Kiss, Bananpengar & Mirakel!?

Ibland...skäms man över sina barn...fast man egentligen borde vara jätteglad...

När jag hämtade Alice på dagis igår så haltade hon lite när vi gick till bilen. Jag frågade vad som hade hänt och hon sa att hon hade trillat och fått ont i sidan. Vi åkte hem och hon fortsatte halta och gnälla över sitt onda ben. Inatt vaknade hon och gallskrek och hade JÄTTEONT i höften och jag bar in henne till oss. Och ja, det var ju ganska mysigt att ha henne i "mittelen" igen...i en halvtimme. Sen kissade hon i sängen. Allvarligt!? Jag låg ju där! MAN KISSAR INTE PÅ SIN MAMMA!!! Suck. Ja, det var bara att dra upp hela gänget, tvångsduscha Alice, skälla ut Freddy för att han inte kände på sig att hon var kissnödig (eeh?), duscha själv, renbädda...för att sedan lägga sig igen på en nerkissad madrass överlappad med blöjor och handdukar för uppsugning av urin. Det är FANTASTISKT att vara småbarnsförälder...verkligen.

När vi äntligen landat i sängen igen, någorlunda fräscha och torra hann jag precis stänga ögonen...sen hörde jag Elton. Skjut mig. Självklart vaknade han och var hungrig klockan kvart över fyra. Bästa tiden. Det var bara att gå upp och blanda välling för att sedan svimma inne i Alice säng. Gött - 90 centimeter säng till bara mig! Wohooo!! Klockan kvart i fem kom Alice på att jag hade smitit och kom inhaltandes till mig. Wohooo - 8 centimeter säng till bara mig! Fan. Men dessförinnan hade jag i alla fall den skönaste halvtimmen jag haft i sängen på länge! (Förlåt Freddy) Men egen säng...DET är lyx för en småbarnsförälder!

Imorse vaknade Alice med ännu mera ont och kunde inte ens hoppa ner ifrån sängen. Hon ställde sig dubbelvikt på golvet och såg ut som damen i "Kokvinnorna" (Länk för er som missat) och jämrade sig. Lilla hjärtat. Jag fick bära ut henne i soffan och ringde dagis och sa till att hon fick stanna hemma. Hela morgonen låg hon pall i soffan. Så fort hon rörde sig började tårarna rinna och jag sprang här som en idiot med vatten, "bananpengar", glass, tidningar och allt annat hon kom på att hon behövde. När det var dags för toalettbesök fick jag bära henne till och från toaletten och jag kan ju säga att min kropp inte är gjord för att bära runt på 4,5-åringar. Jag vet egentligen inte vad den här kroppen är gjord för. Gjorde ett nytt försök med Zumban igår och kan i alla fall konstatera att det inte är det den är gjord för! Åh, vad kass jag är på Zumba!

Jag ringde in till doktorn och fick en tid kvart över ett. Lika bra att kolla upp det så att inte alla säger att jag är världens sämsta mamma sen. När vi skulle åka dit hade jag full sjå med att klä på mig och Elton, bära runt på Alice som skulle hämta grejor, kissa, hämta mer grejor och rita teckning till Dr Rolf. Ja, det var liksom inte läge för ett utbrott där så jag fick snällt bära runt på henne. Till slut hade jag fått ut alla i bilen, ringt Edyta och bett henne möta mig i stan för att ta Elton under tiden. Två gnälliga ungar inne hos doktorn samtidigt är inte min grej. Dessutom kunde ju inte Alice gå...stackarn. Jaja, vi kom in, Alice kunde inte stödja på benet och vi blev skickade till röntgen. Edyta fick fortsätta promenera med Elton och jag bar ut Alice i bilen och körde vidare in till Halmstad. Väl framme fick jag bära henne in, bära henne upp för en lång trappa och sen in på röntgen. Sen var det full gas tillbaka till Dr Rolf med Alice och röntgensvaret. Här mellanlandade jag hemma och hämtade en vagn åt Alice. Mina armar orkade liksom inte mer.

Vi kom tillbaka till Laholm, jag satte Alice i vagnen och körde in till Dr Rolf igen. När sköterskan frågade vad hon hette svarade hon "Jag heter Inger Alice Birgersson!" Haha, fina Alice. Allt var ok, det är bara en muskelsträckning i höften och Alice blev ordinerad vila, barnprogramstittande och mys resten av veckan! Yeyh... När vi kom utanför dörren såg Alice att de hällt vatten i fontänen...hoppade ur vagnen och gick dit. Utan att halta. Hallefuckinglujah - ungen kan gå!?

Allvarligt?! "Alice SÄTT dig nu i vagnen!" Där stod jag och skämdes för att ungen kunde gå! Edyta stod bredvid och skrattade och tyckte att "det är ju jättebra att hon är bättre!" Här har jag spenderat en halv dag åt att bära runt på en hel människa, kört halva Sverige runt och fått alla att tycka synd om min lilla tös...och nu går hon?! "Sätt dig i vagnen Alice!!!" Men nej, Alice skulle såklart INTE sitta i vagnen. "Men jag kan gå nu, doktorn har lagat mig!" Skjut mig. "Nej Alice, du har ju ONT i höften, sätt dig ner!" Haha, supermorsan. Där stod vi...utanför fönstret till vårdcentralen och bråkade om hur ont hon hade. Det blev inget "fiket" idag. För sån é jag!

Ikväll har hon haltat runt här och varit lite deppig. Hon sov två timmar i eftermiddags vilket inte är likt henne, så ont har hon, men det är bra mycket bättre redan. Och Yeyh för det såklart! Men var hon tvungen att "helas" utanför Dr Rolfs fönster?! Hon somnade inte förrän strax innan tolv ikväll och ligger nu i stora sängen hos Freddy. Jag tänker smörja händerna med Helosansalva, smörja in läpparna med Idomin och krypa ner i Alice nybäddade 90-säng. Den som vaknar inatt får en lusing!

over and out.

//Meekatt...