Så låter en trotsig 3-åring klockan nio på kvällen när han inte vill sova. Mitt uppe i ett av sitt livs utbrott förvandlades han igår till en mammahatande ligist, haha. Det är fantastiskt att vara småbarnsförälder. Verkligen. Som att försöka resonera med Hitler själv. Fast en liiiten och naken Hitler. Det går ju inte.
Just är jag så JÄVLA trött på att jag och Freddy aldrig har några kvällar tillsammans och att vi alltid somnar tillsammans med barnen. Igår var jag redo för förändring, haha. Jag var skitladdad och barnen skulle somna i EGNA sängar - yeyh. Utan oss. Alice låg i sin säng med lamporna tända och vrålade om att hon var mörkrädd och aldrig någonsin skulle somna om hon var ensam. Elton stod naken på golvet i sitt rum och skrek som en stucken gris och ville slå sin mamma. Lyckat. Mysig kväll...verkligen.
Men jag hade bestämt mig och då fanns det liksom ingen återvändo. Man kan ju inte vända mitt i fighten!? Har man gett sig in i den måste man härda ut. Elton lyftes upp i sängen 168 000 gånger, lyftes tillbaks in i rummet 200 000 gånger och nattades om och om igen. "DU ÄR INTE MIN VÄN MAMMA!!!" Nej hjärtat, jag vet. Men vi kan bli vänner imorgon igen. Nu måste vi sova... Jag log hela tiden mitt mentalt störda leende, höjde inte rösten en enda gång och jag svor inte. Inombords misshandlade jag dock mig själv brutalt med SD-järnrör och upprepade könsord som till och med gjorde MIG generad. För sån é jag.
Efter en timme hade Elton kastat ner alla sängkläder, böcker, nallar och tavlor i golvet och stod naken i sängen och vrålade. Ja, det gick ju jävligt bra det där?! Suck. Utmattad och nästan spyfärdig klättrade han till slut ner ifrån sängen för tusende gången...ställde sig på golvet och tittade på mig... "Mammaaa....du är INTE min vän. Bääär mig!" Där gav en utmattad liten kille upp fighten och mamma fick lägga honom i sängen igen efter lite kramar. I morse frågade jag honom om vi var vänner och det var vi. Tack Elton. Skit på dig!
Jag vet ju att det gick fel ifrån böran. Alice föddes en vecka efter att mamma dog och ja, Alice sov ALLTID hos mig som bebis. Eller på mig. Jag behövde ha henne nära mig alltid då...för att överleva. Så hon vande sig ju vid det. Men med två små (som nu är stora och tar lika mycket plats som vuxna) är det inte lika mysigt längre.
Jag vill ha barnfria kvällar! Är det för mycket begärt att få två timmar utan barn på kvällarna innan man somnar?! I sex och ett halvt åt har vi somnat hos/med barnen varje kväll. Det räcker nu. Jag vill också säga god natt till barnen med glad ton, kolla på Netflix-serier, dricka kvällskaffe, ha sex(!) och få sova med en hel huvudkudde - till bara mig. Inte sova på soffan för att Freddy och båda barnen däckat i vår säng och inte skälla på barnen det sista jag gör på kvällarna. Hur gör ni?! Det måste vara fler som har barn som inte vill somna ensamma? Vi läser böcker varje kväll för att "komma ner i varv" - men SEN vill jag gå ut! Att låta dem sova tillsammans funkar inte. Då bara slåss de bara och dessutom är det en "vuxen" de vill ha och inte varandra. Kan man hyra in en "professionell nattare" med RUT-avdrag?
over and out.
//Meekatt...
Nu är mina barn stora (20 och 22) men när de var små var det jobbiga kvällar periodvis. Den stora tjejen ville inte somna ensam och det kunde ta upp emot 3 timmar att bara ligga tyst bredvid henne i sängen innan hon somnade. Då var hon runt 2-4 år. Lilltjejen klättrade ur spjälsängen så fort hon kunde gå och somnade genast om hon fick sitta i knä framför TV:n, sen var det bara att lägga in henne i sin säng så sov hon gott. Så var hon fram till dryga 3 år har jag för mig.
