Freddy jobbar alltid. Alltid! Dygnet runt är han tillgänglig för Meson och deras kunder. Kvällar, nätter, tidiga lördagsmorgnar. Julafton. Nyårsafton. Bröllopsdagar. Semestrar. Varje dag under 14 dagar på Gran Canaria. På flygresan dit och hem, under restaurangbesök och när han sover. Alltid.
Han svarar alltid i telefonen när Meson is calling. Han gör chefernas jobb och åker till Kina en hel vecka - veckan före julafton - och jobbar även där dygnet runt trots att både jag och hans arbetskamrater VET att han jobbar för mycket. Jag får ställa in bokreleasen och kämpar mig blå för att överleva med 200% jobb, barn och julförberedelser samtidigt som jag är så nära att bryta ihop att minsta lilla motgång skulle få mig att tippa över. Han tog nu ledigt(!) under mellandagarna för att få liiiite lite familjetid och för att hjälpa mig komma på banan igen. Tid att andas, spela spel med barnen och varva ner. Då rings han in på jobb. Han blir inkallad att arbeta. Meson is calling. Fantastiskt.
Man kan skicka sina anställda på teambuilding och prata om framtiden bäst fan man vill - men om man samtidigt pressar sina anställda till max helt utan hänsyn till familjeliv och hälsa(!) är det där inte värt ett jävla skit! Skämmes ta mig fan! Hur ofta hittar man en anställd som älskar sitt jobb som Freddy gör? En som alltid är beredd att prioritera arbetet och som vänder fullständigt ut och in på sig själv för att få nöjda kunder? En som svarar i telefonen när han duschar, under släktmiddagar och som avbryter sin sommarsemester utan att blinka? Det finns bara en. Fortsätt pressa bara - snart sitter ni där med en helvetes massa ordrar som ingen förstår sig på, med fantastiska samarbeten i Kina som ingen kan vårda - och mina barn sitter här med en pappa som inte orkar ta sig ur sängen.
Tack Meson. God Jul & Gott Nytt År!
Nästa år åker vi till Gran Canaria och på vägen dit kastar jag telefonhelvetet från Öresundsbron!
//Meekatt...
tisdag 29 december 2015
torsdag 24 december 2015
God Jul, Trekant med okända & Krönika!
"God Jul snygging och tack för all kärlek! I januari kommer jag upp och då ska vi ha trekant! Puss & Kram Meekatt!" Så skrev jag i en bok. Den skulle till Caroline & Fredrik. Ett internt och harmlöst litet skämt. Idag öppnade Caroline sitt paket. I boken stod det "Meekatt". Inget mer. Vi förstår ju alla vad detta innebär... Skjut mig. Freddy skrattar så att han mår illa här. Varför ska jag ALLTID göra så konstiga saker?! Vem har fått boken och vem har jag nu bjudit in mig till? Och hos vem blir det jävlig dålig stämning ikväll?! Att jag aldrig lär mig...
De senaste dagarna har varit helt galna! Jag har packat böcker så att det värker i armarna, signerat och skrivit personliga hälsningar så att fingrarna nästan domnat och samtidigt förberett för julen och kämpat på med att andas. Men nu är den här. Julen! Och idag tänker jag bara njuta! Det är en tung dag. Men samtidigt den bästa av dem alla. För jag har en 4-åring som ÄLSKAR julen och hans ögon tindrar av lycka idag. Så nu njuter vi bara i Meekatt Casa!
Idag har jag en krönika ute i Hallandsposten och den kan ni läsa här! Vilken ära att få skriva på självaste julafton!
Ha en fin jul allihop! Ät gott, drick med måtta, kramas, ta av det undre lagret i chokladasken, hångla upp Tomten och lägg undan mobilerna! Klaga inte på julvärden. Dansa runt granen. Ring den där personen du har dåligt samvete över att du inte hört av dig till på länge och ta en Samarin mellan julmaten och gröten. Då kan man äta mer.
I vår familj har vi en tradition med en "julalusing". I år går den till DHL. ;)
GOD JUL! Och tack för all kärlek de senaste dagarna! ♥
over and out.
//Meekatt...
De senaste dagarna har varit helt galna! Jag har packat böcker så att det värker i armarna, signerat och skrivit personliga hälsningar så att fingrarna nästan domnat och samtidigt förberett för julen och kämpat på med att andas. Men nu är den här. Julen! Och idag tänker jag bara njuta! Det är en tung dag. Men samtidigt den bästa av dem alla. För jag har en 4-åring som ÄLSKAR julen och hans ögon tindrar av lycka idag. Så nu njuter vi bara i Meekatt Casa!
Idag har jag en krönika ute i Hallandsposten och den kan ni läsa här! Vilken ära att få skriva på självaste julafton!
Ha en fin jul allihop! Ät gott, drick med måtta, kramas, ta av det undre lagret i chokladasken, hångla upp Tomten och lägg undan mobilerna! Klaga inte på julvärden. Dansa runt granen. Ring den där personen du har dåligt samvete över att du inte hört av dig till på länge och ta en Samarin mellan julmaten och gröten. Då kan man äta mer.
I vår familj har vi en tradition med en "julalusing". I år går den till DHL. ;)
GOD JUL! Och tack för all kärlek de senaste dagarna! ♥
over and out.
//Meekatt...
måndag 21 december 2015
Kärlek, Fraktbolag & Boksignering! ♥
Har massor att skriva men just nu har jag så fullt upp med att packa böcker och andas...så det får vänta. Tack alla fina ni som kommenterat, mailat och messat de här dagarna. Den här tiden på året är jättetuff för mig men jag kämpar på...en dag i taget. Idag fick jag en ENORM blomsterbukett via bud ifrån underbara "Knäppisfamiljen" i Göteborg. Samtidigt som jag sörjer och saknar det jag inte har så är jag så innerligt tacksam över alla fina människor jag faktiskt har i mitt liv. Så tack! ♥
Boken kom idag...efter en MASSA strul och förseningar. Dock var lite mer än 100 böcker trasiga och kantstötta. Jag. Bryter. Ihop. Dhl skulle leverera med express men det fungerade såklart inte denna gången heller. Men Jetpak Halmstad saved the day med trevligaste chauffören som belönades med bubbel och fjäsk! Tack Rikard för bästa servicen! Var beredd att muta med min kropp men insåg att det kanske mer skulle ses som ett hot än en muta och valde bubbel istället.
Boken kom idag...efter en MASSA strul och förseningar. Dock var lite mer än 100 böcker trasiga och kantstötta. Jag. Bryter. Ihop. Dhl skulle leverera med express men det fungerade såklart inte denna gången heller. Men Jetpak Halmstad saved the day med trevligaste chauffören som belönades med bubbel och fjäsk! Tack Rikard för bästa servicen! Var beredd att muta med min kropp men insåg att det kanske mer skulle ses som ett hot än en muta och valde bubbel istället.
