Plåster i metervara, Saknad & Ostfrallor...

På väg hem från posten idag körde jag höger i korsningen. Höger...där jag ska köra vänster. Jag svängde höger ut på Kustvägen och sen blinkade jag vänster. Cirkelvägen.

Det är snart sju år sedan och fortfarande svänger jag höger in mot Cirkelvägen. Jag ville visa mamma min nya tavla och be om lite tabletter för min onda mage. Hon hade alltid alla mediciner jag behövde hemma. Plåster i metervara, burkar med Panodil, tabletter mot svamp i tjolahoppsan och urinvägsinfektion. Allt fanns i det där medicinskåpet. I mitt finns bara Alvedon-suppar, hostmedicin och plåster. Inte det där som jag behöver.

Idag behövde jag mamma...och en värktablett. Och de där tråkiga hastbullarna och apelsinsaft i dåligt diskade glas. Idag behövde jag sitta där vid mammas köksbord och skrapa triss utan vinst och reta mig på mammas fula underlägg som skyddade duken. Jag behövde gå den där guidade rundan förbi samtliga fönster och räkna knoppar på orkidéerna och följa med ut barfota och hålla mamma sällskap när hon tog ett bloss. Jag behövde den där kramen när vi sa hejdå och skrattet över att mamma alltid skakade hallmattan i carporten efter att man gått. Som om man var ett dagisbarn som dragit in halva sandlådan i hennes hall. Jag behövde mamma idag.

Det går flera veckor...ibland månader...utan känslan. Sen kommer den klarare än någonsin. Som om det var igår du fanns här. Frisk...glad. Doften av Extrastarka halstabletter. Ljudet av stekspaden i den blå stekgrytan. Ulf Lundell. Smaken av rosa Ambrosiatårta med alldeles för bitter smak på toppen. Och synen av mammas  fula strumpor...till kjol. Ljudet av hårfönen och hårsprayet i hallen. Diskussionerna om bilhelvetet som krånglar, om kärlekar och om goda recept som ligger utklippta på bänken i köket i väntan på att provlagas. Festfilé med rosépeppar. Orientalisk kasslergryta. Grönpeppargryta och den där citronpajen jag alltid fick när jag fyllde år. Planerna. Framtiden. Livet.

Sen kommer verkligheten som en käftsmäll och allting bara rasar. Jag rasar. Bilderna i huvudet, känslan av att ligga där i sjukhussängen tillsammans...och titta på Sex and the city. Ostfrallorna jag köpte med mig när du fortfarande hade matlust, trisslotterna vi skrapade för ett par sekunders drömmande, doften av handsprit och paniken i brösten när läkaren kom in för en 20-sekundersrond och alla frågor som aldrig hann ställas. Samtalen i korridoren med läkare som kastade sanningen i ansiktet på mig, tårarna på toaletten, klumpen i halsen, bilresorna till Lund, gratiskaffet på onkologen...paniken och smärtan i hjärtat. Lapparna till Alice lapptäcke som låg färdigklippta i lådan. Och den där blicken. Planerna. Framtiden. Döden.

Små saker som tar över. Hör en låt på radion och hjärtat stannar. Ser en bil på kustvägen och hinner ta upp handen för att vinka. Tar två paket lax på Maxi när det är erbjudande...för att genast lägga tillbaks ett. Går förbi halstabletterna när jag handlar och lägger ett paket i korgen. För att få känna doften av din andedräkt...

♥
over and out.

//Meekatt...