SvaraRaderaJobbigast var det när man ensam skulle försöka få båda två i säng. Först när de var riktigt små så jobbade deras pappa borta i veckorna och när de var 3 och 5 flyttade vi isär.
De ville självklart sova hos oss, men de var ganska bra att prata med och jag sa att de fick somna i sin säng och när de vaknade på natten var de välkomna in till mig. När jag bodde ensam med en smal säng fick de komma upp varannan natt och det var de jätteduktiga på.
Kan ni kanske prata med Alice och säga att alla stora barn somnar i egen säng? Fråga kompisarnas föräldrar hur de gör så kan ni säga till barnen att prata med sina kompisar sen om ni redan vet att de somnar i egen säng.
Det tär väldigt på förhållandet att inte få "vuxentid" så hoppas det löser sig snart.
Ja, vi pratar om det...att andra barn somnar i egen säng. Och att hon snart kanske vill ha kompisar som sover över/sova över borta och att det är dags att lära sig somna utan mamma.
RaderaGick bra idag...till slut. Så vi kämpar på. Och ja, vi behöver verkligen lite vuxentid!
Åh jobbigt jobbigt, det där!! Jag tror att ni bara måste vara sjukt envisa. Tillslut ger de med sig. De kommer ju också inse att det är skönt att få bli stor och få en säng för sig själv.
SvaraRaderaMed vår första son så var det aldrig några problem, han sov i eget rum från han var några månader. (Jag vet, säkert inget du vill höra!) Men med nummer två var det plötsligt inte lika lätt. Han ville inte vara själv på natten. Det blev en sjukt jobbig period när jag smög ut när han somnat och när han sen vaknade så blev han jätteledsen. Så jag gick som en jo-jo-zombie mellan hans och vår säng. Men så plötsligt händer det! Faktiskt! Nu sover han i egen säng. Ibland vaknar han på natten och är ledsen och då får vi givetvis gå in och trösta. Men han somnar om snabbt och då går jag tillbaka igen till min snarkande man.
Så håll ut är mitt dåliga tips! Var envis med att det är såhär det är nu. Mamma ligger bredvid dig tills du somnar!
Ni kommer klara det! Lycka till! (För det är ju sååå värt det sen!!) Kram Maja
Tack, vi håller ut! Man känner sig sämst i världen...men hon börjar nog förstå. ♥
RaderaJag har två barn, idag en tjej på 10 och en kille på 8. När dom var små låg alltid jag och deras pappa hos dom eller dom i vår säng med någon vuxen. Blev ett evigt bärande varenda kväll och inte så mycket vuxentid heller som man kanske önskat. När mannen sen jobbade kväll orkade jag inte med att natta två barn på olika håll eller i vuxen sängen heller för den delen. Jag förklarade för dom att ikväll är det nya rutiner. Visserligen var sonen inte så gammal, kanske som Elton eller halvåret äldre.
SvaraRaderaDe låg i sina sängar, kom ibland, kallade ibland, eller kanske inte i bland utan ganska mycket till en början. Jag gick dit pratade med dom och upprepade samma mening "jag kommer snart igen och tittar till dig" och efter mycket kämpande så lyckades jag. Men bara de kvällar mannen inte var hemma. Nu är dom så stora, vill dock fortfarande ha sällskap men får snällt somna i sina sängar själv, såtillvida inte den tio åriga dottern övertalar sin pappa att ligga i hennes säng. Lycka till :-)
Tack! :) Vi kämpar vidare!
RaderaVår lilla har alltid sovit själv (från sex mån, när jag slutade att amma) vår stora ville bara somna när vi var där, sedan smög vi ut från hans rum. Det tröttnade vi på sen så han fick somna utan oss men i vår säng. Detta tröttnade vi också på tillslut och ville ha tillbaka vår säng. Vi sa att sängen var sönder. Nu går vi upp och lägger ungarna vid halv sju. Båda somnar själv och sover i sina sängar hela natten. Tummen upp!
