Enligt reglerna skulle vi vänta med att ge medicinen tills precis innan han somnade eftersom att man blir "väldigt trött och dåsig av medicinen". Yeyh! I like trött och dåsig treåring efter 10 nätter utan sömn! 19,30 fick han 2 ml! God natt älskling - in i dimman med dig! We love drugs!
Klockan 21,30:
Elton springer runt i huset iklädd prinsessklänning och brandmanshjälm och vrålar "JAG ÄR EN FISIG JUUUUUUMPNISSE!!!" och gapskrattar så tårarna rinner.
Klockan 22,30
Klockan 23:07:
Klockan 23,30 fick vi äntligen ner honom i sängen. Där låg han i mitten och vrålade "BAJSKÅÅÅÅAV" på sin bredaste halländska och hade fistävling med sig själv. Klockan 00,05 somnade Elton mitt i en mening och samtidigt slutade hostmedicinen verka. Fantastiskt. Verkligen.
Jag gick in till Alice vid sju i morse och la mig hos henne. Jag killade henne på ryggen och försökte få till en mysmorgon utan bråk...i hopp om att Elton skulle få sova vidare på morgonen. Det gick sådär. Alice vaknade som den arga och skitjobbiga 6-åring hon är och snart var cirkusen i full gång. Alice skrek som en stucken gris över att hon ska behöva gå i skolan, över att hon måste ha kläder på sig och över att jag är en dum bajsmamma. Efter 35 minuters fjäskande, hotande, mutande, övertalning, förklaring och trams var mitt tålamod slut och Alice åkte ut...i bara trosor. HUR I HELVETE SKA MAN GÖRA MED SEXÅRINGARNA?!?!? Jag fattar inte. Och jag HATAR den där kaxiga jävla attityden! Speciellt när man inte sovit på två veckor. Hon sprang in igen och efter många om och men klädde hon på sig. Jag förklarade att om inte hon skulle gå till skolan så måste hon ringa fröken själv och förklara varför....för JAG har ingen bra förklaring annat än att Alice är en trött och arg sexåring. Och jag misstänker att skolplikten vinner över trots? Jag orkar inte. Jag hatar att behöva bli så arg på morgonen.
Vi skickade iväg Freddy och satte oss i soffan till slut. Jag messade Maria som kom och hämtade Alice så att jag slapp väcka Elton och innan de åkte kramades vi och sa förlåt till varandra. En glad 6-åring åkte till skolan. Man kan fan undra vem det är som går på droger här hemma...
Hur gör man?! Hur får man igång en trött sexåring på morgonen när varken frukost på sängen, morgon-TV, färdig klädhög, radio, tidig kväll eller mutor hjälper?!
over and out.
//Meekatt...
Konsekvenspedagogik is da shit! Visst gå du ut! Joooo det är kallt så här på morgonen i mitten på oktober. Bli du hemma men DU får SJÄLV ringa fröken. Det är pinsamt även för en kaxig sexåring.
SvaraRaderaTa lite hostmeducin
Haha. Skönt att höra att det inte bara är här det är kaos och trotskrig på morgonen.
SvaraRaderaFrukosten, kläderna. Skolan. You name it. Och tröttheten. För oss båda.
Vadå kriget i Irak? Tycker ni det är illa så kom hem till oss en morgon 06,30 lixom! ;)
Och ja.. attityden.. den pratar vi inte om va?
"Men Sanna, du måste ha Jacka. Det är nästan minusgrader ute nu!"
"Men maaaammaaaaa...det är så Satans varmt JUUUH"
Ridå!
Hur fasen gör man lixom? :P
Ååååh :o
SvaraRaderaMina barn har alltid fått tvärtom verkan på den hostmedicinen :/
Inte sömniga utan speedade istället :/
Vår läkare har sagt det är ganska vanligt tydligen på barn.
Gillar allt med dej :) men tror ni hade behövt lite fasta regler haha det är du som är bossen, inte barnen!
SvaraRaderaPS skit i hostmedicin , be om andningsmedicin det funkar bäst mot hosta !
Går hon i förskoleklass eller i 1:an?
SvaraRaderaFörskoleklass har ingen skolplikt.
Alice går i ettan. :)
RaderaJag körde med "om du inte går till skolan så kommer polisen och hämtar dig och körvdig dit för det är lag på att gå i skola..." Funkade så där när dom svarade "ring polisen då!" 😌
RaderaJag har slutat försöka så mycket på morgnarna utan bara kör rejset, upp, frukost, inte äta? va hungrig då jag bryr mig inte, borsta tänder UUUT.
SvaraRaderaMååånga gånger när jag kommit till dagis och lämnat minsta har jag bara ryckt på axlarna och sagt att ungen lär nog bli hungrig snart för hon matvägrar hemma. De brukar gå o fixa en macka till henne, de förstår.
Värre är det med 8-åringen, hon kan inte gärna gå till matbespisningen i skolan och tigga frukost. Men jag har sagt att äter hon inte frukost hemma, får hon vara hungrig lite längre då. Och så lägger jag alltid ett äpple i väskan till henne, för helt hjärtlös är jag inte..
