Barnbarn, (H)ärliga tanter & Vuxenliv!

Det här med att barnbarn är livets efterrätt... Det är ju en skitkonstig sak att säga. Om det nu hade varit så jävla bra så hade vi väl skaffat barnbarn direkt och hoppat över egna ungar? Det är ju lätt att vara glad och tycka det är kul med ungar om man har fått sova i TRETTIO år. Jag har inte sovit ordentligt på 8 år nu. Ni står där med era leenden och säger "Så gör hon ALDRIG hos farmor! Här är barnen ALLTID snälla!!" Ja, det kan ju bero på att det är en konfliktfri zon hemma hos farmor/farfar och mormor/morfar. Inget bråk om tandborstning, läggtider, läxor. Man får favoritmaten, efterrätter och godis mitt i veckan.

Häromdagen satt jag på fiket i Laholm i vanlig ordning och en mormor och morfar kom in med sina barnbarn. Mysigt att de går och fikar med barnbarnen tänkte jag. Tack gode gud för hörlurar!? Morfar pratade i telefon hela tiden och mormor fick nästan ett psykbryt över ungarna som vägrade äta sina pannkakor och istället ville leka med sina leksaker. "Jag får snart ett sammanbrott!!" sa mormorn och jag log mitt mentalt störda leende, haha. Underbart! Morfarn svor i telefonen och båda barnen sa "Morfar sa FAN!!" och mormorn var högröd i ansiktet av stress och frustration, haha. Nämen? Idag blev det visst surströmming till efterrätt! ;)

I förra veckan satt jag och lyssnade på två damer i 75-årsåldern som satt vid bordet intill:

- Johan ringde och sa att de skulle komma på julafton men jag sa att jag skulle gå till Ingrid. Det BLIR ju så stökigt med barnen nu när de har fyra. Jag förstår inte varför de skulle skaffa den siste!?

- Nej, det är ju alldeles för många. De behöver ju inte befolka hela Laholm. *skratt*

- Ja, jag orkar då inte stressa hela lillejulen för att de ska komma och skita ner hela lägenheten. Jag sitter så bra hemma i lugn och ro och äter gott och tar mig lite vin. Det är ju alltid så fina program på TV julafton och ska barnen va där får man ju inte se ett enda program!

- Så skönt det låter. Jag är bjuden till Anna i jul men jag kanske ska göra likadant. Jag är färdig med småungar. På julafton kan man ju egentligen få ha lite lugn och ro!

Haha, underbara tanter! Ville nästan krama om dem och fråga om jag fick fira en barnfri jul med dem! Jag kan ta med vin! Så mycket för "livets efterrätt!" Men yeyh säger jag! Har man väl överlevt de här åren är man värd all egentid och allt vin i världen. Och framför allt makten över fjärrkontrollen. Åtminstone på julafton!

Jag har inte köpt en enda julklapp och inte förberett någonting hemma. Jag har varit sjuk och sen blev jag ego och har haft full fokus på boken. Men nu närmar det ju sig och vi ska ha julen hemma hos oss tillsammans med två av mina syskon, deras mamma och Maria Wallquist. Och i år ska vi ha en RIKTIG gran för första gången på 10 år! Men ja, jag ska inte säga för mycket. Med tanke på hur mitt julfixande hittills har fungerat så lär den trilla ur bakluckan redan på vägen hem.

Vi pratade om julen igår och kom fram till att vi bara skulle köpa julklappar till barnen och det är ju såklart ett vuxet och bra beslut i denna konsumtionshets. Det viktigaste är ju att man är tillsammans och bla bla bla. Vafan!? JAG vill också få julklappar! Det där är ju bajs! Skittråkigt att bli vuxen och inte få några julklappar längre. Jag älskar ju paket. Men när man är vuxen ska man tydligen uppskatta andra saker:

* Kärleken! (Släktingar och stress. Sockerspeedade ungar, pengar som flyger och ångest över julkort man inte skickade.)
* Pysslandet och pyntandet! (Vem i helvete plockade ihop ljusslingan sist!?)
* Gemenskapen! (Mer släkt, mer stress och en massa tid i bilen!)
* God mat! (Som man får köpa själv, laga själv och äter av tills man mår skitilla! Ungarna äter i vanlig ordning inget av det. )
* Stämningen! (När kommer Tomten? När kommer Tomten? När kommer Tomten???!)
* Julmusiken! (MAMMA!? Skruva ner! Jag hör inte Daidalos!!)
* Lugnet! (HAHAHAH!! Skjut mig!)

Nej, ge mig 15 julklappar med fina snören istället så skippar vi allt det andra!?

over and out.

//Meekatt...