- Men SLUTA tjata mamma! Jag HAR borstat håret!!!
- Ja, men bara där fram älskling. Du måste borsta där bak också. Det ser lite tokigt ut...
- Jag HAAAAAR gjort det ju!!!!!
- Men du har inte borstat där bak gumman. Du borstade bara det du själv såg i spegeln. Ska jag hjälpa dig?
- MEEEEEN!!!! JAG VILL FLYTTA!!!!!!
Såna é dom. Helt jävla omöjliga, kaxiga, uppkäftiga, labila, konstiga, aggressiva och alldeles fantastiskt underbara på samma gång. Man får fina egenförfattade felstavade små kärleksbrev med så mycket kärlek i att ögonen tåras. I nästa stund hänger en lapp på dörren med orden "ALA FÅR KOMA IN I RUMET UTOM MAMMA!" Skit på dig!? Här är det hög tid för ett "10 BRA saker-inlägg" och den här gången blir det såklart:
10 BRA saker med en 7-åring: (<--wish me luck, haha!)
1. Den läser! Äntligen har man lite nytta av den förut frustrerade sexåringen som äntligen "knäckt koden" och numera kan läsa godnattasaga för lillebror. Hallefuckinglujah! Jag ska aldrig mer behöva öppna en Pinobok så länge jag lever! Hon läser också sms och mail vilket lett till att mamma fått sätta dubbla kodlås på telefonen. Saftey first! Nu har jag i och för sig inte fått ett snuskigt sms ifrån min man på snart 15 år men PLÖTSLIGT HÄNDER DET! Och jag ska ta mig fan vara beredd!
2. Humöret! Det blir aldrig långtråkigt med en 7-åring. Den lugna och mysiga 5-åringen blev en frustrerad 6-åring...som blev en dement Hitler med PMS. Det går ifrån 0-100 på mindre än en sekund och dörrhelvetet till rummet agerar mer som fläkt än som dörr. Kramarna sitter aldrig långt inne men ibland undrar man om hon vill kramas för att kunna hugga en i ryggen med en gaffel samtidigt. SÅ labil är 7-åringen. En förlorad tejprulle leder lätt till en packad väska och ett hot om flytt men i samma stund som skorna åkt på kommer nästa känsla som är "Vill du följa med mamma? Vi kan leta snödroppar!" HALLÅ!? Inte ens den här mentalt ostabila mamman hänger med i svängarna. Dörren ska dock ut i garaget för andra gången snart. Det är väldigt svårt att smälla med ett draperi, haha.
3. All denna underhållning! 7-åringen både älskar och hatar sig själv och bekräftelsebehovet är enormt. Samtidigt tryter tålamodet. Men 7-åringen är inte dum! Den sen ju till att ta alla chanser till beröm och uppmuntran och detta görs genom UNDERHÅLLNING! Det går inte en dag utan att ungen skrivit en egen låt, gjort en egen dans, byggt en cirkus, sminkat sig själv eller byggt om det som en gång var mitt vardagsrum till en teater med 16 stolar. HALLÅ! Du delar ut TRE biljetter - varför SEXTON stolar?! Att lillebror oftast gråter i slutet av föreställningarna hör till. Är man sju år är man både rollsättare, chef och regissör och den som inte förstår manuset åker fan UT! Och avskedandet sker oftast mitt under pågående föreställning med bisarra tonarter och helt utan hänsyn till publiken ifråga som faktiskt köpt biljett! Applåder och stående ovationer är ett måste och 7-åringen ska alltid presenteras högtidligt - oftast av sig själv.