SvaraRaderaHaha, trasig säng var bra! Ska prova den om det krisar! ;)
RaderaMin mamma har berättat att vi aldrig sov i deras säng när vi var små. Dom hade madrasser på golvet bredvid deras sängar om det var så att vi vaknade mitt i natten och ville gå in dit.. och då kanske det inte är lika intressant längre om man inte får krypa upp i sängen? Äsch jag vet inte.. jag vet bara att jag nu när jag är 24 så sover jag i egen säng ;)
SvaraRaderaoch det är nog din mamma och pappa glada för ;-)
RaderaHahaha! Bra tips!
RaderaDet viktigaste är att du har bestämt dig (att Ni har bestämt er, barn känner direkt om någon tvekar)
SvaraRaderaGör det också gärna till något praktiskt. "jag behöver sova själv, annars får jag ont i ryggen"... Och ge inte upp.
Det kan vara rena rama cirkusen ett tag, men det gäller att hålla i. Man måste lita på barns förmåga att faktiskt kunna själv. För det kan dom..
Ger man sig, tar det 10 år till, typ! ;-)
Min minsting är sjuuuukt mammig och skulle helst vilja sova PÅ mig. (6år) Så hon får den t-shirt jag sovit i natten innan. Så har hon den med sig i sin säng! :-D
(vårt sovrum ligger exakt 4 steg bort....)
Ibland får hon somna i min säng och så bär jag in henne till hennes säng sen. Men, jag vägrar att ligga/ sitta med dom tills dom somnat. Går inte...(Jag har prövat med alla 4 och det slutar med att JAG somnar och de går upp och leker...)
Det går att göra det till en praktisk grej också. Min äldsta son kunde absolut inte somna själv, men jag nattade honom och skulle sedan "bara dammsuga, bara plocka i en disk, bara hänga en tvätt"....och varje gång hade han somnat innan jag var klar.
Alice är så stor att du kan resonera med henne..."Vad behöver du för att sova i din säng? Hur ska vi göra för att det ska funka..."...hon borde gå att muta också! ;-)
Lycka till! :-)
Ja, ikväll körde jag att jag "ska bara duscha" sen kommer jag och hon somnade själv! Yeyh! Och vi pratade om det här med vuxentiden tidigare ikväll. Utan vuxentid kan föräldrar aldrig planera roliga saker man ska göra! Hot och mutor... ;)
RaderaDet är hopplöst och jag ger också upp snart!! Ungar som skriker surar, hotar med konstiga saker mitt i natten ( vem lärde barnen hota) suck! Mannen jobbar natt så jag är ensam i helvettet, misstolka mig inte, jag älskar barnen! Men jag hatar nätter!!! :( förstår dig!!!
SvaraRaderaÅh, jag vet känslan! Man älskar barnen men man HATAR att vara mamma! Utan sömn blir man tokig...
RaderaBelöningssystem, mutor med badhuset på fredagar om de sover i egna sängar, avslappningsband, lampa tänd, hunden i sängen...? Något måste funka!
Kämpa på! We can do it! ♥
Mmm känner igen det där. Du är inte ensamma om det . Här hinner vi lägga oss i sängen börja med lite förspel sen hör man fot stegen =( . Om man då lyckats få honom somna i lagom tid. Efter alla prusidurer
SvaraRaderaHaha, lite förspel är bättre än inget förspel! ;)
RaderaLider med dig... kommer ihåg kvällarn här hemma... pust... inga roliga nattningar... tjat, gnäll och hot.. inget roligt... men många år och nu äntligen fungerar det. :) läser bok och sedan godnatt. Hampus somnar fort, hanna kan fråga efter vatten eller var man är... men vilka framsteg :) ... testa att ta upp barnen tidigare, det har gjort det lättare för oss... lycka till! Kämpa på! Kram
SvaraRadera20 kronor/kväll funkade också om jag inte minns fel? haha
RaderaKram!
