söndag 16 februari 2014

Slappehelg, Hot & Ondska!

Världens skönaste helg! Trots hostan from hell som envisas med att hänga kvar och tvingar mig att gå, stå och sitta med benen i kors så har det varit en välbehövlig slappehelg. I helgen har vi haft barnens favorit Sara på besök från Norge och Alice har tjatat hål i huvudet på stackarn."Sara?! Sara!? Saraaaa?! Saaaaraaaaaa?!" Haha, så SKÖNT att ha besök och höra barnen säga något annat än "Mamma? Mammaaaaa? Maaaammaaaa?!" Tack för två lugna dagar Sara - och förlåt. Men de älskar dig. På riktigt!

Idag gjorde vi en tripp till Hembygdsparken i Ängelholm. Efter packning av extrakläder, blöjor, våtservetter och fikakorg samt påklädning av varma kläder, tvångskissning följt av avklädning igen, ett utbrott, lite tårar, hot och mutor och slutligen påklädning av varma kläder igen var vi klara att köra. Det är ju en utmaning att ens ta sig ut genom dörren numera. Vad fan handlar det där om?! Ungarna tjatar i två timmar. "När ska vi åka?! Är det länge kvar? Ska vi åka nu mamma?!" Sen när det väl är dags - då ska det bråkas om ALLT så att man aldrig kommer iväg. Jag är så less på att höra mig själv tjata, muta och hota att jag snart ställer in alla jävla utflykter. HUR SVÅRT KAN DET VA?! (Jag vet Mia Törnblom. Man ska inte säga så. MEN DET VERKAR JU JÄVLIGT SVÅRT!!) Tre minuter innan vi skulle sätta oss i bilen efterlyste ventilbranschen Batman och jag fick åka ensam med barnen. Jippie. Väl framme hade vi dock bästa sällskapet och trots att det var iskallt höll vi ut i över två timmar.

"Mata inte djuren"?
 
Underbara Magda - den ända människa som stått ut med mig i 20 år, haha. ♥ Sist vi träffades i Hembygdsparken kastade jag en hel tårta i ansiktet på henne. Hon tycker om mig i alla fall. Det är kärlek det.
 
 Pytteskogen hade blivit lite demolerad av den senaste stormen men barnen älskar den ändå.
 
 
 
 Alice med "sin kärlek" Benjamin. (Inte åsnan då alltså.)

 En jävla massa ankor som ville ha bröd.

Inte bara jag som är förkyld. Fågelinfluensa?

 
 
Ondskan själv.
 
Det här var en sur fan. Han såg på mig (min kropp?) att vi snålade när vi kom med torrt bröd och försökte hugga oss. Min spontana reaktion: "Du är fan bäst med svartvinbärsgelé och sås på!". Supermorsan. Igen.
 
 
Ikväll har jag spelat "tre-i-rad" med en 2-åring. Snacka om att han fick spö, mouhaha!
 
over and out.
 
//Meekatt...


7 kommentarer :

  1. "Du är fan bäst med svartvinbärsgelé och sås på!". Hahahaha

    SvaraRadera
  2. Ditt inlägg idag skulle jag vilja skicka till min som som kämpar med sin 3-åring. Grabben visar sin vilja på ett bestämt vis, han stortjuter som en ilsken älg! Min son skulle efter ett besök i mataffären ta honom till IKEA för lite lek, men då grabben vrålade efter en bagatell blev det hemfart i stället. Jag tröstade honom (och dig) med att det går över, men återkommer i perioder!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Gäss ÄR livsfarliga! Världens bästa vakthundar - INGEN kommer in på gården.
    Inte de stackars människor som bor där heller..
    Kram :D

    SvaraRadera
  4. Kan rekommenderar lakritspulver mot hostan. Blanda lite i varmt vatten med honung.
    Lakrisal funkar bättre än halstabletter
    Din blogg är mycket underhållande.
    Tack för att du delar

    SvaraRadera
  5. Hahahaha du är bara för underbar!

    SvaraRadera
  6. Jag har för mig att min mamma faktiskt gjorde så när vi bråkade för mycket när vi skulle iväg att vi inte åkte alls, det tog väl tre gånger eller nånting med inställda utflykter och snopna barn eller om det var att en gång gjorde att vi skärpte oss x antal gånger men sen behövde bli påminda igen liksom.

    Då fick man även lära sig att det finns konsekvenser av ens handlande, och jag har inte blivit superdeprimerad eller massmördare för det ;) Däremot hade vi nog trevligare utflykter än vi hade haft annars hehe.

    SvaraRadera
  7. 700000 (manliga!) änder och en ensam stackars gås, hur kan man INTE bli en sur fan? Det är som om du skulle vara ensam vuxen bland lika många småbarn. Stackars gås... ;)

    SvaraRadera

Lämna gärna en kommentar, då blir jag glad!