är mysigt med skogspromenader...verkligen...

Gårdagens outfit?

Benjamin kämpade tappert med sina kärleksförklaringar hela rundan och Alice var jätteirriterad. "Alice, du är min kärlek! Alice jag älskar dig! Alice, jag har en blomma till dig! Alice!!??" Stackars fina Benjamin blev rådissad hela dagen och åkte till och med på stryk. Känner igen mig själv där. Han är precis lika jävla jobbig som jag var i högstadiet när jag jagade efter min stora kärlek Patrik Melander efter att vi gjort slut och jag ångrade mig. Jag fick dock aldrig stryk. Tack Patrik. Och ja, jag har gått vidare nu. Du behöver inte bli rädd om du möter mig, haha.

Den mysiga fikastunden i skogen bestod av två aggressiva mammor som satt och skrek på två 4-åringar. En som stod och smörade och en som slogs. Underbart! Magda sa lite försiktigt att "Vi åker nog direkt hem så kan vi ses en annan dag när Alice är på bättre humör." Ja, vi ses när hon flyttat hemifrån Magda! Och se till att skaffa en annan tjej till Benjamin! En tjej som vill ha kärlek...och inte slår honom!

Nu ska jag läsa igenom den där tjocka fina boken som ligger på bordet under ett dammtäcke. Blä. Jag önskar att jag hade pluggat chokladkunskap istället. Eller porr? Allt hade varit roligare än det här!

over and out.

//Meekatt...