Såna é vi..?

Du som gick mot mig och började skälla på mig utanför Willys i Laholm idag - detta inlägget är till dig.

Jag och barnen har haft en "hemmadag" idag eftersom att Alice blev lite magsjuk i lördags. Hon kräktes aldrig men vi tar det säkra före det osäkra och håller oss hemma. Dagen har ägnats åt lite pyssel, bråk om tejpen och en massa längtande efter pappa som åkte till Kina igår. Tänk...14 år och jag saknar honom som om vi var ifrån varandra för första gången. Jag hatar att ha honom så långt borta.

Idag har nerverna testats gång på gång med uttråkade barn, en överfull inkorg och jobb som ligger på hög sen nästan två veckor på grund av vabbande för Elton som aldrig tycks bli frisk. I natt satt jag uppe och fakturerade till klockan två för att min assistent skulle kunna jobba idag och få iväg en massa beställningar. Fyra timmar efter att jag fick gå och lägga mig inatt kom Elton stutsandes med ett "HEJ BAJSKÅÅAV! ÄR DU VAAAAKEN!?" Mannagrynsgröt och smoothies...och mer längtan efter pappa.

Jag stressade iväg med barnen och ner till strandhuset i eftermiddags för att hämta posten och vi körde in till Laholm för att posta alla paket. Elton höll på att somna så vi körde med rutorna nere, lamporna tända och med Gyllene Tiders "Leva Livet" på full volym. Vi klarade det! Hade han somnat då hade kvällen blivit katastrof...som igår när han var uppe till 23,40. Väl framme på posten lastade jag ut barnen och tömde bagaget på paket...för att sedan inse att jag glömt mitt betalkort hemma. In med allt igen. Trötta och ledsna barn. För att säkra att barnen skulle hålla sig vakna på hemvägen mutade jag med glass på Willys. Räddningen!

På vägen ur bilen såg Elton kvinnan som sitter utanför varje dag och fryser. Hon sitter där i sin sjal...på marken och hon tittar bedjande på oss alla som går förbi. Nästan nollgradigt. Ensamt. Varje dag. Vad som ligger bakom har jag inte en aning om men jag VET att en människa inte sätter sig på marken och fryser varje dag...hela dagarna...ensam...om man inte måste. Man kan välja att gå förbi henne. Vi väljer att se henne. "MAMMA! FÅR JAG EN SUGELAPP MAMMA?!" Elton är tre år gammal, ser kvinnan...och ber mig om 20 kronor. "Okej hjärtat!". Jag tar fram en tjuga och han går stolt fram till kvinnan och ger den till henne. "Varsågod" säger han och hon tar honom försiktigt i handen och säger "tack så mycket" på dålig svenska. Elton växer en decimeter och mår som en chokladbit inombords. Vi går in och köper den där glassen.

När vi kommer ut står kvinnan upp och gråter och pekar på en man. Jag går fram till henne och frågar vad som hänt. Hon pekar på en man som sitter i en bil framför henne och gestikulerar och visar att han dragit henne i jackan och slitit henne i armen. Muggen ligger på marken. Barnen blir chockade. Hon är upprörd och tårarna rinner. Jag frågar "Är du okej?" och hon fortsätter att peka på mannen i bilen. Jag går bort med mina barn till vår bil och sedan går jag fram till mannen i bilen som rullar ner sin ruta. Jag frågar "Vad är det som har hänt?" Han ser arg ut och säger att hon bara började skälla på honom och gorma. Sen tränger han sig iväg med bilen och kör. Kvinnan torkar tårarna och säger något om "politi" och visar mig igen att han dragit henne i armen. Vi ser kvinnan sitta där...varje dag. Kallt...och ensamt. Man kan välja att gå förbi.

Jag sätter bälte på barnen i bilen och säger till Alice att jag ska gå tillbaka och titta till kvinnan för att se att hon är okej. När jag går tillbaka är hon uppskakad och försöker skriva ner hans registreringsnummer på sin hand. Jag tar henne försiktigt på axeln och säger "Are you okay?" Hon torkar sina tårar och tittar på mig. I samma sekund kliver du fram. Du tittar strängt på mig och ryter ifrån "GE INGA PENGAR TILL DOM DÄR!!" Jag vänder mig om och möter din blick och får lite chockat ur mig "En man slet precis tag i henne och gjorde henne illa! DET är väl inte okej!?" Du fortsätter med samma arga röst: "HON SKA INTE SITTA HÄR!!" Jag svarar "Men det har hon faktiskt all rätt att göra. Hon FÅR sitta här" och du svarar "DET FÅR HON INTE FÖR MIG!". Kvinnan står där...och folk samlas runt omkring...men ingen säger något. Jag ryter ifrån "Men du äger väl för fan inte Willys parkering! Bete dig som en vuxen människa!"

Du skäller vidare med arg röst och jag hyssjar dig och säger att det står barn bakom oss och jag vill inte att de ska höra. Jag vill inte att de ska få höra att det finns människor med en sådan människosyn...som din.

Chockad lämnar jag Willys parkering och sätter mig i bilen...och hela jag skakar. Utskälld av en arg man i 70-årsåldern. På riktigt?! Alice tittar på mig och säger "Bra mamma!! Du säger ALLTID ifrån när någon är elak mot andra!" Sen ler hon stolt. DET är den viktigaste läxan i världen jag kan ge mina barn. Och idag hjälpte du mig att visa hur viktigt det är. Så tack.

I förra veckan blev jag tillknuffad av en äldre herre på väg in på Maxi efter att Alice lämnat 20 kronor till mannen som sitter där utanför. Han fnös åt mig och mumlade något om "jävla rumäner". Är vi såna? Jag fick ur mig ett "Är du avundsjuk kan du få en tjuga du med!" Mannen sitter där varje dag. Hela dagarna. I kylan. Från tidig morgon till sen kväll. Vi köper kaffe till honom ibland...och han blir jätteglad. Alice tog hela sin veckopeng sist och la i mannens mugg och sa "Mamma, han behöver dem mer än mig!". Hur förklarar man för en 6-åring att man inte ska hjälpa dem som ber om hjälp? Jag kan inte det. Och jag gör inte det. Vi kan ge. Man kan välja att gå förbi. Men vad JAG väljer...är min ensak. Jag respekterar er som väljer att titta bort. För sån é jag.

Elton somnade i bilen hem idag för jag var så chockad att jag glömde "Leva Livet" och att lampan skulle vara tänd...

over and out.

//Meekatt...

Jag kommer inte att publicera några kommentarer med rasistiskt innehåll här. Så lägg ingen energi på att skriva dem. Tack.