Hej Blondinbella!

När jag väntade Alice var allting kaos. Mamma var sjuk och all min fokus låg på att överleva själv...och att hålla mamma vid liv tills "krabaten" var född. Jag hann inte lyssna på kloka råd, läsa föräldratidningar, besöka BB eller gå föräldrakurser. När jag väntade Elton var det annorlunda. Då hade jag den där tiden...men inte viljan. För de där "kloka" råden alla ville ge var mest skit. Och i föräldratidningarna målades det upp en bild som inte alls stämde överens med min verklighet. Glada mammor med sovande barn som med glädje ammade sig mätta var tredje timme och sov på nätterna. Välstädade hem, återställda mammakroppar och frysar fyllda av hembakat ekologiskt bröd. Jag var sämst i världen. Jag hatade att vara mamma ibland. Hela min kropp skrek efter egentid på dass, en hel natts sömn och ett par timmar på Ica Maxi utan barn. I frysen låg det Mamma Scans köttbullar köpta på Willys.

Krav. Förväntningar. Åsikter. Kloka mammor som kan allt. Och så jag då. Mest trött och less på den falska bild alla envisades med att måla upp. Fredagsmyset stod mig upp i halsen. Så ja, jag började blogga och skriva om min verklighet. Jag började prata om det. Att det inte alltid är fantastiskt att vara mamma och att det är OKEJ att känna så. Man är inte bara mamma. Man är fortfarande "jag". Man får fortfarande tycka om att umgås med vänner, arbeta, plugga, festa, shoppa, träna, sova och dricka vin. Man blir inte mamma istället för den man var förut. Man får barn...som ett fantastiskt tillskott i sitt befintliga liv och det är en oerhörd ära att få bli mamma. Men långt ifrån underbart många gånger. Och det är okej.

Det har blivit lite av mitt kall det här. Att fortsätta berätta och fortsätta peppa och visa mina "medmammor" att man får lov att ha dåliga dagar och man får lov att njuta av lyxig egentid utan att få dåligt samvete. Livet är bra mycket enklare när man släpper pressen som vi envisas med att sätta på oss själva och varandra. Lika lite som modellerna egentligen är perfekta i en modetidning - lika lite är familjerna perfekta i en mammatidning.

Jag har följt Blondinbellas blogg och karriär och är oerhört imponerad över hennes affärssinne och drivkraft. Hon har gjort många bra val, samlat på sig en massa erfarenhet och blivit otroligt framgångsrik och YEYH för det! Den som många hånade som en "ung och dum blondin" är allt annat än det. Grattis till dina framgångar och BRA JOBBAT! Nu väntar du barn. Nya utmaningar. Jag önskar dig all lycka och är övertygad om att du blir en jättebra mamma. Jag önskar att jag hade haft hälften av din energi och drivkraft.

Jag läser många bloggar och skummar igenom många forum på nätet och har uppmärksammat att det är många som är oroliga för Blondinbellas framtid som mamma. Mammamaffian är på hugget och det är nästan skrattretande att läsa folks kommentarer om att "Hon skaffar väl en barnflicka och fortsätter leva partyliv och egoliv". Att ha en karriär är inte att leva "egoliv". Ingen ifrågasätter papporna. Men vi mammor ska synas in i sömmarna och dömas. Alltid. Isabellas kropp kommenteras, hennes graviditet synas och diskuteras och barnet som inte ens är fött har redan sin framtid utstakad av Maffiamorsorna. Fantastiskt. Varför gör mammor så? Varför måste det tryckas ner och dömas?

Jag gjorde min tavla "Överleva" som en påminnelse till mig själv om hur det egentligen är att vara nybliven mamma. Försäkringskassan. BVC. Kärlek. Bajsblöjor. Sömnlöshet. Kaos. Lycka. Vissa dagar är allting fantastiskt, Andra dagar handlar om att överleva. Och det är okej. Alla har bra dagar - alla har usla dagar. Men vi fixar det! DET ville jag ge till dig Isabella. De orden och en liten lyckohälsning inför mammalivet. Ett litet "skit i alla andra och gör på ditt sätt". Du har en mer erfarenhet av yrkeslivet och det sociala livet än vad jag kanske kommer samla på mig under hela min livstid. Men jag har kunskapen av hur det är att vara mamma. Kärleken. Samvetet. Vardagen. Så jag köpte en fin ram, ramade in en tavla, skrev en liten hälsning och ett par väl valda peppande ord och önskade dig all lycka med familjelivet. Folk kommer alltid att ha åsikter men när du sitter där med värk i mammahjärtat så kom ihåg att du är fantastiskt duktig! Jag slog in ett fint paket och köpte en låda och skickade iväg.

En vecka senare fick jag en lapp ifrån posten angående ett paket som kommit i retur. Mitt i allt kaos med eventet Fab Mamas Blogevent hade jag inte riktigt koll på alla paket i omlopp. Jag misstänkte att det var ditt paket så jag mailade för att se om jag kanske fått fel adress.

Jag fick svar ifrån din assistent. "Vad var det i paketet?" Eeeh...en tavla. "Jag ska kolla med henne om hon är intresserad. Var är det för tavla? " Hm...oj. Ja, det var ju ingen van Gogh direkt. En personlig hälsning ifrån mig...och en lyckönskning inför mammalivet. Till svar fick jag "Denna gång måste nog Isabella tacka nej till ditt erbjudande."

Hoppsan. Så...konstigt. Erbjudande? Ja, jag vet inte riktigt... Man kan inte nå ut till alla såklart och jag var kanske dum som såg Blondinbella som en helt vanlig blivande mamma i behov av lite pepp ifrån en erfaren mamma. Nu får den här "Economistan" betala 210 kronor för att lösa ut mitt eget paket igen, haha.

Där lärde jag mig en ekonomisk läxa - så återigen Isabella: "job well done". 800 kronor - poff! Jag slapp betala 99 kronor i månaden för den läxan...

over and out.

//Meekatt...