Mammagömmorna, Prettona & Latmasken!

Igår kväll gick det utför här Meekatt Casa. Jag låg nerbäddad i soffan under en filt och kollade på Liar Liar och ser det här:

Vafan hände här?!

Ungarna har hittat min godisgömma!!? Fan. Hur länge har de vetat om det här liksom?! Och var ska jag gömma allt gott nu? Hur mycket har försvunnit utan att jag märkt det? Är detta hämnden för alla uppätna godispåsar under pappaveckorna som jag skyllt ifrån mig på barnen själva? Ja...detta måste ju fixas. Mitt hus är ju inte så stort och det finns liksom inga bra gömmor. Jag delar redan rum med Elton och garderob med Alice. Tvättstugan är det enda som är lite av en "safe zone" men där gömmer jag redan en massa grejor. Känns ju konstigt att ha womanizern och Geishat på samma plats. Men iofs ganska praktiskt... Jaja, tvättstugan får det bli! Omorganisation sker idag.

Jag la ut bilden på Elton i godisskåpet på Instagram igår kväll och fick direkt två arga mail. Det ena var ifrån en arg mamma som tyckte att det var sjukt att GÖMMA godis ifrån barnen som om de inte var en "del av hushållet" och att jag som "varannan-vecka-mamma" minsann skulle skämmas över att ens vilja ha "saker för mig själv" när jag redan valt bort barnen på halvtid. Svar till dig: Skit på dig. Faktiskt. Man väljer ALDRIG bort sina barn. Man skiljer inte sig från sina barn och det är den största sorgen i livet att man missar så mycket av deras liv. Det betyder dock inte att man inte fortfarande vill och behöver smygäta choklad, dricka vin i tvättstugan och djupandas i papperspåse och rabbla könsord ibland när tålamodet tryter. Det är ju fortfarande vardag här hemma med konflikter, lata ungar och tjafs om wifi. Inte bara ärtskott och kramar. 

Det andra mailet kom ifrån "En orolig mamma" som såg framför sig hur min lilla lilla bebis trillade ner ifrån den 7 meter höga köksstolen och bröt nacken och alla andra ben i kroppen medan jag satt drogpåverkad i soffan och lyssnade på Arvingarna och rökte gula prince iklädd rosa fluffig morgonrock och foppatofflor. Tack för omtanken. Men han är för fan snart nio år, lagar sin egen middag, har flickvän, kan rabbla nians tabell och vet hur man hackar paddan för att komma kring skärmtidsspärren. Nästan mer självgående än mig. Och han dör ju inte om han trillar av stolen. Och bryter han ett ben så tar mamman honom till akuten. (Jag ringer en A-lagarkompis och åker in till sjukhuset på hans pakethållare med Elton i cykelvagnen bara.) 

Jag räddade upp missade mammapoäng med prettofrulle. Elton fick pannkakor och jag och Alice åt omelett med svampstuvning. Ärtskotten tvingade jag i dem. Man SLÄNGER inte ärtskott! 

#ärtskottförfan

Nu försöker jag motivera min blivande tonåring att städa sitt rum och cykla och handla ägg. Det går sådär. Jag frågade "Kan du vara snäll och cykla och handla ägg gumman?" Hon hörde tydligen "Kan du bota cancer gumman?". 

Exakt så här är det. Sjukt!

over and out.

//Meekatt...