Meekatt Casa, Hallandsposten & Onödig fakta

Dagarna tickar på och jag mår väldigt bra just nu. Det går ju lite upp och ner såklart men så är ju livet - och så ska det vara. Skillnaden nu är att jag stannar i känslan oavsett om den är bra eller dålig istället för att fly från den. Läskigt och ovant ofta. Befriande ibland. Och en vinst varje dag! I sextionio dagar har jag stannat i känslorna. Och överlevt. Mycket av de rädslorna och känslorna jag "drack på" satt i just drickandet. Mycket av ångesten är förknippad med skammen och skulden - och den släpper lite för varje dag. Och det kommer den fortsätta att göra - så länge jag fortsätter ta bra beslut och gör jobbet.  

Idag spenderade jag förmiddagen med en fotograf  ifrån Hallandsposten. Vi hängde lite här hemma och sedan var vi en sväng vid havet. Grymt duktig fotograf och jag fastnade på hans hemsida sedan och kände ändå att jag var i coolt sällskap när jag såg att han fotat typ alla bra rockband som finns. Och så mig då, haha.

 

 

Det är ju sjukt obekvämt att bli fotograferad alltså. Att inte ha makten över selfieknappen. Och idag skulle det dessutom filmas så skämskudden sitter nästan fastlimmad i ansiktet på mig nu. Men ja, jag behöver ju aldrig själv titta på skiten så det är bara att gå vidare, haha. Det var ju (och är) viktigt för mig att själv få äga min sanning kring mitt beroende och en comeback i Hallandsposten känns fint. Allting som öppnar upp sig för mig nu när jag blivit nykter är fint tycker jag. Nya vinster i livet varje dag. Mycket kommer att ta lång tid att reparera...men det är okej. Jag gör mitt bästa - det får räcka. Jag är så tacksam över att jag inte lyckats förstöra precis allting. Att mycket finns kvar och att min röst och mina ord fortfarande är värt någonting. Att jag har mitt skrivande att landa i - det är det jag mår som bäst av. Och att jag samtidigt kan nå ut visa att det GÅR att komma ur skiten gör den där skämskudden betydligt lättare att bära. 

Eftersom att jag passade på att hetsstäda i panik inför besöket kan jag ju passa på att visa upp lite av nya Meekatt Casa här i Halmstad. Jag har inte fått upp gardiner än och nästan inga tavlor men jag tänker att det får vara okej ett tag till. Jag har haft viktigare saker för mig - att överleva.

 

 

Lite av sovrummet - med Elviz poserande i fönstret.

 

 

Vardagsrummet - med mitt något svårplacerade elefanthuvud, haha.

 

 

Igår kom ÄNTLIGEN Uffe upp på väggen. Det gjorde lägenheten till ett hem för mig!

 

 

Den där byrån som skänktes bort för att den var "ful". Älskar den precis så sliten och ful som den är! 

 

Lite komiskt idag att jag i vanlig ordning kastade in allt "överflödigt" i klädkammaren strax innan han ringde på dörren. Och att vi sedan pratade om "gömmor" för vinet och slutligen filmade in i garderoben, haha. FAN! Men men - sån é jag. Jag bjuder på mitt kaos...

 

Slutligen en fråga. VEM är idioten som programmerat timern på tvättmaskinerna?! Det står "3 min" men på de där tre minuterna jag stod och stirrade in i maskinen hade jag hunnit en sväng på Ullared, laga en middag och äta 200g Geisha. Jävligt långa minuter alltså. Nu har jag kollat och en "tvättmaskinsminut" varar i tre minuter. Nu vet ni.

 

SÅ många fina och viktiga mail i min inkorg. TACK! Jag svarar lite varje dag i mån av tid. Så fantastiskt att läsa att jag inspirerar och att ni går på möten, tar kloka beslut och gör förändringar. Grattis till alla er! Och tack för att jag får vara en del av era resor med!

Imorgon ska jag ner till Skåne en sväng och träffa en av mina allra bästa vänner! ÄNTLIGEN lite Magda i mitt liv!

//Malin