4. Social träning! 7-åringen är en liten tonåring...som är en liten statsminister...som fortfarande är en liten dement Hitler med PMS. Allt går att debattera och det går ALLTID att vinna. Annars kan man bara springa iväg och smälla i dörrar. Allt ifrån tandborstning och duschning till TV-tid och veckopeng ska diskuteras. Det här med att "Jag är vuxen - därför bestämmer jag!" bemöts av ett "OCH!?" och i vanlig ordning sjunker den här supermorsan ner i samma låga nivå för diskussion. "Jag ska bara" är 7-åringens nya ledord och det finns ALLTID något som måste ske först. Efter mina två månader med en 7-åring hade jag utan tvekan kunnat debattera skiten ur vilken partiledare som helst inne i "Penissalen"!
5. Renlighet! Det är ju ingen överraskning att barn växer och det är såklart något positivt. Men varför måste de växa så jävla konstigt? Den vänstra armen är 70 cm lång men den högra är 150 cm lång och välter därför ut mjölkpaketet...två gånger varje måltid. Benen tar sina skutt i längd och det går inte att gå förbi en tröskel utan att slå i tårna eller krocka knäet in i dörrkarmen. Man kan snubbla på luft! 7-åringen är som en full jättebläckfisk i en porslinsaffär och både dammsugare och golvmoppen står centralt framme alltid. Golven har aldrig städats oftare. 7-åringen har också en viss förmåga att underskatta avståndet ifrån tallriken till munnen...även då de äter i LIGGANDE POSITION. Tvättmaskinen går mer varm nu än den gjorde med en nyfödd kräkbebis.
6. Sex ja. Det har vi slutat med. 7-åringen är nämligen mörkrädd. Fan.
7. Självständighet! Det har vi ju längtat efter och i många fall är det otroligt skönt. En hungrig 7-åring kan själv ta fram en macka och hämta dricka. Att köket sedan ser ut som om IS haft årsmöte där är en annan sak. 7-åringen tar egna initiativ och detta ska såklart uppmuntras och berömmas! "ÅH vad duktig du är som bakat muffins HELT själv gumman!! Nu ska mamma bara dricka en bag-in-box så att hon orkar sanera köket". Att muffinsen bakas utan recept och därför smakar skit börjar bli svårt att dölja då 7-åringen spänner ögonen i dig under "smakmomentet" och inväntar stående ovationer. De kan även städa rummet själv och detta sker numera genom att (med fötterna) göra en liten "gång" genom all skit så att man kan ta sig mellan punkt A och punkt B.
8. (10!? Hur tänkte jag!?) Humor! 7-åringen är en teaterapa av rang och det där med ironi börjar falla på plats. En del människor lär sig inte det under hela sin livstid men min 7-åring har börjat förstå det här med självdistans och humor. Små gulliga skämt som att "Mamma har långa bröst och Tigermage" är sedan länge passé! Mamma har väl humor?! Nu tvingas man upp på badrumsvågen, fotas ifrån hemska vinklar, finnar ringas in med tuschpennor och mammas BH får agera fallskärm till Iggle Piggle som försöker ta självmord ifrån soffbordet. Nu blir man nästan "Roastad" bara man tar av sig jackan.
9. Om 11 år flyttar de hemifrån?
10. Kärleken! 7-åringen är en labil liten fan men INGEN kan kramas som 7-åringen. Behovet av närhet, kramar, bekräftelse och kärlek är större än någonsin och hur arg och besviken den där 7-åringen än kan vara under dagens gång så finns det ALLTID en massa kärlek som behöver komma ut och besvaras. 7-åringen ser direkt på dig om du är ledsen och är nu stor nog att förstå att det räcker med att hålla handen och sitta nära för att det ska kännas bra i mammahjärtat. Små små lappar, långa brev och egenskrivna böcker med bilder på familjens alla medlemmar med stora hjärtan runt om. "Mamma är best! Mamma hjartar pappa! Jag elskar hela min familj!". 7-åringen må smälla i dörrar, spilla ut juice och diskutera skiten ur dig - men kärlek - DET finns det så att det räcker och blir över. Och nu har den där frustrerade ungen knäckt koden så att den kan förmedla det när det där samvetet och ilskan tagit över för en stund. "ALA FÅR KOMA IN I RUMET UTOM MAMMA!!"
over and out.