Min numera 10-åring låg jag bredvid och låtsassov med i 4 år tills jag fick världens bästa tips. Jag sa att idag kommer jag att sitta bredvid din säng och hålla din hand istället. Så satt jag i nån dag. Sen flyttade 1 m och satt och läste. Långsamt flyttade jag lite längre bort med någon dags mellanrum. (Satt alltid tills hon säkert sov, gjorde jäkligt ont i röven! Kudde rekommenderas.)
SvaraRaderaNär det gått bra att sitta i dörröppningen nån dag satte jag mig i rummet bredvid, utom synhåll, men var noga med att säga att jag säkert skulle sitta kvar. Efter sammanlagt 2 veckor kunde jag säga att jag sitter med pappa vid tv'n. Hon visste att jag inte var försvunnen, jag satt bara i ett annat rum.
Inget spring alls faktiskt! Sen hade vi ju lillasyster som inte kunde somna om jag var inom synhåll de första 5,5 åren utan somnade bredvid pappa i soffan, men sedan lugnt deklarerade att hon skulle somna i sin egen säng och gjorde det samma kväll!
Så har vi haft det :-) Grym blogg förresten, underbart att du är tillbaka <3
Tack snälla! ♥
RaderaJa, jag vill ju slippa det där momentet att vänta tills hon somnat. Idag lurade jag henne med at jag skulle duscha och komma in sen och hon somnade under tiden. Lamporna tända - radion på. :)
Min lille kille sover i egen säng för jag har sagt att det blir för svettigt om alla ska sova ihop. Han köper det för han hatar att vara för varm.
SvaraRaderaAlice vill helst ligga PÅ mig...svett skrämmer inte henne, haha.
RaderaJag kan bara säga - ge er inte! Sätt upp tydliga regler, förklara tydligt varför (om det så är en lögn, den med att sängen är trasig som nån skrev tidigare är ju skitbra!), belöna och uppmuntra när det går bra! Lycka till!
SvaraRaderaTack! :)
RaderaOj, vilka überpedagoger det finns i ditt kommentarsfält *chock*
SvaraRaderaUnderbart med tips!
RaderaVi har världens lättaste unge... tills det kommer till sömn. Tills hon var runt fem månader sov hon hos oss i sängen större delen av natten (det lilla hon nu sov alls...), sedan sov hon själv men vi satt med handen i den jäkla sängen tills den domnade bort och man själv slumrade tills hon somnade efter ett par timmar. Nu är hon 2 och sover i egen säng i eget rum. Det var tufft några nätter i början och jag fattar att det inte är samma sak att vänja en 3- och 6-åring, men jag säger bara stå på dig. Tänk på alternativet (soffan!) så blir det lättare. Vi la tjejen i sängen, gick därifrån, kom tillbaka när hon illvrålade och la ner henne utan att säga nåt, vänligt men bestämt, pussade henne, gick, kom tillbaka, la ner henne utan att säga nåt... ja du fattar. Ett par hundra gånger, sen fattade hon att det var detta som gällde. Nu älskar hon sin säng, känner sig trygg där och kan glatt sitta själv och sjunga nån timme även om hon inte somnar direkt på kvällen. Det är fantastiskt skönt. Särskilt när man minns att de första åtta månaderna i hennes liv sov hon inte EN ENDA hel natt... att man överlevde!
SvaraRaderaI can do it! ♥
RaderaHar aldrig förstått varför man inte kan säga något till barnet om man nu vill köra en sån här metod..?!
RaderaFortsätt kämpa, det var ju bara första kvällen och du lyckades ju trots inre misshandel ;)! Ge dig inte och turas om med Freddy, ta en promenad med hunden när det är hans tur så du slipper höra eländet, långpromenad lär det ju bli och då sover barnen när du kommer hem och du kan dricka vin och äta choklad i lugn och ro!
SvaraRaderaHaha, men då sover ju både Freddy och barnen när jag kommer tillbaks! ;)
RaderaGanska skönt det med i och för sig ibland...men jag vill ha den där gemensamma tiden.
Ingen misshandel idag! Yeyh!