♥
Imorgon tisdag sitter jag på Bokhandeln i Laholm och signerar böcker mellan klockan 14-16. Yeyh! Vår fina bokhandel som jag brukar gå och sniffa på böcker i. Nu ska jag få vara där med MIN bok! Kom och köp julklappen eller bara för att säga hej...så jag slipper sitta där i min ensamhet och skämmas, haha. 
Välkomna till vår fina Bokhandel kl 14-16
Nu ska jag skriva en krönika och sen ska jag ta årets längsta dusch! Imorgon bitti håller vi tummarna för att TNT levererar. ;)
over and out.
//Meekatt...
lördag 19 december 2015
Ett trasigt hjärta...
Så föll jag. Pang. Botten. Det var hit jag inte skulle. Jag skulle aldrig falla. Jag skulle inte känna efter. Inte nu. Inte någonsin. Jag skulle klara detta i alla fall. Fortsätta leva. Aldrig stanna upp. För om jag känner efter så kanske jag aldrig reser mig igen. Om jag andas nu går hjärtat i en miljon bitar och det kommer aldrig aldrig gå att laga igen. Så jag andas inte. Jag kan hålla andan lite till...några minuter till. Några år till. För man kan inte leva om hjärtat går i en miljon bitar.
Allting föll på en sak. Och det är ingen stor sak. Men för mig...var det allt. Jag hade bara ett fokus för att överleva. Allting som jag varje dag kämpar med hade jag lyckats linda in i en ömtålig bubbla. Allting var där inne. Om den bara håller så klarar jag det. Fokus. Andas inte Malin. Det finns där inne. Känn inte efter. Fokus. Släpp inte fokus. Skriv listor. Bocka av. Överlev för fan. Har du en lista hinner du inte tveka. Känn inte efter Malin. För om du känner efter går hjärtat i en miljon bitar...och då kan man inte leva. Man kan inte laga det. Aldrig.
Men så föll allt. På mållinjen liksom. Någon petade på bubblan med en nål idag och jag rasade. Månaders förberedelser. Förberedelser för att slippa känna. År av sorg så stark att man ibland glömmer att finnas. Så stark...att kroppen skriker efter någon som kan rädda den. Fokus. Känn inte efter Malin! Känn inte efter hur oerhört mycket hon fattas dig. Hjärtat går i en miljon bitar då. Det blir aldrig helt igen.
Stressa. Stanna inte upp. Le. Var stark. Kämpa på. "Jag kan allting!" Håll fokus. Känn inte efter. Stanna på motorvägen och spy när det försöker komma ifatt dig...och fånga dig. Spotta och kör vidare. "Vad är du rädd för? Att du ska komma ut på andra sidan och må bättre? Att du ska glömma saker? Hennes röst?" Orden gör så ont att jag vill försvinna. Jag vill inte prata om det. Sluta fråga! Jag. Kan. Inte. Åtta år snart och jag kan fortfarande inte ta orden i min mun. För något blev fel. Mamma skulle inte dö. Någon gjorde fel och de kommer ju att rätta till det. Och då blir allt bra igen och då är jag kvar precis där vi lämnade varandra. Jag väntar ju här. Jag går inte vidare utan dig mamma. Ni andra kan bearbeta, minnas och glömma. Komma ut på andra sidan. Starkare. Men inte jag. Jag...väntar här. För något blev ju fel?! Mamma...skulle inte dö. Någon gjorde fel och snart upptäcker de ju det. Att det var fel person. Och då...är jag kvar...precis här...där vi var. Mamma, du fattas mig. Och mitt hjärta är i en miljon bitar idag och jag vet inte hur jag ska laga det. För någon petade på bubblan med en nål idag. Man kan inte leva med ett trasigt hjärta.
Jag hör rösten. Skrattet. Rädslan. Kärleken. Jag hör ju den. Men jag kan inte ta fram den. Jag kan inte berätta om den, beskriva den eller visa den. Jag hör den. Men den finns inte. Jag behöver få fram den! Jag blundar och känner din hand. Jag minns ju den. Men den finns inte. Jag behöver den! Här. Nu. Men den finns inte och det är fel. Jag är inte stark nog. Jag skulle inte falla. Inte nu. Inte någonsin. Jag kan inte falla. För du finns inte här för att fånga mig.
over and out.
//Malin.
Allting föll på en sak. Och det är ingen stor sak. Men för mig...var det allt. Jag hade bara ett fokus för att överleva. Allting som jag varje dag kämpar med hade jag lyckats linda in i en ömtålig bubbla. Allting var där inne. Om den bara håller så klarar jag det. Fokus. Andas inte Malin. Det finns där inne. Känn inte efter. Fokus. Släpp inte fokus. Skriv listor. Bocka av. Överlev för fan. Har du en lista hinner du inte tveka. Känn inte efter Malin. För om du känner efter går hjärtat i en miljon bitar...och då kan man inte leva. Man kan inte laga det. Aldrig.
Men så föll allt. På mållinjen liksom. Någon petade på bubblan med en nål idag och jag rasade. Månaders förberedelser. Förberedelser för att slippa känna. År av sorg så stark att man ibland glömmer att finnas. Så stark...att kroppen skriker efter någon som kan rädda den. Fokus. Känn inte efter Malin! Känn inte efter hur oerhört mycket hon fattas dig. Hjärtat går i en miljon bitar då. Det blir aldrig helt igen.
Stressa. Stanna inte upp. Le. Var stark. Kämpa på. "Jag kan allting!" Håll fokus. Känn inte efter. Stanna på motorvägen och spy när det försöker komma ifatt dig...och fånga dig. Spotta och kör vidare. "Vad är du rädd för? Att du ska komma ut på andra sidan och må bättre? Att du ska glömma saker? Hennes röst?" Orden gör så ont att jag vill försvinna. Jag vill inte prata om det. Sluta fråga! Jag. Kan. Inte. Åtta år snart och jag kan fortfarande inte ta orden i min mun. För något blev fel. Mamma skulle inte dö. Någon gjorde fel och de kommer ju att rätta till det. Och då blir allt bra igen och då är jag kvar precis där vi lämnade varandra. Jag väntar ju här. Jag går inte vidare utan dig mamma. Ni andra kan bearbeta, minnas och glömma. Komma ut på andra sidan. Starkare. Men inte jag. Jag...väntar här. För något blev ju fel?! Mamma...skulle inte dö. Någon gjorde fel och snart upptäcker de ju det. Att det var fel person. Och då...är jag kvar...precis här...där vi var. Mamma, du fattas mig. Och mitt hjärta är i en miljon bitar idag och jag vet inte hur jag ska laga det. För någon petade på bubblan med en nål idag. Man kan inte leva med ett trasigt hjärta.