//Meekatt...
Åh! Jag säger bara åh, vilken bra lista! Känner igen vartenda dugg från min fd 7-åring. :) Skrattar högt åt nr 5. Även om han numera är nästan 9 växer han fortfarande ojämnt. Igår välte han ner en semla på golvet och tyckte att det var mitt fel för att jag ställt den konstigt i kylskåpet...
SvaraRaderaSkrattar gott tills jag inser att mycket av det stämmer på min femåring. Bävar för "lilla tonåren" och undrar om det verkligen kan bli värre?!
SvaraRaderaMalin
Hm, tycker du 7-åringen är sådär så vänta när hon är 15. Tonårstiden uppfanns för att föräldrar ska sparka ut sina barn utan nån som helst sentimentalitet. Jag överlevde tonåren (och mina numera vuxna barn också). Tyvärr sket det sig med att sparka ut dem då de fortfarande bor kvar hemma (+flickvännen till sonen). Det sistnämnda tack vare ungdomsarbetslösheten.
SvaraRaderaTack för en underbar blogg.
Under bar lista. .vänta tills de är tretton
SvaraRaderaJag gillar inte dina listor alls!! Precis när jag tror det ska komma en lugnare period i livet, så skriver du något om vår närmsta framtid och jag ser den där harmonin jag väntade på flyga sin kos! Jag skulle skaffat barn ett år före dig istället för efter, då hade jag kunnat se tillbaka på tiden som gått och skrattat åt dina listor istället. :D
SvaraRaderaNu har jag visserligen bara en tjej på 7 månader men jag läser högt för mannen och skrattar så att tårarna rinner! Känner igen mig själv som 7-åring, särskilt dörrsmällandet, teaterapan och bakandet :P
SvaraRaderaVi har mycket att se fram emot ^^
Ser mycket här som Talibanen redan anammat. Tydligen ett halvår för tidigt ... Men det är klart.. Då kanske hon slutar ett halvår tidigare. För inte blir det väl värre?
SvaraRaderaJo, det är väl klart som fan att det blir värre.. det blir det alltid. Och det vet ju ALLA! ;)
Humor however ..i alla fall för en Taliban 6 år och 6 månader är att fota. Det kan man ju tycka är sketabra .. och lärorikt. Och allt det där.
Det jag vill diskutera är motivet!
Varför i helvete är det roligaste hon vet att smyga upp och fota mammans bleka, dallriga rumpa som ligger all over the plave på morgonen?? Vad har den gjort för ont??
Jag frågade faktiskt här senast: Men Vaaarfööör måste du ta kort på min rumpaaa?? (läs: Lätt hysterisk och skamsen när man sett sin röv från 9 olika omöjliga vinklar)
Meeen maaamma... den är ju jäääätterolig!! Och hade jag väckt dig hade jag ju inte fått lov"
Jomensåatte... kodlås var det va? Gav upp att byta efter att hon knäckte den, den tredje gången!
Skall börja att sova i overall! Och länga tills hon blir 8 år! :D
Tack för att du är du Meekatt! You totally rock! Och förövrigt älskar jag din nya titel!! ;)
//Hondjuret - en dold wannabeförfattarfitta! :P
Jag har själv en sjuåring och känner igen mig i ALLT haha! Känns skönt att läsa att det tydligen är normalt att de beter sig som de gör :).
SvaraRaderaJag håller med fullständigt! De kommer behövas massa sprit för at klara av TVÅ 7åringar i helgen ;) men oftast är de lugnare i grupp ;)
SvaraRaderaHaha nu har min 7åring läst ditt inlägg och sa "mamma de är ju precis som jag" Jepp, precis vad jag sa Simon Lilla :)
SvaraRaderaAMEN! Har själv 7-åriga tvillingar så du kan säkert tänka dig att när ena lugnat sig så fortsätter den andra så det blir ALDRIG lugnt i huset! Maria
SvaraRadera