Man får vad man betalar för?

Hej fina ni! Först av allt - TACK för allt pepp och stöd under gårdagen! Ni anar inte hur mycket det betyder! Jag är chockad över mängden hejarop, mail, sms, telefonsamtal och kommentarer jag fått. Tack! En del skickar spydiga kommentarer och mail som "Varför skulle du bli särbehandlad bara för att du bloggar?" osv. Till er vill jag svara såhär:

 

Hej. Jag heter Malin, jag är 36 år och mamma till 2 barn. Jag är just nu inne i en av mina största kriser i livet då jag tagit steget att flytta ifrån min man sedan 16 år. Vi mår alla oerhört dåligt och jag har en fruktansvärd ångest över att jag gör detta mot mina barn och min familj. Men jag behöver få vara ensam och jag behöver hitta tillbaka till mig själv. Vi går på Familjerådgivning och jag har även börjat gå och prata om sorgen efter min mamma...som tagit mig 8 år att acceptera att den ens finns. Jag är så skör just nu att om man bara petar på mig...så trillar jag ihop. Men jag ska ta mig igenom detta, en dag i taget och min familj är det viktigaste jag har - alltid! Freddy och barnen är min livlina.

 

Men just nu...är det vidrigt att vara jag. Så jag fick en idé. Jag åker utomlands. Bort ifrån allt som är jobbigt (även om det såklart följer med i hjärtat) och bort ifrån alla som känner mig som "Meekatt". Jag behövde få vara Malin ett tag. Jag behövde inte vara bloggare, offentlig person, fru eller mamma. Jag behövde vara jag. Så jag letade upp en restresa. Jag hittade en resa till ett hyfsat pris, kollade upp det lite snabbt och bokade. YES! Fatta vad vuxet! Åka iväg helt ensam! Jag som aldrig vågar mig längre än till Göteborg ensam skulle ut i stora världen - utan vuxen. Jag peppade mig själv och längtade efter att få komma iväg samtidigt som det kändes läskigt och konstigt...att åka ifrån barnen. Men jag behövde verkligen detta. Jag behövde Malin-tid och en massa skrivtid till min nya bok som ska bli klar jättesnart.

 

Resan gick bra. Jag grät en skvätt på planet när vi lyfte för jag trodde att vi skulle dö, jag fick panik när min väska kom sist av alla på flygplatsen (haha) och jag var överlycklig när jag hittade rätt buss till Alcudia. I did it!! För mig...var det stort. När jag kom fram till hotellet var klockan nästan 23. Jag checkade in och fick en karta. Personalen pekade ut genom dörren och tog nästa i kön. Jag gick ut med min stora väska och tänkte "Var fan är jag?!" Jag gick runt (ensam!) på området i 10 minuter och förstod inte kartan. Det fanns ingen att fråga så jag gick tillbaka till receptionen och bad om hjälp. När jag kom fram sa de att de inte hade tid att visa mig utan pekade på kartan igen och skickade ut mig. Efter en stund hittade jag två tyskar som var lika vilse som jag och jag frågade om jag fick gå med dem för det kändes otäckt att gå där ensam klockan elva på kvällen. Vi hittade till slut min byggnad och jag tackade för hjälpen och sa hejdå. Jag gick in i bygganden och den var obemannad och mörk. Jag hittade hissarna och tog mig upp till sjätte våningen och hittade mitt rum. Väl inne bröt jag ihop lite. Antagligen av trötthet men också för att jag kände mig rädd och ensam. Lamporna funkade inte i sovrummet, det var iskallt på golvet, smutsigt och ofräscht. Dörren till altanen stod vidöppen. Jag lyckades hitta tre filtar och gick och la mig fullt påklädd och hoppades att det skulle kännas bättre nästa morgon. Jag klarade ju mig fram - yeyh!