Jag hör rösten. Skrattet. Rädslan. Kärleken. Jag hör ju den. Men jag kan inte ta fram den. Jag kan inte berätta om den, beskriva den eller visa den. Jag hör den. Men den finns inte. Jag behöver få fram den! Jag blundar och känner din hand. Jag minns ju den. Men den finns inte. Jag behöver den! Här. Nu. Men den finns inte och det är fel. Jag är inte stark nog. Jag skulle inte falla. Inte nu. Inte någonsin. Jag kan inte falla. För du finns inte här för att fånga mig.
over and out.
//Malin.
torsdag 17 december 2015
Listor, Överraskningar & Onani?
Nu börjar den här mammans krafter ta slut. Ungar, tidiga mornar, lämningar, hämtningar, flängande hit och dit, jobb 12 timmar/dygn, stress över bokleveransen som hela tiden blir försenad och ett hem som inte sköter sig själv. Utöver det är det luciafirande, julfester, pepparkaksbakande, brevskrivning till tomten, pyntande hemma, julklappsångest, tvätt och röj i köket. Finns för fan inte ens en stund över för att onanera. Inte konstigt att man är på dåligt humör! När alarmet ringde klockan halv sju ville jag kasta telefonen genom fönstret...som var stängt. Den känslan. Jag har så mycket att göra att jag blir helt lam. Borde ta tag i en MASSA viktiga grejor men jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja så nu lägger jag en massa tid på att skriva "to do-listor" istället för att faktiskt göra något. Men jag älskar listor! Här har vi dagens:
Idag är det julfest på dagis och vi ägnade 20 minuter åt att leta efter tomteluvan. Alice skulle ha pysseldag och ta med sig ett "asalångt ljus" som vi till slut hittade i garaget. Det är gympa idag så gympakläder skulle packas. Alice ville ha varm blåbärssoppa. Elton ville ha varm oboy. Alice skulle bygga ett lucialjus av lego när vi stod i ytterdörren och väl ute i bilen kom Elton på att han var kissnödig. Jag log mitt mentalt störda leende hela morgonen samtidigt som jag misshandlade mig själv inombords för att inte vråla könsord i bilen. Jag klarade det. Minitomten levererades på rätt plats och i rätt tid. Väl framme mötte jag Emmys pappa som hade glömt att det var julfest. Jag skrattade lite nöjt åt honom tills jag insåg att jag själv stod i hallen i pyjamas och knullrufs (tyvärr ett oskyldigt sådant). På vägen hem från skolan fick jag dock utlopp för min Tourettes när jag klämde håret i bildörren. Heja mig!
Det här med Freddy och Linas Matkasse... Nu förstår jag. Jag gnäller jämt på hur tråkigt det är med den där barnkassen och på hur enformig Freddy är när han alltid köper samma saker på Ica Maxi. Det finns ALDRIG en överraskning i vår kyl. Samma juice, samma skinka, samma ost, samma grönsaker...samma allt. Skulle jag en dag öppna och mötas av en räkost eller ett nytt sorts bröd skulle jag svimma. Det händer liksom inte. Men nu...nu är det jävlar överraskningar i kylen. Mjölken är slut, smöret är slut...och den där räkosten jag köpte i söndags när jag fick makten över kylskåpet ville ingen ha, haha. Det går inte så bra nu. Tur att vi åker snålskjuts den här veckan och blir bjudna på middag varje dag. Vem fan behöver matkasse när man kan byta middag mot vin?!
Planen idag är att svara på de där 142 mailen som blinkar rött i inkorgen. packa och skicka de senaste leveranserna, köra till Åled med tavlor, hämta nya prints i Halmstad, köpa fakturakuvert, vika 420 kartonger till morgonens packning av böcker, köpa ramar på Ikea, betala räkningar, tjata på folk som inte gör det som de lovat...och skriva lite. Och då är tanken att jag ska sluta jobba klockan två idag...så att jag och barnen kan köra till Knäred och hälsa på goa vänner och hugga julgran. May the force be with me?
Men - en kul grej! Hallandsposten uppmärksammar mitt boksläpp idag och det kan ni läsa om här. Yeyh! Heja mig! I did it! Fortfarande overkligt. Bättre än en chokladtårta i kylen! ;)
over and out.
//Meekatt...
Idag är det julfest på dagis och vi ägnade 20 minuter åt att leta efter tomteluvan. Alice skulle ha pysseldag och ta med sig ett "asalångt ljus" som vi till slut hittade i garaget. Det är gympa idag så gympakläder skulle packas. Alice ville ha varm blåbärssoppa. Elton ville ha varm oboy. Alice skulle bygga ett lucialjus av lego när vi stod i ytterdörren och väl ute i bilen kom Elton på att han var kissnödig. Jag log mitt mentalt störda leende hela morgonen samtidigt som jag misshandlade mig själv inombords för att inte vråla könsord i bilen. Jag klarade det. Minitomten levererades på rätt plats och i rätt tid. Väl framme mötte jag Emmys pappa som hade glömt att det var julfest. Jag skrattade lite nöjt åt honom tills jag insåg att jag själv stod i hallen i pyjamas och knullrufs (tyvärr ett oskyldigt sådant). På vägen hem från skolan fick jag dock utlopp för min Tourettes när jag klämde håret i bildörren. Heja mig!
Det här med Freddy och Linas Matkasse... Nu förstår jag. Jag gnäller jämt på hur tråkigt det är med den där barnkassen och på hur enformig Freddy är när han alltid köper samma saker på Ica Maxi. Det finns ALDRIG en överraskning i vår kyl. Samma juice, samma skinka, samma ost, samma grönsaker...samma allt. Skulle jag en dag öppna och mötas av en räkost eller ett nytt sorts bröd skulle jag svimma. Det händer liksom inte. Men nu...nu är det jävlar överraskningar i kylen. Mjölken är slut, smöret är slut...och den där räkosten jag köpte i söndags när jag fick makten över kylskåpet ville ingen ha, haha. Det går inte så bra nu. Tur att vi åker snålskjuts den här veckan och blir bjudna på middag varje dag. Vem fan behöver matkasse när man kan byta middag mot vin?!
Planen idag är att svara på de där 142 mailen som blinkar rött i inkorgen. packa och skicka de senaste leveranserna, köra till Åled med tavlor, hämta nya prints i Halmstad, köpa fakturakuvert, vika 420 kartonger till morgonens packning av böcker, köpa ramar på Ikea, betala räkningar, tjata på folk som inte gör det som de lovat...och skriva lite. Och då är tanken att jag ska sluta jobba klockan två idag...så att jag och barnen kan köra till Knäred och hälsa på goa vänner och hugga julgran. May the force be with me?
Men - en kul grej! Hallandsposten uppmärksammar mitt boksläpp idag och det kan ni läsa om här. Yeyh! Heja mig! I did it! Fortfarande overkligt. Bättre än en chokladtårta i kylen! ;)
over and out.
