Åsikter, Sörplande & Sjöbobesök!

Jag är medveten om att jag är ganska svår att ha att göra med. Jag har ganska bestämda åsikter om mycket, jag dömer folk lite för snabbt ibland, har inte alltid vett att hålla mina tankar och åsikter för mig själv och jag har en del konstigheter för mig. Jag vet det och de som känner mig tar mig för den jag är. Med handsprit, svordomar och fobier. Mitt liv fungerar förvånansvärt bra i alla fall. Jag stör mig på folk, hänger upp mig på de mest konstiga sakerna, svär och blir irriterad över saker som andra inte ens reflekterar över. Sån é jag.

Det kryper i kroppen på mig om folk slår gaffeln/skeden i tänderna när de äter, jag klarar inte av folk som sörplar, äter med öppen mun, pratar med mat i munnen, tuggar tuggummi, äter äpple/morot/knäckebröd eller folk som tuggar på mjuka saker för länge. Särskrivningar får det att krypa i hela kroppen på mig, folk som snyter sig rakt ut i luften borde avlivas och folk rom rör för länge i sina kaffekoppar med skeden får min inre massmördare att koka. Men jag vet ju att det är mitt problem och förväntar mig inte att omvärlden ska anpassa sig efter mina konstigheter. Jag har lärt mig vem jag kan umgås med och jag har lärt mig att alltid ha handsprit och hörlurar i väskan.

Igår drabbades jag återigen av den där tanten på fiket. Jag sitter ju nästan alltid på Espressohouse eller på Cecilias i Laholm och skriver och det gör jag för att det känns lite socialt och ger lite inspiration. Och så finns det bra kaffe nära hela tiden. Men det blir ju ett problem om man inte tycker om att ha folk nära inpå eller folk som låter när de äter och dricker, haha. Igår kom tanten som andas in sitt kaffe. Hon dricker inte det. Hon andas in det. VARFÖR gör man det? Dessutom vill hon prata med mig hela tiden och jag är sitter med hörlurarna på och stirrar in i datorn och låtsas att jag är död...typ. Tur inte jag jobbar inom äldrevården!

 

Igår la jag ut en förfrågan på bloggens Facebooksida (<--gilla för att ta del av viktiga diskussioner!) och fick ett fantastiskt gensvar, haha. Otroligt skönt att man inte är ensam om sina konstigheter. De flesta hänger upp sig på det här med mat- och dryckesvanor, en del hatar knappljud på telefoner och andra hatar helt enkelt oss som retar oss på saker. Över 100 exempel på saker man kan reta sig på. Skönt - jag har ju bara ett 20-tal grejor själv. ;)

Jag fick ett mail i inkorgen igår ifrån en som retar sig på mig:

"Hej Meekatt. Du stör dig på allting tydligen så jag förstår inte varför du inte bara sitter hemma istället för att besväras bland folk som försöker ha trevligt? Dessutom stör jag mej på dig för du skriver jävligt kasst med en massa onödiga punkter, svär alldeles för mycket för att man ska ta dig på allvar. Sen lär du dina barn att få bacillskräck. Sopa rent din egen matta först brukar man ju säga, eller hur? Men du är rolig så jag läser ibland och känner igen mej i familjelivet som inte alltid är så perfekt. Men sluta klaga så mycket och tagga ner på handspriten. Den är inte bra för händerna och det är därför nu blir sjuka. Med vänlig hälsning Fredrik."

 

Tack för ditt mail Fredrik! Jag håller med dig till en viss del här. Det hade ju varit mycket enklare att sitta hemma jämt. Det blir dock lite ensamt i längden. Det är helt klart mitt problem att jag har svårt för äckliga ljud men det borde ju ligga i allas intresse att inte vara den personen som låter äckligt, haha. Så jag tänker att mina "stänger-du-inte-munnen-så-ska-jag-kastrera-dig-med-en-gaffel-blickar" är mer välgörande än kränkande för personen ifråga som kanske lär sig något. Jag säger oftast inte till - men det händer. Jag tänker att om personens föräldrar har misslyckats så pass brutalt så är det ju nästan min plikt som "medförälder" att säga till? ;)

 

Sen gällande mitt skrivande så har du en poäng. Jag svär en hel del men det gör jag när jag pratar med. Det låter illa men det är mitt sätt att beskriva och förstärka en känsla helt enkelt. Jag vet att jag inte skriver grammatiskt riktigt. Det gör jag medvetet och det handlar om att jag har en egen stil som folk känner igen och som många lärt sig att uppskatta. De som läst min blogg eller mina texter en längre tid förstår mitt sätt att uttrycka mig och formulera mig och vet att de där tre onödiga punkterna...är en slags skön paus. Jag skriver exakt som jag tänker och tänker exakt som jag skriver. Inget tillgjort eller förfinat - sån här é jag. Och för mig är det jättehäftigt att folk som jag kände för 10 år sedan kan läsa ett enda inlägg delat på Facebook och känna att "Det är Meekatt!". För de känner igen mitt skrivsätt. Så ja, det må vara fel - men jag kör på i min egen stil. För sån é ju jag.

 

Handspriten sen. Ja, jag VET att jag är en överkonsumerare (<--bra ord Malin!) av rang. Och folk kan gnälla och analysera hur mycket de vill kring det där. Det finns ett enkelt svar. Min mamma var döende i cancer när jag väntade mitt första barn. Den absolut mest traumatiska perioden i mitt liv var dagarna då mamma låg på Intensiven i Helsingborg och jag insåg att mamma skulle dö. Jag bodde nästan på sjukhuset och varje gång jag skulle gå in till mamma eller lämna henne handspritade jag mig. Det var liksom hansprit - Mamma - handsprit. Så det sitter kvar...långt där inne. Jag förknippar det med mamma. Så jag vet att det torkar ur händerna och förmodligen tar bort allt skydd mot diverse skit. Men jag väljer att ignorera den dåliga vanan för att få känna en halv sekunds närvaro av mamma varje gång jag spritar händerna.

 

Nu ska jag ta tag i webshopen och rea ut en massa tavlor på Facebook så håll lite utkik där idag! Imorgon ska jag till SJÖBO hela dagen så kom och säg hej till mig på Möllans Café någon gång mellan 10-17! Det kommer finnas Meekatt-semlor. Med Geishagrädde! Lycka! Och jag ska INTE klaga på hur ni låter när ni fikar, jag lovar! haha

 

over and out.

 

//Meekatt...