 

Det var ISKALLT på rummet. Och smutsigt. Det kan jag ta. Men det faktum att det sprang en massa konstigt folk på hotellet hela tiden, knackade på dörren mitt i natten och att jag var rädd för att ens gå ut är fan inte okej. Jag bad om att få byta rum till ett som närmre den bemannade receptionen. Det fick jag inte. När jag klagade på att det var ISKALLT och bad om att få byta till ett rum med kvällssol blev jag väldigt otrevligt bemött och sattes upp på en väntelista (som var tre sidor lång!). Folk säger att "Man får vad man betalar för" men vad betyder det? Hotellet rankas som 3-stjärnigt och jag betalade 4700 kronor för resan. Det är ganska mycket pengar för mig. Då menar en del att det är rimligt att:

 

- Rummet är smutsigt, nedgånget och ofräscht.

- Klock- och solglasögonförsäljare knackar på klockan 23 på kvällarna. På rummet!!

- Man blir attackerad av försäljare och människor som vill fläta ens hår när man ligger och solar vid poolen. Och när man säger nej svarar de emot på språk man inte förstår och är allmänt otrevliga.

- Vandrarhemskänsla med löst folk överallt och ingen som helst känsla av att det är ett hotellområde för enbart betalande gäster. Vem som helst kan köra dit och sola och bada. Och då även sälja skit och skrämma bort oss turister.

- Man blir otrevligt bemött när man vänligt ber om att få byta rum för att man känner sig rädd. Och för att det är iskallt.

- Mögel i kylen, trasiga lampor i sovrummet, en All Inclusive-restaurang som serverar sunkig mat till hela jävla Hells Angels och som dessutom har personal som ber en att flytta på sig mitt under middagen för att man ska ge plats åt folk som inte ens bor på hotellområdet.

- Blaskiga vattendrinkar i plastmuggar, plasttallrikar flytandes i poolerna och säljare som går efter en hela vägen hem på kvällarna och följer med ända upp till sjätte våningen på ett obemannat hotell.

- Städerskor som inte stänger dörren efter sig utan lämnar den öppen för vem som helst att gå in på rummet när man inte är där.

 

För mig är det INTE okej oavsett om man betalt 1 krona eller 10 000 kronor för hotellet!! Så tycker jag!

 

För mig ska 3 stjärnor vara ok..?

 

Jag messade min resebyrå (som ska vara tillgängliga dygnet runt) klockan 22.59 i söndags och förklarade att jag absolut ville byta hotell och varför. Att jag kände mig otrygg och besviken. Klockan nio på morgon ringde jag dem och fick då besked att det skulle gå att byta mot en kostnad och att de skulle återkomma. Det blev tyst och jag messade dem och fick besked att de väntade på besked. Sen ringde jag. Inga hotell ännu. Jag började få panik och sa att jag absolut inte ville sova en natt till på hotellet. Natten till måndagen knackade det på min dörr klockan ett och jag satt klarvaken i sängen hela natten med mobilen i handen. "Man får vad man betalar för"? Skit på er. Jag har aldrig känt mig så ensam och rädd och då valde jag att åka charter istället för att fixa en egen resa...just för att få känna mig löjligt trygg på plats.

 

Efter många vändor fick jag slutligen besked att det inte fanns några andra hotell. Inget byte kunde göras trots att jag sagt att jag inte behövde stanna på Alcudia utan kunde ta vad som helst på hela Mallorca. Jag sa att då får jag leta på egen hand och vill då ha mina pengar tillbaka för att kunna boka och betala ett nytt hotell på egen hand. Detta skulle undersökas...men jag fick rekommendation att göra en reklamation på resebyråns hemsida när jag kom hem.

 

Här bröt jag ihop och ringde Freddy som lugnade mig. Det fanns ju en massa hotell lediga på booking och andra bolag, det var uppenbarligen bara viljan att hjälpa som fattades. Det var den "tryggheten" med att resa med en känd resebyrå. Tack för det. Två dagar av en sjukt efterlängtad och välbehövd resa totalt förstörda. Jag skulle samla kraft, inte göra av med den lilla jag hade!