//Meekatt...
Sushikärlek, Orgie & Hålkänsla
Igår åkte jag och barnen ner till Billesholm för en superhärlig kväll hemma hos Betty och Frida. Vi fick snuffa hästmule med 4 ljuvliga islandshästar, klappa kattunge, kela med hundar, äta saffransbullar, lyssna på 650 olika tomtar som sjöng och spelade och skratta en massa. Fantastiska människor! Ibland får man liksom nypa sig i armen när man inser vilka härliga människor man har fått in i sitt liv tack vare bloggen. Tack Frida och Betty för en härlig kväll! Och TACK för världens godaste sushi! ♥ Vem ställer sig och gör 120 bitar sushi?! Galet!
Idag har jag haft pepparkaksorgie i köket med fyra barn. Eltons tjej Olivia blev tyvärr sjuk och kunde inte vara med men Alice hade med sig två klasskompisar hem. Jag insåg dock mina (psykiska) begränsningar i god tid den här gången...
1. Färdig deg! Whoop!
2. Färdig deg in i ugnen!?
3. In med färdig deg i kylen igen. Köp färdiga hjärtan på Konditori Cecilias i Laholm (Mitt andra hem, haha) ♥
4. Gör hål till upphägningen. Förslaget var "prova försiktigt med en liten skruvmejsel". Så jobbar inte jag, haha.
5. In i ugnen en liten stund så att det luktar nybakat i köket. Barnen blir jättestolta över sin duktiga mamma! Ja, man får lura sina barn.
6. Ropa på barnen! "Jag har bakat klart! Kom och dekorera!"
Tadaaaa?
Massor med fina pepparkakor att hänga i granen. Alice åt i och för sig upp nästan alla sina men det var en oväntat lyckad pepparkaksdag i Meekatt Casa. I can do it! ;)
Ikväll har vi varit hos Jenny i Simlångsdalen och ätit god mat (trots BLÅTT ris), skrattat, kelat med hund och katter. Elton körde glassbil...och grät sedan hela vägen hem för att hans veckopeng inte räcker till en sån.
Nu - hänga tvätt och sen sova! Den här supermorsan har ingen energi kvar. KOM HEM FREDDY!
over and out.
//Meekatt...
måndag 14 december 2015
Bästa julkalendern, Bokfylla & Mitt hemland
Tack som fan Tommytott! Det tog EN TIMME att natta barnen idag! Nu har vi sett ALLA "luckorna" i din julkalender 643 gånger och skrattat så vi nästan kräkts i sängen, haha. Du är den roligaste vi vet! Ni som missat årets BÄSTA julkalender - kolla in @tommytott på instagram och hans "dagliga julsång". Barnen SPRINGER upp på morgonen och vrålar "HAR DET BÖRJAT!?" och då menar de Tommys jävla sång på instagram - inte julkalendern på TV. Underbart! Favoritbögen levererar världsklass i vanlig ordning!
I eftermiddags smög jag in på bokhandeln i Laholm och tänkte försynt presentera mig och lägga in fjäskstöten. Det behövdes inte så mycket fjäsk. De hade stenkoll på mig och mina usla pepparkakshus (haha) och ville gärna ta in min bok. YEYH!! Så coolt!! Vår fina bokhandel som jag brukar gå in och lukta på böcker i, haha. Det är jag och Björn Hellberg liksom. Dessutom lyckades jag bli övertalad att komma och signera böcker på bokhandeln. DET är ju döden!? Har varit min fasa genom hela det här projektet. TÄNK OM INGEN VILL KÖPA DEN?! Det är flera som sagt "Kom och sitt här och signera böcker!" men jag har sagt nej till alla. För TÄNK OM INGEN KOMMER!? Hahaha, fy vad vidrigt. Men ja, nu är det ju min egen fina bokhandel och jag är superglad och stolt över att MIN bok ska få finnas där bland alla skatter! ♥ Så om leveransen av böcker klaffar så hinner jag det nästa vecka mitt i julklappshandeln. Jag frågade om jag var tvungen att vara nykter. Tänkte att det kunde vara skönt med ett (eller FEM!) glas vin innan ifall ingen ville komma. Det verkade inte jätteuppskattat...
Dagen började halvbra då mina sykunskaper testades. Till alla er som kommit med tips på hur jag kan rädda Alice termobyxor kan jag meddela att det inte är ett alternativ längre. Vansinnig sprang jag ut till soptunnan för att kasta dem. (Ja, så källsorterar jag när jag är förbannad. Förlåt Åsa Romson! Men du gör fan också bort dig ibland.) Självklart hade lockhelvetet på tunnan frusit fast. Ännu mer förbannad gick jag runt till baksidan och kastade byxorna på komposten. Moget. Jag vet. Men sån é jag!
Meekatt vs. Termobyxor = 0-1
Jag hämtade barnen vid halv fyra idag och vi skyndade oss hem. Ikväll skulle det firas Lucia på skolan och innan det skulle vi få lite mat i oss. Idag bjöds det på brända pannkakor i Meekatt Casa. Sylten var dessutom slut. Heja supermorsan! Freddy: KOM HEM!! När barnen väl hade somnat smög jag ut i köket och hittade en påse lussekatter i skåpet. Torra...men helt okej om man doppade dem i julmust. Länge leve kostcirkeln!
Imorgon slipper vi svälta i alla fall. Då ska vi bli bjudna på lyxig mat, hästmulekärlek och kel med alldeles ny kattunge i mitt hemland (Skåne alltså!) av två goa bloggläsare, haha. Lycko oss!
over and out.
//Meekatt...
I eftermiddags smög jag in på bokhandeln i Laholm och tänkte försynt presentera mig och lägga in fjäskstöten. Det behövdes inte så mycket fjäsk. De hade stenkoll på mig och mina usla pepparkakshus (haha) och ville gärna ta in min bok. YEYH!! Så coolt!! Vår fina bokhandel som jag brukar gå in och lukta på böcker i, haha. Det är jag och Björn Hellberg liksom. Dessutom lyckades jag bli övertalad att komma och signera böcker på bokhandeln. DET är ju döden!? Har varit min fasa genom hela det här projektet. TÄNK OM INGEN VILL KÖPA DEN?! Det är flera som sagt "Kom och sitt här och signera böcker!" men jag har sagt nej till alla. För TÄNK OM INGEN KOMMER!? Hahaha, fy vad vidrigt. Men ja, nu är det ju min egen fina bokhandel och jag är superglad och stolt över att MIN bok ska få finnas där bland alla skatter! ♥ Så om leveransen av böcker klaffar så hinner jag det nästa vecka mitt i julklappshandeln. Jag frågade om jag var tvungen att vara nykter. Tänkte att det kunde vara skönt med ett (eller FEM!) glas vin innan ifall ingen ville komma. Det verkade inte jätteuppskattat...
Meekatt signerar böcker...