Jag har inte orkat ta fighten varje kväll och tvinga fram att sova i sängen. Har låtit sonen somna framför TV:n tillsammans med mig och sedan burit in honom i sängen. Nu är han snart 10 och somnar själv efter att ha läst tills han blir trött (jag bestämmer när det är stopp i läsandet men det brukar vara efter han har velat sluta läsa för att han är trött) Han sover i ena delen av min dubbelsäng för jag har också behövt hans närhet då min pappa gick bort 2 veckor efter att han föddes. Jag har också provat att jag "måste" duscha eller diska precis vid sänggående och det har alltid funkat - dusch lite mer än disk då det slamrar lite mer :-)
SvaraRaderaJa, duschlögnen är bra! Funkade kanon idag! :)
RaderaI tre dagar slet vi med 2åringen. Tre dagar av hysteriskt skrikande rabiat 2åring som till sin förtvivlan blev tillbaka buren till sin säng. Sen följde ett par dagar då man fick ta nappen som gisslan för att han skulle stanna där i mer än en millesekund. Dock inget skrikande. Nu går han upp ett par ggr beroende på hur trött han är men leds snällt tillbaka till sängen igen och sover där oftast hela natten (!). Vi har fått så mkt mer tid på kvällarna att och så mkt bättre nattsömn att endast en fråga återstår. Va fan gjorde vi inte detta tidigare för?
SvaraRaderaHeja er!
RaderaJag ser det ur barnens perspektiv. Ni är på väg att rubba deras trygghet, en vardag som ni har gett dem. Visst kan ni säkert lösa detta på ett par dagar genom att stå på er. Men ni kan också ta det i barnens rakt för helt ärligt de har inte gjort något. Det är inte dem som helt plötsligt har kommit på att vardagen deras verklighet inte fungerar längre, såklart de skriker och protesterar, de förstår ju inte varför rutinen/vardagen måste ändras. Lycka till hur ni än gör. / Mia
SvaraRaderaJa, jag vill ju gärna att barnen förstår vad som händer och jag vill inte att de somnar ledsna. Jag vill ju att de ska känna sig trygga. Vi är på väg dit... Alice och jag pratade ikväll om att mamma och pappa behöver tid utan barnen för att kunna planera roliga saker som vi ska göra tillsammans allihop. Hon tyckte att det var bra och förklarade att det är mörkret som är värst. Nu somnade hon med alla lampor tända och Agge i sängen ikväll och det funkade.
RaderaElton är svårare att resonera med. Han vill bara vara uppe och leka. Han vill inte sova alls, haha. Så där handlar det kanske mer om att trötta ut honom mer på kvällen med långpromenad eller något...så att han blir trött.
Vi testar oss fram. Men ja, helt sant - det är vi (JAG!) som vant dem att somna med oss och det går inte att bara rycka bort...även om man önskar det ibland.
Jag rekommenderar varmt att kika in här! http://petrakrantzlindgren.se/
SvaraRaderaFundera över hur barnen upplever det nya, varför reagerar de så starkt? Vad behöver de för att känna sig trygga och tillfreds när vuxna ändrar regler och rutiner? :-)
Behöver barnen förstå varför detta måste göras?
Vad kan ni göra för barnen så det blir lättare och bättre för de?
Läsa saga?ha en ljudbok? Höra er prata utanför /tv/radio, att ni diskar... Behöver de prata av sig, närhet?
Våra tjejer är 5 och 9 år, båda vill gärna kramas och vara nära. Läsa saga före, prata en stund eller dricka litemjölk. Båda kan somna själv, om vi tex efter saga o kramar ska hämta mjölk/gå o kissa eller liknande..
Lycka till. Och tänk på att barnens behov, vilka de än är, är lika viktiga som dina behov för något annat :-)
Åh vilka kloka ord! Tack för länken!
RaderaVi är på rätt spår känner jag... Saga, pratstund, tända ljus och radio på...
