10 BRA saker med att ha en 4-åring!

När jag hade Elton i magen skrev jag inlägget "10 BRA saker med att vara gravid" och nu det är väl dags för en uppföljare? Jag gör ett jättekliv i tiden och analyserar 10 BRA saker med att ha en 4-åring:

1. Det spelar ingen roll hur ful du känner dig - din 4-åring tycker alltid att du ser ut som en prinsessa. Ramlar jag ut i köket en morgon vid sjutiden i ett urtvättat linne ifrån 1900-talet, mammatrosorna upp till hakan, idominsalva utkletad i halva ansiktet och årets värsta sovfrilla (knullrufs existerar inte längre) så säger Alice "Åh fina mamma! Du ser ut precis som en prinsessa!" Stackars prinsessorna...de kan inte ha det lätt nu för tiden om de ser ut så här. Det förklarar dock varför de väljer prinsar med stora stora tjocka glasögon. Skulle jag råka chocka min kropp och min omgivning med lite smink och nyplattat hår svimmar Alice nästan av beundran. "Fina vackraste mamman i världen!" Ganska skönt faktiskt...och lite kul när hon försöker få med Freddy som helt tappat hoppet om sin fru när hon säger "Eller hur är hon vacker pappa??!" Igår var vi på kompisen Benjamins 4-årskalas och när vi skulle åka stod Alice i hallen och gapade. "WOW MAMMA!!! Du har kjol!! Och kalaser!!! (<--strumpbyxor) Åh vad du är vacker mamma! Som en regnbåge!!" Var det sminket som blev lite väl crazy kanske? "Som en regnbåge"? Hm... Gjorde mitt bästa i alla fall med mina gamla sminkrester.

2. Det är ingen risk att du glömmer viktiga saker när du ska åka hemifrån. Förr sprang jag alltid ifrån viktiga papper, plånbok, mobil och annat när jag skulle iväg. Med en 4-åring står man i hallen i 20 minuter före varje avgång och inväntar modemissen from hell. Det ska grävas i garderober och lådor - röda byxor ska matchas med rosa tröja, lila kofta, gröna strumpor för att sedan fulländas med en håruppsättning helt utan logik. Har man tur är hon klar där...men det är inte helt ovanligt att hon tröttnar (på sig själv?) mitt i allt, klär av sig naken och börjar om från början...två gånger. Här hinner man tänka många onda tankar samt komma på alla eventuella saker som man missat vid en första packning av väskan. Praktiskt.

3. Man behöver aldrig vara orolig att man missar en snygg grabb på stan. Har man en 4-åring som min så ser hon minsann till att man ser dem allihop...och att de ser dig! "KOLLA MAMMA!!! EN SNYGGING!!!" Jag fattar inte var hon fått sin osmidighet ifrån.... Sån é väl inte jag?!

4. Man behöver aldrig berätta något för grannarna eller för dagispersonalen. Alla vet redan ALLT! Vad man åt till middag dagen innan, om man sagt några nya fula ord, om man gått naken i huset eller om man har en finne i pannan. Även info om vad man ser på TV, hur taggiga ben man har och eventuella kroppsljud som förekommit hemma framförs gladeligen till allt och alla.

5. Man behöver inte vara orolig att man fastnar i TV-soffan. Visst är det fortfarande intressant  med barnprogram men inte i mer än tio minuter i taget. Det måste hända något HELA tiden. Samtidigt som man plockar fram ritpapperna ur skåpet står Alice och hoppar bredvid och säger"Mamma!? Maammaaaa? Efter vi har ritat....vad ska vi göra då? Mamma??" Helst ska man leka allting samtidigt. Mamma-pappa-barn (<--jag, Alice & Elton)...som går och handlar i Alice affär...där lillebror skadar sig så vi måste åka till doktorn (<---jag)...som är en tjuv...som blir jagad av polisen (<--också jag?!)...som egentligen är en prinsessa (<--Elton). Missuppfattar man spelreglerna i lekarna får man sig en rejäv avhyvling och blir fråntagen sin roll och blir istället den argsinta hunden...som får en spruta. Fan. Jag lyckas alltid göra fel. Igår lekte vi Snövit och jag tuggade på äpplet innan jag erbjöd Snövit att smaka. Alice bröt ihop såklart och skrek "Du är världens sämsta häxa mamma! Då får faktiskt va jägaren nästa gång!" Fan. Jag hatar att vara jägaren och galloppera runt i huset och leta efter rådjur att döda. Men Elton trivs i alla roller - bara han får vara med.

