Göteborgare, Smyghångel & Leenden?

Hej vackra Göteborg! Jag faktiskt är lite kär i dig. Men jag hatar dig lite samtidigt. Vi måste prata om det här...så att vi vet var vi har varandra. Du är vacker. Du är mysig. Du har allt det där som man behöver. Människorna som ler när man möter dem, butiker som är öppna länge, mysiga små fik, restauranger med jättegod mat, handsprit, serviceinriktade invånare som inte skrattar åt en eller himlar med ögonen när man ber om vägbeskrivning...och doften av puls. Dyr parfym, kaffe och trafik. Människor som tar ett glas vin på en måndag, som klär upp sig och umgås. Skratt och djupa diskussioner. Kärlek, fniss och smyghångel inne på Espressohouse på Avenyn. Ensamvargar som sitter med en Latte och en bok i ett fönster. Götaplatsen som är lika vacker i regn som i solsken. Gänget som försöker låta lite coolare än vad de är...och den där mannen som ber om ett par kronor utanför Konsum. I lilla Mellbystrand doftar det mest...ingenting. Där går man bara ut om man ska till Maxi och det finns inget fönster att sörpla Latte och läsa böcker i. Jag älskar Göteborg. Jag kan stå här på balkongen och titta ner på Avenyn i timmar...och önska att jag fick stanna för alltid.

Men det är ju det här med Spårvagnarna. Vem i HELVETE kom på det!? Min puls ökar redan i Varberg och i höjd med Kungsbacka hyperventilerar jag i en brun papperspåse i ren skräck över att hamna fel i era förbannade rondeller och korsningar. Tanten i GPS:en försöker vägleda mig med tydliga instruktioner men jag är så nervös att hjärnan tror att jag är full. Säger hon "sväng höger" så svänger jag vänster. Säger hon "Gör en U-sväng" så börjar jag gråta. I Stockholm kör jag utan problem...men här är det ju för fan fler sorters fordon att hålla reda på än i Need for Speed. Jag förstår inte! Bilar, bussar, fotgängare, cyklister...och TÅG (<--spårvagnar, jag VET - men jag är ifrån Skåne!) mitt i vägen!? WHY?! Hur tänker ni där? Vad är det för fel på buss? Eller bil? Eller skor för den delen..?

Efter att ha tagit fel avfart, letat mig rätt igen, svängt in en gata för sent och till slut kommit till Avenyn...då blir jag så nervös att jag får hjärnsläpp. Jag ser "BUSS" skrivet på vägen och tänker "JÄVLAR!! JAG TAR ANDRA SIDAN!!" Andra sidan är spårvagnarnas sida...i motsatt riktning. Skjut mig. Jag blev så glad när jag såg hotellet att jag svängde rakt över tre filer (och en mittrefug....typ) utan att titta bak. Där kom bussen. Just det....bussfilen. Alla överlevde.

När jag parkerat bilen i parkeringshuset vågade jag andas igen. I did it! Jag. Kan. Själv. Jag övervägde att öppna en flaska bubbel redan i parkeringshuset och fira min överlevnad men det hade kanske sett lite illa ut? Men det som gör Göteborg till Göteborg är det här: När jag krånglat ur alla väskorna ur bilen, gått i ösregn fram till hotellet och är på väg in stannar en grabb mig och säger med ett leende "Det där fixade du ju alldeles lysande. Du är inte ifrån Göteborg va?" Haha, på riktigt!? En dum turist från landet orsakar nästan död mitt på Avenyn och vad får man av en Göteborgare? Ett varmt leende och beröm för att man fixade det! Jag ville nästan ge mig själv fulfingret och skrika "Jävla idiot! Hur fan kör du!? Håll dig hemma!!" men Göteborgaren...den alltid så harmoniska Göteborgaren...han ler. Tack.

Idag ska jag bege mig ut till fots och köpa en semla ifrån Dahls bageri! Bästa semlorna i världen! Wish me luck?

over and out.

//Meekatt...