Dagen började halvbra då mina sykunskaper testades. Till alla er som kommit med tips på hur jag kan rädda Alice termobyxor kan jag meddela att det inte är ett alternativ längre. Vansinnig sprang jag ut till soptunnan för att kasta dem. (Ja, så källsorterar jag när jag är förbannad. Förlåt Åsa Romson! Men du gör fan också bort dig ibland.) Självklart hade lockhelvetet på tunnan frusit fast. Ännu mer förbannad gick jag runt till baksidan och kastade byxorna på komposten. Moget. Jag vet. Men sån é jag!
Meekatt vs. Termobyxor = 0-1
Jag hämtade barnen vid halv fyra idag och vi skyndade oss hem. Ikväll skulle det firas Lucia på skolan och innan det skulle vi få lite mat i oss. Idag bjöds det på brända pannkakor i Meekatt Casa. Sylten var dessutom slut. Heja supermorsan! Freddy: KOM HEM!! När barnen väl hade somnat smög jag ut i köket och hittade en påse lussekatter i skåpet. Torra...men helt okej om man doppade dem i julmust. Länge leve kostcirkeln!
Imorgon slipper vi svälta i alla fall. Då ska vi bli bjudna på lyxig mat, hästmulekärlek och kel med alldeles ny kattunge i mitt hemland (Skåne alltså!) av två goa bloggläsare, haha. Lycko oss!
over and out.
//Meekatt...
Firande, Symaskinshelvete & Trosskydd
Men satans jävlar vad kallt!? Freddy är i Kina och andas apdålig luft och jag försöker styra upp vardagen under tiden. Jag tyckte att han skulle köpa med sig munskydd men det vägrade han. Jag smög ner ett paket trosskydd och lite tamponger resväskan och tänker att det kan vara ett bra alternativ? Tamponger i näsan och trosskydd över munnen så ska han nog klara sig ifrån de värsta föroreningarna.
I fredags vägrade jag tacos i vanlig ordning och bjöd istället barnen på jättegod potatisgratäng med palsternacka och parmesan. Det blev lyckat. Verkligen.
Jag känner att det kommer bli en lång vecka. Igår blev det köttfärssås på burk. Vill man bjuda hem oss på middag passar det väldigt bra den här veckan. Jag tar med vin! ;)
Igår var det Lucia och Alice klass ansvarade för Mellbystrands firande. Först var det Ica Maxi som skulle förgyllas med skönsång och sen julmarknaden här i Mellby. Det blev en lång eftermiddag men de kämpade på bra i kylan. Även vi föräldrar var vid oväntat gott mod, haha. Ikväll fortsätter firandet på skolan. Jävlar vad vi ska fira!? Men det är bra - då får barnen äta sig mätta på pepparkakor på skolan ikväll. Jag lägger en hundring i fikakassan.
♥
Alice nya termobyxor var 20 cm(!) för långa. Detta insåg vi när vi var på väg ut genom dörren idag. Panik! Supermorsa som jag är så tar jag fram symaskinen klockan tio i åtta på morgonen. (Heja mig som ens äger en symaskin?!) Mäter snabbt, klipper och börjar sy. Hur svårt kan det va? Efter 5 cm gick nålen av. Andas. Letar fram en ny nål. (Wohoo! Fatta att jag hade en extra nål?! Måste ingått i köpet av maskinhelvetet?!) Syr vidare. Heja mig! Kollar på byxbenet och inser att det inte blir några stygn. Undertråden slut. Lugn Malin. Andas för fan! Spola ny tråd. Heja mig. Jag syr vidare. Andas Malin. Mäter snabbt med den avklippta biten och klipper av andra benet. (Klockan är åtta!) Syr snabbt som fan och tänker att "Jag får sy om detta sen bara ungen kan ha byxorna idag!". Sliter stolt byxorna från symaskinen och inser att det ena byxbenet är 40 cm längre än det andra. Jag klippte av samma byxben två gånger. Skjut mig.
Nu bakas det pepparkakshus på Nyhetsmorgon. De gör även fotoramar...och små hus att hänga i julgranen. Och halsband. Skjut mig igen.
over and out.
//Meekatt...
fredag 11 december 2015
När mamma lyssnar...
Vissa dagar...så kommer det bara över en. Som en stor våg av förtvivlan som sköljer över en...och man drunknar. Man får inte luft. Lungorna fylls med vatten och varje andetag känns som det sista. Som att hjärtat stannar upp i bröstkorgen och blir iskallt. Som om livet skrattar åt en och man nästan skäms över att skratta med. Livet...
Det är 13 dagar kvar. Barnen räknar förväntansfullt ner och frågar hela tiden "Hur många dagar är det kvar mamma? Hur många?!" Det är tretton dagar hjärtat. Tretton dagar till julafton. Jippie. 2007 kom likbilen till Cirkelvägen på julaftons morgon och hämtade mamma. God Jul. Jag ler med barnen och vi öppnar adventskalendrar tillsammans och vi räknar ner och kryssar i kalendern. Varje kryss i kalendern är som ett knivhugg i hjärtat. I can do it! Det är barnens högtid. Känn inte efter. Andas inte djupt...för då fylls lungorna med vatten...och du dör. Andas försiktigt...högt uppe, undvik alla som påminner om henne, ta inte mascara på dig, stäng av radion när låtarna spelas, svara snabbt "jättebra" få frågan "hur mår du?" och titta inte någon i ögonen...för då faller allt. Och nu finns det ingen tid att falla. Kramas inte...för du kan inte släppa taget. Alice fångade mig i fallet då. Men vem fångar mig nu? Känn. Inte. Efter.
Alice bad mig läsa lite ur min bok och jag läste förordet för henne. Med en stor klump i halsen kämpade jag mig igenom bokstäverna - en och en. För det gjorde ont att säga dem högt. Jag visste inte det. Har aldrig sagt orden högt förut. Jag skriver av bara farten men när man säger orden...blir de på riktigt. Och det gjorde ont. Efter ett par minuter kände jag en tår trilla ner på min hand. Inte min tår. Alice tårar. Älskade tös. Ibland glömmer jag att du förstår så mycket mer än jag tror. Ibland glömmer jag att hennes hjärta slår i dig och plötsligt kände jag att det var mamma jag läste för. Hennes tårar...på min hand. Alice sa inget utan vände sig bara om och gav mig en stor kram. Tårarna forsade och det gick inte att stoppa dem. Vi kramades hårt och länge. Två meningar...som sammanfattar hela hennes existens och hon förstår. Hon vet. Och mitt hjärta går i tusen bitar för att hon vet. De möttes där...i universum...och bytte plats. De kunde inte finnas här samtidigt. Så fel. Den som hade älskat henne mest i världen...rycktes bort. Den som skulle vara hennes allt. Den som var min viktigaste i livet. Älskade mamma...du fattas mig.