Jag förstår det där med frukostbesvär för jag själv fixar inte att äta så fort jag vaknar, och sådan har jag varit sen jag var barn, så på så vis förstår jag mina barn, men känner ändå mig smått föräldradesperat när de inte vill äta..det är ju ändå ett par timmar till skollunchen.
Vardagsmorgnar suger getpung.
För att få på kläder på min 7-åring med attityds-issues så brukar jag klä henne medans hon fortfarande ligger i sängen, under täcket och vaknar till. Hon tycker att det är en mysig stund på dagen. Det gör också att hon accepterar att jag väljer kläder (i de flesta fall). Alternativet är ju annars att hon måste korva sig ut ur det varma sköna täcket, kliva upp och klä sig själv. Denna procedur sker naturligtvis inte varje dag då det tar lite extra tid men vissa morgnar är det helt klart värt besväret.
SvaraRaderaMen Freddy då? Tar inte han några nätter? Det borde han ju, varannan minst när det är kris! Det är jag stenhård med här hemma för jag är hemma med en 4-åring och en 8 månaders bebis och får inte jag sova då blir det inte bra för någon tillslut! Hälsningar Marie
SvaraRaderaElton ligger i mitten hos oss nu när han är sjuk så vi sover lika illa alla tre. Hostandet hörs i hela huset så man kommer inte undan. ;)
RaderaVuxna blir dåsig, barn blir ofta speedade av morfinpreparat. Det borde de talat om för dig, för det är allmänt känt inom sjukvården.
SvaraRaderaVi har en femåring och är lyckligt ovetande om hur sexåringar är. Man kanske skulle passa på att sälja henne medan hon är fem, för sexåringar antar jag att ingen vill köpa? ;)
Det är rent ut sagt förjävligt. Allt är en konflikt och man känner sig som den styggaste mamman i världen. Har man då kaos inne i sig (pga ingen eller dålig sömn osv) blir det än värre med kaoset utanför sig. = man blir bara ännu argare och ledsnare. Att varje dag behöva vara arg och principfast (för "trotsåringar" kan man ju inte låta vinna) tär något oerhört! Fiiiifan. Jag tycker du gör helt helt rätt och kan bara trösta dig med att det går över efter ett halvår eller så (!!!! :P ) och för mig hade inte sonen någon 6/7 års-trots alls. :)
SvaraRaderaÅh vad jag känner igen det där med arga mornar. Förut fick barnen titta på tv innan medans de klädde på sig. De äter båda frukost på fritids så den biten slipper jag och tack gode gud för det då den ena äter i snigelfart. Skulle man vänta på henne så hade hon inte kommit till skolan förrän vid lunchtid.
SvaraRadera6:åringen däremot vaknar för det mesta som ett argt litet bi och på klädfronten är det katastrof. Hon kan inte välja kläder kvällen innan för dem ska hon absolut inte ha när hon vaknar. Och allt ska matcha, jättekul nu när tvättmaskinen har pajat :(
Men när hon väl kommer till fritids så är hon oftast glad som en solstråle, men det tar på krafterna att ha en litet bi på morgonen...
Så funkade det för min son också. Enligt läkaren gäller det ca 10% av befolkningen.
SvaraRaderaSkönt att det inte bara är här det är så..:-D
SvaraRaderaMvh Camilla
Där försvann halva,tråkigt förståss att ni har så..
SvaraRaderaDu skriver verkligen precis som det är.
Det gillar jag ..ler..
Mvh Camilla
Önskar jag hade några bra tips. Hoppas du får sova i natt.
SvaraRaderaEn jobbig 6-åring? Jag har en jobbig 3-åring och en 1-åring hemma och längtar sååå tills de blir äldre och det förhoppningsvis blir lättare hemma, men så är alltså inte fallet? Mjau!
SvaraRaderamåste torka tårarna, skrattat gott åt kvälls-scenen :-) Tack för det!!!
SvaraRaderaUnderbar text igen. Från en som sitter här med gnällig 7-åring, tuttig bebis och en 4-åring med attityden från helvetet.
SvaraRaderaHej. Jag har just hittat din blogg så läser ganska mycket tillbaka för jag älskar den! Inget rosa fluff om hur underbart allt är utan en bild av verkligheten. Helt i min smak.
SvaraRaderaDet här med morgontrötta och tjuriga skolbarn känner jag så väl igen. Min 7-åriga son har sååååååå svårt att somna på kvällarna (har alltid haft), vilket resulterar i en mycket trött kille på morgonen. Han går i ettan och hatar skolan. Varje morgon får man dra en sleten, sketen förklaring på varför han faktiskt måste gå till skolan. Tröttsamt!! Senaste veckan har varit lite bättre. Lampan i hans rum, som alltid varit tänd när han ska sova, (han är lite mörkrädd) har släckts vid nattning och han somnar snabbare. När han själv märkte hur utvilad han var morgonen efter och hur lite bråk det blev ville han själv somna tidigare... Som sagt, detta har varit i en dryg vecka så vi får väl se hur länge det håller i sig.. Några konkreta tips har jag tyvärr inte, och nu måste jag fortsätta läsa dina tidigare inlägg ;-)