Leksaker, Dåligt samvete & Flytt?

Jag fortsätter gömma mig ifrån familjen (<--barnen!) och sov i strandhuset inatt. Ringde Freddy i morse och frågade om Alice var besviken idag för att jag inte var hemma när hon vaknade. "Ingen frågade efter dig. De märkte nog inget!" Haha, vafan!? Så jävla bra då! Packar väl mina saker och flyttar ner i mitt välstädade bacillfria strandhus med gott samvete. Lugnt och skönt, rent och de enda leksakerna man eventuellt skulle kunna snubbla över är mina egna, haha. ;)

Idag har jag haft fullt upp med att svara på mail och jag har fått ett fantastiskt gensvar efter gårdagens inlägg. Tack för alla peppande och fina mail och kommentarer, alla delningar och hejarop. Ni är fantastiska! ♥ Tack även till alla Maffiamorsor som tagit sig tid att komponera långa mail om hur värdelös jag är. Det blev bra underhållning till dagens räksallad på Espressohouse. Jag tar inte åt mig. Jag är liksom förbi det stadiet i livet när jag låter andras idioti påverka hur jag tycker och tänker. Men jag blir lite ledsen över att det finns så mycket negativa mammor där ute som lägger så mycket energi på att försöka trycka ner andra mammor. VI HAR REDAN DÅLIGT SAMVETE! Det kom liksom med förlossningen och vi är världsbäst på att känna oss värdelösa och otillräckliga utan att någon påpekar det. Jag har lärt mig med tiden...att jag faktiskt är jävligt bra precis som jag är. Men som nybliven mamma...med läckande ömma bröst, sömnbrist, ful och skrynklig bebis och dödslängtan...så räckte det med EN enda dum kommentar för att man skulle rasa. Vi ska hålla ihop! Det är DET som är grejen mammor!

Jag fick ett mail ifrån en mamma och pappa som föfasades över att jag äcklades så av ungarnas kräk. För vad vet JAG om sjuka barn?! Nej, jag vet väldigt väldigt lite om hur det är att leva med ett sjukt barn. Och det är jag oändligt tacksam för. Vad är en magsjuka när man kan ha barn med allvarliga sjukdomar? Jag är kanske jätteelak när jag säger att det inte har med saken att göra. Det finns ALLTID någon som har det värre. Och ibland måste man faktiskt få klaga lite. Man måste inte älska livet alltid. Man får tycka att saker är orättvisa trots att det kunde varit sämre. Och jag är sjukligt och totalt överdrivet rädd för magsjuka. För att jag får det varje år. Och varje gång blir jag så sjuk att jag önskar att jag bara fick lägga mig ner och dö. Min största skräck i livet...är den jävla magsjukan. När folk säger "Lite skit har ingen dött av!" vill jag nästan gråta, haha. Ni anar inte ångesten jag har...

I vår familj har vi söta, glada och underbara Estelle. Min brors stora lilla tös som har haft en förbannat kämpig start i livet. Operation efter operation, smärta, oro och tårar...och massor med kräk. Men också skratt, glädje, överraskningar och stolthet. Så jag vet lite...men långt ifrån allt...om hur andra har det. Och det är ju det som är grejen. Jag skriver om mitt liv, mina tankar, erfarenheter och funderingar. Jag kan inte ta ansvar för allas känslor...för då hade bloggen inte varit "min".

Nu ska jag hämta tavlor, lämna post och sen köra till Levande Hem i Laholm och titta på fina saker! (Nej Freddy, jag ska INTE shoppa....alls...typ.) Fast ja, ska jag nu flytta så behöver jag ju lite fint!  

over and out.

//Meekatt...