Dagen började med bråk om kläder. Igen. Alice har gått från att vara en fem år gammal liten tjej med färgglada kläder till en sur 15-åring i svarta tights. Vad fan hände?! Får jag aldrig uppleva en sexåring? Tioåring? 12-åring!? Varför förvandlades hon till en kaxig 15-åring nu? Jag behöver VERKLIGEN jobba på mitt tålamod känner jag. I morse insåg jag nämligen att jag också är 15 år gammal. Suck. 6-årstrots kallas det tydligen. Jag är osäker. Detta är ingen sexåring. Det är en arg 15-åring som bryter ihop för ingenting, är kaxig och svarar emot. Var är min Alice?
"Alice, ta nu på dina kläder annars blir det inget bad i eftermiddag! Pappa kör ifrån dig snart! Äter du ingen frukost kommer du må illa hela förmiddagen! Om du tar den smutsiga tröjan på dig kommer kompisarna att skratta!" HALLÅ!? Vad håller jag på med? Supermorsan... Hot och mutor...hela dagarna. Bråk i affären, bråk i bilen, bråk om kläder, mat och ipaden. Jag gör inget annat än gnäller. Världens sämsta mamma. Sån é jag.
När Alice stängde dörren i morse kändes det skit i mammahjärtat. Jag var jättetrött och irriterad redan när jag vaknade. Innan jag sa "god morgon" till Alice hann jag slänga ut ett "Har du inte klätt på dig ännu?!" God. Morgon. Jag är en idiot. Jag har världens bästa tös sittandes i soffan...morgontrött och yrvaken och det första hon hör är mitt gnäll.
Jag behöver gå en kurs. I tålamod. Just nu är jag liksom på botten och Alice har aldrig behövt mig mer. Trött och stressad...och irriterad. Självklart känner hon det och gör revolt. På sitt sätt. Jag får inte bli provocerad...jag vet. Men jag BLIR det. Hon blänger på mig och säger "Jag bryr väl inte mig om det!" när jag säger något till henne och istället för att förklara att jag blir ledsen så blir jag jättearg. På en 5-åring.
Jag stängde ner datorn vid tre idag, hämtade Alice och en klasskompis och åkte till badhuset. 2 timmars plaskande följt av en kanelbullar stora som deras ansikten piggade upp de små tonåringarna. I bilen hem bestämdes det att det ska bli pannkaksfest här imorgon. Fyra kompisar ska tydligen vara med. Giv. Mig, Styrka.
//Meekatt...
Hahaha, känner igen mig så i de här med mini tonår! Börjar dock tvivla på om det inte går över förrän dom riktiga tonåren är förbi? Min nioåring kom nämligen i "tonåren" som sexåring, o gissa vad? Jorå, hon är kvar där än... kuuul! Näe du, dom här tonåren kan ju fasen knäcka den bästa! Tuur dom är söt när dom sover ändå..
SvaraRaderaHaha, tack för den peppen! ;) Men ja, tur att de sover emellanåt så att man kan ladda med ny kärlek och energi! ;)
RaderaDet är ju på en lite annan nivå här, men jag känner igen det där. Tappade tålamod och dåliga samveten...
SvaraRaderaMan gör så gott man kan, och du är världsbäst på att förklara för Alice hur mycket du älskar henne. Hon klarar att du inte är bäst jämt <3
Styrkekram!
Nina
Tack Nina! <3
RaderaÅh vad jag känner igen mig! Har en snart 6-årig kille som tjaffsar emot om precis ALLT. Alternativt stänger av öronen helt... Och en trotsig treåring dessutom.
SvaraRaderaSå jag känner precis som du - dagarna består utav tjat, hot, gnäll, mutor och ännu mera tjat... En sån mamma som jag inte ville vara!
Men du, jag är säker på att våra barn tycker vi är de bästa mammorna som finns ändå!
Stor kram från en tjatmamma till en annan!
(Ps - är inte A 6 år? ;-) )
Haha, nej Alice är fortfarande 5! Hon blir 6 på Nyårsafton. :)
RaderaJa, vi kämpar på! Heja oss!
Stor kram!
Haha, just det ja - det är bara november. Nånstans i min yra hjärna är vi redan på nästa år... :-D
RaderaSkyller på sömnbrist. ;-)
Om du är världens sämsta mamma så är jag också det i såna fall för jag känner igen mig i allt du skriver vännen! Jag har TVÅ stycken sexåringar hemma och vi har det precis som ni just nu! Giv mig styrka! Jag blir arg och skäller och gnäller mest hela tiden och sen får jag råångest och gråter mig till sömns! Men våra barn VET att vi älskar dem ändå! KRAM
SvaraRaderaJa, de vet ju det.. :) Blir bara så trött på mitt eget tjat emellanåt.
