Mamma, jag klarar det!

Du sa ju det mamma. "Vi klarar detta gumman!". Du ljög. Vi klarade inte alls det. Vi dog ju. Vi klarade inte det. Men jag...jag klarar det. 

I min säng ligger en trött 5-åring och sover. Hon är så fin att hjärtat nästan står still när jag tittar på henne. Hon är omtänksam och glad. Hon är rädd om sina kompisar och hon älskar och skyddar sin lillebror. Idag spenderade vi 4 timmar vid en sjö och letade krabbor ifrån bryggan, solade och badade och byggde sandslott. Alice var besviken på att det inte fanns en enda krabba men jag lyckades hitta en enorm mussla i vassen som vi kunde lägga i den blå hinken. Jag lyckades även få henne att övervinna sin rädsla och hoppa i sjön ifrån bryggan - rakt ner i min famn. Fast jag får panik i hela kroppen av att stå på botten i sjön så gjorde jag det i flera minuter med ett leende och lyckades få henne att hoppa. Stolt tös ikväll. Jag har fortfarande lite äckelkänslor och tror att jag stod på kroppsdelar och äckliga köttätande fiskar. Men jag klarade det. För att Alice är viktigast!

I Alice säng ligger en trött 2-åring. En skitjobbig 2-åring! Han fick det namnet som du hela tiden visste att "krabaten" skulle få. Nu kom ju krabaten ut utan snopp så namnet fick vänta. Idag har Elton "fikkat pikken" och vrålat "Inte röa pikken mamma!!" (<--inte röra FISKEN(!!) mamma!) över hela Sjöalt. Man blir stolt. Verkligen. Trots att han är världens jobbigaste just nu så är han världens finaste. Han älskar sin storasyster och härmar allt hon gör. Han säger tack och förlåt och han älskar att sitta i mitt knä och spela ipad. Han älskar sina kossor mer än sina nappar. Trots att jag ibland blir så trött på hans gnäll och skrik att jag vill sälja honom på Blocket så älskar jag honom mer än semlor. Imorgon ska vi till Wapnö och titta på kossorna i mjölkkarusellen...igen. För att Elton är viktigast! 

Du hade älskat att vara med idag. Du hade hjälpt Elton hitta "pikkar" och du hade hejat på Alice när hon hoppade i sjön. Du hade varit stolt om du hade sett mina tomatplantor. Jag köpte två. Mina första. Du sa alltid att "Tomater är så lätt att till och med du klarar det Malin" och det gör jag! Jag klarar det. Jag vattnar dem varje dag och de har blivit jättestora och fulla med blommor!  Krusbären är snart mogna och ditt recept på Krusbärspaj hänger på kylen. För att minnen är viktigast!

Jag stressar upp mig ibland i onödan, slarvar med saker och glömmer bort födelsedagar. Jag bakar inga kanelbullar och jag spelar inte på de där Kenoraderna. Men jag överlever. Utan dig. Jag klarar det! Vissa dagar är skit och jag får ingen luft. När jag saknar dig gör det ont att andas...som om livet vill stanna. När jag saknar dig...är jag inte hel. Det gör ont...att sakna dig. Men det är så många bra dagar. Glada dagar. Dagar då barnen skrattar och luften känns lätt som bomull. Dagar då din korg står på vår strandfilt fullpackad med godsaker. Du finns med i allt vi gör...men ibland bara i form av en fikakorg. Och det är okej.
 

För att livet är viktigast!

over and out.

//Meekatt...