Det här med assistent...

...är fortfarande skitbra. Vi är bara väldigt olika. Jag hade ALDRIG stått ut med mig själv som sällskap så det är ju en jäkla tur att vi är olika. Men...ibland blir det liksom extra tydligt hur olika vi är.

Idag har vi varit ute på en Roadtrip med mitt fula beiga Kinderägg av 2006 års modell. Jag raggade upp ett nytt skrivbord i en Facebook-grupp som jag är med i och vi begav oss mot Ängelholm. Halvvägs kom jag på att jag hade glömt att ta ut pengar. "Sjuttsingen också" säger Therese, min bloggassistent. "Helvetes jävla skit" säger jag + ett könsord som jag väljer att mörka här. Sjuttsingen?! Vad fan är det för uttryck?! Jag är mer:

 

Vi matade in adressen på min GPS. Hela vägen upprepade "Barbro" (GPS-tanten) orden "KÖR UR RONDELLEN!" Hallå?! Jag var inte ens I en rondell?! Vad fan är det för fel Barbro? Är du bakis? Therese höll hårt i säkerhetsbältet hela vägen och gjorde konstiga visslande ljud med munnen varje gång jag rörde bromsen...eller kom för nära bilen framför. Therese - vill du sjunga så SJUNG! Jag är inte blyg, haha. 

När vi väl hade "nått vår destination" kunde Therese andas ut. Hon överlevde. Jag gick glatt ur bilen och ringde på dörren. Fel hus. VAFAN BARBRO!? Fortfarande full?! Tur att jag var lite smart och skrev upp telefonnumret i alla fall och kunde bli lotsad rätt. På vägen till rätt hus hade jag fullt upp med att köra Folkrace med mitt fula gamla Kinderägg. Hur ofta är man mitt ute på landet på en grusväg med fri sikt och en skruttig bil?! Therese hade fullt upp med sina konstiga ljudeffekter och med att titta på ankor..?! "Åh, titta en ankdamm!" Eeeh? VAR? Det är som att ha Alice med sig. Jag måste tänka på hur jag pratar, köra saktare och stanna vid ankorna. Therese är bra för mig. 

Väl framme blev det lite pusslande för att få in skrivbordet i bilen men efter att jag demolerat båda bilbarnstolarna, tvingat den stackars gravida kvinnan att bära och fixa och fått mannen i familjen att bygga om min bil till ett rullande kontor med skrivbordsskivan på TAKET så körde vi hemåt igen...i 80! Skivan var fastspänd med spännband så den kom ju ingenstans...men jag har sett för många "Final Destination" i mina dar. Jag såg framför mig hur skivan skulle glida av i farten och göra bilen bakom mig till en cabbe...och det var ingen vacker syn. Så jag hade rutan nere...och höll i skivan. Om någon såg två idioter på väg upp för Hallandsåsen i 60 km/timmen med händerna på taket...så var det bara vi, haha.

När vi kom fram blev det nya problem. HUR FAN LOSSAR MAN ETT SPÄNNBAND?! Sånt har jag absolut inte tålamod till!

Nu har vi (<--- Therese) byggt ihop skrivbordet och allt är på sin plats. Detta firade vi med en monsterfika. 

Imorgon ska Agge till veterinären för en besiktning av munnen. Det luktar inte Geisha där inne direkt. 

over and out.

//Meekatt...

Ps. Tack för lånet av spännbandet. Jag misstänker att ni inte vill ha det tillbaka i tre delar så jag köper ett nytt och postar! ;)