Fnulor, Cykelskam & Kreativitet!

Då var det äntligen fredag och vi kan konstatera att vi överlevde Freddys första arbetsvecka efter en månads semester - yeyh! Nu har vi ju i och för sig haft gäster hela veckan och fullt upp med det...så någon "riktig vardag" har vi inte återvänt till ännu. Det gör vi på måndag...

I onsdags var det äntligen dagen för Fnulans och sötaste lilla Miras ankomst. Jag och barnen hämtade dem på stationen i Laholm och pressade in dem i mitt fula beiga Kinderägg. Redan på stationen började klantigheten (<--det hon själv kallar för "Fnulor") visa sig. "Du...det rinner något ur din bruna väska..." Toppen. I den bruna väskan fanns en vattenflaska med korken lös...samt mobiltelefon och dator. Tekniken överlevde som tur var och efter lite torkande och fula ord begav vi oss mot Willys för en snabbhandling.

När vi kom till kasssan hade jag tre saker i min vagn - Pepsi Max, bokstavskex och en trött Elton. Jag blir lite förlamad av den där LCHF-skiten... Jag försökte fråga lite fint "Vad äter en sån som du?" men när jag förstod att den kosten inte innehöll choklad blev allting svart. HUR ska vi kunna umgås i flera dagar - utan choklad?! Och vafan - hur kan man leva utan choklad?! Det blir till att smygäta choklad och borsta tänderna direkt efteråt...ungefär som när man smygrökte i högstadiet. Fnulor tror att man blir smal av att trycka i sig vispgrädde och ost - jag VET att man blir LYCKLIG av choklad! För sån é jag!

När vi kom fram till strandhuset sken solen och vi laddade för ett par timmar i solen. Då var det dags för nästa klantighet. Miras väska! DEN låg minsann kvar på tåget mot Göteborg. Vad är det med bloggare och resväskor?! När jag åkte till Stockholm med Bondmoran fick hon med sig fel väska ifrån tåget och Fnulan går av tåget utan Miras väska...med alla hennes kläder i!? Som tur är har vi ju en utav Sveriges finaste naturiststränder här i Mellbystrand så det blir tema "naken". Supermorsorna diskuterade en kort stund hur man skulle få tag i personalen på tåget för att lösa det....men sen slog vi ihop våra kloka huvud och sa "Skit i det. Vi får ju i alla fall inte hit väskan idag. Vi går till stranden istället!" Det gäller ju att prioritera. Ska vi få hit väskan...eller ska vi bli bruna?!

Lite bad och mys...följt av uthällt kaffe på hela filten, ett getingstick, en Alice som tryckte i sig halva Fnulans LCHF-lunch och en gnällig Elton förgyllde vår eftermiddag på stranden. På kvällen blev det grillning, getingjakt, vin och en MASSA prat. Tänk...att man kan ha så mycket att prata om när man bara träffats tre gånger?! Vissa människor tycker man bara om direkt - Fnulan är en sån!

När det var dags att avsluta kvällen hoppade jag upp på min röda tantcykel och begav mig hemåt. Det är en ganska seg backe mellan strandhuset och vårt eget hus...och jag är som bekant ganska lat. Så jag trampade väl på så gott jag kunde...i treans växel! Först när jag var längst upp på backen kom jag på att jag hade ju kunnat VÄXLA NER!? Jag är en idiot. En andfådd idiot som inte kan cykla. Jaja, väl uppe för backen finns en korsning och här stannade jag lite snyggt. Ja, jag stannade. Vad händer när man STANNAR på en cykel...och man glömmer sätta ner foten? Jo, man VÄLTER! (Nej, jag var inte full...och ja...det var några år sedan jag cyklade, haha.) Jag hade helt enkelt...för lite fart!? 

Och som om inte förödmjukelsen med att tjock-välta på sin cykel var nog...så STANNADE en bil! Allvarligt!? Gör svenska folket sånt nu för tiden?! Det är säkert bara för att de är rädda att det ska pågå en inspelning av "På bar gärning" och att de ska åka dit för "svenskhet" (<--sköt dig själv och skit i andra!). Så ja, bilen stannade och ut kommer en grabb i 18-20 års ålder och frågar "Gick det bra?!" Allvarligt talat? Detta händer inte! Kan en tant få ramla ifred?! Jag svarade lite trevligt "Men SKJUT MIG SNÄLLA!" Det gjorde han ju inte som tur var och jag kunde fortsätta min cykeltur hemåt...något öm i vänstra knät. 

När jag väl kom hem hoppade jag av cykelhelvetet och drog i handtaget. Låst. Men suck! Jag gick runt huset och provade altandörren...låst. Men allvarligt!? Jag har fan inte varit utelåst på 15 år! Jag knackade lite fint på sovrumsfönstret. Ingen reaktion...som väntat. Vaknar han inte när Elton skriker på natten så lär han ju inte vakna av mitt knackande. Jag ropade ett par gånger sen gav jag upp. Efter tre sprut med Alice stora vattenpistol genom rutan (rakt i örat på Freddy) vaknade han dock och släppte in mig. Han var verkligen jätteglad över att se mig...verkligen.

Nu har jag checkat in på Scandic Rubinen i soliga Göteborg. Jag har fått äran att spendera hela helgen i en alldeles fantastiskt mysig svit  - Blogger's Inn och YEYH vad fint här är! Får man inte inspiration och arbetsro här...får man det ingenstans!

 

Ja, nu ska alltså den där boken skrivas... Jag har laddat med dator, Geisha och kaffe.
Så ja, jag sätter väl igång då! Wish me luck! ;)

over and out.

//Meekatt...