Vi måste ta fram alla de där sakerna igen. Alice frågar efter julpyntet och jag har varit på väg flera gånger. Men varje gång jag kommer ut i garaget så vänder jag. För jag vet känslan. Att öppna den där lådan med alla mammas julsaker...är som att öppna upp hjärtat och låta alla se hur trasigt det är. Stäng lådan. Göm den. Nu finns det ingen tid att falla. 13 dagar kvar. Vi räknar alla ner. Glädje och sorg. Den bästa dagen och den absolut värsta. God Jul.
Jag köpte en påse med mammas halstabletter igår och la i bilen. Jag vågade inte öppna dem. Doften. Som om hon satt bredvid. Sist jag köpte dem öppnade jag påsen. Jag blundade...och andades ut och hela bilen fylldes av doften av Extra starka halstabletter. Som om hon satt där. Så självklart. För att i nästa sekund inse...att hon inte gjorde det. En sekunds känsla av att allt var okej. Att det blev fel och att någon äntligen upptäckt det...och rättat till det. För något blev ju fel. Mamma...skulle inte dö. Jag slängde påsen idag. Jag är inte stark nog och jag kan inte falla nu. För nu räknar vi ner. I can do it.
Hello from the other side... ♥
over and out.
//Meekatt...
Det är 13 dagar kvar. Barnen räknar förväntansfullt ner och frågar hela tiden "Hur många dagar är det kvar mamma? Hur många?!" Det är tretton dagar hjärtat. Tretton dagar till julafton. Jippie. 2007 kom likbilen till Cirkelvägen på julaftons morgon och hämtade mamma. God Jul. Jag ler med barnen och vi öppnar adventskalendrar tillsammans och vi räknar ner och kryssar i kalendern. Varje kryss i kalendern är som ett knivhugg i hjärtat. I can do it! Det är barnens högtid. Känn inte efter. Andas inte djupt...för då fylls lungorna med vatten...och du dör. Andas försiktigt...högt uppe, undvik alla som påminner om henne, ta inte mascara på dig, stäng av radion när låtarna spelas, svara snabbt "jättebra" få frågan "hur mår du?" och titta inte någon i ögonen...för då faller allt. Och nu finns det ingen tid att falla. Kramas inte...för du kan inte släppa taget. Alice fångade mig i fallet då. Men vem fångar mig nu? Känn. Inte. Efter.
Alice bad mig läsa lite ur min bok och jag läste förordet för henne. Med en stor klump i halsen kämpade jag mig igenom bokstäverna - en och en. För det gjorde ont att säga dem högt. Jag visste inte det. Har aldrig sagt orden högt förut. Jag skriver av bara farten men när man säger orden...blir de på riktigt. Och det gjorde ont. Efter ett par minuter kände jag en tår trilla ner på min hand. Inte min tår. Alice tårar. Älskade tös. Ibland glömmer jag att du förstår så mycket mer än jag tror. Ibland glömmer jag att hennes hjärta slår i dig och plötsligt kände jag att det var mamma jag läste för. Hennes tårar...på min hand. Alice sa inget utan vände sig bara om och gav mig en stor kram. Tårarna forsade och det gick inte att stoppa dem. Vi kramades hårt och länge. Två meningar...som sammanfattar hela hennes existens och hon förstår. Hon vet. Och mitt hjärta går i tusen bitar för att hon vet. De möttes där...i universum...och bytte plats. De kunde inte finnas här samtidigt. Så fel. Den som hade älskat henne mest i världen...rycktes bort. Den som skulle vara hennes allt. Den som var min viktigaste i livet. Älskade mamma...du fattas mig.
Vi måste ta fram alla de där sakerna igen. Alice frågar efter julpyntet och jag har varit på väg flera gånger. Men varje gång jag kommer ut i garaget så vänder jag. För jag vet känslan. Att öppna den där lådan med alla mammas julsaker...är som att öppna upp hjärtat och låta alla se hur trasigt det är. Stäng lådan. Göm den. Nu finns det ingen tid att falla. 13 dagar kvar. Vi räknar alla ner. Glädje och sorg. Den bästa dagen och den absolut värsta. God Jul.
Jag köpte en påse med mammas halstabletter igår och la i bilen. Jag vågade inte öppna dem. Doften. Som om hon satt bredvid. Sist jag köpte dem öppnade jag påsen. Jag blundade...och andades ut och hela bilen fylldes av doften av Extra starka halstabletter. Som om hon satt där. Så självklart. För att i nästa sekund inse...att hon inte gjorde det. En sekunds känsla av att allt var okej. Att det blev fel och att någon äntligen upptäckt det...och rättat till det. För något blev ju fel. Mamma...skulle inte dö. Jag slängde påsen idag. Jag är inte stark nog och jag kan inte falla nu. För nu räknar vi ner. I can do it.
Hello from the other side... ♥
over and out.
//Meekatt...
onsdag 9 december 2015
Barnbarn, (H)ärliga tanter & Vuxenliv!
Det här med att barnbarn är livets efterrätt... Det är ju en skitkonstig sak att säga. Om det nu hade varit så jävla bra så hade vi väl skaffat barnbarn direkt och hoppat över egna ungar? Det är ju lätt att vara glad och tycka det är kul med ungar om man har fått sova i TRETTIO år. Jag har inte sovit ordentligt på 8 år nu. Ni står där med era leenden och säger "Så gör hon ALDRIG hos farmor! Här är barnen ALLTID snälla!!" Ja, det kan ju bero på att det är en konfliktfri zon hemma hos farmor/farfar och mormor/morfar. Inget bråk om tandborstning, läggtider, läxor. Man får favoritmaten, efterrätter och godis mitt i veckan.
Häromdagen satt jag på fiket i Laholm i vanlig ordning och en mormor och morfar kom in med sina barnbarn. Mysigt att de går och fikar med barnbarnen tänkte jag. Tack gode gud för hörlurar!? Morfar pratade i telefon hela tiden och mormor fick nästan ett psykbryt över ungarna som vägrade äta sina pannkakor och istället ville leka med sina leksaker. "Jag får snart ett sammanbrott!!" sa mormorn och jag log mitt mentalt störda leende, haha. Underbart! Morfarn svor i telefonen och båda barnen sa "Morfar sa FAN!!" och mormorn var högröd i ansiktet av stress och frustration, haha. Nämen? Idag blev det visst surströmming till efterrätt! ;)
I förra veckan satt jag och lyssnade på två damer i 75-årsåldern som satt vid bordet intill:
- Johan ringde och sa att de skulle komma på julafton men jag sa att jag skulle gå till Ingrid. Det BLIR ju så stökigt med barnen nu när de har fyra. Jag förstår inte varför de skulle skaffa den siste!?
