Barnfritt, Pinsamt & Hembränt?

Torsdag och pappaveckan börjar idag. Bra och glad lämning i skolan imorse. Jag hade min svacka tidigare i veckan så nu fanns det inte så många tårar kvar. Vissa gånger känns det ganska okej. Halvvägs till skolan tog Elton av sin stövel för att klia sig och halva skolgårdens sandlåda ramlade ut i min nytvättade bil. Då räknar man tyst inombords och tänker "Hej och välkommen pappavecka", haha. Det går verkligen upp och ner det där. Ena dagen känns det som att man ska dö. Nästa dag spelar man dansbandsmusik på högsta volym, storstädar naken och hetsäter barnens Halloweengodis i ensamhet. Sån é jag. 

Inget slajm på en vecka. Och Nyhetsmorgon VARJE morgon. Bajsa ifred! Håll fast vid fördelarna!

Det här med dansbandsmusiken som går på högsta volym här hemma nu...hm. Jag stänger förnsterna och är livrädd att det ska knacka på dörren här hemma. När det ringer springer jag till högtalaren och stänger av innan jag svarar, haha. Men ja...nu ska jag alltså lära mig dansa. På riktigt. Jag ska ut och dansa i helgen och jag är så nervös att jag redan har handsvett, haha. 

Jag och en kompis slog vad...typ. Och jag vet inte om jag ska kalla det vinst eller förlust (ännu) men resultatet blev att vi skulle ge oss ut och dansa. Jag sa "Bara om jag får dansa till Lasse Stefanz". Såklart. Jag menar - ska det va så ska det va på riktigt ju! Och hur stor är chansen att man får till det inom rimlig tid? En snabb googling visade att de spelar redan nu på lördag inom hyfsat avstånd. Fan. Och nu kan man ju inte backa ur. Jag har varit skittuff i två veckor. Nu börjar jag känna ursäkterna bubbla upp inom mig. Sjuk katt, mormor på sjukhus, brutet ben...halsfluss...dödhet?! Men nej, vi ska göra det här! Jag och Amanda har övat och med rätt mängd vin i kroppen har jag nästan lite taktkänsla. Dock är det jag som för hela tiden. Jag inser att detta kan bli ett problem...

Det roligaste i det hela är att vi ska till Ekebo. EKEBO. Det låter kanske inte så märkvärdigt...men om man växt upp ihop med mig (delat tonårsfyllorna) med mig...så inser man hur komiskt detta är. Det var ju där vi hängde...varje lördag...i flera ÅR. Där har man dansat, gömt hembränt i buskarna, hånglat i buskarna, gråtit i buskarna...spytt i buskarna...typ. Ja, det mesta har hänt där kan jag säga, haha. Vi hängde på "15-årsdiscot". Ibland hade man tur och kunde flirta sig in på 18-årsdiscot och köpa sig en olaglig drink. Och varje lördag kom det in "GAMLINGAR"(!!) ifrån "kasedansen" vägg i vägg och skakade loss sina pinsamma arslen inne hos oss ungdomar. De kände nostalgi och alla vi tittade på dem som om de var ifrån en annan planet. NU ÄR JAG EN AV DEM!!! Gamlingarna. Det är IN DIT jag ska gå nu. På vuxendansen!? May the force be with me. 

Jag har dansat en massa "kasedans" med pappa när jag var liten. Då stod jag dock på hans fötter. Sen har jag gjort ett och annat tappert försök på campingen när vi haft dansbandskvällar. Men nu är det ju på riktigt. Utan kompisar som tycker synd om en och dansar med en för att de tycker synd om en, haha. Nu ska man ut på köttmarknaden på riktigt och man ska hålla takten, följa med och inte svettas om händerna. Man ska inte skratta åt folk (eller sig själv), inte trampa folk på fötterna och man ska inte föra. Man ska vara vuxen, inte säga fula ord och inte skratta åt karlarna som har byxorna ända upp i nacken. Två till höger och en till vänster. Eller tvärtom?! Jag vettefan... 

Jaja, min mamma gör lyckoskutt i sin himmel i alla fall för om det var någon som älskade dans så var det hon. Och min gamla svärfar Lasslo hejar nog på och vrålar "Cheerio Cheerio!" i sin himmel. Blir det riktigt fruktansvärt pinsamt kan jag säkert lokalisera en gammal halvliter hembränt jag glömt i en buske på området typ 1995...

Denna går på repeat nu! Spelas inte den blir jag besviken! 

over and out.

//Meekatt...