6. Man behöver aldrig längta. När Alice var tre år gillade hon att sitta inne på sitt rum och greja. Hon gick ut och gungade själv, hon byggde pussel, lekte med lera och fixade. Nu är man tillsammans - hela tiden. Det är nästan som att ha en nyfödd, man får inte ens kissa ifred. Det som hade börjat bli lite bättre...har nu kraschat rejält. Vi sover tillsammans, vi kissar tillsammans, vi klär på oss tillsammans och GUD NÅDE mig om jag inte vill leka med henne, lyssna när hon sjunger eller titta noga på alla hennes 640 teckningar. Ja, jag tror på er som säger att man kommer längta tillbaks till den här tiden om 15 år. Det hjälper dock inte nu. "Ropa när du är färdig" förekommer inte längre - nu måste man vara med under hela toalettbesöket, höra varenda plopp i toaletten, diskutera färg och form i detalj samt upprepande gånger intyga att det inte finns spöken bakom duschdraperiet. Skulle jag mot förmodan åka till ICA en sväng utan Alice möts jag av ett "MAMMA!!! JAG HAR LÄNGTAT IHJÄL MIG!!!" när jag kommer hem igen....en kvart senare.  

7. Man behöver aldrig vara rädd att man missar några detaljer på sin kropp. Varje gång man klär av sig kommer 4-åringen springande för inspektion. Alice är extra noga med att påpeka taggiga ben, finnar, bristningar, leverfläckar, blåmärken och detta görs även gärna i folksamlingar. Kommentarerna "Mamma, vad är DET du har på hakan!?" "Mamma har du ont där?" "Varför har du en prick där mamma??" är klassiska. Tro inte att man man smygriva på en prick lite diskret utan att 4-åringen upptäcker det och ropar "MAMMA BLÖDER!! Har ni plåster!!!???"

8. Det blir aldrig långtråkigt. När den förhållandevis behärskade och jämnt trotsande 3-åringen flyttar ut flyttar en 4-årig dramaqueen in. Här svallar känslorna över och ingen stund är den andra lik. Det går från "FEGISMAMMA!" till "Du är den vackraste prinsessan i världen" till "Jag ska ALDRIG mer säga dumma mamma"....till "Du är en bajsmamma!!" - och allt inom loppet av fem minuter. Glöm att man kan gå hemifrån utan plåster, dricka eller papper i väskan. Skulle Alice få för sig att hon håller på att förblöda genom ett trasigt nagelband och jag inte har plåster redo...blir det KATASTROF! Är hon törstig funkar inte "Vi får dricka när vi kommer hem". Hon är som jag...när jag har PMS....fast 1000 gånger värre.

9. Man behöver aldrig gå och känna "jag är för smart för mitt eget bästa". Men en 4-åring i huset inser man att man är helt jävla blåst. Man kan ingenting längre. Man får fråga efter fråga efter fråga...som man inte har en aning om hur man ska svara på och Google är lika viktigt som luft här hemma. Frågor om livet, universum, döden, olika djur, naturen, spöken, kroppen och själen utbyter varandra i ett snabbt tempo och här gäller det att tänka till. Råkar man slänga ur sig ett dumt/ironiskt svar vid ett stressat tillfällen köper hon det med hull och hår. Frågor som "Hur vet man att man har en själ?", "Varför får man cancer?", "Har fjärilar skelett?", "Var fanns jag innan jag fanns?", "Kan bläckfiskar se?", "När björnen sover, fiser han då?" och "Varför får Bamse (<--vår katt) aldrig långt hår?" avlöser varandra och man håller minsann hjärnan (datorn) i arbete all sin vakna tid. "Varför" är ett populärt ord...VÄLDIGT populärt.

10. Med en 4-åring i huset har man ALLTID någon som vill dela en ansiktsmask, måla naglarna tillsammans, dela ett fotbad eller för all del...ett Geisha! Man behöver inte längta efter en kram för den finns alltid tillgänglig och har man en dålig dag finns det alltid någon som hjälper dig att bryta upp barnspärren till godisskåpet så att du slipper förflytta dig ifrån soffan. Dessutom har en 4-åring bra musiksmak! Äntligen slipper man de där jävla Bamse-skivorna i bilen - nu diggas det till "Satan i gatan" och Timbuktu på högsta volym. Alice är lite kär i Timbuktu och säger alltid "Mamma!! Det är han den snygge som bara pratar när han sjunger så att vi slipper få ont i öronen!!"

Ja, sån é hon - min 4-åring. Ganska fantastisk egentligen!

over and out.

//Meekatt...

(Obs. Sista dagen på tävlingen idag, se tidigare inlägg.)