- Nej, det är ju alldeles för många. De behöver ju inte befolka hela Laholm. *skratt*
- Ja, jag orkar då inte stressa hela lillejulen för att de ska komma och skita ner hela lägenheten. Jag sitter så bra hemma i lugn och ro och äter gott och tar mig lite vin. Det är ju alltid så fina program på TV julafton och ska barnen va där får man ju inte se ett enda program!
- Så skönt det låter. Jag är bjuden till Anna i jul men jag kanske ska göra likadant. Jag är färdig med småungar. På julafton kan man ju egentligen få ha lite lugn och ro!
Haha, underbara tanter! Ville nästan krama om dem och fråga om jag fick fira en barnfri jul med dem! Jag kan ta med vin! Så mycket för "livets efterrätt!" Men yeyh säger jag! Har man väl överlevt de här åren är man värd all egentid och allt vin i världen. Och framför allt makten över fjärrkontrollen. Åtminstone på julafton!
Jag har inte köpt en enda julklapp och inte förberett någonting hemma. Jag har varit sjuk och sen blev jag ego och har haft full fokus på boken. Men nu närmar det ju sig och vi ska ha julen hemma hos oss tillsammans med två av mina syskon, deras mamma och Maria Wallquist. Och i år ska vi ha en RIKTIG gran för första gången på 10 år! Men ja, jag ska inte säga för mycket. Med tanke på hur mitt julfixande hittills har fungerat så lär den trilla ur bakluckan redan på vägen hem.
Vi pratade om julen igår och kom fram till att vi bara skulle köpa julklappar till barnen och det är ju såklart ett vuxet och bra beslut i denna konsumtionshets. Det viktigaste är ju att man är tillsammans och bla bla bla. Vafan!? JAG vill också få julklappar! Det där är ju bajs! Skittråkigt att bli vuxen och inte få några julklappar längre. Jag älskar ju paket. Men när man är vuxen ska man tydligen uppskatta andra saker:
* Kärleken! (Släktingar och stress. Sockerspeedade ungar, pengar som flyger och ångest över julkort man inte skickade.)
* Pysslandet och pyntandet! (Vem i helvete plockade ihop ljusslingan sist!?)
* Gemenskapen! (Mer släkt, mer stress och en massa tid i bilen!)
* God mat! (Som man får köpa själv, laga själv och äter av tills man mår skitilla! Ungarna äter i vanlig ordning inget av det. )
* Stämningen! (När kommer Tomten? När kommer Tomten? När kommer Tomten???!)
* Julmusiken! (MAMMA!? Skruva ner! Jag hör inte Daidalos!!)
* Lugnet! (HAHAHAH!! Skjut mig!)
Nej, ge mig 15 julklappar med fina snören istället så skippar vi allt det andra!?
over and out.
//Meekatt...
Häromdagen satt jag på fiket i Laholm i vanlig ordning och en mormor och morfar kom in med sina barnbarn. Mysigt att de går och fikar med barnbarnen tänkte jag. Tack gode gud för hörlurar!? Morfar pratade i telefon hela tiden och mormor fick nästan ett psykbryt över ungarna som vägrade äta sina pannkakor och istället ville leka med sina leksaker. "Jag får snart ett sammanbrott!!" sa mormorn och jag log mitt mentalt störda leende, haha. Underbart! Morfarn svor i telefonen och båda barnen sa "Morfar sa FAN!!" och mormorn var högröd i ansiktet av stress och frustration, haha. Nämen? Idag blev det visst surströmming till efterrätt! ;)
I förra veckan satt jag och lyssnade på två damer i 75-årsåldern som satt vid bordet intill:
- Johan ringde och sa att de skulle komma på julafton men jag sa att jag skulle gå till Ingrid. Det BLIR ju så stökigt med barnen nu när de har fyra. Jag förstår inte varför de skulle skaffa den siste!?
- Nej, det är ju alldeles för många. De behöver ju inte befolka hela Laholm. *skratt*
- Ja, jag orkar då inte stressa hela lillejulen för att de ska komma och skita ner hela lägenheten. Jag sitter så bra hemma i lugn och ro och äter gott och tar mig lite vin. Det är ju alltid så fina program på TV julafton och ska barnen va där får man ju inte se ett enda program!
- Så skönt det låter. Jag är bjuden till Anna i jul men jag kanske ska göra likadant. Jag är färdig med småungar. På julafton kan man ju egentligen få ha lite lugn och ro!
Haha, underbara tanter! Ville nästan krama om dem och fråga om jag fick fira en barnfri jul med dem! Jag kan ta med vin! Så mycket för "livets efterrätt!" Men yeyh säger jag! Har man väl överlevt de här åren är man värd all egentid och allt vin i världen. Och framför allt makten över fjärrkontrollen. Åtminstone på julafton!
Jag har inte köpt en enda julklapp och inte förberett någonting hemma. Jag har varit sjuk och sen blev jag ego och har haft full fokus på boken. Men nu närmar det ju sig och vi ska ha julen hemma hos oss tillsammans med två av mina syskon, deras mamma och Maria Wallquist. Och i år ska vi ha en RIKTIG gran för första gången på 10 år! Men ja, jag ska inte säga för mycket. Med tanke på hur mitt julfixande hittills har fungerat så lär den trilla ur bakluckan redan på vägen hem.
Vi pratade om julen igår och kom fram till att vi bara skulle köpa julklappar till barnen och det är ju såklart ett vuxet och bra beslut i denna konsumtionshets. Det viktigaste är ju att man är tillsammans och bla bla bla. Vafan!? JAG vill också få julklappar! Det där är ju bajs! Skittråkigt att bli vuxen och inte få några julklappar längre. Jag älskar ju paket. Men när man är vuxen ska man tydligen uppskatta andra saker:
* Kärleken! (Släktingar och stress. Sockerspeedade ungar, pengar som flyger och ångest över julkort man inte skickade.)
* Pysslandet och pyntandet! (Vem i helvete plockade ihop ljusslingan sist!?)
* Gemenskapen! (Mer släkt, mer stress och en massa tid i bilen!)
* God mat! (Som man får köpa själv, laga själv och äter av tills man mår skitilla! Ungarna äter i vanlig ordning inget av det. )
* Stämningen! (När kommer Tomten? När kommer Tomten? När kommer Tomten???!)
* Julmusiken! (MAMMA!? Skruva ner! Jag hör inte Daidalos!!)
* Lugnet! (HAHAHAH!! Skjut mig!)
Nej, ge mig 15 julklappar med fina snören istället så skippar vi allt det andra!?
over and out.
//Meekatt...
En julig tävling!
I förrgår var jag en sväng inom vår härliga inredningsbutik Levande Hem i Laholm. 150 grejor hamnade på min önskelista, haha. Hoppas Tomten tycker jag varit snäll i år. Jag fick span på en lampa som hade suttit som en smäck i strandhuset. Borde inte vara några problem med tanke på att jag ligger med Tomten!?
Massor med julfint och härliga doftljus. Ni hittar webshopen här.