 

Jag samlade mig, packade mina grejor och mailade Tripx. Jag har ju rest med dem flera gånger förut och det har aldrig varit annat än ypperlig service! Ett mail med "Hjälp mig!! Jag är på Mallis, sitter i skiten och måste få tag i ett hotell snabbt. Här säger det att det inte finns några lediga hotell på hela Mallis och jag får panik!" En halvtimme senare kunde jag checka ut och bege mig mot Playa de Palma och ett fantastiskt hotell. TACK TRIPX! Ni anar inte lättnaden! Jag är en idiot som inte bokade mer er direkt. Sista gången jag bokar med en annan resebyrå.  Jag har aldrig känt mig så jäkla övergiven och dum. Och detta var som sagt ett jättestort steg för mig - att våga åka själv. Utan vuxen.

 

Jag checkade ut, hittade en vuxen (haha) som kunde hjälpa mig till rätt buss mot Palma, drack en halv liter Sangria direkt ur flaskan på bussen (bara för att man kan!) och tog sedan taxi till JS Palma Stay. När jag kom fram blev det glädjetårar, haha. Inte bara för att det var ett fantastiskt fint hotell utan för att det fanns PERSONAL på hotellet som var trevliga och uppriktigt glada för att jag var där. Och nej, jag drog aldrig "bloggkortet" som så många tror. Jag är inte sån. Jag är en helt vanlig mamma...som bloggar. Jag förväntar mig inget extra för att jag är jag även om det såklart blir så att man får det ibland. Men jag ber aldrig om det. Jag nämnde inte en enda gång för mitt resebolag att jag skulle kunna skriva om detta eller hotade med antal läsare. Jag förväntade mig att de skulle hjälpa mig - bara för att jag bad om hjälp, för att jag betalt nästan 5000 kronor för tryggheten att kunna få hjälp och för att jag inte var nöjd. Inte för att jag är bloggare. Att alla mina läsare rasade inne på deras Fb-sida var dock hysteriskt roligt och jag är oerhört tacksam för ert stöd. Tack för att ni tog fajten som jag inte orkade.

 



  Vilket hotell!! Jag dör lite av lycka! Och BARNFRITT! Den enda som åkt utan vuxen här är liksom jag, haha. NU börjar semestern!

 

Frukosten! My god! De står och pressar juice, gör omelett, steker bacon och ägg på begäran. ALLT finns. Och mer därtill.

 

En utav två pooler. Och det är en bar i poolen. Alltså I poolen, Mouhaha! Eftersom att jag åker utan vuxen kan jag göra bomben i poolen. Känns bara pinsamt en liten stund och helt klart värt det!

 

Efter att jag meddelat att jag checkat ut och fixat hotell på egen hand kom ett erbjudande om byte av hotell från min resebyrå. Tydligen hade informationen om vem jag var nått dem för vad jag vet så kan inte lediga hotellrum bara trollas fram om de inte finns. Jag är så besviken att jag inte ens vill svara. Jag får ta det när jag kommer hem. Nu ska jag försöka njuta av min semester, skriva så fingrarna glöder och samla kraft och energi! Äntligen!

 

Det kommer mer bilder från hotellet såklart. Ni kan spana in det här så länge. Det är galet fint. Jag vill aldrig åka hem, haha. Men nu ska jag bara NJUTA. För det är jag fan värd efter den här pärsen. Det tog på mina ynkliga krafter men jag kommer hem som en ny person - totalt orädd för att ge mig iväg ensam. För sämre än så här kan det ju inte gå, haha. Och jag redde ju ut det - ensam! Tack Tripx än en gång för snabb hjälp i kaoset! You saved the day!!

 

over and out. Och Skål på er. Ifrån POOLBAREN!

 

//Meekatt...