Måndag och ny vecka att skalla. Förra veckan gick åt till begravning och tårar, praktiskt fix som det blir efter dödsfall och mycket tröstmat i kombination med Netflix. En dag i taget så kommer man ju vidare. Man har ju liksom inget annat val...än att leva vidare och hata livet och döden ett tag. Så man lever vidare, andas djupt, gråter, skrattar och ler sitt mentalt störda leende vid behov.
Och om inget inträffar och "stör" vardagen så fungerar ju det. Men om något "dyker upp" så blir det fullkomlig KAOS inombords. Som häromdagen när det ringde på ytterdörren och jag inte väntade besök. VA I HELVETE?! Jag kröp in i sovrummet, in i min garderob och gömde mig - i panik! Vafan trodde jag att det var? Jag kollar iofs mycket på TLC och "Kronofogden knackar på" och en massa skräck men jag har ju varken skulder eller någon demon efter mig (vad jag vet). Men jag fick panik! VEM VILL PRATA MED MIG?! Jag satt där i typ tio minuter innan jag vågade mig ut. Vad har hänt med mig? Jag känner liksom inte igen detta. Jag får verkligen ångest av att träffa människor om jag inte är förberedd...
Det dök även upp ett föräldramöte som jag kände att jag borde gå på...bara timmar före begravningen som jag ensam arrangerar och fixar blomsterarrangemang till, låtlistor och fina minnesblad. Man vill vara bästa mamman...men också bästa sambon...och man kan ju bara vara på en plats. Och då blir det kaos i den här utmattade hjärnan. Jag jobbar på det. Att inte slå på mig själv för hårt. Men det är svårt. Jag valde begravningen. Det kom ju trots allt ett infobrev efter föräldramötet. Och blommorna blev fina. Heja mig?
Jag berättade ju att jag hade köpt hem en crosstrainer...och jag kan stolt infria mitt löfte. Den agerar nu stolt bärare av ett nytvättat 160-lakan. Bästa investeringen! Fan...jag vet. Men jag är verkligen INTE där. Behöver något som motiverar mig mer än senaste säsongen av Outlander och Dillchips. (Alltså HALLÅ 1994!! HUR glömde jag DILLCHIPSEN?)
over and out.
//Meekatt...
Har hört av flera att crosstrainern är den perfekta tvättställningen, och att den även funkar perfekt sen att hänga alla möjliga olika kläder på också, du vet en sån där herrbetjänt (vilket jädrans konstigt namn på något man hänger kläder på 😄)
SvaraRaderaMen du, på riktigt nu, var rädd om dig vila och ta inte på dig massa mer att göra nu, tänk på din sönderstressade hjärna ♥️
Kram 🤗
Jag försöker att inte köra på utan stanna upp och andas. Nytt för mig dock så det är lite ovant. ♥️
RaderaÄr själv inne i utmattning och tänker ofta på en sak som jag fick höra av kurator - när energin är begränsad kommer hjärnans funktion att prioriteras. Kanske är du inte där ännu att det finns energi nog för den typen av fysisk aktivitet?
SvaraRaderaJa, låter ju klokt ändå. En sak i taget...en dag i taget. ♥️
Radera