Underbara doftljus! Och ja, jag har ju ett sjukligt beroende av doftljus. En större last än Geisha.
Eftersom att det snart är jul så kör vi en tävling i julens tecken - i samarbete med Levande Hem. Tävla och vinn en fin julklapp till dig själv!
Jag bara älskar de här tomtarna ifrån Åsas Tomtebod. Finns i flera olika storlekar.
Och oss vinälskare emellan - en snygg och bra 2-stegs korkskruv i leopard!
Vinn den fina tomten ifrån Åsas Tomtebodar och korkskruven!
1. Gilla Levande Hem på Facebook här.
2. Kika in på hemsidan här.
3. Kommentera nedan varför du vill vinna samt berätta vad du uppskattade mest i Levande Hems sortiment!
Tävlingen avslutas de 14 december och vinnaren presenteras här på bloggen!
Vinnaren får hem sin julklapp innan julafton! ♥ Lycka till!
over and out.
//Meekatt...
tisdag 8 december 2015
Glamor, Gnälliga föräldrar & Lussehets!
Då var barnen ivägskickade och
den här trötta mamman har släpat sig ut i köket...iklädd onepiece...för att
njuta av lite mikrat kaffe. Glamoren flödar i mitt liv. Det där fina
pepparkakshuset som vi pimpade igår hade visst sjunkit ihop inatt. Fan. Men vi
gjorde det i alla fall. Heja mig.
Idag är det full fokus på jobb och tavlor som ska levereras och dagen avslutas med "glögg-in" på Fritids. Härligt! Igår printades det beställningsbekräftelser så att bläcket tog ut i skrivaren. Det där är ju verkligen ett lyxproblem så jag kunde inte ens bli upprörd. Nu väntar jag bara på att den där pallen med böcker ska komma så att jag kan börja signera och packa! Yeyh! Jag var lite kaxig och skrev "Vill ni ha en personlig hälsning i boken så skriv det!" Det är hittills över 250 personliga hälsningar, haha. Och jag som skriver så illa! Dags att öva på handstilen!
Vi måste prata om det här med Lucia. Jag SPYR på alla statusuppdateringar på Facebook ifrån bittra föräldrar som "inte får gå på Lucia". Kom igen!? Är detta verkligen avgörande för julen? Lika dumt som alla ni som klagar på julkalendern och menar att "det är ingen jul utan en julig julkalender!". Hänger hela julen på dessa detaljer så får ni faktiskt skärpa er. Lika väl som jag varje år glömmer hur mycket jag svor sist jag gjorde pepparkakshus - lika mycket har ni glömt hur ni stressade, gick upp tidigt och hetsade för att komma i tid till det där firandet…för att sedan komma sent till jobbet. Tjat på morgonen på barn som inte vill ha lussekläder, fikande på snorpepparkakor, blyga barn som inte vågar sjunga och föräldrar som väljer att titta på firandet genom en iphone istället för att njuta av det live. Är det där verkligen avgörande för julstämningen?
Vår förskola har tagit det bästa beslutet i år! Barnen firar själva lugnt och fint med personalen - utan oss föräldrar. De myser och sjunger i lugn och ro. Sen får vi föräldrar komma på ”drop-in-fika” och se firandet på film. Bästa sättet. Inga barn som behöver känna press eller vara blyga, ingen äckligt tidig morgon med stress och kyla och ingen hets för personalen. Det är väl jättebra? Vill man fira lucia med sina barn så kan man göra det i alla fall. Vi klär ut oss hela familjen och åker och lussar för farmor och ett par av våra vänner. Jag och Freddy ser ut som idioter i våra vita badrockar men roligt är det och barnen älskar det! Det är ju trots allt för barnens skull vi firar det - inte för vår skull...väl?
Nej, sluta hetsa föräldrar eller styr upp kaoset själv! Traditionerna som alla skriker så högt om hela tiden i sociala medier - det är väl ändå vi själva som ansvarar för att föra dem vidare och inte förskolepersonalen? Deras jobb är att ta hand om våra barn. Inget annat. Nej, bjud hem hela förskolan själv klockan sju på morgonen - inklusive alla föräldrar. Ordna sedan så att alla barn vill stå upp, sjunga och se glada ut, ha tålamod för alla föräldrar som ser stressade ut och envisas med att filma och fota så att barnen tappar fokus och bjud sedan alla på hembakad fika. Mysigt va?
Nu - jobb!
over and out.
//Meekatt...
Idag är det full fokus på jobb och tavlor som ska levereras och dagen avslutas med "glögg-in" på Fritids. Härligt! Igår printades det beställningsbekräftelser så att bläcket tog ut i skrivaren. Det där är ju verkligen ett lyxproblem så jag kunde inte ens bli upprörd. Nu väntar jag bara på att den där pallen med böcker ska komma så att jag kan börja signera och packa! Yeyh! Jag var lite kaxig och skrev "Vill ni ha en personlig hälsning i boken så skriv det!" Det är hittills över 250 personliga hälsningar, haha. Och jag som skriver så illa! Dags att öva på handstilen!
Vi måste prata om det här med Lucia. Jag SPYR på alla statusuppdateringar på Facebook ifrån bittra föräldrar som "inte får gå på Lucia". Kom igen!? Är detta verkligen avgörande för julen? Lika dumt som alla ni som klagar på julkalendern och menar att "det är ingen jul utan en julig julkalender!". Hänger hela julen på dessa detaljer så får ni faktiskt skärpa er. Lika väl som jag varje år glömmer hur mycket jag svor sist jag gjorde pepparkakshus - lika mycket har ni glömt hur ni stressade, gick upp tidigt och hetsade för att komma i tid till det där firandet…för att sedan komma sent till jobbet. Tjat på morgonen på barn som inte vill ha lussekläder, fikande på snorpepparkakor, blyga barn som inte vågar sjunga och föräldrar som väljer att titta på firandet genom en iphone istället för att njuta av det live. Är det där verkligen avgörande för julstämningen?
Vår förskola har tagit det bästa beslutet i år! Barnen firar själva lugnt och fint med personalen - utan oss föräldrar. De myser och sjunger i lugn och ro. Sen får vi föräldrar komma på ”drop-in-fika” och se firandet på film. Bästa sättet. Inga barn som behöver känna press eller vara blyga, ingen äckligt tidig morgon med stress och kyla och ingen hets för personalen. Det är väl jättebra? Vill man fira lucia med sina barn så kan man göra det i alla fall. Vi klär ut oss hela familjen och åker och lussar för farmor och ett par av våra vänner. Jag och Freddy ser ut som idioter i våra vita badrockar men roligt är det och barnen älskar det! Det är ju trots allt för barnens skull vi firar det - inte för vår skull...väl?
Nu - jobb!
over and out.
//Meekatt...
Prenumerera på:
Inlägg
(
Atom
)