När diagnoser krockar?

Ännu en dag med körmedalj! Idag har jag dessutom förklarat i detalj hur en bil ser ut underifrån, varför dinosaurierna inte bajsade granater och hur många hundar det får plats i en lekstuga. Jag fick själv lära mig vad en kisskorv är samt hur man spränger en hel värld. Mornarna med mitt gudbarn Jack är...annorlunda, haha. Imorgon åker vi hem till Mellbystrand igen för nu längtar jag ihjäl mig efter mina egna barn. Jag har lovat Jack att vi ska ha DISCO imorgon kväll. Och äta OSTBÅGAR! Freddy ska dansa Gangnam Style och jag ska göra ett litet uppträde som Lasse Stefanz med hatt och allt. Vi ska ha "TUSEN BALLONGER!!" Ja, vad gör man inte får att hålla mamma- och pappasaknaden på avstånd?! ;)

Idag ska ni få ett bloggtips som jag absolut tycker att ni ska ge en chans. Eller ja, detta är egentligen inte ett tips på en blogg utan mer tips om en människa...som jag önskar att alla fick träffa! 

Ibland händer konstiga saker - minst sagt. I förrgår var jag och Therese på stan här i Landskrona. Jag skulle köpa en mascara eftersom att jag glömt min hemma och såg mer död ut än levande. Nu beror det i och för sig på att ungarna här hemma vaknar och börjar sjunga klockan 04,15 på "morgonen". Jag. Är. Trött. Men lite mascara kan ju få en död att se levande ut så det blev en tur till Kicks. När vi kom ut ställde jag mig i ett hörn för att försöka smyga på lite mascara. DÅ kommer plötsligt en permobil och sladdar in precis framför mig. I den sitter en kille som sliter fram en nässpray och ger sig själv två sjukt snabba nässprays-sprut i näsan. Jag är ju som jag är - så jag börjar asgarva. Therese ville mest försvinna genom jorden. Men hallå!? Är det roligt så skrattar jag! Oavsett om personen ifråga kör en permobil eller skateboard! Han såg ju ut som värsta superhjälten när han sladdade in framför mig och började puffa, haha.

Vad glad jag är att jag asgarvade! För han skrattade tillbaks och sa "Skrattar du åt mig?" Ja, det såg ju skitkul ut!? Han tyckte det var skönt...med någon som bara var...som vågade skratta och som inte vek undan med blicken. Är det roligt skrattar jag. Inte ÅT någon men åt roliga saker folk gör. Det måste ju alltid vara okej? Efter en stunds pratande säger han "Du måste läsa min blogg!" Vafan!? BLOGG? "Nej, du måste läsa MIN blogg!" svarar jag. Sen byter vi bloggadresser, han berättar att han har ADHD och atypisk autism och sen frågar han mig "Vad är det för fel på dig?! Vad har du för diagnos?!" Therese dör lite, haha. Jag svarar "Jag är tjock. Det är min enda diagnos." Jag brukar dock få höra att jag har en mild form av Tourettes... ;)

Christian "Herr Dunderbar" är lika gammal som jag, gift och har en liten dotter. Han har skrivit böcker, föreläst och varit med på Nyhetsmorgon. Han har förutom ADHD och atypisk autism en dödlig sjukdom som heter Alexanders sjukdom. Han skulle inte levt idag. Han skulle inte blivit mer än tio år. Han är den enda vuxna människan i hela Europa med Alexanders sjukdom. Läkarna säger att han blir 50 år ungefär. Pang. Verklighet. Livet. Döden. Hur lever man då?

Jo, man gör som Christian gör. Man ägnar varje dag åt att ha roligt, att skratta och att få alla i sin omgivning att må bra. Han ser sina diagnoser som en gåva. Själv vill jag bara lägga mig ner och dö lite av bara tanken. Men så kan man ju inte leva sitt liv. Vi bara klickade och igår sågs vi på en fika. Det här kan vara det klokaste människa jag har träffat. Och den roligaste. I ena stunden pratar han om sin sjukdom och om hur svårt det är att veta att man inte kommer finnas kvar - i nästa stund vrålar han och sätter fast en bit paprika i pannan för att se folks reaktioner. Lite som pensionärsjävlar...fast en grabb med permobil, haha. Folk tittar bort, blir obekväma och springer åt andra hållet för att Christian är annorlunda. Fy fasen vad de missar!! Så mycket klokhet och humor i en och samma (om än lite sargade ) kropp! Vi måste ju bara ut och föreläsa ihop!

Nu är det ingen snyftareblogg med en massa "jag är sjuk och alla ska tycka synd om mig-inlägg"! Christian är sådär befriande stolt över sig själv. Hur osvenskt är inte det att tycka att man själv är underbar?! I love it! Det är allvar och humor i en härlig röra - precis så som livet är. I bloggen finns bland annat tips på hur man med hjälp av en "fis-maskin" med fjärrkontroll kan pigga upp i ett väntrum på en vårdcentral, haha. En sån MÅSTE jag ju ha! 

Klicka HÄR för att komma till bloggen! 

over and out.

//Meekatt...