Tonårsmorsan checkar in!

Hej alla fina! Nu checkar tonårsmorsan in här efter en tids frånvaro som bestått av mycket tonåring, mycket tankar och mycket självpepp. Bra dagar mestadels men jag har inte riktigt haft ro att sätta mig ner och skriva mer än lite kort på facebook/instagram. 

Det här med tonåringar alltså, haha. Skrev ju en bok om dem för något år sedan men känner att det är ett lika stort ämne som småbarnstiden (om inte ännu större) så jag skulle kunna skriva en hel serie om detta. Det var tufft att vara småbarnsmorsa(!) och man sover typ aldrig, man är orolig alltid och man ifrågasätter sig själv (och sitt psyke) hela sin vakna tid. Man känner sig aldrig tillräcklig, man jämför sig med andra och låter sig slås ner av andras idiotiska kommentarer och åsikter. Och då räknar man liksom dagarna tills den tiden ska vara förbi...

Men TJI fick vi!? För där kom istället TONÅRINGEN som en jävla käftsmäll och vad händer då? Jo, man sover typ aldrig, man är orolig alltid och man ifrågasätter sig själv (och sitt psyke) hela sin vakna tid...osv. Det var detta vi såg fram emot - exakt samma sak fast nu med en person som är i samma storlek som en själv och som dessutom har samma verbala förmåga och kan argumentera och idiotförklara en med bara blicken...istället för att leka sårad och äta sitt eget snor...

Jag har i och för sig av någon konstig anledning belönats med en väldigt go tonåring och jag ÄLSKAR vår relation! Vi växte nog ihop under hennes vidriga år i högstadiet på Lagaholmsskolan. Det var vi två mot världen kändes det ofta som när jag slogs mot lärare, rektorer, politiker, polis, skolverket mm - men det gjorde trots allt oss oerhört tighta. Det finns nog ingenting vi inte delar med varandra (ibland vill man dock hålla för öronen, haha) och jag älskar det. Min fina Kravallis - snart SEXTON år gammal. Fattar ni? Ni som varit med ifrån början liksom...och sett utbrotten, alla diskussioner om att man INTE kan gå till förskolan i bara blöja och gummistövlar och allt snorätande. 

MEN...det finns ju en del saker som får mig att fullständigt tappa den där varma känslan inombords. Och då handlar det främst om den totala avsaknaden av lust/ork/motivation till att hålla ordning. HUR SVÅRT SKA DET VARA?! Är det något som Alice aldrig har tappat så är det ju lusten i att leka "inte röra mark" - det är hennes rum ett bra bevis på. 

Jag bad henne städa häromdagen (dvs fick ett psykbryt och förmedlade min önskan med könsord och ilska) och detta möttes jag av när hon gått till skolan och jag städat resten av huset:

Godmorgon mamma! Suck...

Notera den inkopplade plattången...

En papperskorg blir ALDRIG full nog!

Och ja, hon värmde potatisgratäng...I FÖRRGÅR!?

Detta förbannade tjat om att bära ut disken från rummet, tömma papperskorgar, hänga upp blöta handdukar, släcka lampor när man går till skolan och hänga in ren tvätt i garderoben. Jag har 185 kvadratmeter att hålla efter. Hon har ETT rum. Men ändå finns hela jäkla IKEAS köksavdelning där inne. Alla glas & alla tallrikar. Och alla handdukar...blöta...på golvet eller i sängen. Jag blir tokig. 

Så ja, härom morgonen hade vi en diskussion igen och jag var jättesur, haha. Jag hade dessutom satt ett förbud som hon INTE gillade. Inga kompisar och ingen pojkvän får sova över på två veckor då hon hade haft frånvaro i skolan. Detta gillades såklart inte. 

Så i torsdags satt jag inne i stan och skrev när hon ringde. "Mamma...när du kommer hem så lova att komma hem på ett glatt humör och med ett öppet sinne!!" Eeeh...är det ord man vill höra? Vem har hon dödat? Har hon eldat upp huset? Har hon blivit avstängd? Tankarna hinner ju rulla här, haha. Sen lägger hon till "Jag har förresten städat mitt rum, dammsugit överallt och tvättat!" VAD I HELVETE? Hon HAR dödat någon?! Och jag måste ha ett öppet sinne och hjälpa henne gömma liket. Okej...I can do this...

När jag kommer hem så var rummet jättefint, alla kläder undanplockade, huset var dammsuget och tvätten hängd. Nu var det dags för "förhandling", haha. Min tonåring hade plötsligt fått en uppenbarelse och insett att förbudet faktiskt var rättvist och att hon behövde sova tidigare på kvällarna. (Hon erkände INTE att hon somnade tidigt för att hon varit förbannad och uttråkad såklart, haha.) Hon hade lärt sig sin läxa och ville nu förhandla ner dagarna något tills pojkvännen fick komma tillbaks. Och vek som jag är så gav jag med mig. 5 dagar till fick hon vänta, haha. Jag är en sopa...

Sätt tydliga regler och håll dem! Eller så skiter vi i det, haha. 

Men ja, hon hade tjurat en del men faktiskt inte frågat eller tjatat en enda gång så hon köpte ju straffet i alla fall. Så heja oss. Och det faktum att det egentligen var Elton som hade dammsugit för att hjälpa henne få igenom detta pratade vi aldrig om, haha. 

I helgen var det party. Eller "gada" som det heter numera. Alice och tjejerna gjorde sig iordning här hemma vilket alltid är kul. Jag saknar dock Mr Vain och annan bra musik när det bara spelas "traktenmusik" i badrummet. Jag lämnade av dem på festen och sa "INGEN TEQUILA NU TJEJER!" och tre timmar senare ringde Alice och sa "Kan du hjälpa oss mamma? X har druckit tequila och kräks!" Jag haffade kräkskålen, hushållsrullen och en flaska vatten och ryckte in, haha. Kompisen kom lyckligt hem och vi hämtade upp pojkvännen på vägen och landade hemma innan 23. Heja Alice som ringer mig. Älskar det!

Och idag väcktes jag av Alice med frukost på sängen. Alice min Kravallis. Hur kan man inte älska tonårslivet (även om man ibland hatar det)? Det är skithäftigt att ha en yngre kopia av sig själv som man ska försöka leda rätt här i livet samtidigt som man ska hålla lite avstånd och låta henne prova själv. Läskigt ibland. Men ofta sjukt roligt! 

Förbud och skäll. Kärlek och frukost på sängen. Såna é vi!

Dags att avsluta den här helgen. Och med det öppna sinne hon bad mig ha ska jag nu gå in till henne och be henne avsluta telefonsamtalet med pojkvännen och där mötas av samma gamla vanliga jäkla röra som det var i början på veckan!

over and out. 

//Meekatt...