♥
Jag tycker ni ska kalla till familjeråd och prata lite med barnen om hur ni känner det angående sovandet och nattningen, berätta att ni behöver vuxentid, att mamma får ont i ryggen osv... Låt dem berätta om hur de vill ha det, kanske lyssna på saga på cd efter att ni har gått ut? Ha en nattlampa/ självlysande saker i taket? Låt dem vara med och utforma nattningen, då kan ni påminna om att "Det är ju faktiskt ni själva som varit med och bestämt hur det ska vara"...Fixa en sänghimmel? Kanske låta dom välja nya fina påslakan själva? Låta dom få välja ut en sak i leksaksaffären/ en upplevelse/ utflykt som dom ska få när dom sovit i sin säng ett visst antal dagar i rad? Lycka till!
SvaraRaderaBra tips! Vi ska absolut ta upp det på familjeråd!
RaderaFortsätt kämpa vännen! Ni kommer ha igen det sen! Finns här om du vill prata! KRAM
SvaraRadera♥
RaderaVi började med att sitta (på en obekväm stol så att man inte somnade) inne hos Tuva när hon var runt två. Sen flyttade vi stolen längre bort från sängen och sen sa vi godnatt och gick ut tillslut. När Oliver blev gammal nog att sova utan oss så somnade han utan större problem, de delar rum. Däremot kom han över till oss varje natt en lång period. När Tuva började komma hon med eftersom "Oliver har lämnat rummet, jag vill inte vara själv" så fick vi tillslut nog. Man kan inte sova så i längden! Så då gick vi tillbaka med Oliver och satt där inne en stund så att han kom till ro. Tog en vecka, max, sen somnade han om själv om han vaknade på natten. Han kan kalla in oss en gång på natten men då räcker det att stoppa om honom så somnar han om direkt. GE INTE UPP. Jag älskar våra nattningar nu. Värda så otroligt mycket.
SvaraRaderaDet finns hopp! Underbart!
RaderaJag har gett upp, och mina barn är betydligt äldre än dina.... Försöker njuta av att ha barnen nära på natten, man vet ju att en dag vill de inte vara där längre.
SvaraRaderaNej, man kan ju inte ge upp, haha. Jag vägrar! Jag VILL inte somna klockan 8 varje kväll och aldrig ha sex eller se en film. Det måste gå. Och Alice har lovar att bo hemma tills hon är 42 så jag måste ha rutin på det! ;)
RaderaJa vi har vant våra att somna själv från början, däremot får de alltid komma på natten om de vill vilket 10-åringen ff gör men de yngre har slutat med. 8-åringen har inte kommit på många år, 6-åringen har precis slutat och 4-åringen har sin säng bredvid dubbelsängen så hon kryper över ibland men oftast inte.
SvaraRaderaOftast somnar den minsta i dubbelsängen fast jag nattat henne i sin säng och då lyfter jag över innan jag somnar, sover dåligt med barn i sängen. Så får jag iaf några timmar innan sängen fylls :)
På helgen får alla somna i dubbelsängen om de vill, det är deras fredagsmys, 4 ungar i en dubbelsäng och de är toknöjda. Oftast lägger inte vi oss där då utan tar andra sängar, de är rätt nöjda med varandra och brukar inte leta oss. Det är nog vad som gjort att vi orkat stå på oss med somna-i-egen-säng för barnen har vetat att på helgerna då får de mysa bäst de vill. Kanske inget man behöver införa första veckan innan det sitter men sen skadar det inte alls att ha myssövningar ibland men att man oftast somnar själv.
Och tja, det där med vuxentid, det går ju ändå över när barnen blir äldre, äldsta är som sagt bara 10 hos oss men redan nu börjar tiden hon orkar vara vaken på kvällen göra att det blir väldigt lite vuxentid över, och inte blir det bättre. Men visst, hon behöver ju inte vaktas som en småtting men ändå. Bara var själv, det var ljuvligt när alla barn låg i sina sängra 20:00 *saknar*
Ja, tiden tar ju "slut" sen och de är uppe länge igen. Så det gäller att fånga de stunder man kan - NU! På helgerna är det mys och alla kan somna tillsammans i dubbelsängen men när man ska upp tidigt måste man få sova ordentligt...utan en massa sparkande och gnäll. :)
RaderaHaha, oh yes! Skitungar!
SvaraRadera