RaderaKRAM!
YOU CAN DO IIIIIIT!!!!
SvaraRaderaYES I CAN!! haha <3
RaderaTålamod? Vad är det?
SvaraRaderaSäg till om du hittar nåt! 😄
Haha, lovar att hojta till!
RaderaHåhå jaja! Dessa barn! En sextonåring , en sexåring och en treåring......De är ungefär i samma stadie...... De lyckas verkligen att få fram ens värsta sidor :(
SvaraRaderaÅh, vilken lyckad planering! ;)
RaderaWe can do it. De ska inte få knäcka oss, haha.
<3
Har en 8 åring och en 6 åring här hemma och båda är tonåringar i miniformat mellan varven, har hört att det går över i 25 års åldern...Undrar ibland hur det ska bli när dom är 14 och 16 två tonårs tjejer under samma tak hur tänkte vi där? Kan bli en utmaning :-)
SvaraRaderaVi får ladda upp med vin och choklad!!
Ja, det är nog hemligheten! ;)
RaderaKänner likadant med min 2(!) åring. Känner mig som en hemsk mamma vissa dagar... Men idag fick jag hem "Familjeregler" och "Överleva" , då känns det lite bättre'
SvaraRaderaHaha, vad härligt! :)
RaderaJa, visas dagar är man inte riktigt i supermorseklass. Andra dagar briljerar vi!
Vin hjälper....har jag hört. *host*
SvaraRaderaDET har jag också hört! SKÅL!
RaderaOch sen säger maffian att du inte bryr dig och är en dålig mamma - en dålig mamma bryr sig inte om att hon gnäller etc. Du gnäller - men är bara människa för du ser dina brister och fösöker så mkt du orkar.
SvaraRadera/kram miia
Kram!
RaderaÅh njut Meekatt!! Vänta tills de blir femton på riktigt muahhahahaha
SvaraRaderaHär hemma går de upp och ner. Min nyblivna 7-åring och jag har inte tjabbat så mycket...men vår 4-åring är en .... ja just de. Haha. Allt löser sig i slutändan. Good luck. KramAa
SvaraRaderaVälkommen till klubben!
SvaraRaderaHär har barn nr 3 precis fyllt 7. och har gått ifrån att vara mjuk, följsam, klok och mysig.
Nu är det surt och kaxigt. "bah, mäh, dah, måste jag,,,orka"..
*suck*
Just ordet "orka" hade min nu 20 son som favvo ord från 6 till typ 17..
Det positiva är att minstingen, som varit en argbigga från födseln, är nu solstrålen själv. De går i skift!
Så...jag lär ha hög puls varje morgon i sisådär 20 år till.
Tur att dom är stöta. När dom sover....;-)
Om du tror att det där är "tonåring" så... välkommen till verkligheten om några år.... Har själv 11 åring, 18 åring och 21 åring och de äldsta har varit "där" så att säga..... men det går över! fast jag har ju liksom haft det utspritt så det känns som en evighet eftersom 10 åringen liksom är på väg in i tonåren...
SvaraRaderaAll styrka til dig, mina barn är ungefär fyra månader yngre än dina och jag ser redan tonåringsantydningar hos den stora. Jag har också mött henne flera mornar med är du inte klar än - SKYNDA och det är klart hon vägrar. Skulle jag nog också gjort. Suck. Giv mig styrka. Sen kommer treåringstrotsen på den yngre snart och i januari kommer ett otroligt efterlängtat syskon. Vilken timing med 3 år mellan varje som en sur äldre dam på bibblan sade när jag försökte fika med dem och min rejäla mage. Tack för den liksom. Jag ser den närmaste framtiden an med tillförsikt och mest av allt lite förskräckelse :-=. Jag förlorade min mamma precis som du, bara ett par år tidigare än min stora är född och du beskriver så vackert hur du känner. Stort tack för all glädje och igenkänning du gett mig den senaste åren - Meekatt rules! Och bra jobbat med pannkaksfesten dfet är det som bli minnen - inte det sura på¨morgonen- hoppas det blev lagom kladdigt! Och för arga morgonar kan man säga förlåt, det funkar bra här tack och lov.
SvaraRaderaKänner igen mig...Räkna till 10 eller 1000 ibland ;-) Har en 12(snart13) en 10 och en på 3 månader, det ska bli sååå spännande när vi har två tonåringar och en trotsig 2 årig i huset. Giv mig styrka... får börja ladda med tålamod, öronproppar och vin redan nu.
SvaraRaderaHa en underbardag och tack för en kul blogg med mycket! igenkännande.