Föreläsningar, Misär & Mammatrosor!

Fyra nya förfrågningar om föreläsningar har kommit in nu och jag jobbar mentalt på den där biten. Ibland tackar jag ja...och ibland känns det jättekonstigt. Jag är ju bara...jag. Så jag förstår inte grejen riktigt. Men jag älskar ju att prata och jag brinner ju för att prata inför mammor och om mammarollen. Och jag väljer ju många gånger att försöka se det roliga i situationer istället för att gräva ner mig i det som ofta känns som "misär". Och folk omkring mig uppskattar väl det antar jag. Att man kan skratta åt skiten liksom. Men fortfarande är ju jag...bara jag. Som om sitta i en stor sal med tusentals människor och plötsligt få spotlighten i ansiktet och någon säger "DANSA!!"

Jag vill dö lite varje gång. Men sen...så älskar jag ju det. Så ja, jag ska ju göra det där mer framöver. Jag ska bara hitta...min grej. Och förstå vad det är som folk vill höra? Helst skulle jag vilja samla alla mammagrupper och bara diskutera. Jag har blivit inbjuden till en del mammagrupper och det har varit superkul. Att få diskutera och vända och vrida på situationer tillsammans. Det är ju det vi behöver - diskutera. Lyssna på varandra utan att döma. Att föreläsa känns ibland som att läxa upp. Som att jag tror att jag är något eller att jag besitter en sanning som jag inte gör. Jag har min sanning. Min verklighet. Min vardag. Alla har vi ju olika och jag vet mest och bäst om just min. Jag HATAR när andra talar om för mig vad som är rätt och fel - även när jag VET att de har rätt. För sån é ju jag.

Men det är ju inte det jag vill heller. Jag vill mer...belysa. Att det finns en humor i allt. Att den där jävla bajsblöjan from hell, skrikandet och sömnlösheten inte bara är misär. Tänk vad vi går igenom. Är det NÅGON i denna världen som är rustad för krig så är det tamejfan JAG. Jag behöver varken äta eller sova, jag jobbar lika bra i mörker som i ljus och jag har en reaktionsförmåga som skulle få Usain Bolt att häpna. Jag har en förmåga att stänga av ALLT som är äckligt om jag verkligen måste, jag kan mätta en hel familj med ett tomt kylskåp och jag knäcker extra både som läkare, kirurg, advokat, polis och pappa. Jag kan allt. För jag är mamma. Vi kan allt. Det känns bara liiite lättare om man kan sätta hashtag "skjutmig" på alla situationer.

Nu ska jag klä på mig, åka till strandhuset och packa tavlor. Sen posten, banken, Espressohouse för dagens räksallad och så ska jag knåpa ihop en liten föreläsning till imorgon. 30 mammor ska bli belysta...och få se mina fula mammatrosor. I eftermiddag ska jag fortsätta med de där förbannade papperna som ska sorteras. Jag hatar bokföring mer än krig.

over and out.

//Meekatt...